Äventyrsscouter - Kaptenens handbok

Välkommen för att bekanta dig med äventyrsscoutprogrammets hemligheter!

Äventyrsscouterna är 10–12-åriga scouter. Äventyrsscouterna samlas en gång i veckan i så kallade lag som består av 10–15 scouter. Scouterna i laget är dessutom uppdelade i mindre patruller som består av ca 4–5 patrullmedlemmar Laget leds av en kapten eller flera kaptener. Kaptenerna är äldre scoutledare, eller åtminstone scouter i roverscoutålder. En explorerscout kan bilda ett ledarpar med en myndig kapten.

Äventyrsscouternas grundprogram är två år långt. Dessutom finns det programinnehåll för ett tredje verksamhetsår. Det tvååriga grundprogrammet består av Välkommen-skedet, fyra väderstreck och Tack och hej-skedet. De fyra väderstrecken innehåller tjugo aktiviteter vardera. Grundprogrammet innehåller många aktiviteter som ger äventyrsscouterna möjlighet att öva och använda traditionella scout- och utfärdsfärdigheter, så programmet förutsätter ofta att laget tar sig ut i naturen. De så kallade utmaningarna ger valmöjligheter. Utmaningarna innehåller trevligt program speciellt för äventyrsscouternas veckomöten och för utfärder med olika teman.

Äventyrsscoutprogrammets tonvikt på vildmarksteknik innebär att det är bra om kaptenen är intresserad av utfärder och vildmarksliv. Scouter i äventyrsscoutåldern är ivriga och påhittiga och därför går det att ordna en mer krävande verksamhet för äventyrsscouter än för vargungar. Efterhand som scouterna blir äldre och utvecklas ökar deras kunskaper och färdigheter, och samtidigt kan målen för verksamheten också utökas och sättas på en svårare nivå.

Äventyrsscoutterminologi

Blandade lag
Äventyrsscoutlag där alla kön är representerade.

Explorerscout
En scout i åldern 15-17 år.

Interkardinalstreck
Under äventyrsscouternas tredje verksamhetsår består programmets stomme av fyra interkardinalstreck som alla utgör varsin projekthelhet.

Kapten
Äventyrslaget leds av en kapten som är en äldre ledare eller roverscout. En explorerscout kan bilda ett ledarpar med en myndig kapten. Kaptenen har fått utbildning för sitt uppdrag.

Kuksa
Kuksa är centralorganisationens medlemsregisterprogram. Scouterna anmäler sig oftast till evenemang via Kuksa och via Kuksa kan scoutledarna också skicka meddelanden till scouternas föräldrar.

Kårlokal
Mötesplatsen.

Lag
En grupp bestående av 10–15 äventyrsscouter bildar ett lag. Laget består av två eller tre patruller.

Lagets möte
När äventyrsscouterna samlas, oftast i kårlokalen.

Lots
Åldersgruppsledaren för explorer, spejar- och roverscouterna kallas lots. Lotsen kan vara kaptenens stödperson ifall kaptenen själv hör till någon av de två senare åldersgrupperna (roverscouterna eller explorerscouterna).

Norr
Äventyrsscoutprogrammets första huvudsakliga väderstreck som det tar ungefär ett halvt år att genomföra.

Patrull
Patrullen är en mindre scoutgrupp i laget. Patrullens sammansättning kan vara bestående eller tillfällig.

Patrulledare
Alla äventyrsscouter turas om att vara patrulledare för en patrull som består av ca 4–5 andra äventyrsscouter. För en scout i äventyrsscoutålder innebär patrulledarskapet att leda korta situationer och uppgifter. Kaptenens uppgift är att planera mötena så att patrullsystemet används så mycket som möjligt så att äventyrsscouterna får möjlighet att öva ledarskap i patruller.

Programchef
Programchefen är en äldre ledare som ansvarar för vad kårens program innehåller och ser till att Finlands Scouters officiella åldersgruppsprogram genomförs i kåren.

Roverscout
En scout i åldern 18–22 år.

Sigill
Sigillet är ett kompassformat märke av metall som äventyrsscouterna får som tecken på att de har genomfört hela äventyrsscoutprogrammet. Märket ska bäras på skoutskjortans vänstra ficka under alla åldersgrupper.

Sisu-scouting
Scouting för personer med funktionsvariationer.

Spejarscout
En scout i åldern 12-15 år.

Syskonring
Alla står i en ring och håller varandras händer med korslagda armar. I svenskspråkiga kårer är traditionen att hålla vänster arm över höger arm i syskonringen, medan traditionen i finskspråkiga kårer är tvärtom. Sättet att hålla armarna varierar i olika länder. Scoutevenemang avslutas med en syskonring.

Söder
Äventyrsscoutprogrammets andra huvudsakliga väderstreck som det tar ungefär ett halvt år att genomföra.

Tips
I samband med varje aktivitet finns det olika tips om hur aktiviteten kan genomföras. För vissa aktiviteter räcker det med att genomföra ett av tipsen, i andra fall är det bra att genomföra fler av tipsen.

Uppflyttning
Uppflyttning innebär att en scout övergår från en åldersgrupp till följande. Det är fint om kåren har traditioner kring hur det går till när scouter lämnar en åldersgrupp bakom sig och blir fullvärdiga medlemmar i följande. För äventyrsscouternas del kallas det här skedet Tack och hej-skedet.

Utmaning
Aktiviteter som bygger på ett visst tema. När äventyrsscouterna har gjort en utmaning får de ett märke. I samband med alla väderstreck, utom Norr, hör minst en utmaning till programmet. Laget kan välja att utföra fler utmaningar om de vill.

Vargunge
En scout i åldern 7-9 år.

Väderstreck
Ett väderstreck är en helhet med aktiviteter som det tar ca ett halv år att utföra. De fyra huvudsakliga väderstrecken utgör tillsammans med Välkommen-skedet och Tack och hej-skedet stommen i äventyrsscouternas första två verksamhetsår. Den mest idealiska ordningsföljden att utföra väderstrecken i är norr, söder, väster och öster.

Välkommen-skedet
Äventyrsscoutprogrammet inleds med Välkommen-skedet. Det går ut på att äventyrsscouterna bekantar sig med sitt lag och sin kår. Som avslutning på Välkommmen-skedet får äventyrsscouterna åldersgruppsmärket att fästa på scoutskjortans högra ärm.

Väst
Äventyrsscoutprogrammets tredje huvudsakliga väderstreck som det tar ungefär ett halvt år att genomföra.

Åldersgruppsansvarig
Kaptenen som ansvarar för äventyrsscouternas åldersgrupp och verksamhet samt för att ta hand om åldersgruppens ledare.

Åldersgruppsmärke
Äventyrsscouternas åldersgruppmärke ska fästas på höger ärm och består av den runda mittdelen som äventyrsscouterna får när de utfört Välkommen-skedet och av fyra tilläggsmärken, ett per väderstreck, som fästs runt mittdelen.

Äldre ledare
Över 22 år gamla scouter

Äventyrsscout
En scout i åldern 10-12 år.

Äventyrsscouttävling
Att tävla är en del av äventyrsscoutprogrammet. Äventyrsscouttävlingen är en dagslång spårning. Under spårningen utför tävlingspatrullen uppgifter som bygger på scoutprogrammet och som stärker lagandan. Rekommendationen är att alla äventyrsscouter deltar i en äventyrsscouttävling i samband med vart och ett av väderstrecken, alltså två gånger per år. Äventyrsscouttävlingar ordnas sporadiskt på distriktsnivå och i områdena. Dessutom kan äventyrsscouterna delta i olika tävlingsevenemang i kåren.

Äventyrsspelet
Äventyrsscouternas verksamhetsår avslutas med ett äventyrsspel, en terränglek eller spårning som bygger på en berättelse. Syftete med Äventyrsspelet är att äventyrsscouterna på ett roligt sätt får testa vad de lärt sig under året

Öster
Äventyrsscoutprogrammets fjärde huvudsakliga väderstreck som det tar ungefär ett halvt år att genomföra.

Äventyrsscoutåldern

En person i äventyrsscoutålder lever i brytningsskedet mellan barndom och ungdom. Ofta är hen inte riktigt säker på om hen vill räknas som barn eller ungdom. Skillnaderna i beteende och fysiologisk utveckling kan vara stora mellan äventyrsscouterna. De flesta äventyrsscouter är välanpassade och välbalanserade; de kan redan behärska sig och handskas med sig själva. Äventyrsscouternas förmåga att samverka i en grupp utvecklas fortfarande och kompisarna har större betydelse än tidigare. Äventyrsscouten vill känna sig accepterad och behövd. Äventyrsscouter längtar efter att någon ska visa att hen litar på dem. Vad kompisarna tycker har betydelse, men äventyrsscouterna behöver också trygga vuxna som sätter gränser. Även om äventyrsscouten redan verkar vara stor behöver hen det stöd och den trygghet som en vuxen person kan ge.

Att söka sig själv

I äventyrsscoutåldern förstärks en människas personlighet och självständighet. Hen vill föra fram sina egna åsikter och sin bedömning i olika frågor. Hen kritiserar de regler hen vet att finns och skapar egna regler i gruppen. Det är trevligare för äventyrsscouterna att följa äventyrsscoutlagets regler om de själva har fått vara med och skapa reglerna. Det är viktigt att äventyrsscouterna får vara med och fatta beslut. Vid sidan av att de är kritiska och försöker hitta sig själva utvecklas också 10–12-åringarnas förmåga till empati. Äventyrsscouter lär sig så småningom ta andra i beaktande och behärska sina känslor. Mot slutet av äventyrsscoutperioden kan äventyrsscouterna bli intresserade av och börja fundera på filosofiska, etiska och religiösa frågor.

Äventyrsscouterna är aktiva, ivriga och intresserade av många saker. De har större förmåga att tänka abstrakt och dra logiska slutsatser än vargungarna. Äventyrsscouter kan planera verksamheten och förstå följderna av sina handlingar men lär sig ändå bäst genom att göra. Därför gillar de rollekar, smarta historier samt spel och lekar som både aktiverar intellektet och kräver rörelse. Äventyrsscouterna förhåller sig fortfarande ganska svartvitt till olika frågor och kan ibland behöva stöd för att kunna skilja mellan sanning och fantasi, speciellt i information som de får via olika medier. Äventyrsscouterna kräver ärliga svar av de vuxna. Den vuxnas uppgift är att prata om saker med deras rätta namn med äventyrsscouterna, men ändå se till att äventyrsscouterna känner sig trygga.

Äventyrsscouterna kan ha många hobbyer, och kanske mer tävlingsinriktade hobbyer än förut. När äventyrsscoutens förmågor växer ger hobbyerna positiva upplevelser som stärker självkänslan. Ne saattavat olla entistä kilpailullisempia ja tuoda taitojen vahvistuessa myönteisiä kokemuksia itsetunnolle. Hobbyerna tävlar om äventyrsscoutens tid och intresse. Det kan gå så att äventyrsscouten väljer bort någon hobby och i stället satsar mer på någon annan som är mer intressant. Det är viktigt att få hitta egna lösningar. Äventyrsscouten behöver få följa sina intressen och få uppleva att hens val accepteras.

Förändringar i samband med puberteten

Hos de äldre äventyrsscouterna för puberteten med sig förändringar, både kroppsliga och beteendemässiga. Känslorna och humöret växlar och äventyrsscouterna kan uppleva mer osäkerhet och missnöje med sig själva än tidigare. Det kan vara en omvälvande process att bli självständig. För en del är tonåren en fas med mycket protester medan andra mjukt glider över från barndom till vuxenhet. Den fysiska och mentala utvecklingen skapar förvirring, i synnerhet stora skillnader i utvecklingen bland de jämnåriga. I den här åldern känner många starkare än tidigare att de vill vara normala och likadana som andra, och då kan det vara jobbigt att utvecklas i en annan takt än de andra.

Äventyrsscouten är mycket känslig för kritik och behöver uppmuntrande respons och emellanåt också egen ro. Den egna identiteten är i ett bräckligt utvecklingsskede. I den här åldern söker de unga stöd av sina vänner men rollmodeller och pusselbitar till sin egen världsbild hittar de också i andra gemenskaper och i media. Ett botemedel mot osäkerhetskänslorna är att försöka smälta in bland de jämnåriga. Strävan efter att vara likadan kan synas på många sätt, t.ex. i klädval och musiksmak eller i tankar om framtida yrkesval.

Fysisk utveckling

Unga i äventyrsscoutålder intresserar sig för könsrelaterade frågor, men sådant leder också till förvirring och blygsel. Flickor och pojkar trivs ofta i sina egna grupper och det är vanligt att kritisera den andra gruppen. Puberteten närmar sig och det kan synas som trots, klumpighet, rastlöshet, slarvighet eller känslighet. Kropp och sinne mognar inte nödvändightvis samtidigt och de unga kan också utvecklas i sinsemellan väldigt olika takt: alla utvecklas i sin egen, personliga takt.

För en ung person i puberteten är den egna kroppen ett mycket känsligt område. Den fysiska puberteten börjar hos flickor när de är ungefär 8–13 år. För pojkarnas del börjar puberteten ungefär ett år senare. Hos flickor är de första förändringarna att brösten och könshåren börjar växa, hos pojkar att testiklarna och pungen blir större. Det tydligaste tecknet på att puberteten börjat är vanligen att den unga blir längre. På ett år kan en ung människa växa så mycket som tio centimeter. Alla går igenom samma förändringar förr eller senare. För dem som utvecklas tidigare eller senare än genomsnittet kan det ändå kännas jobbigt att komma in i puberteten först eller sist i kompisgänget. Därför är det viktigt att vara lyhörd för hur de unga känner sig.

Könsroller

Vid födseln avgörs om babyn är en flicka eller pojke. Könsrollerna lär vi oss av andra människor och könsrollerna ser lite olika ut i olika kulturer. Enligt traditionell könsuppfattning finns det två kön, man och kvinna, och dessa utesluter varandra och är förknippade med olika egenskaper – om jag är en kvinna kan jag inte vara en man. Enligt den här tankemodellen definierar könet människans handlingar, känslor, utseende och preferenser, även om de här frågorna faktiskt påverkas också av många andra faktorer: uppfostran, uppväxtmiljö och personliga erfarenheter. Sådana här könsuppfattningar skapar ofta vissa förväntningar på hurdana flickor respektive pojkar ska vara. Det är lätt hänt att flickor får positiv respons om de är snälla medan pojkar får beröm om de är käcka och modiga.

En ung person som är i puberteten letar efter sin könsidentitet. Könsrollerna kan därför ha mycket stor betydelse. Det är viktigt att undvika att kategorisera saker och ting stereotypt som antingen något för flickor eller pojkar. När det gäller lagets verksamhet är det viktigt att undvika binära indelningar och i stället se lagets medlemmar som de personer de är.

Äventyrsscoutlagets och kaptenens betydelse

De viktigaste rollmodellerna i barndomen är oftast de egna föräldrarna. I samband med puberteten förändras förhållandet till föräldrarna när den unga börjar bli självständig och bandet till föräldrarna därmed blir svagare. Umgänget med kompisarna blir viktigare än tidigare och den unga vill höra till gänget bland kompisarna. Scoutingen kan i det här fallet ge den unga tillgång till en trygg referensgrupp. För den unga äventyrsscouten representerar kaptenen en vuxen rollmodell och fostrare – på samma gång är kaptenen någon som äventyrsscouten värdesätter och respekterar.

Vad äventyrsscouten är intresserad av, vem hen är kär i och vad hen har för förhoppningar inför framtiden varierar. De här frågorna är något som äventyrsscouten funderar mycket på, hen överväger olika alternativ och bygger småningom upp sin egen världsbild. Att arbeta med äventyrsscouterna, vars identitetsutveckling är halvfärdig, kräver ett stort ansvar av kaptenen. Äventyrsscouten är fortfarande mottaglig för många intryck. Det är väldigt viktigt att skapa en positiv och uppmuntrande atmosfär. Äventyrsscouten behöver lära sig att om hen misslyckas med någon uppgift innebär det inte att hen misslyckats som människa. Även om någonting går på tok får äventyrsscouten känna sig värdefull!

Äventyrsscouterna kan påverkas starkt av tankar och åsikter som någon ger uttryck för. I scoutverksamheten är målet att de ungas förmåga till självständigt tänkande ska utvecklas. Ledaren ska inte påtvinga äventyrsscouterna sin egen världsbild och sitt tankesätt utan uppmuntra dem att själva leta efter svar. Kaptenen kan berätta om sina egna synsätt, men samtigt betona att det finns andra sätt att se på frågan. Kaptenen kan stöda äventyrsscouterna när de brottas med stora frågor genom att lyssna på och diskutera med dem. För att kunna hitta sig själv behöver den unga känna att hen duger till någonting, och att skapa förutsättningar för detta är det bästa scoutverksamheten kan ge.

Kaptenens uppgift är att stöda äventyrsscoutens egen utveckling. Kaptenen ska försäkra sig om att ingen blir mobbad, t.ex. för att hen är annorlunda på något sätt, och att verksamheten är mångsidig så att alla får ut någonting av att delta. Kaptenen ska se till att scoutverksamheten är ett intressant äventyr där deltagarna lär sig nya saker och testar lärdomarna i situationer som bygger på att uppleva och prova på. På så sätt växer äventyrsscoutens mod och tilltro till sina egna förmågor.

Målen för fostran i äventyrsscoutverksamheten

Scouting är en fostrande verksamhet med målet att stöda barns och ungas utveckling. I verksamheten beaktas vars och ens personliga egenskaper. Huvudmålet är att fostra individer med balanserade personligheter och livsstilar och som är ansvarstagande, aktiva och självständigt tänkande medlemmar i det lokala, nationella och globala samfundet.

Utöver de allmänna målen för fostran har åldersgruppsspecifika mål för fostran tagits fram för alla åldersgrupper. De åldersgruppsspecifika målen för fostran beskriver hur de allmänna målen för fostran syns i var och en av åldersgrupperna och vilken färdighetsnivå som är målet under den åldersgruppen. Under äventyrsscouttiden lär sig äventyrsscouterna många färdigheter, men förmågan att samarbeta har lyfts upp som åldersgruppens huvudmålsättning.

Förhållandet till sig själv

Hälsa och trygghet    

Äventyrsscouten tar hand om sitt ätande, sovande och sin hygien och kan säga nej till alkohol och droger.
Äventyrsscouten kan ta egna initiativ enligt en inlärd modell i bekanta situationer. Äventyrsscouten känner igen en farosituation och kan undvika sådana.

Självkännedom    

Äventyrsscouten förstärker sin självkänsla genom nya erfarenheter och med stöd av en vuxen.
Äventyrsscouten accepterar att människors kroppar är olika och att den fysiska utvecklingen sker i olika takt. Äventyrsscouten funderar på hur det känns att tycka om någonting.

Livsåskådning    

Äventyrsscouten lugnar sig och funderar på andlighet.
Äventyrsscouten utgår från scoutlöftet och åldersgruppens scoutideal och funderar på faktorer som räknas som viktiga i scouterna.
Äventyrsscouten kan skilja mellan harmlöst skoj och elakhet samt börjar få ett grepp om olika etiska aspekter.

Kompetens och problemlösning    

Äventyrsscouten hittar lösningar på enkla problem.
Äventyrsscouten övar på att berätta om sina egna förmågor för andra. Äventyrsscouten ger inte upp då hen misslyckas utan vågar försöka på nytt.
Äventyrsscouten stannar upp för att granska vad som gick bra och vad som inte gick bra.

Förhållandet till andra

Respekt    

Äventyrsscouten förhåller sig nyfiket till olika människogrupper och värdesätter också människor utanför sin egen närmaste krets.
Äventyrsscouten respekterar olika religioner och livsåskådningar.

Relationer    

Äventyrsscouten skapar vänskapsrelationer till olika människor.
Äventyrsscouten ser sin egen roll i konfliktsituationer, förstår att hen behöver kunna samarbeta med alla och kan ge efter.
Äventyrsscouten kan komma överens om saker med andra och hålla fast vid överenskommelsen.
Äventyrsscouten kan berätta om sina egna känslor på ett mer utförligt sätt. Äventyrsscouten kan beakta andras känslor t.ex. genom att trösta, uppmuntra eller glädjas med den andra.

Förhållandet till samhället

Förmåga att samarbeta    

Under ledning av en vuxen kan äventyrsscouten samarbeta i en mer främmande, liten grupp. Äventyrsscouten övar att sköta som ledaruppdrag med handledning av någon som har mer erfarenhet.
Äventyrsscouten kan sköta ansvarsuppdrag som pågår under t.ex. under ett möte.

Samhällspåverkan    

Äventyrsscouten förstår vad demokratiskt beslutsfattande innebär.
Äventyrsscouten förstår vad olika aktörer har för uppgifter i samhället och varför de här funktionerna är viktiga.

Att vara en del av en gemenskap    

Äventyrsscouten upplever samhörighet med sin grupp och är intresserad av sådant som angår gruppen.
Äventyrssocuten är bekant med sin egen kultur och möter andra kulturer.

Förhållandet till omgivningen

Förhållande till naturen    

Äventyrsscouten känner sig hemma och trygg i naturen i närheten.
Äventyrsscouten behärskar grundläggande vildmarksfärdigheter.

Ansvar för livsmiljön    

Äventyrsscouten förstår att alla har ett ansvar för livsmiljön. Äventyrsscouten tar hand om gemensamma ägodelar och utrymmen.
Under äventyrsscouttiden är äventyrsscouterna indelade i mindre grupper som kallas patruller. I patrullerna får äventyrsscouterna erfarenheter av samarbete i grupp och också av att själva leda en grupp när de i rollen som patrulledare utför små ledarskapsuppgifter. Kaptenen hjälper och stöder. Målet är att äventyrsscouten ska klara av att samarbeta i sin egen grupp under olika omständighter. Utfärder och läger är utmaningar som hör ihop med det här målet.

Äventyrsscouten lär sig att känna igen sina egna känslor och kan stå ut med negativa känslor. Äventyrsscouten lär sig att agera på ett förståndigt sätt även om inte allt, i alla lägen, går som hen vill. Ett av målen för åldersgruppen är att äventyrsscouten vågar knyta olika slags vänskapsband. Det gäller att kunna samarbeta och vara verksam tillsammans med alla. Kaptenens uppgift är att bygga upp lagandan i laget och patrullerna.

Att uppleva sig vara en del av en större gemenskap och känna tillhörighet till gruppen är viktigt för äventyrsscouten. Det egna lagets kännetecken och traditioner skapar samhörighet. I bekanta situationer såsom under lagets möten, och senare också under utfärderna, börjar äventyrsscouten ta egna initativ enligt en inlärd modell. Det kan handla om sådana enkla saker som att hen vet hur hen ska bete sig under mötets lugna stund eller att hen vet att det hör till att diska kärlen efter att ha lagat mat. En äventyrsscout har väldigt mycket energi och behöver aktiviteter för att få utlopp för den. Äventyrsscouten borde ändå klara av att också stilla sig och lugna sig. De lugna stunderna som avslutar mötena och kvällssysslorna under utfärderna är bra övningar i att lugna sig.

Äventyrsscouten behöver lära sig att göra överenskommelser och hålla sig till dem – alltså att agera asnvarsfullt och pålitligt. Små ansvarsuppgifter, som t.ex. att skriva i lagets loggbok, är ett naturligt sätt att öva detta. Äventyrsscouterna får också lära sig att upprätthålla sin egen hälsa. Senast när äventyrsscouten flyttas upp och blir spejarscout ska hen veta tillräckligt om vikten av att äta rätt, motionera och sova tillräckligt samt kunna sköta sin personliga hygien. Frågor kring rusmedel behöver uppmärksammas redan i äventyrsscouterna. En äventyrsscout ska om det behövs kunna säga nej till alkohol och droger.

I verksamhet där deltagarna samarbetar i grupper dyker det oundvikligen upp också negativa fenomen, som mobbning, att någon retas, luras eller ljuger. Kaptenen lär äventyrsscouterna att skilja ett skämt från allvarligt prat och hjälper hen att förstå när, och om vad det är okej att skämta, och när det inte är okej. Kaptenens inställning är mycket viktig: hen måste ha en strikt linje mot osakligt beteende. Så småningom lär sig äventyrsscouten se sin egen andel i konfliktsituationer. Felet ligger inte nödvändigtvis bara hos kompisen. Äventyrsscouten ska förstå att det är fel att mobba. Kaptenen ska om det behövs ha modet att ingripa om mobbning inträffar.

Naturen ska kännas som en bekant och trevlig verksamhetsomgivning för scoutent. Under äventyrsscouttiden lär sig äventyrsscouterna viktiga grundläggande färdigheter för att klara sig i naturen. Målet är att äventyrsscouten ska känna sig hemma i sådan miljö och natur som är typisk för äventyrsscoutens näområde. Rätt utrustning gör det möjligt att njuta av att röra sig i naturen också under svåra omständighter. Äventyrsscouten lär sig att klä sig och packa sin utrustning på rätt sätt, samt att ta hand om både sina egna saker och den gemensamma utrustningen. Att förstå naturens värde och att vara rädd om sin närmiljö är också en del av målen för äventyrsscouternas verksamhet. Äventyrsscouterna närmar sig naturskyddsfrågor genom att konkret lära sig vilka rättigheter och skyldigheter den som rör sig i naturen har.

Äventyrsscouterna bekantar sig under sina verksamhetsår med många nya färdigheter och situationer. Utmaningarna växer och äventyrsscouterna behärskar allt fler färdigheter. Erfarenheter av att kunna och lyckas stärker äventyrsscoutens självkänsla. En av kaptenens viktiga uppgifter att är ge äventyrsscouterna positiv respons i samband med verksamheten. Också misslyckanden innebär möjligheter att lära sig någonting; att misslyckas är ingen orsak att ge upp. Äventyrsscouten behöver lära sig att ha en sund ambitionsnivå, en vilja att utvecklas också i sådant som inte naturligt hör till hens styrkor. Kaptenens uppgift är att skapa en atmosfär där äventyrsscouten vågar göra ett nytt försök med sådant som hen först misslyckats med. Äventyrsscouterna lär sig om sig själva också genom att använda olika sätt att uttrycka sig, som att skriva, rita, sjunga, dramatisera och berätta om sig själv. Använd mångsidiga och kreativa metoder under mötena, alltid när det är möjligt.