Äventyrsscouter - gruppen och ledarna

Gruppen, de medverkande och ledarskapet under äventyrsscouttiden

Laget

Lagets storlek kan variera, men rekommendationen är att ett lag består av 10–15 äventyrsscouter. Laget är uppdelat i mindre patruller som leds av patrulledare. En vuxen kapten ansvarar för lagets verksamhet som helhet.

En del äventyrsscoutlag består av äventyrsscouter i samma ålder, som alla blir äventyrsscouter ungefär samtidigt och sedan utgör ett lag under hela äventyrsscouttiden. Om så är fallet kan det vara så att äventyrsscouterna känner varandra sedan vargungetiden. Ett sådant här lag kan ta in nya medlemmar om de är födda samma år som de andra i laget. I ett äventyrsscoutlag av den här typen råder vanligen en stark gemenskap och laganda.

Andra äventyrsscoutlag byggs upp så att laget får nya medlemmar varje år när följande årskull vargungar blir äventyrsscouter, eller då kåren får nya medlemmar i äventyrsscoutålder. Samtidigt flyttas ett antal av äventyrsscoutlagets medlemmar upp till spejarscouterna. I ett sådant här lag är det lätt att ta med nya äventyrsscouter. Ett sådant här lag lämpar sig också bra för små kårer, där de nya äventyrsscouterna är få till antalet. Laget kan bestå av äventyrsscouter i olika åldrar. Om kårens äventyrsscoutlag ser ut så här lönar det sig att göra patrullindelningen så att patrullmedlemmarna är i samma ålder. På så vis kan alla ha samma tema under mötena. En del patruller bekantar sig med temat för första gången, medan andra repeterar och kan gå vidare till mer utmanande aktiviteter. Om äventyrsscouterna är indelade i grupper går det enkelt att ge olika uppgifter åt olika patruller. Den här typen av äventyrsscoutverksamhet kräver mycket anpassning och planering av ledaren men det är ändå ett lika bra alternativ som att ha ett lag där medlemmarna följs åt under hela äventyrsscouttiden.

Båda sätten att bygga upp lagen har goda och såliga isdor. Vilket slags lag som passar bäst i den egna kåren beror på hur kårens verksamhet annars är uppbyggd och på hur många nya äventyrsscouter kåren har. Det är också möjligt att kombinera och identifiera drag ur båda lagtypernai de befintliga lagen. Om t.ex. antalet medlemmar i kårens två äventyrsscoutlag sjunker så lågt att det stör lagets verksamhet kan det löna sig slå ihop lagen.

Laget delas in i patruller

Äventyrsscoutlagen samlas varje vecka. Den största delen av aktiviteterna i äventyrsscoutprogrammet är planerade så att de ska genomföras i mindre grupper, alltså patrullvis. I patrullerna turas äventyrsscouterna om att vara patrulledare och leda verksamheten i patrullen.

Det lönar sig att dela in laget i patruller med 4–5 medlemmar. En patrull med bara tre medlemmar är alltför sårbar, ifall en patrullmedlem blir sjuk eller slutar i scouterna. Å andra sidan blir det alltför utmanande för en patrulledare i äventyrsscoutålder att få en patrull med fler än fem medlemmar att arbeta bra tillsammans. Ifall uppgiften som ska utföras inte sysselsätter hela patrullen kan det lätt gå så att de som blir sysslolösa ger utlopp för sin energi genom att t.ex. retas eller störa. Om det går så kan inte heller kaptenen fokusera på temat och det sker ingen learning by doing.

En kapten som leder ett blandat lag (alla kön i samma lag) behöver fundera på om det är bäst att bilda blandade patruller eller flick- och pojkpatruller. Båda modellerna kan vara lika bra.

För pojkar är det ofta naturligt att vara tillsammans i stora grupper, så deras främsta referensgrupp är hela laget. Flickor bildar å sin sida överraskande snabbt små grupper om två eller tre personer, och att splittra dessa enheter kan ge upphov till hårda protester. Om patrullerna är de samma under hela äventyrsscouttiden identifierar sig flickorna snarare med sin egen patrull än med hela laget. Det kan vara bra att variera patrullernas sammansättning ibland, men det finns ingen orsak att skilja vänner åt under varje möte.

Efter äventyrsscouttiden kan ett lagom stort lag som har stark sammanhållning fortsätta som spejarscoutpatrull om de vill. I lag där patrullidentiteten är stark lönar det sig i stället att dela upp laget i flera patruller också när de blir spejarscouter. (En spejarscoutpatrull kan bestå av 4–12 personer).
Kaptenen får själv avgöra när äventyrsscouterna ska utföra aktiviteter gemensamt i hela laget och när de utför uppgifter patrullvis. I huvudsak lönar det sig att prioritera verksamhet i patruller. På det sättet är det lättare att få alla intresserade av den gemensamma uppgiften och att se till att alla har tillräckligt mycket att göra. Om laget arbetar i mindre grupper är det också lättare att öva praktiska färdigheter, och att ordna små tävlingar mellan patrullerna. Kaptenen har ändå kvar helhetsasnvaret, även om laget arbetar enligt patrullsystemet. Det är alltid kaptenen som planerar och leder möten och utfärder. Patrulledarnas uppgifter är lagom stora ledarskapsövningar som anpassas enligt situationen. Patrulledaren kan t.ex. få instruktioner av kaptenen och sedan lära ut någonting till sin patrull eller ansvara för att leda en lek.

Genast från första början får äventyrsscouterna lära sig hur det går till att arbeta patrullvis, så att de blir bekanta med systemet. Kaptenens uppgift är ändå att försäkra sig om att alla äventyrsscouter känner sig som medlemmar i laget – det behövs alltså också gemenamma gruppbildningsövningar och aktiviteter för hela laget. Håll gärna en ceremoni i samband med att patrullerna bildas. Det kan t.ex. handla om att patrullerna får egna namn eller andra kännetecken. I patruller med fast sammansättning är det lättare för äventyrsscouterna att vara patrulledare. Det är ändå bra att ibland göra saker hela laget tillsammans, i par eller t.ex. i slumpmässigt bildade patruller.

I scouterna förekommer det ibland att ledarna utan desto större eftertanke placerar goda vänner i olika grupper. Så här är det förstås möjligt att göra ibland, speiellt om det uppstår klickbildning så att ett par eller en liten grupp isolerar sig från de övriga, beter sig störande eller hela tiden håller på med sitt eget. Men i övrigt finns det inga tungt vägande skäl att göra en sådan här indelning. Om det förekommer mobbning eller missämja i en patrull kan en lösning vara att förändra patrullernas sammansättning

I lag som består av äventyrsscouter i olika ålder löar det sig att bilda patruller så att patrullmedlemmarna är i samma ålder. En patrull består då t.ex. av äventyrsscouter som är med om sitt andra år i verksamheten och en annan patrull består av nybörjare. På så sätt blir det troligen lättare att erbjuda också lagets äldre äventyrsscouter lagom utmanande program.

Äventyrsscouten som patrulledare

I äventyrssprogrammet ingår äkta kamratledarskap. Äventyrsscouterna övar ledarskap genom små ledarskapsuppgifter i sina egna patruller. I praktiken innebär kamratledarskapet att äventyrsscouterna effektivt får öva upp sina färdigheter och kunskaper genom att verksamheten sker i mindre grupper och genom att äventyrsscouterna i tur och ordning får vara ledare för gruppen. Först lär kaptenen ut eller förevisar det som står på programmet, sedan får patrulledarna material och instruktioner av kaptenen. Därefter förklarar patrulledaren för patrullen vad uppgiften går ut på och delar ut uppgifter inom patrullen.

Att leda kompisar i sin egen ålder kan vara mycket utmanande. Det är viktigt att kaptenen lär äventyrsscouterna hur patrullsystemet fungerar från och med det första mötet och uppmuntrar de äventyrsscouter som axlar rollen som patrulledare. Kaptenen förklarar att var och en kommer att få vara patrulledare och att den som är patrulledare alltid är patrullens chef. En viktig del av patrulledaruppdraget är ett kännetecken som patrulledarna bär under mötena. Kåren, kaptenen eller laget får bestämma hur det här kännetecknet ser ut. Förvara gärna kännetecknen på en så högtidlig plats som möjligt i kårlokalen.

Kaptenen bestämmer hur länge patrulledaruppdraget varar. Det är antagligen lämpligt om äventyrsscouterna får vara patrulledare i en månad eller under en utfärd. Sannolikt kommer en del att gilla det bättre än andra att vara patrulledare. Kaptenen ska ändå se till att alla äventyrsscouter i tur och ordning får vara patrulledare. Det lönar sig att anpassa längden på patrulledaruppdragen så att att lagets alla medlemmar hinner vara patrulledare minst en gång per väderstreck, alltså en gång per halvår.

Äventyrsscouterna övar patrulledarskap genom mycket små ledarskapsuppgifter, som t.ex. att instruera sin patrull i samband med en lek eller tävling, att hämta och dela ut olika slags material, att fördela ordet under en diskussion eller att dela ut uppgifter.

Kaptenen

En skicklig ledare kan handskas med och ordna möten för ett lag med ca tio medlemmar men enligt Finlands Scouters Tryggt tillsammans-instruktioner är rekommendationen ändå att varje lag har två kaptener. Den ena kaptenen kan vara en vuxen person som lär sig vad uppgiften går ut på, t.ex. en intresserad förälder, eller en explorerscout. Det är lättare att ordna möten om det finns två kaptener – om den ena av någon orsak inte kan komma till mötet behöver mötet ändå inte ställas in. En kapten klarar av att ordna programmet, och i en sådan situation lönar det sig verkligen att utnyttja patrullsystemet extra effektivt. Om kaptenen ensam leder äventyrsscoutlaget ska hen alltid be en annan ledare följa med under utfärderna. Det är betydligt lättare och säkrare för två ledare att tillsammans ordna äventyrsscouternas vildmarkskunskapsaktiviteter.

Äventyrsscouternas föräldrar

Äventyrsscouternas föräldrar ser oftast scoutingen som en bra hobby. En del är beredda att göra någonting till förmån för sitt barns hobby, men alla har inte den möjligheten eller det intresset. Många kan hjälpa till med sådant som transporter till och från ett läger. Ibland kan föräldrarna vara till stor hjälp: en ivrig fiskare kan komma och lära äventyrsscouterna om fiske och en lärare i huslig ekonomi kan ställa upp med att laga mat under en förläggning.

Kaptenen träffar ofta äventyrsscouternas föräldrar på hösten när scouterna kommer till det första mötet. Om så inte sker är det bra att bjuda in föräldrarna till ett möte, eller ordna en särskild föräldrakväll. Naturliga sätt att hålla kontakt med hemmen är via telefon och e-post. Det är också bra att göra klart för föräldrarna att scouting bygger på frivilliga insatser. De vet kanske inte att kaptenen, till skillnad från många andra klubbledare, inte får någon lön.

Det är viktigt att beakta föräldrarna i samband med all planering. Fundera t.ex. på när och hur information om en utfärd ska gå ut. Det är bra om kaptenen är beredd att diskutera med föräldrarna, i synnerhet när det gäller de första utfärderna. Det är viktigt att ta deras oro och önskemål på allvar. Föräldrarna är experter på sina barn, och kaptenen är expert på scouting och utfärder. Även om scouten har deltagit i flera utfärder som vargunge är förändringen ganska stor nu när hen är äventyrsscout. Också av den här orsaken är det viktigt att familjerna får information.

Äventyrsscouterna behöver också ofta sina föräldrars hjälp för att kunna förbereda sig på rätt sätt inför t.ex. ett specialmöte. Därför är det viktigt att informationen löper smidigt mellan scoutkåren och hemmen. För att informera om evenemang kan ledarna t.ex. dela ut informationsblad på mötena, skicka sms eller e-post samt använda kårens övriga kommunikationskanaler. Det är också viktigt att instruera vårdnadshavarna i hur de ska använda scouternas medlemsregister-program.

Föräldrakväll

Det bästa sättet att skapa en god kontakt till äventyrsscouternas föräldrar är att ta direkt kontakt med dem. Det är bra om kapenen kan ordna en föräldrakväll eller annan liknande tillställlning där scouternas vårdnadshavare och kaptenen kan träffas öga mot öga. Det skulle vara bra att ordna en föräldrakväll minst en gång per verksamhetsår. Att komma med i scouterna, att byta ledare eller grupp i scouterna, det första stora lägret eller att bli spejarscout är sådant som äventyrsscouterna och föräldrarna gärna pratar om.

Besöksdagen under ett läger eller ett gemensamt lägerbål som avslutning på en utfärd kan vara bra sätt att få föräldrarna att dyka upp. Det går också bra att bjuda in föräldrarna till ett möte så att de kan följa med hur verksamheten går till. Många av aktiviteterna är sådana att det är roligt för äventyrsscouterna att få visa sina familjer vad de gör i scouterna, t.ex. att uppträda med en dramatisering de övat in eller visa upp något annat som de skapat. I ett sådant sammanhang får kaptenen möjlighet att berätta om sådant som är aktuellt inom scoutingen, och äventyrsscouterna får förbereda program eller framträdanden som uppförs inför en större publik.

Äventyrsscoutverksamhet i kårerna

Äventyrsscoutverksamheten sker i kårerna och områdena. Hur verksamheten genomförs beror mycket på kåren. Äventyrsscoutverksamheten är en fast del av kårens verksamhet. Äventyrsscoutverksamheten utgör en egen åldersgrupp och den leds av en ansvarig kapten.

Kaptenen ska också följa med kårens övriga verksamhet. Kårens verksamhetsplan görs ofta för ett år åt gången, och dessutom gör kåren upp mer långsiktiga planer för att kunna utveckla verksamheten. Kaptenen håller sig bäst uppdaterad om hen deltar i att planera och ordna kårens evenemang.

Alla kårer har också sina egna sätt att organisera scoutverksamheten i praktiken. Programchefen har oftast de bästa förutsättningarna att berätta t.ex. hur laget får tag på pysselmaterial eller utfärdsutrustning, hur kåren brukar informera om evenemang och vart det lönar sig att åka på utfärd. I kåren är det få saker som sköts per automatik. Grupperna ansvarar t.ex. ofta för att städa kårlokalen, ledarna ansvarar för att det finns mat under utfärderna och medelanskaffning (t.ex. att sälja adventskalendrar) är en viktig del av scoutåret.

Kaptenens roll i äventyrsscoutverksamheten

Utgångspunkten är att äventyrsscoutlagets ledare, kaptenen, är en vuxen person, en så kallad äldre ledare. Kaptenen ansvarar för att planera och organisera lagets verksamhet och för äventyrsscouternas säkerhet under möten och utfärder. Om kaptenen eller kaptenerna är under 22 år gamla ska kåren se till att de har en vuxen lots som de kan be om råd av i knepiga situationer och som de kan diskutera sina tankar om äventyrsscoutverksamheten med. Det bästa är om alla äventyrsscoutlag har två ledare. Kaptenens handslag är krävande och kan bli tungt att axla för en ensam ledare.

Kaptenen är den som gör det möjligt att verkställa äventyrsscoutlagets praktiska verksamhet och hen har också en fostrande roll. Kaptenen planerar och ordnar regelbundna veckomöten och utfärder. Dessutom deltar hen med laget i läger, tävlingar och andra evenemang.

Tillsammans med 10–12-åringar finns det skäl att tänka på säkerhets- och ansvarsfrågor. Även om äventyrsscoutprogrammet är krävande får det inte bli oöverkomligt svårt för deltagarna att klara av. Det är kaptenens uppgift att som vuxen se till att äventyrsscouterna får lagom utmanande uppgifter och att stöda äventyrsscouterna så att de kan lyckas med uppgifterna. Ledaren har en betydelsefull roll som uppmuntrare och inspiratör – speciellt när det gäller att låta äventyrsscouterna uppleva känslan av att de lyckas, att höja äventyrsscouternas självkänsla och att upprätthålla allas intresse att fortsätta med sin scouthobby.

Det ligger också på kaptenens ansvar att planera och leda äventyrsscoutlagets verksamhet så att den följer scoutprogrammet, vilket leder till att verksamheten innehåller alla element ur scoutmetoden och att äventyrsscoutprogrammets mål för fostran uppfylls. Att vara väl insatt i scoutmetoden, måle för fostran och äventyrsscoutprogrammets uppbyggnadet är alltså en grundförutsättning för att lyckas som kapten. Alla kaptener ska vara utbildade för sina uppdrag. Kaptensutbildningen innehåller en heltäckande genomgång av äventyrsscoutprogrammets grunder. Grundutbildningen för scoutledare ger i sin tur fler redskap för att öka ledarens förståelse för och förutsättningar att tillämpa scoutprogrammet och scoutmetoden.

I samband med äventyrsscoutprogrammet hör det till att gå igenom grundläggande scout- och vildmarksfärdigheter. Kaptenen borde förstås behärska de färdigheter hen ska lära ut. Om friluftsliv är helt främmande för kaptenen kommer hen inte att lyckas i sitt uppdrag, åtminstone inte utan hjälp. Kontrollera om kåren, området eller distriktet ordnar någon kurs i vildmarksteknik. En person som är villig och ivrig att lära sig kan förstås vara kaptenens hjälpande hand utan att ha egen erfarenhet av vildmarksliv. Det är kaptenens ansvar att planera och organisera lagets veckomöten och utfärder. Utfärdsarrangemangen kan möjligen skötas tillsammans med de övriga kaptenerna och programchefen. Kaptenen ser till att äventyrsscouternas verksamhet är säker.

Kaptenen ansvarar för att informera och hålla kontakt med äventyrsscouternas hem.

Att använda patrullsystemet är en viktig och krävande del av kaptenens uppgifter. Det är kaptenens ansvar att planera hur hen kan aktivera patrullerna och instruera patrulledarna under mötena. Det är inte nödvändigt att laget arbetar patrullvis under varje möte. En del av aktiviteterna utför laget tillsammans, andra patrullvis. Aktivitetsinstruktionerna innehåller riktgivande tips, men till största delen bygger programmet på ett förtroende för att kaptenen har tillräckligt mycket kunskap för att kunna organisera aktiviteterna i praktiken. När någonting lyckats lönar det sig att dela de erfarenheterna med de andra kaptenerna.

Handslaget inleds och avslutas med en handslagsdiskussion tillsammans med programchefen eller kårchefen. Handslaget varar vanligen lika länge som det tar att genomföra äventyrsscoutprogrammet, alltså 2–3 år beroende på hur kåren lägger upp verksamheten.

Kaptenens utbildning

En scoutledare som deltar i kaptensutbildningen ska tidigare ha deltagit i antingen Gruppledarutbildningen eller Välkommen till scouting-kursen.

Om en förälder som är intresserad av kaptenshandslaget ställer upp som kaptenens hjälpande hand ska kåren ordna en Välkommen till scouting-kurs för hen.

En scoutledare som deltagit i kaptensutbildningen:

• Känner till kaptenens handslag och roll
• Känner till 7–12-åringars utveckling och livssituation
• Känner till äventyrsscoutprogrammet och kan verkställa scoutfostran i åldersgruppen
• Kan se till att verksamheten sker med stigande svårighetsgrad både inom åldersgruppen och när åldersgrupperna jämförs med varandra
• Kan planera verksamhetsåret med stöd av scoutprogrammet
• Kan planera och arrangera veckomöten
• Kan planera en trygg utfärd som bygger på scoutprogrammet och genomföra den med sin grupp.
• Kan se till att den egna gruppens verksamhet sker på ett säkert sätt.

Det är scoutdistrikten och Finlands Svenska Scouter (FiSSc) som arrangerar kaptensutbildningen. Kontakta alltså distriktet/FiSSc för mer information om hur utbildningen arrangeras.