Åldersgrupperna

Sidorna uppdateras: De nya målen för fostran och scoutmetoden har införts. Målgruppen har åldrats till 25 år.

Eftersom scoutingens mål är att medverka till att fostra barn och ungdomar till aktiva samhällsmedborgare, har man sett det nödvändigt att i dagens Finland utvidga scoutingens målgrupp till att omfatta också unga vuxna. Få 18-åringar upplever sig ännu vara fullständigt vuxna. Man blir inte vuxen på en dag, en vecka eller ens ett år. Scoutingen vill stöda den process då en person börjar bli vuxen, en process som ofta kommer igång först vid lagens definierade myndighetsålder. Därför har programmet utsträckts till att omfatta alla till och med 25 års ålder, den ålder som bland annat ungdomspsykiatrin ser som psykiskt vuxen.

Scoutingen har fem åldersgrupper. Indelningen är gjord så att scouterna i varje åldersgrupp är i ungefär samma utvecklingsskede då man beaktar deras fysiska, psykiska och sociala utveckling. På detta sätt kommer deras utvecklingsbehov och utmaningar att vara så pass lika att ledarna genom att använda samma metoder kan svara på allas behov i gruppen. Detta är dock en utmaning eftersom utvecklingstakten växlar snabbt, i synnerhet på tröskeln till ungdomen då de individuella variationerna i utvecklingen är stora. Pojkar och flickor utvecklas dessutom i olika takt. Av denna orsak har programmet på vissa ställen en inbyggd flexibilitet så att kåren ska kunna anpassa programmet enligt sina behov.

Åldersgrupperna är en helhet. Tillsammans bildar de en scoutstig som fortsätter obruten från en åldersgrupp till en annan. Man kan komma in på scoutstigen i vilken ålder som helst och vandra den tillsammans med andra jämnåriga som befinner sig i samma utvecklingsskede. Man kan förstås också avvika från stigen i vilket skede som helst och vi kan då lita på att allt möjligt från scoutstigen fastnat i skobottnen och följer med till andra kommande färdvägar.

I olika åldersgrupper färdas man på olika sätt. Den vuxna är en färdledare som ska se färden i sin helhet.

När jag är vargunge följer jag ledarvargens, akelans, spår ett steg i taget. Omgiven av flocken, med ledaren inom syn- och hörhåll, vågar jag söka mig lite längre från mammas trygghet. När jag växer blir mina jämnåriga kamrater allt intressantare. När jag blir äventyrsscout beger jag mig tillsammans med laget ut på äventyr och upptäcktsresor i alla väderstreck. Ibland delar vi upp laget i mindre patruller och strövar nyfiket omkring och lär oss att ta oss fram i näromgivningen och klara oss i vår egen livsmiljö. Magnetfältet som uppkommer av kaptenens närvaro gör att kompassnålen alltid pekar rätt. Men vad händer? Just när jag fått kontroll över kompassen och lärt mig hitta fram över land och hav så blåser det plötsligt upp till storm. Kompassen fungerar men jag har inte längre full kontroll över mitt jagskepp. Nu gäller det att kaptenen har tålamod och är systematisk. Jag måste koncentrera mig på min egen båt. Spejarscouternas färd leds av fyrar och på steniga vatten måste också lotsen vara nära och uppmärksam. När resan går vidare mojnar också den byigaste vinden så småningom. Plötsligt verkar mitt skepp större och kanske något annorlunda men det är nog jag ändå. Runt omkring vidgar sig nya vyer. Nu fyller vi båten med en likasinnad besättning, delar upp turerna vid rodret, samlar ihop rätt utrustning för färden och ger oss av. Explorerscouterna utforskar en etapp i taget, stannar upp en stund tillsammans med lotsen, ser tillbaka och tittar framåt. Ibland tar explorerscouterna också med yngre scouter på färden. Hela världen ligger öppen, så länge fossilen håller sig borta från vår båt. Å andra sidan är det alltid skönt att lotsstationens radar känner till var vi rör oss och ibland ber om en exakt position så att lotsen i svåra situationer kan köra ut med lotskuttern och kliva ombord. En vacker dag är jag sekond och har klarat scoutingens grundutbildning. Under lotsens handledning tar färden form på kartan. På kartan kan jag ta mig fram på flera olika sätt. Jag kan resa i sällskap med andra roverscouter, byta sällskap eller ta med någon på släp, hela kåren om jag vill. Men ännu har jag rätt till lotsens tjänster när jag väljer rutt, närmar mig främmande hamnar eller styr ut på nya vatten. En vacker dag lämnar jag också den sista klippan i yttre skärgården bakom mig och styr ut på det öppna havet i mitt liv, som befäl på mitt eget skepp.

Vargunge (7–9 år)

Äventyrsscout (10–12 år)

Spejarscout (12–15 år)

Explorerscout (15–17 år)

Roverscout (18–25 år)

Att observera i åldersgrupperna

Åldersgruppsindelningen baserar sig på barns och ungas naturliga utvecklingsskeden. Var och en hör till en åldersgrupp utgående från ålder och mognad, oberoende av vad han gör inom scoutingen. Varje scout fungerar i en grupp men samtidigt är den personliga utvecklingen en viktig del av verksamheten. Ledarskap är inte en åldersgrupp utan en färdighet som alla kan lära sig.

Ledarskap är något som finns med i alla åldersgrupper som en del av det övriga programmet. Redan vargungarna har små ledarskapsövningar. Alla ledarskapsövningar ska ändå göras så att de tjänar scoutens egen utveckling, erbjuder upplevelsen av att lyckas och är intressanta och roliga. Varje barn och ung i ledaruppgifter har ett starkt vuxet stöd bakom sig.

Vid planeringen av kårens verksamhet är det viktigt att minnas att alla åldersgrupper är lika viktiga. Kårens gemensamma program ska till exempel stöda alla åldersgrupper. Eftersom alla kårer ändå är olika så är det att rekommendera att kåren tillämpar de givna anvisningarna enligt sina behov. Endast kårens egna vuxna vet hur kåren fungerar bäst. Verksamheten kan också genomföras i samarbete med andra kårer eller med Finlands Svenska Scouter (FiSSc) på regional eller landsomfattande nivå.

Åldersgrupperna i korthet

De ivriga vargungarna är alltid redo (7–9 år)

Vargungen är en ivrig och rask ny scout men är ännu i en mycket känslig ålder. I vargungarnas program gör man det mesta tillsammans och övar olika färdigheter i berättelsernas värld.

Vargungarnas grupp kallas flock. Flocken har möten en gång i veckan och består av 8–12 vargungar. Flickor och pojkar kan vara i samma flock. Den lilla vargungen behöver ännu en trygg vuxen i sin närhet, varför en till två vuxna eller roverscouter och eventuellt en explorerscout är ledare för flocken. Ledaren kallas akela. Vargungarna kan också själva ha små ledaruppdrag, som till exempel att leda en lek under ett flockmöte.

Vargungeprogrammet består av 35 olika spår som är indelade i undergrupper enligt målen för fostran. Som första spår avläggs välkommenspåret. Därefter väljer akelan och vargungarna tillsammans vilka spår flocken ska avlägga. Som avslutning på åldersgruppen får man vargungesigillet, en vargungetass.

Äventyrsscouterna behöver aktiviteter och utfärder (10–12 år)

Äventyrsscouten är redan en betydligt mer erfaren scout än en vargunge och behöver annorlunda, mer utmanande, aktiviteter på möten och utfärder. Äventyrsscouten har

redan erfarenhet av att fungera i grupp och även verksamhet i mindre grupper finns på åldersgruppens program.

Äventyrsscouterna har möten i stora grupper, lag, på 10–15 personer varje vecka. Laget är indelat i 2–3 små patruller. Ett lag kan bestå av både pojkar och flickor. En till två äldre ledare eller roverscouter samt eventuellt en explorerscout är ledare för laget. Ledaren kallas kapten. Dessutom får varje äventyrsscout i tur och ordning vara patrulledare ett par månader och ansvara för sin egen lilla patrull. Spejarscouterna har också några ledarskapsövningar med äventyrsscouterna.

Äventyrsscouttiden omfattar 2–3 år beroende på kåren och laget. Programmet inleds med ett välkommenskede och fortsätter med fyra egentliga programhelheter, väderstreck. Varje väderstreck räcker ungefär ett halvt år att avlägga och innehåller ungefär 20 aktiviteter, två utfärder, en scoutfärdighetstävling och minst ett specialmärke. Som avslutning på åldersgruppen får man äventyrsscoutsigillet, en kompassros.

Om äventyrsscouttiden i kåren är tre år, avlägger äventyrsscouterna under det tredje året interkardinalstreck. Interkardinalstrecken omfattar olika aktiviteter som fördjupar tidigare kunskaper och lär scouterna nya färdigheter. Under det tredje året kan äventyrsscouterna utöver interkardinalstrecken avlägga olika specialmärken som intresserar.

Spejarscouternas tonårstid för med sig nya utmaningar (12–15 år)

Spejarscouterna är liksom äventyrsscouterna intresserade av aktiviteter, även om deras experimentlust är större än tidigare. Scouterna är i tonåren under största delen av sin spejarscouttid, vilket starkt påverkar deras behov och iver. Spejarscouterna klarar redan bra av att fungera självständigt både i grupp och var för sig. Spejarscouterna fungerar i skilda flick- och pojkpatruller på 4–12 personer. Patrullen samlas en gång i veckan. Dessutom ordnas med 1–2 månaders tidsintervaller gemensamt program för hela åldersgruppen i form av möten eller utfärder. En explorerscout är patrulledare för spejarscouterna. Därtill har spejarscouterna själva tillfälliga ansvarsuppdrag i olika situationer. Lotsen, som bör vara en utbildad äldre ledare, har en extra viktig uppgift i spejarscoutgruppen. Lotsen planerar verksamheten tillsammans med patrulledaren och stöder honom.

Spejarscoutprogrammet omfattar 2–3 år beroende på äventyrsscouttidens längd. Spejarscouternas program består av fyra etapper på ett halvt år, alla omfattande både obligatoriska och valfria aktiviteter. Varje etapp avslutas med ett evenemang, fyren, där de färdigheter spejarscouterna lärt sig under etappen testas. Som avslutning på åldersgruppen får scouten spejarscoutsigillet, Kims leende.

Om spejarscoutprogrammet i kåren är treårigt har spejarscouterna tilläggsprogram efter de två första årens grundprogram. Tilläggsprogrammet består av fyra etapper som vidgar och repeterar grundprogrammet och ger spejarscouten tid att ta till sig spejarscouttidens kunskaper och färdigheter. I tilläggsprogrammet övar spejarscouterna sig speciellt i att ta ansvar och att leda genom olika projekt.

Äventyrs- och spejarscoutprogrammen omfattar sammanlagt fem år. Kåren väljer själv vilketdera programmet som kåren genomför på tre år. Uppflyttningen från äventyrsscout till spejarscout kan också ske vid årsskiftet och då är vartdera programmet lika långt, dvs. 2,5 år. Äventyrsscoutprogrammet räcker ändå högst i tre år. Högstadieålderns ungdomar hör redan till spejarscouterna. Mera information om uppflyttningen hittas i äventyrsscouternas och spejarscouternas åldersgruppsspecifika kapitel.

I kårer där scouterna av en eller annan anledning uppflyttas till explorerscouter först som 16-åringar räcker både äventyrs- och spejarscoutprogrammet tre år.

Explorerscouterna behöver aktivitet och likasinnade personer omkring sig (15–17 år)

Explorerscouten är en aktiv och energisk scout som också kan lära ut färdigheter åt andra. Explorerscouten förstår betydelsen av scoutingens värderingar, också om han lätt ifrågasätter mångt och mycket. För explorerscouten är gruppbildningen med likasinnade extra viktig.

Explorerscoutpatrullen har 4–12 medlemmar, uppdelade i flick- och pojkpatruller. Med 1–2 månaders intervaller ordnas gemensamt program för alla explorerscoutpatruller. Patrulledare är enligt jämlikhetsprincipen en av explorerscouterna. Trots att explorerscouten redan är rätt självständig behöver han ändå en vuxen som uppmuntrar och stöder honom. Lotsens uppgift är att hjälpa till med planeringen av verksamheten och att ansvara för hela åldersgruppens gemensamma evenemang. På explorerscoutens ansvar ligger också att leda en spejarscoutpatrull.

Explorerscoutprogrammet omfattar tre år. Programmet består av aktiviteter av olika längd, varav en del är obligatoriska och en del valfria. Helheten kan se väldigt olika ut beroende på hurudana aktiviteter explorerscoutpatrullen väljer. Som avslutning på åldersgruppen får man explorerscoutsigillet, liljan och lejonet.

Roverscouterna färdas mot stora utmaningar (18–25 år)

Roverscouten står redan på tröskeln till vuxenlivet och han har anammat de kunskaper och färdigheter han lärt sig inom scoutingen. Roverscouten är ansvarsfull och kan också planera verksamhet självständigt. Han tar gärna emot nya utmaningar.

Roverscouterna bildar patruller med 3–5 personer. Patrullen kan vara blandad. Inom patrullen fungerar man enligt principen för jämlikt ledarskap och en av roverscouterna är alltså patrulledare. Den vuxna roverscoutlotsens uppgift är att handleda roverscouterna i att uppgöra och genomföra en personlig utvecklingsplan för var och en. Roverscouterna träffas 1–2 gånger i månaden för att avlägga sina egna aktiviteter. Därtill kan en roverscout vara ledare för en egen vargungeflock eller ett eget äventyrsscoutlag.

Roverscoutprogrammet är uppdelat i 33 ämnesområden. Under de fyra roverscoutåren ska minst en aktivitet ur varje delområde avläggas. Varje roverscout gör en personlig plan, en karta, där han väljer de aktiviteter som passar honom bäst. Kartan gås igenom och uppdateras minst en gång per år tillsammans med lotsen. Till programmet hör också ett Finlandsprojekt i början av roverscouttiden och ett utlandsprojekt under det sista roverscoutåret. Som avslutning på åldersgruppen får scouten roverscoutsigillet med treklövern och liljan på.