Roverscouter - grunder

Scoutmetoden

Scoutmetoden förklarar hur man fungerar inom scoutingen. Scoutmetoden gör scoutingen till just scouting. Alla delområden behöver inte förverkligas samtidigt men de bör vara närvarande i verksamhetens helhet. Med att fungera enligt scoutmetoden når man scoutingens mål.

Att leva enligt scoutingens värderingar

Scoutlöftet, -idealen och valspråket beskriver scoutingens värderingar som scouten genom löftet binder sig till.

Roverscouten omfattar scoutingens värderingar som en del av sitt liv. Roverscouten ser det som sin hedersuppgift att få föra scoutingens värderingar vidare.

Symbolik

I scoutsymboliken ingår verksamhetsmodeller, innehåll och föremål som har en samförstådd betydelse. Med hjälp av symboliken sammanbinder man barn och unga i sina egna grupper, kårer samt i den världsomfattande scoutrörelsen.

Roverscouten använder symbolik i sin verksamhet. Roverscoutpatrullen, såväl i kåren som i ett projekt, kan utveckla en egen symbolik på ett sätt som passar gruppen. Symboliken skapar en solidaritetskänsla och är ett sätt att göra gruppen individuell och unik. Symboliken kan exempelvis innefatta märken, färger, ritualer, verbala motton eller externa märken; det vill säga allt det som gör att scouting liknar scouting.

Då man skapar nya symboler är det viktigt att utveckla de bakomliggande berättelserna. Det är också viktigt att komma ihåg att symbolen ska koppla ihop roverscouterna med den internationella scoutrörelsen. Det är roverscoutlotsens uppgift att se till att symboliken tas med när man förverkligar roverscoutprogrammet.

Verksamhet med stigande svårighetsgrad

Inom scoutingen får var och en lämpligt utmanande uppgifter. Det som är lätt för någon är inte nödvändigtvis det för någon annan. Åldersgruppernas program har som uppgift att hjälpa barnen och de unga att växa. Lotsens uppgift är att hjälpa roverscouterna att hitta uppgifter som passar dem och som utvecklar dem. Fastän många roverscouter gör olika slags uppgifter i kåren eller distriktet/Finlands Svenska Scouter (FiSSc), är det viktigt att komma ihåg att roverscouten behöver tillräckligt med stöd för sitt uppdrag. Stöd gör det möjligt att kliva in i lite för stora skor, och därmed också möjligt att lära sig samt njuta av uppdraget.

Den stigande graden konkretiseras genom de enskilda aktiviteterna. Roverscouten ansvarar själv för att verksamheten på den egna vandringskartan är av stigande svårighetsgrad. Också lotsen stöder med sin handledning en verksamhet med stigande svårighetsgrad.

Patrullsystemet

Inom scoutingen fungerar man i jämbördiga grupper där man fattar beslut tillsammans och delar på ansvaret. I dessa smågrupper kan den unga växa upp för att lära sig fungera både som gruppmedlem och –ledare.

Roverscouten har redan erfarenhet av att fungera i olika slags grupper. Roverscouten förstår patrullsystemets användning, sin egen roll i patrullen samt kan utnyttja patrullmedlemmarnas olika kunskaper för att nå patrullens mål. Roverscoutpatrullens sammansättning kan variera med olika projekt, likväl roverscoutens egen roll i patrullen. Lotsens uppgift är att vid behov hjälpa patrulledaren i sitt uppdrag.

Learning by doing

Inom scoutingen lär man sig genom att testa sig fram eftersom det är det naturliga sättet att lära sig för barn och unga. Scouting går först och främst ut på att göra och uppleva.

Roverscouten lägger själv till, med en vuxens handledning, sådana saker till sin vandringskarta som hen själv vill lära sig. Det kan handla om konkret utförande men också abstrakt sådant, som till exempel utveckling av de sociala färdigheterna.

Lotsens viktiga uppgift är att hjälpa roverscouten att hitta de saker som behöver utvecklas samt verktyg för att utveckla dem. Samma sak kan ofta läras på flera olika sätt. Lotsen ser till att lyckanden och eventuella misslyckanden behandlas och att roverscouten har möjligheten att lära sig något i varje situation.

Lotsen har som uppgift att hjälpa roverscouten att berätta om sitt eget kunnande samt vad roverscouten lärt sig i scouterna. Lotsen säkerställer att roverscouten kan utnyttja sina observationer exempelvis i studierna eller jobbsökandet. Kunnande kan bedömas på flera olika sätt och ofta lönar det sig också att använda mångsidiga utvärderingssätt. Många utvärderingsmetoder lyfter också fram kunskap så att det lämnar spår som man kan visa åt de andra också.

Vuxet stöd

Inom scoutingen fungerar barn, unga och vuxna tillsammans. I roverscoutprogrammet är en vuxen med för att stöda de ungas uppväxt, deltagande och möjligheter att påverka. Roverscoutlotsen står till förfogande för roverscouten, men gör inte saker istället för roverscouten. Lotsen har som uppgift att ge roverscouten utrymme och att lita på den ungas förmåga att göra och tänka själv. I scoutverksamheten ska möjligheten finnas att ta emot utmaningar samt att ta kontrollerade risker, med stöd av en vuxen. En vuxen ska ändå finnas tillräckligt nära för att hjälpa vid behov. Lotsen måste på riktigt och på eget initiativ vara intresserad av roverscoutens angelägenheter.

Roverscoutlotsen handleder roverscouten i sammanställandet av vandringskartan. Lotsen ser till att roverscoutens individuella plan är realistisk och målsättningarna går att uppnå, samt att planen vid behov uppdateras vid kurstagningsträffen. I den vuxnas roll ingår också förmågan att se helheter och förhållanden mellan saker. En roverscout kan själv fungera som stöd för de yngre åldersgrupperna men lotsens roll är för vuxna.

Vuxet stöd hör till roverscoutens rättigheter. Roverscouten måste veta att denna vid behov kan få hjälp, stöd och handledning. Lotsen ser för sin del till att roverscoutens scoutfostran är anpassad enligt åldersgruppen.

Goda gärningar

Inom scoutrörelsen lär sig barn och unga att ta ansvar för sig själva och för andra. Scoutingens mål är att fostra aktiva medborgare som vill agera osjälviskt för en bättre morgondag.

Roverscouten har redan bildat en attityd där enskilda goda gärningar inte mera räknas utan de bildar en helhet av goda gärningar. Att ta ansvar blir en naturlig del av den egna verksamheten då roverscouten fungerar som en förebild för de yngre. Goda gärning är förutom enskilda gärningar också långsiktiga och målmedvetna projekt och aktivitet för det större goda. Dagens goda gärning återspeglar sig i allt vad roverscouten gör, även utanför scoutingen.

Lotsens eget exempel vägleder också för sin del roverscouten i goda gärningar. En vuxen hjälper unga att märka var det behövs goda gärningar samt hur de kan göras.

Verksamhet i naturen

Roverscouten förstår att naturen är en upplevelserik verksamhets- och inlärningsmiljö. Naturen har blivit roverscoutens naturliga miljö. För roverscouten känns verksamhet i naturen bra och hen upplever den som central för scoutverksamheten.

Scoutprogrammets mångsidighet upplevs i naturen. Genom att röra sig i naturen, genom personliga naturupplevelser samt i samband med miljöprojekt lär sig roverscouten också att göra riktiga miljövänliga val.

Lotsens uppgift är att aktivt styra ut roverscouten i naturen. Att verka i naturen tillsammans med patrullen ger för roverscouten förutom en chans att förverkliga scoutprogrammet en möjlighet till lugn och ro.

Löfte och ideal

Roverscoutlöftet:

Jag lovar att enligt bästa förmåga leva för mitt lands och för världens bästa, att växa i min åskådning och att varje dag förverkliga roverscoutens ideal.

Att avge roverscoutlöftet

Roverscouten kan avge löftet ensam eller i grupp, men löftet är alltid personligt. Det väsentliga är att roverscouten förstår vad hen lovar när hen avger löftet. Det är också viktigt att hen funderar över vad löftet förpliktar till och hur löftet borde synas i hens liv. Roverscouten ska ha en möjlighet att diskutera löftet och dess innehåll med sin lots innan hen avger löftet. Till lotsens uppgift hör också att vara närvarande och ta emot löftet. Då roverscouten avgett löftet får hen sitt åldersgruppsmärke.

Roverscouten kan avge löftet tillsammans med sin patrull till exempel som avslutning på Finlandsprojektet eller då Finlandsprojektet gås igenom tillsammans med lotsen. En enskild roverscout kan avge löftet vid något tillfälle som kåren eller FiSSc ordnar.

Det är viktigt att det finns ett eget högtidligt och lugnt tillfälle för roverscoutens löftesgivning. För att hitta rätt form eller sätt för löftesgivningen kan ni se till antingen kårens traditioner, roverscoutens önskemål, eller situationen och tillfället. Avsikten med löftesgivningen är att roverscouten senare ska minnas såväl själva löftet som tillfället då löftet avgavs som en betydelsefull del av överflyttningen till åldersgruppen och av att växa i denna- det är ju ändå den sista gången som löftet avges. Ur roverscoutens synvinkel kan det vara bättre med ett mindre evenemang där den egna roverscoutpatrullen, lotsen och kanske kårens andra roverscouter är närvarande.

Roverscoutens valspråk:

Var redo.

Roverscoutens ideal är att:

• respektera andra
• älska naturen och skydda miljön
• vara pålitlig
• främja vänskap över gränser
• känna sitt ansvar och vara aktiv
• utveckla sig själv som människa
• söka sanningen i tillvaron

Respektera andra

Att respektera andra människor innebär förutom att roverscouten behandlar alla jämlikt att hen känner till sina egna fördomar och värderingar och försöker utmana dem. Roverscouten respekterar andra människor och mänskligheten, fastän hen inte godkänner alla gärningar, åsikter eller värderingar som andra har.

Älska naturen och skydda miljön

Kärleken till naturen syns förutom i åldersgruppens allt mer krävande naturupplevelser i förståelsen av naturupplevelsernas betydelse. Målsättningen är att varje roverscout förstår betydelsen av det egna handlade och de val hen gör ur ett miljöperspektiv, också globalt och på lång sikt.

Vara pålitlig

Under roverscouttiden har många scouter uppdrag och är med i olika projekt. Uppdragen och projekten är bra möjligheter för roverscouten att öva på att förbinda sig och att visa att hen är värd förtroendet. Roverscouten inser att hen i slutändan är ansvarig för sig själv, sin omgivning och sitt handlande i de här sammanhangen. Samtidigt förbinder hen sig till gemenskapens värderingar. Förtroendet mellan patrullmedlemmar och lotsen är nyckeln till ett fungerande samarbete av hög kvalitet.

Främja vänskap över gränser

Särskilt i Finlands- och utlandsprojektet skapar roverscouten vänskapsband över gränserna. Syftet med båda projekten är att träffa nya människor ytterom den egna patrullen och bekanta sig med deras sätt att fungera. De olika evenemangen och uppdragen i FiSSc som riktar sig till roverscouter är också ett sätt att skapa relationer över gränserna. Patrullen är inte menad att vara konstant och roverscouten kan under tiden vara med i flera patruller, till exempel på studieorten, i projekt driva inom FiSSc eller på en internationell resa. Dessutom kan roverscouten vara aktiv i andra organisationer.

Känna sitt ansvar och vara aktiv

Scoutidealet känna sitt ansvar och göra sitt bästa kommer bäst fram i de olika ledarskapsuppgifterna och projekten som görs under roverscouttiden. De olika ansvarsuppgifterna gör att roverscouten tar emot olika uppdrag och sköter dem genom att vara förutseende och dela på ansvaret. Roverscouten inser att hen i de här sammanhangen är ansvarig för sig själv, det egna välmåendet och sin omgivning. Hen har ett intresse av och förmåga att själv vara med och påverka samhällsfrågor. Scoutens rakryggade livsstil syns överallt i roverscoutens liv.

Utveckla sig själv som människa

Under roverscouttiden flyttas allt mer ansvar för det egna scoutande över till roverscouten själv. Lotsen stöder roverscouten i hens utveckling under åldersgruppstiden som innehåller många och stora förändringar i roverscoutens livssituation. Eventuella studier, nya boendeformer, värnplikt, relationer, förtroendeuppdrag och jobb är områden som roverscouten utvecklas inom. Lotsens uppgift är att hjälpa roverscouten märka att även de här färdigheterna och kunskaperna kan kopplas samman med scoutingen. Under roverscouttiden tar scouten till sig tanken på livslångt lärande.

Söka sanningen i tillvaron

Roverscouten förstår skillnaden mellan rätt och fel. Hen kan motivera sina egna val och agera enligt de egna värderingarna. Roverscouten känner till scoutingens värdegrund och kan jämföra de egna värderingarna med scoutingens. Hen vågar förbinda sig till de gemensamma värderingarna. Roverscouten finner sin egen livsåskådning vilket syns i vardagen.

Symbolik

Till scoutsymboliken hör arbetssätt, innehåll och föremål som har en gemensamt accepterad betydelse. Symboliken skapar samhörighet genom att binda scouterna till sina patruller och kårer samt till FiSSc, centralorganisationen och den världsomfattande scoutrörelsen. En del av symbolerna är globala, en del är gemensamma för alla åldersgrupper och en del utmärkande för enbart roverscouterna. Under roverscouttiden kan ni också utveckla och använda egen symbolik inom den egna kåren eller patrullen. Sådan symbolik är till exempel vimplar och rop. Roverscouten förstår symbolikens betydelse och kan utnyttja symboliken mångsidigt och på ett lämpligt sätt i scoutverksamheten.Det är bra om lotsen kommer ihåg att med roverscouterna diskutera hur symboliken ska införlivas med deras program. En bra möjlighet till detta erbjuds vid kurstagningsträffarna, det vill säga de tillfällen i roverscoutprogrammet då roverscouterna stannar upp, ser tillbaka på den period som gått och planerar nästa period.

Alla roverscouter använder scouthalsduk. Scouthalsduken är minimiutrustningen. Den kan vara fäst med en sölja, en knop eller med vardera. Roverscouternas färg är chokladbrun. Den bruna färgen, som på finska kalla karhunruskea, björnbrun, symboliserar bland annat styrka, trygghet, närhet till naturen och vuxenhet. Den bruna visselpipssnodd som bärs tillsammans med scouthalsduken skiljer roverscoutålderns representanter från de andra åldersgrupperna och de äldre ledarna. Med snodden betonar man jämlikheten mellan alla som hör till åldersgruppen. En del roverscouter har redan avlagt grundutbildningen och använder en vit visselpipssnodd. Patrulledaren behöver alltså inte skilja sig från patrullmedlemmarna med hjälp av yttre kännetecken eftersom det är fråga om en gemensam grupp. Ansvaret är allas fastän patrullen har en utnämnd patrulledare. Roverlotsen har inga särskilda märken.

Roverscouterna strävar i mån av möjlighet efter att använda scoutskjorta eller andra scoutplagg i sin verksamhet. På scoutskjortans högra ärm bär roverscouten ett chokladbrunt tygmärke med en bild av roverscoutsigillet. Roverscouten får tygmärket då hen utfört Finlandsprojektet och avgett roverscoutlöftet. Märket bärs oförändrat under hela roverscouttiden. Samtidigt bär roverscouten sigillen i metall för de åldersgrupper hen avlagt på scoutskjortans vänstra ficka.

Roverscoutsigillet får scouten då hen genomfört roverscoutprogrammet. Roverscoutsigillet är samtidigt ett sigill för hela scoutprogrammet. Då roverscouten får det har hen nått scoutingens mål för fostran och är därmed färdig. Roverscouten har blivit en aktiv medborgare. Sigillet är av metall med treklövern i bakgrunden och liljan framför. Symboliskt har man förenat delar av båda världsförbundens löftesmärken. Roverscoutsigillet bärs på scoutskjortans vänstra ficka. Inga tidigare åldersgruppssigill bärs tillsammans med roverscoutsigillet. Roverscoutmärket tas också bort från ärmen då man fått roverscoutsigillet. Sigillet kan också användas som civilmärke om man vill visa för andra att man är eller har varit scout och att man ännu vill berätta om det världsomspännande scoutsyskonskapet.

Roverscouten får också bära liljor, Björntanden, Bäversvansen och Den gyllene ratten på sin scoutdräkt. Roverlotsen har inget eget kännetecken.