Äventyrsscouter - grunder

Scoutmetoden i äventyrsscoutverksamheten

Den finländska scoutmetoden bygger på scoutmetoderna som de internationella takorganisationerna WAGGGS och WOSM tagit fram. Scoutmetoden består av en helhet där alla delar är lika viktiga. Alla delar ska finnas med i scoutverksamheten, men förstås inte i varje stund. Scoutmetoden ska ändå synas i den helhet som verksamheten utgör. Scoutmetoden beskriver hur scouter genomför sin verksamhet. Det skulle vara möjligt att uppnå scoutingens målsättningar på andra sätt, men då är det inte scouting.

Att leva enligt scoutingens värderingar

Äventyrsscouterna bekantar sig med scoutingens värderingar genom det de gör och genom att fundera och iaktta. Grunden för att en äventyrsscout ska ha lust att leva enligt scoutingens värderingar är att hen känner medlemmarna i sitt lag och har förtroende för sina scoutkompisar och ledare. I samband med aktiviteterna bekantar sig äventyrsscouterna med åldersgruppens ideal och funderar på idealen ur sin egen synvinkel. Det går också bra att lyfta fram scoutvärderingar i samband med de lugna stunderna under möten och utfärder. Innan äventyrsscouten avger sitt scoutlöfte ska hen veta hur och till vad hen förbinder sig.

Kaptenen är äventyrsscouternas idol. Lojaliteten mot och engagemanget för de värderingar som scouting står för växer fram genom ledarens exempel och genom aktiviteterna. Kaptenen ska komma ihåg sin betydelsefulla roll som scoutfostrare.

Symbolik

Äventyrsslaget hittar på ett namn, ett kännetecken och ett rop åt laget. Genom verksamheten blir äventyrsscouten bekant med kårens symboler, såsom kårfana, scouthalsduk och traditioner. Äventyrsscouten lär sig att känna igen de allmännaste scouttraditionerna, scoutkläderna och märkena samt bekantar sig med de mest kända scoutberättelserna.

Kaptenen låter äventyrsscouterna bekanta sig med scoutsymbolik med hjälp av berättelser och lekar och inviger äventyrsscouterna i kårens traditioner i samband med olika situationer då de är aktuella, t.ex. när kåren ordnar ett lägerbål, en löftesceremoni, en flaggceremoni eller en scoutparad. Det är viktigt att ledaren visar exempel och uppmuntrar äventyrsscouterna.

Verksamhet med stigande svårighetsgrad

Äventyrsscouten möter lagom stora utmaningar i scoutverksamheten. Äventyrsscouten lägger märke till att äventyrsscouternas verksamhet liknar vargungarnas, men att det finns mer att lära sig. Äventyrsscouten känner sig på riktigt delaktig i att fatta beslut i laget, t.ex. genom att vara patrulledare och vara med om att välja vilka utmaningar laget ska utföra.

Kaptenens uppgift är att uppskatta vad de olika medlemmarna i laget klarar av och vilka färdigheter och kunskaper de behöver mest övning i. Kaptenen utnyttjar äventyrsscouternas kunskaper när hen handleder patrullernas arbete – alla kan någonting och alla kan lära sig någonting.

Patrullsystemet

Äventyrsscouternas verksamhet sker huvudsakligen så att äventyrsscouterna är indelade i mindre grupper, alltså i patruller. Var och en av äventyrsscouterna får turvis vara patrulledare. Alla får vara med om att fatta beslut.

Kaptenen ger utrymme för äventyrsscouterna att fatta gemensamma beslut. Ledaren hjälper äventyrsscouterna vidare om de kör fast och ger råd om patrullen inte kommer igång med hjälp av patrulledaren. Patrullsystemet genomsyrar äventyrsscoutlagets verksamhet och äventyrsscouterna arbetar patrullvis både under möten, utfärder och tävlingar.

Learning by doing

Äventyrsscouten lär sig nya saker genom att vara en av medlemmarna i patrullen och äventyrsscoutlaget. Äventyrsscouten slår själv upp sitt tält, hugger sin egen ved, tänder elden och lär sig hur olika slags ved brinner. Äventyrsscouten får uppleva att hen gör saker själv, tillsammans med kompisarna. De vuxna finns där som hjälp. Inlärningen sker genom att äventyrsscouten i en så äkta situation som möjligt får öva, göra saker i praktiken och vara delaktig.

Kaptenen delar upp de praktiska uppgifterna och det som äventyrsscouterna ska lära sig i så små och tydliga delar att patrullerna kan arbeta så självständigt som möjligt med hjälp av patrulledarnas instruktioner. Den vuxna kaptenen är ändå alltid närvarande, beredd att hjälpa till. Kaptenen ser till att verksamheten alltid är trygg och säker.

Vuxet stöd

Äventyrsscouternas verksamhet innehåller delar då de får instruktioner av vuxna ledare och andra delar då äventyrsscouterna arbetar mera självständigt, under övervakning av någon vuxen ledare.

Kaptenen gör inte saker för äventyrsscouterna utan uppmuntrar dem att försöka själva. Kaptenen hjälper bara när det riktigt behövs. Kaptenen ger råd och stöd. Hen kan det som äventyrsscouterna ska lära sig. Kaptenens viktigaste uppgift är att planera stommen för mötena och utfärderna. Hen ska vara en trygg vuxen, lösa tvister och ta ansvar för verksamheten.

Goda gärningar

Äventyrsscouten lär sig att aktivt erbjuda sin hjälp till dem som behöver den. Det här övar äventyrsscouterna genom att utföra goda gärningar som är till nytta hemma, i det egna laget och i kåren.

Kaptenen uppmuntrar äventyrsscouten att agera osjälviskt. Det är väldigt viktigt att kaptenen ger respons när äventyrsscouten har gjort något bra. Äventyrsscoutprogrammet innehåller aktiviteter som handlar om goda gärningar. Dessutom är de små ansvarsuppgifterna som äventyrsscouterna har när de är patrulledare viktiga med tanke på att äventyrsscouterna ska lära sig att agera osjälviskt.

Verksamhet i naturen

Äventyrsscouten lär sig att njuta av att röra sig och vistas i naturen. Genom sin egen verksamhet lär sig äventyrsscouten hur det lönar sig att klä sig, äta och packa sin utrustning. Äventyrsscouten blir intreserad av naturen och lär sig nya saker om den. Äventyrsscouten lär sig att förstå och respektera naturen och att skydda den enligt sina egna förutsättningar.

Kaptenen ser till att äventyrsscouternas utfärder motsvarar äventyrsscoutprogrammets målsättningar. Kaptenen sköter om äventyrsscouternas säkerhet under utfärder och läger. Hen inspirerar äventyrsscouterna att delta i utfärder och väcker lagmedlemmarnas intresse för naturen, vildmarkskunskap och friluftsliv. Kaptenen visar exempel när det gäller att röra sig i naturen, klä sig på ett lämpligt sätt, agera naturvänligt och göra ekologiska val.

Löfte och ideal

Äventyrsscouternas löfte:

Jag lovar att enligt bästa förmåga leva för mitt lands och för världens bästa, att växa i min åskådning och att varje dag förverkliga äventyrsscoutens ideal.

Äventyrsscouterna avger scoutlöftet

När äventyrsscouten avger scoutlöftet är det ett tecken på att hen vill sträva efter att leva enligt scoutingens värderingar. Innan hen avger löftet ska äventyrsscouten förstå vad det är hen lovar. Därför hör det till att behandla scoutingens värderingar och löfte före tillställningen där äventyrsscouterna avger löftet. Äventyrsscouterna får bekanta sig med löftet och idealen genom att läsa berättelser som förklarar dem samt genom att diskutera och fundera vad de innebär.

Det finns många slags löftesgivningsceremonier. Situationen ska vara en festlig och minnesvärd upplevelse för den som avger löftet. Kårer kan ha sina egna traditioner kring ceremonin och ordna den ute i naturen, i kyrkan, på ett läger eller vid utfärdsstugan.

Ett sätt att organisera löftesceremonin är att låta alla uttala löftet tillsammans, i kör. Publiken kan gärna stå upp under tiden. Bjud också in scouternas föräldrar till löftesceremonin. Kårchefen eller t.ex. kaptenen och kårchefen tillsammans tar emot löftena. En äventyrsscout som avgett löftet får rätt att bära världsorganisationernas löftesmärken (WOSM och WAGGGS), ifall hen inte redan fått märkena när hen avgav vargungelöftet. Det finns två olika löftesmärken i tyg, WOSM-märket som pryds av en lilja och WAGGGS-märket med en klöversymbol. Märkena fästs på vänster ärm på scoutskjortan. Också de scouter som flyttas upp från vargungarna till äventyrsscouterna avger lögtet, även om de redan har rätt att bära världsorganisationens märken.

Det rekommenderade är att äventyrsscouterna avger löftet i slutet av Välkommen-skedet. Att binda sig till scoutingens värderingar hör ihop med scoutmetoden och som evenemang är löftesceremonin mycket viktig för äventyrsscouterna. Därför lönar det sig att ordna ceremonin under äventyrsscouternas första termin. Om kåren ännu inte har det som årlig tradition lönar det sig för kåren att lägga in ett nytt festligt program i höstens verksamhetsplan – äventyrsscouternas löftesgivning.

Scouternas valspråk är:

Var redo.

En äventyrsscouts ideal är att:

• respektera andra
• älska naturen och skydda miljön
• vara pålitlig.

Att respektera andra

I äventyrsscouterna syns respekten för andra i form av att äventyrsscouterna uppmärksammar andra människor. Äventyrsscouten övar att beakta de andra lagmedlemmarnas åsikter och önskemål. Äventyrsscouten ser sin egen roll i konfliktsituationer. Hen kan forma olika slags vänskapsrelationer. Äventyrsscouten ingriper i mobbningssituationer och förstår att människor på annat håll också har en betydelse.

Att älska naturen och skydda miljön

Äventyrsscoutprogrammet fokuserar på aktiviteter som sker utomhus. Naturen är en bekant och naturlig miljö för äventyrsscouterna att vistas i. Äventyrsscouten uppskattar naturen och kan vistas där utan att lämna spår efter sig. Äventyrsscouten agerar aktivt till förmån för sin närmiljö.

Att vara pålitlig

Äventyrsscouten får olika slags ansvarsuppgifter i sin patrull. Hen klarar av att sköta ansvarsuppgifterna. Äventyrsscouten kan göra överenskommelser och hålla sig till dem. Äventyrsscouten förstår reglers betydelse och förbinder sig att följa t.ex. regler som har med säkerhet att göra.

Antalet ideal som scouterna förbinder sig till genom scoutlöftet ökar efter hand i de olika åldersgrupperna. Roverscouternas ideal omfattar alla de sju scoutidealen: att respektera andra, att älska och skydda naturen, att vara ärlig och pålitlig, att främja vänskap över gränser, att känna sitt ansvar och göra sitt bästa, att utveckla sig själv som männniska, att söka sanningen i tillvaron.

Äventyrsscouternas ideal beskriver scoutingens värdegrund och uppmuntrar alla att personligen sträva efter att bli bättre. De säger inte hurdan en äventyrsscout är utan uttrycker snarare ett mål, ett ideal att eftersträva. Idealen ska inte lämnas kvar i kårlokalen efter mötet utan finnas med som vägkost överallt i äventyrsscouternas egna liv. Den bästa att ge uttryck för scoutingens värderingar är alldeles säkert kaptenen, som genom sitt exempel effektivt kan förmedla värderingarna till äventyrsscouterna.

Äventyrsscouternas symbolik

I många kårer finns det mycket symbolik i anslutning till patrullnamn, vimplar eller flaggor, märken, färger och rop. Det lönar sig att hålla fast vid goda traditioner och föra dem vidare. Äventyrsscouten bekantar sig med sin kårs symboler. Det är lättast att börja med den symbolik som finns i kåren i nuläget. På samma gång kan laget ändå bekanta sig med kårens historia och hur det gick till när kåren grundades med hjälp av intressanta föremål.

Välkommen-skedets aktiviteter innehåller mycket som handlar om symbolik, med början i att äventyrsscouterna hittar på ett namn åt laget eller under högtidliga former invigs i vad laget heter. Namn och regler, och t.ex. lagets loggbok, rop, dans, vimpel eller maskot är små men viktiga faktorer för att skapa laganda. Patrullen ska också använda tid för att utveckla symboliken efter Välkommen-skedet. Logon kan laget använda t.ex. på medlemmarnas kärlpåsar, på loggbokspärmen eller på lagets utfärdsutrustning.

För äventyrsscouter passar det också bra att ha olika hemliga ritualer, lösenord eller hemliga språk som tydliggör att laget är en separat grupp i förhållande till de andra lagen. Sådana här traditioner får motsatt betydelse om inte alla i laget känner till dem. Om laget får nya medlemmar måste de alla bli invigda i lagets seder och bruk.

Äventyrsscouterna tycker om berättelser. Kaptenen kan gärna använda berättelser på ett så mångsidigt sätt som möjligt, som ramberättelser under läger, som bakgrundsberättelser eller röd tråd i samband med spårningar, som höjdpunkter under ett lägerbålen eller i skenet av ett stearinljus som avslutning på kvällen. Om kaptenen kan dela med sig av någon kunskap genom en berättelse kommer äventyrsscouterna antagligen att minnas informationen bättre. Det går att hitta på en berättelse eller sång i anslutning till många aktiviteter. Det finns också spännande berättelser som hänger ihop med många traditionella utfärds- och lägerplatser. De här berättelserna lönar det sig kanske ändå inte att berätta precis strax före läggdags.

Äventyrsscouternas kännetecken

Som ett tecken på att äventyrsscouten flyttat upp från vargungarna slutar hen använda sin vargungetröja och börjar använda scoutskjorta och scoutbälte. Scoutskjortan och kårhalsduken används under äventyrsscoutmötena, eller enligt kårens traditioner. Scoutskjortan är inte så lämplig som utfärdsklädsel. Men också i naturen hör scouthalsduken till varje äventyrsscouts utrustning. Halsduken fästs med sjömansknop eller med en sölja.

När vargungarna blir äventyrsscouter, eller i samband med Välkommen-skedet, tillverkar äventyrsscouterna själva egna halsdukssölja eller valknop som hen bär i sin halsduk under resten av äventyrsscouttiden. Kåren kan bestämma hurdana söljor äventyrsscouterna ska göra. Söljans form, färg eller material är inte det väsentliga, utan det att äventyrsscouten får tillverka den själv. Det går bra att koppla egen symbolik till söljan, t.ex. genom att använda kårens eller lagets färger eller symboler i söljan. Också äventyrsscouternas orange färg kan också användas.

Kaptenens kännetecken är kaptensmärket av metall. Det fästs på den högra fickans veck.

Äventyrsscoutens dräkt och märken

Till äventyrsscoutens scoutskjorta hör organisationsmärke – och landsmärke, ortsnamnsmärke, distriktsmärke och världsorganisationernas märken samt kårmärke och eventuellt områdesmärke. Dessutom får äventyrsscouterna ett märke när de genomfört Välkommen-skedet och ett för varje väderstreck, interkadinalstreck och utmaning som de genomför.

Vad som krävs för att få de olika märkena presenteras på andra ställen i den här guiden. Grundtanken är att äventyrsscouten för att få rätt att bära ett väderstrecksmärke ska ha utfört alla aktiviteter som hör till väderstrecket, utom de sjöscoutaktiviteteter som en landscoutkår har svårt att genomföra. När det gäller interkardinalstrecken utför äventyrsscouterna alla aktiviteter och när det gäller utmaningarnas ska laget välja ut sex aktiviteter per utmaning. Kaptenen får ändå använda sunt förnuft när hen delar ut märken, och anpassa kraven enligt situationen. Om kaptenen kommer på någon trevlig och lämplig aktivitet som passar ihop med målen för utmaningen kan någon av de ursprungliga aktiviteterna ersättas med den. Om laget får en ny hurtig medlem i mitten av ett väderstreck kan hen ändå bra få väderstrecksmärket tillsammans med de andra, ifall hen t.ex. varit med och utfört mer än än hälften av aktiviteterna. De som kommer med i verksamheten mitt i äventyrsscoutprogrammet kan också komma ifatt de andra under utfärder och läger. Tanken är att äventyrsscouterna får sina märken så snart de gjort och lärt sig allt som krävs.

Som avslutning på äventyrsscouttiden får äventyrsscouterna äventyrssigillet, ett metallmärke format som en kompassros, som bärs ovanför vargungesigillet på vänster ficka på scoutskjortan. Kompassrosen symboliserar att vara på väg, att färdas, att söka och att finna. Äventyrsscouten är på väg åt rätt håll, uppåt, framåt, mot nya utmaningar. Scoutliljan som finns i norr, och som kompassnålen pekar på, symboliserar den rätta riktningen för hela livet.

När äventyrsscouten blir spejarscout tar hen loss märkena från höger skjortärm. Men sigillen av metall blir kvar på scoutskjortan, som en påminnelse om den egna scoutstigen.