Bubbeljakt i Övergödby är ett terrängspel som genomförs utomhus.
Instruktioner och material för spelet hittar du på denna sida.
Spela skräpbingo genom att söka de vanligaste skräptyperna på stranden. Ladda ner en bingoruta här.
Ni kan också spela bingo med hjälp av smarttelefoner. Ladda ner bingorutan till telefonen och kryssa för med hjälp av ritverktyget på mobilen efterhand att ni hittar skräp.
UV-strålning och mikroplast
Lekens lärdom: UV-strålning försvagar plaster. Till slut finns bara mikroplaster kvar. Mikroplasterna hamnar från stranden till havet. När mikroplasten väl hamnat i naturen kan djur äta mikroplasterna.
Välj två områden, strand och hav, för natan. Båda områdena ska vara tillräckligt stora för att kunna leka nata i. Välj först en fasttagare, som är UV-strålning. De andra deltagarna bildar plastbitar genom att forma grupper på 3–4 personer. Gruppens medlemmar bildar en kedja genom att hålla varandra i handen. Då UV-strålningen träffar en av gruppens medlemmar, blir gruppmedlemmen (alltså en del av plastbiten) nu mikroplast. UV-strålningens målsättning är att söndra alla plastbitar till mikroplaster. Mikroplasterna samlas i havet.
Leken kan fortsätta på följande sätt: Det finns plankton eller andra djur i havet. Djuren tar fast “och äter” mikroplasterna, eftersom djuren tror att mikroplast är mat. Då plankton tar fast ett mikroplast, är mikroplastet ute ur leken. Det kan pågå nata på både stranden och i havet samtidigt.
Snäckor, mikroplaster och plankton
Lekens lärdom: Djur kan av misstag äta mikroplaster.
Välj 2–4 snäckor, som alla har ett hembo till exempel i hörnen på en gympasal eller längs nataområdets sidor. Hemboet representerar snäckans mage. De andra lekdeltagarna är plankton eller mikroplaster. Snäckorna, det vill säga fasttagarna, vet inte vilka av lekdeltagarna som är plankton eller mikroplaster, men lekledaren har på förhand definierat mikroplasterna. Lekledaren kan till exempel med lekdeltagarna blunda, och sedan rita antingen ett M (för mikroplast) eller ett P (för plankton) på varje lekdeltagarens rygg. Då alla lekdeltagare är insamlade till magarna (det vill säga bona), går alla tillsammans igenom hur mycket riktig mat (plankton) och hur mycket plast snäckorna har lyckats samla.
Vargungarna leker olika lekar i vattnet och bekantar sig med vatten som element. Det är roligt att leka vattenkring på stranden och i vattnet, men också många springlekar blir annorlunda och roliga i grunt vatten vid stranden. Varför inte leka Vem är rädd för bläckfisk eller andra natan. Det är akelans uppgift att se till att vattenlekarna går tryggt till och att alla deltagare har det bra. Håll fast vid gemensamma regler.
Uppgiften är att söka efter något riktigt vackert på stranden och sedan, med hjälp av en ram, göra en tavla av det vackra föremålet. Skapa tavlan genom att lägga ned ramen runt den vackra saken eller genom att hålla ramen på ett lämpligt avstånd, så att åskådaren ser det vackra föremålet genom ramen. Då vargungarna har valt plats för sin ram, kan ni hålla en konstutställning och gå runt för att titta på alla tavlor. I en stor grupp kan deltagarna göra tavlor parvis och sedan presentera sina alter åt ett annat par. På det sättet drar inte konstutställningen ut på tiden.
Tillbehör: en ram i trä eller papp åt alla vargungar eller alla par
Vargungarna söker efter ryggradslösa smådjur i vatten och undersöker djuren försiktigt utan att skada dem. Sök efter smådjur i pölar i berget, bland vattenväxter, ovanpå och under stenar. Då en vargunge får tag på en insekt, placerar vargungen insekten försiktigt i en burk, i ett fat eller på handen och tittar på insekten med blotta ögat eller med hjälp av ett förstoringsglas. Vilken färg är insekten? Hur många ben har insekten? Hur rör sig insekten? Slutligen släpper varungeflocken ut alla insekter de gångar så nära som möjligt till platsen där insekterna hittades.
Tillbehör: till exempel håvar och kökssilar som inte längre används, genomskinliga plastburkar, vitt lakan (i skog), ett tvättfat (på stranden), förstoringsglas, luppar, böcker om insekter
Äventyrsscouterna hittar en lämplig plats för att observera fåglar på stranden. Om äventyrsscouterna är stilla, vågar fåglarna komma närmare. Äventyrsscoutlaget räknar hur många olika fåglar de ser. Hurudana fåglar ser ni? Vilka fåglar kände ni igen? TIll slut väljer äventyrsscouterna en fågel och följer en stund med vad den gör. Vad gör fågeln den här tiden om dagen?
Tillbehör: kikare, fågelböcker
Äventyrsscouterna går runt i rummet. Då kaptenen säger en siffra, bildar äventyrsscouterna grupper i storlek med siffran. Då scouterna har bildat gruppen, diskuterar de om det ämne som kaptenen ger åt dem. Kaptenen ber sedan äventyrsscouterna igen att gå i rummet, innan kaptenen ger dem en ny siffra och ett nytt ämne. Ni kan använda ungefär 3–4 av följande påståenden. Till exempel följande är lämpliga påståenden:
Den här uppgiften är lämplig att genomföras i samband med en utfärd till stranden eller efter undersökningar. Äventyrsscouterna funderar vad ett bekant vattendrag önskar sig av framtiden. Vattendraget kan vara bekant åt scouterna från en utfärd eller från ett veckomöte. Uppgiften är att göra en framtidens skattkarta åt vattendraget. Den här uppgiften går bra att genomföra i patruller. Först funderar patrullen på hurudana önskemål ett vattendrag kunde ha. Sedan söker äventyrsscouter efter lämpliga bilder och textsnuttar ur tidningar att limma på skattkartan. Om ni vill kan ni fylla på kartan genom att skriva förklarande ord eller årtal eller rita former som utfyllnad. Slutligen presenterar äventyrsscoutpatrullerna sina kartor åt varandra.
Material: Olika tidningar att klippa ur, A3-papper, saxar, lim och pennor
Börja uppgiften genom att tillsammans gå igenom vad gruppen kan om vattnets tillstånd och hur man skyddar vatten. Det här kan ni till exempel göra i en cirkel så att lotsen kastar en ärtpåse eller en boll åt en spejarscout. Lotsen ber spejarscouten att berätta vad hen tänker på då hen hör ordet “vattendrag”. Ärtpåsen går från en spejarscout till en annan tills alla som vill har fått säga något. Lotsen gör lyft från teman som dykt upp i cirkeln och skriver dem stort och synligt på ett stort papper.
Spejarscouterna delar in sig i mindre grupper inför följande steg. Deras uppgift är att fundera, vad människan borde kunna och veta för att hen ska kunna skydda vattendrag och fungera som vattnets hjälte. På basis av diskussionen ritar spejarscouterna vattnets hjälte, som har alla egenskaper som spejarscouter tycker en vattenhjälte ska ha, på ett stort papper. Då alla grupper är klara med sina hjältar, presenterar grupperna sina hjältar åt varandra.
Material: stora pappersark, tuscher, ärtpåse eller boll
Explorerscoutlotsen ställer explorerscouterna frågan: Vem ansvarar sist och slutligen om att vattendrag skyddas? Vem borde vara speciellt medveten om sitt egna ansvar och agera för vattendragens välmående: de högsta beslutsfattarna på staten, som riksdagen och presidenten i Finland, kommunala beslutsfattare, företagsledare eller vanliga medborgare? Varje explorerscouter väljer en grupp som hen anser vara viktigast. Explorerscouterna samlas sedan i grupper på basis av sina val och diskuterar om varför de valde just den här gruppen. Varför är det viktigt att just den här gruppen tar ansvar för klimatförändringen? Vad kunde dessa människor göra för att kontrollera klimatförändringen? Efter några minuter ber lotsen varje grupp att sammanfatta de viktigaste synpunkterna ur deras diskussion. Om det vid någon grupp inte finns en enda explorerscout kan lotsen inflika ur det perspektivet i diskussionen. Tillsammans kan gruppen konstatera att alla dessa instanser/grupper behövs för att ta hand om naturen.
Förhållandet till miljön: Roverscouten observerar under en viss tidsperiod över vilken inverkan människans verksamhet har på miljön. Roverscouten diskuterar om sitt eget förhållande till miljön och reflekterar över hurudan miljöpåverkan roverscoutens eget agerande här. Roverscouten funderar också på vilka miljöfrågor som är viktiga för hen själv.
Suomen Partiolaiset – Finlands Scouter ry
Snabblänkar