Äventyrsscoutprogrammet

Scoutprogrammet i äventyrsscouterna

Scoutorganisationen erbjuder ett vildmarksbetonat äventyrsscoutprogram för 10–12-åringar. Programmet är uppbyggt kring fyra väderstreck som alla tar ca ett halvt år att genomföra. Kåren kan utöka det tvååriga grundprogrammet med upp till ett år genom att dessutom utföra också interkardinalstreck.

Programmet inleds med ett Välkommen-skede som tar en månad att genomföra. Under den här tiden får äventyrsscouterna bekanta sig med sitt eget äventyrsscoutlag och med scoutingen samt avge äventyrsscoutlöftet. Efter Välkommen-skedet övergår laget till att utföra väderstrecken: Norr, Söder, Väster och Öster. Väderstrecken genomförs i den här ordningen och vart och ett av dem innehåller ungefär 20 aktiviteter, både vinteraktiviteter och aktiviteter som lämpar sig för mildare väder. Inom väderstrecken kan aktiviteterna genomföras i valfri ordningsföljd.

I väderstrecken ska dessutom inkluderas två utfärder, ett tävlingsevenemang och en utmaning. I väderstrecket Norr ersätts utmaningen av Välkommen-skedet. Varje väderstreck innehåller dessutom egna aktiviteter för sjöscouter. Vart och ett av äventyrsscoutåren avslutas med ett Äventyrsspel, en spårning som bygger på en berättelse. Syftet med Äventyrsspelet är både att testa äventyrsscouternas färdigheter och att ge äventyrsscouterna möjligheter att lära sig någonting nytt.

Programmet under det valbara tredje äventyrsscoutåret består av fyra interkardinalstreck i form av projekt. Kåren väljer själv i vilken ordning äventyrsscouterna utför interkardinalstrecken och hur många de utför. Tanken med interkardinalstrecken är ändå att äventyrsscouterna utför dem först när de genomfört alla fyra väderstrecken, inte vid sidan av det grundläggande programmet. Dessutom utför äventyrsscouterna utmaningar under sitt tredje verksamhetsår. Äventyrsscouttiden kan också vara 2,5 år lång.

Äventyrsscouten får ett märke efter Välkommen-skedet och ett för varje väderstreck och interkardinalstreck. Som ett tecken på det äventyrsscouten har lärt sig får hen också ett märke då hen utfört en utmaning. Äventyrsscoutsigillet är ett märke av metall som äventyrsscouten får då hen genomfört hela äventyrsscoutprogrammet. På märket finns en kompassros avbildad, och det här märket fortsätter scouten sedan att bära på sin scoutskjorta under hela sin scoutstig.

Skogen som inlärningsmiljö

Tyngdpunkten inom äventyrsscoutprogrammet ligger på praktiska scout- och vildmarksfärdigheter. Därför gör äventyrsscouterna många utfärder, och en stor del av basprogrammets aktiviteter är också avsedda att utföras under utfärder och i terrängen. Under äventyrsscouttiden blir äventyrsscouterna vana vid att röra sig i naturen, att orientera och att övernatta och laga mat i tärrängen. De lär sig helt enkelt olika praktiska färdigheter som har med friluftsliv att göra.

Programmets uppbyggnad och begrepp

Välkommen-skedet

Till vargungeprogrammet hör ett spår som har att göra med att vargungarna ska bli äventyrsscouter. I samband med detta får vargungarna bekanta sig med äventyrsscoutprogrammet och om det är möjligt också med den ledare som ska bli deras kapten. Den så kallade uppflyttningsceremonin är en viktig del av processen. Ceremonin kan ske under en möteskväll, under ett dagsevenemang eller under en utfärd. Den kan ordnas under vargungarnas sista vårtermin, under sommarlägret eller som inledning på höstterminen. Om det är möjligt är de blivande kaptenerna med om att ordna i uppflyttningsceremonin. Kåren ordnar uppflyttningsceremonin som ett gemensamt evenemang för alla de vargungar som ska bli äventyrsscouter. Uppflyttningsceremonin kan innehålla t.ex. ett spännande dop eller någon annan ceremoni som passar i kåren. Som tecken på att vargungarna nu blivit äventyrsscouter kan de få tillverka söljor eller valknopar för sina halsdukar, t.ex. av orange plastsnöre.

Äventyrsscoutprogrammet inleds med Välkommen-skedet som ger äventyrsscouterna färdkost att ha med sig under de följande två eller tre åren i scouterna. Syftet med aktiviteterna i Välkommen-skedet är att äventyrsscouten ska få bekanta sig med sitt lag, sina ledare, sin kår och med scoutingen. Uppgifterna i aktiviteterna är sådana att de också banar väg för en äventyrsscout som kommit senare med i verksamheten än de andra, så att hen kommer bra in i scoutverksamheten. Rekommendationen är att Välkommen-skedet pågår i ungefär en månad om deltagarna är nya scouter. Om alla i äventyrsscoutlaget tidigare varit vargungar kan Välkommen-skedet eventuellt komprimeras lite grann. En del av Välkommen-skedets aktiviteter får också bra att utföra redan i samband med att vargungarna förbereder sig på att bli äventyrsscouter. När laget har utfört Välkommen-skedets alla aktiviteter får äventyrsscouterna kompassrossmärket av tyg att fästa på sina ärmar. Det går bra att senare backa tillbaka till Välkommen-skedets aktiviteter om laget får nya medlemmar.

I samband med Välkommen-skedet förbereder sig äventyrsscouterna också inför löftesgivningen som avslutar det första skedet under äventyrsscouternas scoutstig. Löftesgivningen innebär att äventyrsscouten uttrycker att hen personligen binder sig till och accepterar scoutingens värdegrund och strävar efter att följa scoutidealen i sitt liv. Innan de avger löftet har äventyrsscouterna bekantat sig med sin ledare, sin kår och med de mest centrala scouttraditionerna. Löftesceremonin ser ut på olika vis i olika kårer och sker också på olika platser. Rekommendationen är ändå att äventyrsscouterna avger löftet under äventyrsscouttidens första höst.

Väderstrecken

Efter Välkommen-skedet övergår äventyrsscouterna till att genomföra sitt två år långa grundprogram. Grundprogrammet består av fyra halvårsperioder som kallas väderstreck. Dessa utförs i ordningsföljden Norr, Söder, Väster och Öster. Vart och ett av väderstrecken innehåller ca 20 grundläggande aktiviteter. Tanken är att laget utför alla dessa under ett halvt års tid. För sjöscouter finns det ytterligare 1–5 tilläggsaktiviteter i varje väderstreck. Inom väderstrecken kan kan laget utföra aktiviteterna i valfri ordningsföljd.

Under vart och ett av väderstrecken gör laget också annat än de grundläggande aktiviteterna. I varje väderstreck ingår att göra två utfärder, tävla och genomföra en utmaning. De grundläggande aktiviteterna består nästan utan undandtag av övningar där det praktiska kunnandet betonas och som därför utvecklar äventyrsscouternas scout- och vildmarksfärdighter Den största delen av dessa aktiviteter lämpar sig bäst att utföra under utfärder eller utomhus.

För varje avklarat väderstreck får äventyrsscouten ett väderstrecksmärke av tyg. Äventyrsscouten fäster de här märkena runt åldersgruppsmärket (kompassrosen) på sin scoutskjorta.

Utfärder

Under äventyrsscouttiden läggs grunden för scouternas utfärdsfärdigheter. Därför gör äventyrsscouterna många utfärder. Till vart och ett av väderstrecken hör två utfärder, vilket alltså betyder sammanlagt fyra utfärder per verksamhetsår. Utfärderna kan ordnas för det egna laget eller vara gemensamma för hela kåren. Det som lämpar sig bäst för äventyrsscouterna är utfärder i terrängen, med en övernattning. Det lönar sig för laget att göra många olika slags utfärder.

Scoutfärdighetstävlingar

Scoutfärdighetstävlingar är en del av varje äventyrsscouts program. Till äventyrsscouternas program hör att delta i distriktets äventyrsscouttävling eller t.ex. i ett annat tävlingsevenemang som området eller den egna kåren arrangerar. Tanken är att äventyrsscouten deltar i åtminstone en tävling per halvår. I samband med tävlingarna får äventyrsscouten testa hur hen klarar av att samarbeta i en grupp och också i övrigt testa sina kunskaper och förmågor tillsammans med den egna trygga gruppen. Äventyrsscouternas vårterminer avslutas med Äventyrsspelet, en tävlingsartad terränglek som bygger på en berättelse (intrig).

Utmaningar

Äventyrsscouternas program innehåller utmaningar med olika teman. Tanken är att äventyrsscouterna utför minst en valfri utmaning under varje väderstreck. Det är naturligtvis också möjligt och tillåtet att utföra fler utmaningar.

Utmaningarna ger äventyrsscouterna möjlighet att arbeta mer ingående med det grundläggande programmets innehåll, lära sig nya nyttiga förmågor och hela laget får dessutom gemensamma upplevelser och äventyr. Utmaningarna uppmuntrar äventyrsscouterna att vara aktiva och bidrar till att göra äventyrsscouterna vanare vid att arbeta målinriktat. En utmaning kan inte utföras under ett enda möte, utan laget arbetar med uppgifterna under flera möten, under en utfärd eller eller ett läger. Också när det gäller utmaningarna är avsikten att svårighetsgraden ökar allteftersom äventyrsscouternas kunskaper ökar. Det viktigaste är att äventyrsscouterna lyckas uppfylla målet med utmaningen. Tipsen på hur utmaningarna kan utföras är bara riktgivande. Det finns också andra sätt att nå ett gott resultat.

Utmaningen är avklarad när minst sex aktiviteter är utförda. Det märke som äventyrsscouten får, och bär på scoutskjortans högra ärm när hen utfört en utmaning, ger information om äventyrsscoutens erfareheter. Det är alltså viktigt att se till att alla lagets medlemmar verkligen är delaktiga i arbetet med utmaningen, inte enbart följer med vid sidan om. Utmaningsmärkena fästs under väderstrecksmärkena.

Utmaningarna är en del av äventyrsscouternas program. Att avlägga märken får ändå inte vara det enda innehållet i scoutverksamheten. Snarare är märkena kaptenens redskap då hen ska lära ut färdigheter. Scouterna avlägger märken för att de inspirerar till aktivitet och för att de för scouterna blir ett konkret tecken på att de har gjort ett bra arbete. Ur äventyrsscouternas perspektiv är det viktigaste de gemensamma erfarenheterna, de gemensamma målen och känslan av grupptillhörighet. Att avlägga märken får inte bli som att bocka av uppgifter på en lista.

Interkardinalstrecken – det tredje året som äventyrsscout

Under äventyrsscouternas tredje år, ifall kåren väljer att ha ett treårigt äventyrsscoutprogram, består programmet av interkardinalstreck. Interkardinalstrecken innehåller olika aktiviteter som både fördjupar det äventyrsscouterna redan lärt sig och ger dem ny kunskap. Äventyrsscoutlaget kan genomföra interkardinalstrecken i valfri ordningsföljd. Under det tredje året kan laget också gärna utföra fler utmaningar – sådana som intresserar äventyrsscouterna – vid sidan om interkardinalstrecken. Börja med interkardinalstrecken först när ni genomfört hela det grundläggande programmet.

Äventyrsscouterna måste inte genomföra interkardinalstrecken. De kan bli spejarscouter när de genomfört de fyra väderstrecken. Äventyrsscouterna kan också bli spejarscouter vid årsskiftet. I så fall pågår både äventyrsscouttiden och spejarscouttiden lika länge, dvs. 2,5 år. Beroende på hur kåren vill lägga upp programmet kan äventyrsscouterna alltså genomföra 0–4 interkardinalstreck innan de blir spejarscouter. Det är många faktorer som kan påverka det här beslutet i kåren, t.ex. hur många lämpliga kaptener kåren har, hur många explorerscouter som lämpar sig som patrulledare för spejarscouter det finns i kåren och de båda programmens innehåll. Med modellen som bygger på 2,5 år i äventyrsscouterna + 2,5 år i spejarscouterna kan scouterna så att säga få allt, alltså förutom båda åldersgruppernas grundprogram också interkadrinalstreck och tilläggsetapper.

För varje interkardinalstreck får äventyrsscouterna ett märke. Märkena fästs på de rätta ställena i förhållande till kompassrosen.

Äventyrsscouten kan gärna bekanta sig med boken Ryggsäcken. Boken är utarbetad speciellt för äventyrsscouter och spejarscouter. Den innehåller kompakt information om de färdigheter som äventyrsscoutprogrammet fokuserar på, främst scout- och vildmarksfärdigheter. Boken hör också hemma i kaptenens bokhylla, eftersom boken är planerad så att kaptenen flitigt ska kunna använda den som stöd i samband med lagets möten.

Äventyrsspelet

Varje äventyrsscoutår avslutas med ett äventyrsspel. Äventyrsspelet är en terränglek som bygger på en berättelse (intrig). Äventyrsspelet går ut på att äventyrsscouterna ska få testa sådana färdigheter som de lärt sig under året. Äventyrsspelet bygger alltid på en bakgrundsberättelse som uppgifterna på något sätt är anknutna till. Äventyrsspelet är en viktig del av äventyrsscoutprogrammet. Varje äventyrsscoutår avslutas med äventyrsspelet, och genom äventyrsspelet får äventyrsscouterna öva nya färdigheter och repetera sådant de redan lärt sig. Det viktiga är att testa äventyrsscouternas kunskaper på ett roligt sätt, samtidigt som äventyrsscouterna lär sig någonting också i samband med äventyrsspelet. Äventyrsspelet är en spännande upplevelse som äventyrsscouterna ivrigt ser fram emot. Äventyrsscouterna ska känna att de lärde sig någonting under äventyrsspelet. Om det är någonting äventyrsscouterna inte kan är det bra att ge dem möjlighet att lära sig det i samband med äventyrsspelet. Genom äventyrsspelet får kaptenen och kårens övriga ledare också veta på vilken nivå äventyrsscouternas kunskaper ligger och om sina egna förmågor att instruera och utbilda äventyrsscouterna.

Det är viktigt att slå fast tidpunkten för äventyrsspelet i god tid, t.ex. redan när terminen börjar. Äventyrsspelet kan ordnas t.ex. under kårens utfärd eller läger. Det är oftast kaptenerna som arrangerar äventyrsspelen, tillsammans med kårens övriga ledare. Det kan också vara värt att samarbeta med andra kårer när det gäller äventyrsspelen, så att det finns ett lagom stort antal ledare till hands och lagom många patruller som deltar. Under äventyrsspelet rör sig äventyrsscouterna patrullvis och tävlar mot varandra. Om resurserna räcker till kan kårerna ordna två olika spel, så att det ena kan rikta sig till och vara ett avslutningsevenemang för de äventyrsscouter som ska bli spejarscouter.

Äventyrsspelet ska byggas upp kring en mystisk eller spännande berättelse. Äventyrsspelets bakgrundsberättelse kan också ha att göra med t.ex. terrängen där spelet försiggår, årstiden, ett stort läger eller evenemang som snart är aktuellt, en känd karaktär, en film, en bok eller något aktuellt fenomen. Det lönar sig att spara materialet för de äventyrsspel som planeras i kåren, för de går att återanvända efter några år. I praktiken klarar en kår sig med ett par-tre olika äventyrsspel. Att planera ett nytt äventyrsspel är också en lämplig uppgift för en ivrig explorerpatrull.

Uppflyttningen – äventyrsscouterna blir spejarscouter

Äventyrsscoutprogrammet tar 2–3 år att genomföra och sedan blir äventyrsscouterna spejarscouter. En spejarscoutpatrull är ofta nästan lika stor som ett äventyrsscoutlag. Spejarscoutpatrullen består av 4–12 medlemmar. Det här betyder att äventyrsscouterna kan fortsätta med samma patrullindelning, eller komma överens om att bilda en patrull i stolek med det tidigare äventyrsscoutlaget. När det blir aktuellt att äventyrsscouterna ska bli spejarscouter kan kaptenen och laget tillsammans fundera på hur det blir bäst att göra med patrullindelningen i spejarscouterna. Om det bara är möjligt lönar det sig att låta äventyrsscoutlaget bekanta sig med sina blivande spejarscoutpatrulledare under åtminstone några gemensamma kvällar redan under våren. Både det symboliska i övergången från äventyrsscout till spejarscout och den konkreta övergångsriten kan ske under våren, eller t.ex. under sommarlägret. Äventyrsscouternas sista termin kulminerar i det stora äventyrsspelet. Där kan scouterna tävla i sina blivande spejarscoutpatruller, om de redan är utsedda. Det sista äventyrsspelet borde vara lite mer utmanande, så det lönar sig att ordna det i samarbete med de andra kårerna i området. När spejarscoutprogrammet sedan kör igång på hösten börjar patrullerna bekanta sig med det nya programmet och sikta mot framtiden under ledning av patrulledare i explorerscoutålder och en vuxen lots.

Laget kan dessutom ordna t.ex. en liten vandring och dela ut äventyrsscoutsigillet under högtidliga former vid lägerelden på kvällen. På hösten är det sedan i sin tur dags att gå med i spejarscoutpatrullen. Spejarscoutprogrammet inleds på hösten med ett Välkommen-skede under vilket scouterna bekantar sig med sina patruller, bygger upp en fin laganda och blir spejarscouter.

Evenemang

Äventyrsscouttävlingen

Distriktet ordnar en äventyrsscouttävling per år, men också mindre tävlingar lämpar sig väl som scoutfärdighetestävling för äventyrsscouterna, t.ex. sådana som ordnas av området eller kåren. Att ordna egna äventyrsscouttävlingar i kåren ger kårens äldre åldersgrupper möjlighet att få erfarenheter av sådana arrangemang. Kåren kan t.ex. skapa en tradition som går ut på att spejarscouterna och explorerscouterna planerar och arrangerar en egen kvällstävling för äventyrsscouterna varje vår. Tävlingen kan ordnas i den bekanta naturen i närheten. Ett bra tema för tävlingen bär långt, också utan orientering. Syftet med tävlingsuppgifterna är att scouterna ska lära sig att samarbeta och tävlingen ska också stöda det som äventyrsscoutprogrammet går ut på. Tanken är att patrullerna genast får respons på hur de lyckats med uppgifterna. Det här är viktigt eftersom tävlingen framför allt handlar om att scouterna ska lära sig någonting nytt. Tävlingspatrullen utför uppgifterna utan kaptenens hjälp. Kaptenen eller någon annan ledare följer med tävlingspatrullen under evenemanget och vid kontrollerna, om det är så det brukar gå till.

Distriktets äventyrsscouttävling är en endagsutfärd där någon form av spårning står på programmet. Under spårningen utför tävlingspatrullerna uppgifter som bygger på scoutprogrammet och förbättrar lagandan i patrullen. Patrullerna får poäng för hur bra de klarar uppgifterna och på så sätt går det att utse en vinnare i tävlingen. Patrullen får ha en följeslagare med sig. Följeslagaren är inte med och utför tävlingsuppgifterna.

Spårningens längd är 4–7 kilometer. Terrängen ska vara sådan att äventyrsscouterna lätt kan orientera sig längs stigar från en kontroll till en annan. Den rakaste rutten kan ändå vara att inte följa stigen. På de svåraste ställena kan det finnas en snitslad rutt.

Målet med äventyrsscouttävlingen är att:

Utveckla: äventyrsscouternas självförtroende, lagandan i patrullen, äventyrsscouternas ärlighet, sinne för rättvisa, kreativitet, observationsförmåga, ledarskapsförmåga, initiativförmåga, ansvarsförmåga, organisationsförmåga och beslutsförmåga.
Öka äventyrsscouternas förmåga att förhålla sig positiva i situtaioner där någonting är svårt eller patrullen stöter på problem.
Utveckla äventyrsscouternas förmåga att samarbeta med olika människor i olika situationer och organisationer.
Lära äventyrsscouterna att samarbeta i grupper och också att verka i större organisationer.
Hjälpa äventyrsscouterna förstå att det är möjligt att åstadkomma mycket mer genom att samarbeta.
Lära äventyrsscouterna att vistas och röra sig på naturens villkor i naturen.
 

Att verkställa programmet i praktiken

Planera verksamheten

Verksamhetsplanens betydelse kan inte betonas för mycket när frågan gäller att uppnå scoutingens målsättningar. När kaptenen planerar lagets verksamhet ska hen tänka på målen för fostran och scoutmetoden. Ett praktiskt angreppssätt för att komma igång med planeringen är att bekanta sig med äventyrsscoutprogrammet.

I början tar det rätt mycket tid att göra upp en verksamhetsplan, men en välgjord plan sparar tid och nerver i fortsättningen.

Verksamhetsplanen innehåller en grov plan för hela året. Det lönar sig också att göra en noggrannare mötesspecifik plan för ett halvt år åt gången. Det är lätt att planera äventyrsscouternas verksamhet med hjälp av äventyrsscoutprogrammet.

Kaptenen bekantar sig med aktiviteterna som hör till väderstrecket och funderar vilka aktiviteter som går bra att utföra vid kårlokalen och vilka som skulle passa bättre att utföra vid utfärdsstugan eller under en utfärd. Vilken typ av utfärd ska laget göra och när? Det är viktigt att fundera ut och boka läger- och utfärdsplatserna i god tid. Det lönar sig att skissa upp utfärdernas program i förväg för att se till att laget utför alla utfärdsaktiviteter vid rätt tidpunkt.

Märk ut i planen vilka aktiviteter laget utför i kårlokalen före utfärden och vilka aktiviteter laget utför under utfärden. I samband med verksamhetsplaneringen ska kaptenen också beakta distriktets, kårens och områdets verksamhetsplaner, eftersom det kan hända att någon annan arrangerar evenemang som lämpar sig för äventyrsscouterna.

Om laget inte har någon ordentlig verksamhetsplan är det osannolikt att programmet är sådant att målen för fostran uppfylls. En dåligt planerad verksamhet är nämligen ofta ensidig. Dålig planering kan också leda till att tidtabellen kan bli ett problem. Äventyrsscoutprogrammet är innehållsrikt, och det finns egentligen inget utrymme för tomgång.

Det bästa är att planera in utfärderna vid tidpunkter då kåren inte ordnar andra evenemang eller då inga andra grupper ordnar utfärder. På så vis kan också de andra ledarna komma med för att hjälpa till under äventyrsscouternas utfärd, om det behövs, och äventyrsscouterna kan delta i kårens övriga evenemang. En del av utfärderna kan vara dagsutfärder, men för äventyrsscouterna lämpar sig övernattningsutfärder i terrängen bäst.

Skriv ner verksamhetsplanen. Dela gärna ut den till äventyrsscouterna så att de kan komma förberedda till mötena och skriva in utfärderna i sina kalendrar. En nedskriven plan hjälper också kaptenen att förutse i vilken ordningsföljd, och senast när, olika saker ska vara gjorda. För den som ska hålla i trådarna för veckomötena blir uppgiften dessutom lättare om kaptenen i förväg har tänkt ut vad äventyrsscoutlaget ska göra under vart och ett av mötena. Verksamhetsplanen kan också innehålla information om vilken utrustning som behövs under de olika mötena och om vad olika personer ansvarar för. Lagets verksamhet ska alltså vara planerad i föväg men också flexibel.

Kaptenen ska också låta äventyrsscouterna vara med om att planera verksamheten. Laget kan t.ex. gemensamt bestämma vilken utmaning de ska utföra. Ju äldre äventyrsscouterna är, desto mer ansvar kan de få när det gäller att planera lagets verksamhet. När hela laget planerar tillsammans känner alla sig mera engagerade och förbinder sig till den gemensamma verksamheten. Det slutliga ansvaret för verksamhetsplanen ligger ändå alltid hos kaptenen. Det är också viktigt att kritiskt granska verksamhetsplanen mitt under det pågående verksamhetsåret och fundera om planen borde justeras.

Mötets uppbyggnad

Under mötena utför äventyrsscouterna aktiviteter, förbereder sig inför olika evenemang, leker både ute och inne, tävlar, spelar spel och har det roligt. I allmänhet samlas laget en gång i veckan och har dessutom annat program ungefär en gång i månaden. En bra riktgivande längd för ett möte är en och en halv timme. Möten som är kortare än en timme lönar det sig inte att ordna, eftersom det då är svårt att hinna med det som ett möte ska innehålla.

Det är alltid bra att förbereda sig väl inför ett möte. Det finns ändå utrymme för spontanitet och för att använda sin fantasi. Planer förändras nästan alltid, men få ledare kan hålla bra möten utan att ha förberett sig överhuvudtaget. Det är svårt att ange en enkel formel för hur ett möte ska byggas upp eftersom upplägget beror på innehållet och på de äventyrsscouter som deltar. En del lär sig och gör saker snabbare, för andra tar det längre tid. Vissa grundläggande faktorer lönar det sig ändå att beakta.

Mötena börjar vanligen med någon form av tydlig inledning, som att t.ex.inleda med lagets rop eller någon annan hälsning och att läsa högt om förra mötet ur lagets egen loggbok. Sedan kanske laget repeterar vad de lärde sig senast. I det här skedet kan laget leka eller spela någonting, och sedan övergå till att lära sig någonting nytt. Efter det finns det kanske tid att spela eller leka. Till slut håller laget en lugn stund, går igenom aktuell information och ledarna delar ut informationsblad som äventyrsscouterna ska ta med sig hem.

Inledning

Det är viktigt att mötet har en tydlig inledning och att alla kommer i tid. Kaptenen ska själv föregå med gott exempel. Kaptenen använder alltid scouthalsduk och scoutskjorta. Laget hittar på en egen ceremoni att inleda med, t.ex. lagets eget rop. På det sättet blir det klart och tydligt att mötet har börjat. Inlednings- och avslutningsceremonier som är likadana varje gång skapar trygghet och stärker lagandan.

Lekar

Efter lagets egna ceremonier och före det egentliga programmet är det bra att lägga in en fartfylld lek eller tävling. Då får äventyrsscouterna utlopp för sin energi. Det är också bra att lägga in lekar mellan programmen eller att i slutet leka någonting där äventyrsscouterna får repetera det de har lärt sig.

Nya färdigheter

Det är viktigt att lägga tillräckligt med tid på den delen av mötet då äventyrsscouterna lär sig någonting nytt. Först visar kaptenen hur någonting går till, men sedan får äventyrsscouterna lära sig och öva själva. Kaptenen får inte föreläsa, utan äventyrsscouterna ska få lära sig genom att göra själva. Många av aktiviteterna kan äventyrsscouterna bra lära sig patrullvis: kaptenen kan visa patrulledarna hur det går till och sedan lär patrulledarna ut färdigheten i sina patruller. Det är bra att alltid komma ihåg att fråga om någonting blivit oklart för äventyrsscouterna.

Städning

Alla äventyrsscoutlag ser till att kårlokalen är i minst lika snyggt skick efter mötet som när mötet började. Innan laget börjar med allt som hör ihop med att avsluta sitt möte är det alltså bra att också reservera ungefär tio minuter (beroende på vad laget haft för program) för att städa och plocka undan.

Avslutning

Det är bra att avsluta mötena på ett kort och koncist sätt. Många har sina egna ceremonier, men en vanlig avslutningsceremoni är syskonringen. Det här är också en bra stund att prata om viktiga saker eller anmälningsärenden, t.ex. om någon aktuell utfärd.

Att anpassa programmet

Äventyrsscoutprogrammet kan genomföras på två år om laget träffas regelbundet och gör minst fyra utfärder per år. Om laget är mycket aktivt går det att tillägga ytterligare program genom att utföra fler utmaningar än det rekommenderade antalet (en per väderstreck).

All verksamhet som främjar målen för fostran och som bygger på scoutmetoden räknas som scouting. Kaptenen har alltså tillåtelse att anpassa aktiviteterna så att de passar laget bättre. Det är inte att avlägga aktiviteterna som är det viktigaste i äventyrsscoutprogrammet. Laget genomför inte nödvändigtvis scoutprogrammet, även om laget strikt följer listan med aktiviteter. Att stöka till och skräpa ner hör t.ex. inte ihop med äventyrsscoutmötena, även om det inte finns någon separat aktivitet som fostrar till att undvika sådant. Scoutverksamhet som följer målen för fostran och strävar efter att uppnå dem, finns också vid sidan om aktiviteterna.

Oroliga möten

En bra medicin mot oroliga möten är att planera väl i förväg. Om ledaren inte vet vad hen ska göra eller är förvirrad märker äventyrsscouterna det, och de blir kanske uttråkade eller vill testa ledaren. Det ska finnas något att göra hela tiden under mötena och instruktionerna ska vara tydliga och koncisa. Undvik att föreläsa utan låt i stället äventyrsscouterna göra själva. Inled mötet med en rörelselek där deltagarna får utlopp för sin energi, och gå först sedan över till det som deltagarna ska lära sig. Det behöver inte heller vara tråkigt – genom att använda sin fantasi går vilket tema som helst att omvandla till någonting intressant och aktiverande.

Ett varierande och intressant program hjälper mot sådant störande beteende som beror på att mötesdeltagarna känner sig uttråkade. Anpasssa aktiviteternas innehåll och uppgifternas svårighetsgrad enligt gruppens inlärningskapacitet och kunskaper. Alltför stora utmaningar känns frustrerande medan alltför lätta uppgifter känns tråkiga och därför behöver kravnivån höjas. Någon som snabbt lärde sig det nya kan också lära kunskapen vidare till andra.

Ibland bara fortsätter rastlösheten och oron under mötena och ledaren kanske upplever att det är omöjligt att få ordning på laget. Om äventyrsscouterna inte kan koncentrera sig kan den bästa lösningen vara att strunta i de inplanerade aktiviteterna och gå ut och härja i stället. Om det är någon enstaka äventyrsscout som beter sig störande kan ledaren hänvisa till lagets gemensamma spelregler. Några enstaka personer som stör ska inte få förstöra lagets verksamhet, utan det finns orsak att tala i enrum med den som beter sig störande, eller be den personen vänta utanför en stund. Ibland hjälper det också att ge den som inte kan bete sig en ansvarsuppgift. En tydlig roll och en ansvarsuppgift klargör personens plats i gruppen och minskar behovet av att försöka få uppmärksamhet.

Medlemmarna i laget får eller tar lätt olika slags roller. En del roller underlättar verksamheten medan andra har en störande effekt. En del tar på sig en dominerande roll medan andra i stället hellre drar sig undan. Ibland uppstår det krockar mellan olika personlighetstyper, och ju bättre ledaren känner lagmedlemmarna, desto lättare är det för hen att lösa de situationer som uppkommer.

Lekar

Scouter leker mycket tillsammans, i alla åldrar. Glöm alltså inte lekens kraft tillsammans med äventyrsscouterna. Att leka är både roligt och viktigt. Leken är ett bra tidsfördriv och ett bra sätt att levandegöra inlärningen. Det går att repetera, öva och fördjupa nyförvärvad kunskap genom att leka. Leken har ofta ett fostrande syfte och mål. Leken i början av mötet handlar t.ex. inte enbart om att ge utlopp för energi utan kan också vara en inledning till mötets tema. Det lönar sig att låta lekarna bli en del av mötesupplägget: i början leker laget någonting för att ge utlopp för energi, under mötet leker laget lekar som har att göra med mötets tema och stöder inlärningen, och sedan avslutar laget mötet med någon lugn lek eller övning som har med förtroende för de andra i gruppen att göra, t.ex. i samband med syskonringen.

När vi leker får vi använda och utveckla vår fantasi och samtidigt förbättra vår observations- och koncentrationsförmåga. Lek ger motion och lär oss att ta andra människor i beaktande. I samband med leken kan vi dessutom repetera sådant vi tidigare lärt oss. Allt detta kan leken ge oss om vi väljer en lämplig lek för att tillgodogöra oss en viss färdighet eller kunskap och ger leken tillräckligt mycket tid och utrymme. En del saker kan vi också lära oss genom att leka. Det sägs att leken är barnets arbete. Barnen lever i lekens värld, och lekens kraft ska inte underskattas.

En ny äventyrsscout

En av målsättningarna med de olika åldersgrupperna i scouterna är att det ska vara enkelt att bli scout i vilket skede som helst. Att komma med som ny kan ändå vara utmanande om laget redan har haft verksamhet en längre tid och svetsats samman till en grupp. Därför är det viktigt att reservera tid för att få den nya äventyrsscouten att känna sig som en gruppmedlem, för då är det mer sannolikt att hen stannar kvar i gruppen.

Under den nya äventyrsscoutens första möte berättar kaptenen och de andra äventyrsscouterna vad scouting handlar om och hur mötena går till. Det är bra att genast prata om och gå igenom lagets regler, liksom också lagets traditioner, kännetecekn och föremål. De olika märkena, scoutskjortan och scouthalsduken är också viktiga att nämna.

Det är bra att under de första mötena gå igenom innehållet i Välkommen-skedet, åtminstone i grova drag, med den nya äventyrsscouten. Använd ändå inte orimligt mycket tid till detta, eftersom det kan tråka ut de övriga äventyrsscouterna. När de viktigaste målsättningarna uppfylls kan den nya äventyrsscouten få sitt åldersgruppsmärke. Målsättningarna är ju att äventyrsscouten ska bekanta sig med sitt lag, kåren och scoutingen.

Kaptenen handleder också den nya äventyrsscouten, och om det är möjligen också hens föräldrar, i frågor som handlar om vilken utrustning och hurdana kläder hen behöver för verksamheten. Utfärderna och lägren är mycket viktiga delar av äventyrsscoutprogrammet. Det lönar sig att uppmuntra den nya äventyrsscouten att delta i de här evenemangen. Repetera vilken utrustning som behövs före den nya äventyrsscoutens första utfärd.

Laget fortsätter att följa sin normala verksamhetsplan när den nya äventyrsscouten kommit med. Inför utfärder och läger kan kaptenen välja teman ur de tidigare väderstrecken och låta laget repetera. Laget kan också börja med att repetera sådant de redan lärt sig, t.ex. när det gäller orientering och första hjälpen, innan de går vidare och lär sig nytt och mer utmanande innehåll. Om programmet läggs upp på det här sättet kan den nya äventyrsscouten komma ifatt de andra inom ramen för den normala verksamheten. När laget ska utföra aktiviteter kan kaptenen ge patrulledaren i uppgift att se till att den nya äventyrsscouten får tillräckligt mycket handledning. Det är bra att från första stund ge den nya äventyrsscouten uppgifter som hör till de normala rutinerna, som t.ex. att skriva i lagets loggbok.

Väderstrecksmärkena delas ut då äventyrsscouterna genomfört de aktiviteter som hör till de respektive väderstrecken. Om den nya äventyrsscouten kommer med i verksamheten t.ex. när laget nyligen börjat med väderstrecket Söder ska hen också få märket när de andra får det på våren. Hen kan få märken för de väderstreck hen missat då hen har utfört aktiviteterna som hör till de väderstrecken.

Äventyrsscouternas utfärder och läger

Det viktigaste innehållet i äventyrsscoutprogrammet är utfärderna och lägren för under dem får äventyrsscouterna prova på och lära sig nya färdigheter i praktiken. Utfärderna och lägren ger äventyrsscouterna en känsla av att lyckas och gör att de får en starkare anknytning till naturen. Även om äventyrsscouterna har deltagit i utfärder när de var vargungar är äventyrsscouternas utfärder mer utmanande. Äventyrsscouterna kan vara spända inför att vistas på ett främmande ställe, kanske tillsammans med främmande ledare och med annorlunda mat. Om det å andra sidan är roligt och känns tryggt under utfärden vägar äventyrsscouterna delta i utfärder igen.

Det är alltså viktigt att utfärder och läger är minnesvärda och glada upplevelser för äventyrsscouterna. Det är viktigt att utfärden ligger på rätt nivå så att kraven är lämpliga med tanke på äventyrsscoutens förmågor, kunskaper och utvecklingsnivå. Äventyrsscouterna kan gärna ha ansvarsuppdrag under utfärden.

Ett läger är minst tre nätter långt. Äventyrsscouterna deltar oftast åtminstone i kårens sommarläger. Utöver kårens läger finns det också större läger (som flera olika kårer ordnar tillsammans) och distriktsläger, under vilka äventyrsscouterna får njuta av storlägerstämning.

Hemlängtan

Den första scoututfärden med övernattning kan för en del vara den första natten borta hemifrån och utan sina föräldrar. Utfärdsomständigheterna och de främmande ledarna kan göra att det känns svårt och äventyrsscouten kan lätt drabbas av hemlängtan. Ett roligt och spännande program håller de tråkiga tankarna på avstånd, men ibland kommer gråten i alla fall. En liten utfärdsdeltagare kan få tröst i ledarens famn, och det kan också hjälpa om en bekant ledare ligger och sover strax intill. Ibland hjälper också ”hemlängtan-piller” eller en pratstund om dagens händelser eller om något roligt som kommer att hända. Det kan också vara bra att prata om hemlängtan med föräldrarna. Om hemlängtan blir så stark att inget hjälper och äventyrsscouten inte alls är intresserad av programmet kan ledarna komma överens med föräldrarna om att de kommer och hämtar sitt barn från utfärden.

Respons på utfärden

På hemvägen eller under det första mötet efter utfärden kan laget prata om utfärden: Vad kändes skrämmande, roligt eller tråkigt? Det är viktigt att alla har en positiv bild av utfärden. Även om äventyrsscouterna inte nödvändigtvis alltför noggrant kan bedöma hur väl utfärden lyckades ger deras kommentarer en bild av vad ledarna gärna ska beakta när de planerar nästa utfärd.

Sjöscouting för äventyrsscouter

I en sjöscoutkår ligger verksamhetens tyngdpunkt på verksamhet till sjöss. Sjöscoutkårer har samma scoutvärderingar och målsättningar som andra scoutkårer, men segling och färdigheter som har sjöverksamhet att göra är en central del av verksamheten, speciellt under sommaren. Patrullerna kallas ofta båtlag i en sjöscoutkår.

I äventyrsscoutprogrammets sjöscoutdel ligger fokus på verksamhet till sjöss och säkerhet. Sjöscouternas äventyrsscouter utför samma grundläggande aktiviteter som landscouterna men till varje väderstreck hör också några sjöaktiviteter. Ledarna i kåren kan justera var de lägger tonvikten i programmet enligt kårens och scouternas behov, t.ex. kan de i grundprogrammets säkerhets- och räddningsaktiveter betona sådant som är viktigt i sjöverksamheten.