Vargungar - akelans handbok

Vargungarna är 7-9 år gamla scouter och de är indelade i grupper som kallas flockar. Vargungeflocken leds av en akela. Akelan är en för uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout. Din uppgift som akela är att ansvara för flockens verksamhet och säkerhet och att utgöra ett gott exempel för vargungarna.

Vargungeprogrammet består av spår. I vargungeverksamheten gnisslar man inte tänder eller finslipar tävlingsutrustningen, utan njuter av det stundande äventyret. Lekar och berättelser spelar en viktig roll i vargungarnas värld. Vargungarna lär sig nya färdigheter och lär sig att fungera tillsammans på ett lekfullt sätt. Utöver mötena varje vecka träffas vargungarna på utfärder och andra scoutevenemang så som scoutläger och vargungetävlingar.

Vargungeprogrammet består av mångsidiga aktiviteter som vargungarna gör inomhus, utomhus, i kårlokalen och på utfärder. Det viktiga är att vargungarna själva får göra sådant som är konkret. Utnyttja metoder som att lära sig genom att göra och genom att leka. Barn i vargungeåldern är ännu starkt bundna till hemmet och familjen. De första utfärderna då vargungen frigör sig från sin bekanta miljö kan även vara utmanande för akelan men bidrar samtidigt till möjligheter att lära sig något nytt.

Ordlista

Akela

Vargungeflockens åldersgruppsledare som är en för uppdraget utbildad äldre ledare eller roverscout. Ofta finns det två akelor varav den ena kan vara en äldre ledare, roverscout eller explorerscout.

Blandflock

En flock som består av både flickor och pojkar.

Explorerscout

En 15-17 år gammal scout.

Flock

Vargungarnas verksamhetsgrupp.

Sisuscouting

Scouter med någon form av funktionsnedsättning.

Klossmodell

Flocken består av jämnåriga vargungar.

Kuksa

Kuksa är Finlands Scouters medlemsregister som används för att anmäla sig till en stor del av scoutevenemangen. I Kuksa kan man också markera vilka spår vargungarna gjort, i stil med boken Vargungens spår.

Kulledare

En vargunge som har ett ansvarsuppdrag (oftast kortvarigt).

Kårlokal

Mötesplats.

Lots

Spejar-, explorer- eller roverscouternas åldersgruppsledare. Lotsen kan fungera som stöd för akelan ifall akelan själv hör till någon av de två äldre åldersgrupperna (explorer- eller roverscouterna).

Roverscout

En 18–22 år gammal scout.

Rörmodell

I flocken börjar varje år nya vargungar och varje år uppflyttas de äldsta vargungarna till äventyrsscouter. Vargungarna i flocken är därför av olika ålder.

Spejarscout

En 12-15 år gammal scout.

Spår

En aktivitetshelhet som består av 6–12 aktiviteter, steg. Spåret har ett visst tema som till exempel första hjälpen eller orientering.

Spårmärke

Ett märke av tyg som vargungen får då tillräckligt många steg i spåret är avlagda. Märket sys på scoutblusens eller -skjortans högra ärm.

Steg

Aktivitet; ett spår (alltså en aktivitetshelhet) består av såväl obligatoriska som valbara steg.

Syskonring

Syskonringen bildas genom att man håller varandra i händerna med armarna korsade så att höger arm ligger över vänster (tvärtom i de finska kårerna). Syskonringen brukar fungera som avslutningsceremoni vid olika scouttillfällen.

Särflock

En flock som består av bara flickor eller pojkar.

Tips för genomförande

Vid varje aktivitet finns tips för hur man kan genomföra aktiviteten. För en del av aktiviteterna räcker det att endast ett tips genomförs medan det för andra kan vara bra att genomföra flera tips.

Uppflyttning

Med uppflyttning avses övergången från en åldersgrupp till en annan. Ofta ordnas uppflyttningen som en ceremoni där scouten lämnar den gamla åldersgruppen bakom sig och blir en fullvärdig medlem av följande åldersgrupp. För vargungarnas del innebär uppflyttningen att de blir äventyrsscouter.

Vargunge

En 7–9 år gammal scout.

Vargungens spår, boken

Vargungens egen bok där de aktiviteter som gjorts kryssas för och där det också finns roliga tips och uppgifter för vargungarna.

Vargungesigill

Ett märke i metall som fungerar som avslutningsmärke för vargungarna. Märket föreställer en vargungetass och bärs på scoutskjortan tills scouten avslutat roverscoutprogrammet och blivit ledare.

Veckomöte

Vargungarna samlas till veckomöten, som också kan kallas för möten eller flockkväll.

Åldersgruppsansvarig

Vargungarnas åldersgruppsansvariga som ansvarar för kårens vargungeverksamhet och stöder akelorna. Den åldersgruppsansvariga kan också fungera som stöd för en akela som själv ännu är en explorer- eller roverscout.

Äldre ledare

Över 22 år gammal scoutledare.

Äventyrsscout

En 10-12 år gammal scout.

Barnet i vargungeåldern

Alla barn genomgår vissa faser i sin utveckling. Faserna kan ta olika lång tid för olika barn och därför kan det finnas betydande skillnader i vargungarnas psykiska och fysiska utveckling. En av scoutingens tankar är dock att också unga scouter kan mycket och klarar av att göra saker och ting allt mer självständigt. I det här fallet skiljer sig scoutingen från mången annan klubbverksamhet eftersom vi inom scoutingen försöker ge också de små vargungarna ansvar för sig själv. Redan en 7-åring kan åka på en veckoslutsutfärd och tälja sin egen korvpinne utan pappa och mamma. Det är alltså inte meningen att scoutingen ska vara en klubb där barnen bara pysslar och leker. Men verksamheten ska inte heller vara för överdimensionerad – små vargungar behöver lämpligt stora utmaningar, men också omsorg. Lagom är bäst!

Viktigt för vargungen

– en känsla av trygghet

– den egna gruppen

– verksamhet och lekar

– att lära sig nya färdigheter.

Psykisk och social utveckling

Barnets förmåga att fungera i grupp utvecklas märkbart i åldern 7–9 år. Ur akelans synvinkel betyder det här att alla vargungar måste beaktas lika mycket. Det är akelans uppgift att se till att varje vargunge syns och får sin röst hörd. Ingen får lämnas utanför. Varje vargunge måste känna sig accepterad i flocken. I synnerhet nya vargungar måste känna sig hemma i flocken så att de får uppleva positiva känslor och glädje samt känna att de godtas i gruppen.

Vargungarna sprudlar av energi och har ett behov av att röra på sig. Allting måste undersökas och analyseras. Genom att pröva, fråga, lukta och smaka vidgar barnet sin uppfattning om omvärlden. Akelan ska gärna uppmuntra vargungarna till att göra egna observationer. Barnen sporras av att klara av lämpligt stora uppgifter och då de upplever att de lyckas. För barnet är beröm och tack viktiga. Akelan ser till att varje vargunge får ta del av uppmuntran och uppleva positiva känslor om sig själv. Det är akelans uppgift att skapa en tillåtande atmosfär i flocken och uppmuntra vargungarna till växande utmaningar.

Det lekande barnet

Barn i vargungeåldern använder en stor del av sin tid till lekar. Alla barn njuter av lekar och en spännande fantasivärld. För barn i vargungeåldern är det viktigt att leken har klara och tydliga regler och många barn kan ännu ha svårt att förlora. Akelans roll som lekledare är att förklara reglerna tydligt och lära vargungarna att förlora hederligt.

Utnyttja fantasin tillsammans med flocken! Det är lätt att få vargungarna att leva sig in i berättelser om du själv är entusiastisk. Glöm dock inte att med jämna mellanrum påminna om vad som är sant och vad som är påhittat. Även om de flesta redan förstår var gränsen mellan saga och sanning går, kan det vara svårt för en del barn. Dessa behöver en vuxen som stöder dem och som bekräftar vad som är rätt.

Trygghet

Barn behöver trygghet. De flesta barn är redan i vargungeåldern vana vid att tillbringa dagarna utanför hemmet men att vara borta från föräldrarna över natten kan ändå vara en stor sak. Också många vardagliga företeelser kan väcka vargungarnas rädsla, till exempel kan mörkret under utfärden ge fantasin vingar. Det är bra om akelan talar med vargungarna om olika slags rädslor. Flocken kan också öva sig i att bemöta olika rädslor genom olika rollekar. Ju bättre andan i flocken är desto lättare är det att förebygga rädslor. Rädslor kan vara väldigt olika men inte ens den minsta rädsla ska underskattas. I barnets värld är den verklighet. Det är allt skäl att ta upp vargungarnas rädslor genast då de visar sig och att lära sig känna igen deras rädslor och ta tag i situationen när den är viktig för vargungen.

En förutsättning för att akelan tillsammans med flocken ska kunna tala om och behandla vargungarnas rädslor är att hen känner sina vargungar bra och att det i flocken råder en positiv och tillitsfull stämning. Genom att spela upp påhittade eller verkliga situationer kommer man ofta djupare in i situationerna och hittar konkreta lösningsförslag.

Fysisk utveckling

Skillnaderna mellan barn i skolåldern kan vara enorma. Längd, vikt och styrka varierar, likaså färdigheter och förmåga. Beakta barnens individuella behov och anpassa flockens verksamhet till dessa. Barn i vargungeåldern är vanligen aktiva och ivriga att röra på sig. Så småningom lär de sig att behärska sin kropp. Barnets självförtroende växer då det får uppleva att det lyckas och att det lär sig nya färdigheter. Det är akelans uppgift att försäkra sig om att varje barn har möjlighet till detta. Akelan ska ändå vara medveten om att en del barn kan vara våghalsiga. De förstår inte nödvändigtvis att de kan skada sig, så din uppgift som akela är att erbjuda vargungarna säkra äventyr.

Skillnader kan också finnas i barnens motoriska färdigheter. En lyckas trä tråden på nålen, medan det för någon annan kan vara en övermäktig uppgift. Fingerfärdigheten kan övas genom att pyssla, rita och skriva. Läs och skrivförmågan utvecklas i allmänhet senast på skolans andra klass, något som är värt att beakta i synnerhet i de yngre vargungarnas verksamhet och uppgifter.

Under utfärder är det viktigt att se till att vargungarna får tillräckligt med sömn och mat, så att de orkar med programmet och känner sig trygga. En vargunge behöver i medeltal sova tio timmar under natten för att orka med programmet också följande dag. När det gäller vargungar måste man vara förberedd på det mesta, till exempel är det inte alls ovanligt att små vargungar är sängvätare. Akelan bör sköta saken finkänsligt och så att vargungen inte behöver skämmas.

Unga eller nya vargungar

De yngsta vargungarna håller fast vid regler och det en vuxen säger är lag. Reglerna måste i det här skedet vara väldigt tydliga och konkreta, t.ex. vi tar alltid av oss skorna i kårlokalen och springer inte i korridoren. Ledaren är en förebild och idol för vargungarna. Det är viktigt för vargungarna att få en vuxens uppmärksamhet och i allmänhet gör de inte uppror mot en auktoritet. Speciellt de yngsta vargungarna vill ofta göra samma sak som de personer de ser upp till. De söker också ständigt bekräftelse av den personen. De saker vargungarna lärt sig i skolan upplevs som nya och viktiga. Det är inte ovanligt att höra vargungarna motivera så här: ”Vår lärare sade, att…” Därför är det bra om akelan kan tillsammans med vargungarna klargöra skillnaden mellan skola och scouting. T.ex. är reglerna annorlunda i skolan.

Den äldre vargungen

Då vargungen växer hittar hen så småningom sin plats i flocken och söker sig allt mer ut i omvärlden. Hen genomgår en självständighetsprocess där hemmets betydelse minskar och de mänskliga relationerna utanför hemmet blir allt viktigare. Andra vargungars åsikter är allt viktigare, likaså att vara populär bland de andra. Vargungen kan redan sätta gruppens intressen före sina egna. Gruppverksamheten fungerar allt bättre. Det här kan å ena sidan visa sig som en stärkt flockanda, men å andra sidan kan det resultera i klickbildning inom flocken.

Akelan ser till att ingen blir utanför. De äldre vargungarna börjar senast i det här skedet se att människor kan vara annorlunda och därför är det viktigt att det finns en öppen atmosfär i flocken. Den äldre vargungen har redan ett större självförtroende och vill också pröva sin förmåga, tryggt i en bekant miljö. Också om vargungen kan vara självsäker och självständig och vill pröva sina egna gränser är akelan fortfarande en auktoritet och regler är viktiga.

Även om vargungen kanske redan utåt visar att hen är en stor pojke eller flicka, är hen ännu under ytan ett litet barn som lätt får gråten i halsen då något händer. Då äventyrsscoutåldern närmar sig blir vargungen allt mer mogen och balanserad såväl psykiskt som fysiskt. Den äldre vargungen som förbereder sig för äventyrsscoutåldern kan redan få lite mera ansvarsuppgifter. Akelans uppgift är i det här skedet att agera som handledare och stöd.

Målen för vargungarnas fostran

Scouting är en fostrande verksamhet med syftet att stödja barns och ungas utveckling med hänsyn till deras individuella särdrag. Målsättningen är att var och en ska ha möjlighet att enligt sina personliga förutsättningar växa till en balanserad, frisk, ansvarskännande och självständig medlem av samhället. Avsikten är att hjälpa den enskilda scouten att växa, utvecklas och leva i balans med sig själv, med andra människor och med sin omgivning.

Utöver de allmänna målen för fostran har man för varje åldersgrupp fastställt åldersgruppsspecifika mål. Dessa anger hur målen syns i de olika åldersgrupperna och beskriver den målsättningsnivå man försöker uppnå i åldersgruppen. Bekanta dig med målen så att du kan bygga upp vargungarnas scoutstig längs den väg målen visar.

I början av scoutstigen lär sig vargungarna mycket om sig själva, om andra och om omvärlden. Sammanfattningsvis kan målsättningen för åldersgruppen vargunge sägas vara att vargungen genom mångsidig verksamhet under ledning av en vuxen lär sig att fungera i en grupp och för gruppens bästa. Vargungen får alltså öva och lära genom att själv göra men under övervakning av en trygg vuxen.

Eftersom programmet är uppbyggt bland annat på basis av målen för fostran, leder många av aktiviteterna till att målsättningen uppnås. Vargungarnas aktivitetshelheter, det vill säga spåren, är uppdelade i fyra grupper enligt målen för fostran: förhållandet till sig själv, förhållandet till andra, förhållandet till samhället och förhållandet till omgivningen. Under varje verksamhetsår borde vargungarna avlägga minst ett spår ur

varje del. Akelans uppgift är att se till att vargungarna, genom aktiviteter och annan verksamhet, får en möjlighet att nå målen för fostran.

De åldersgruppsspecifika målen för fostran sammanfattade De åldersgruppsspecifika målen för fostran definierar vad de allmänna målen för fostran är i respektive åldersgrupp. De beskriver alltså nivån på målsättningarna, som man strävar till att nå då vargungeåldern tar slut. De åldersgruppsspecifika målen för fostran lägger ut vägen för hur man bör framskrida för att de för åldersgruppen typiska målen ska uppnås kontinuerligt. Målen för fostran beskriver de fostringsutmaningar för vargungarna och vad scoutingen kan erbjuda. Målen för fostran har fungerat som grund i utvecklingen av scoutprogrammet. En del av målen för fostran förverkligas i vissa aktiviteter och andra syns i helhetsinriktade lösningar, som t.ex. ledarskap för en åldersgrupp eller i mer allmänna tillvägagångssätt som t.ex. att fungera i grupp eller att fungera i olika miljöer.

Förhållandet till sig själv

Hälsa och trygghet

– Kan med hjälp av vuxet stöd ta ansvar för sina mat- och sömnvanor, sin utrustning och sin hygien.

– Lyssnar på instruktioner och väntar på sin tur. Följer inlärda trygga handlingsmönster och kan känna igen en farosituation.

Självkännedom

-Förhåller sig positiv till sig själv och vet vad hen tycker om och vad hen är bra på.

-Vet att man kan och får tala om alla kroppsdelar och att man aldrig behöver skämmas för sin egen kropp. Förhåller sig naturligt till nakenhet.

Livsåskådning

– Övar sig att stanna upp och stilla sig.

– Bekantar sig med frågor som är viktiga inom scoutingen via scoutlöftet och åldersgruppens ideal.

– Kan skilja mellan rätt och fel och vill handla rätt. Då hen handlat fel kan hen prata med en vuxen om situationen och säga förlåt.

Kunnande och problemlösning

-Förhåller sig nyfiken och ivrig till uppgifter.

– Vill lära sig nytt och vågar pröva på nya saker.

-Kan uttrycka vad som har gått bra.

Förhållandet till andra

Respekt för andra

– Vet att människor har olika utgångslägen och förutsättningar.

-Vet att det finns olika trosuppfattningar och världsåskådningar

Relationer

– Vill vara en god vän.

– Behandlar andra jämlikt. Berättar för en vuxen om mobbning. Vet att det hör till att hjälpa alla som behöver hjälp.

-Håller löften.

-Känner igen grundkänslorna i sig själv och andra och kan sätta namn på dem.

Förhållandet till samhället

Förmåga att fungera i grupp

– Kan fungera i en liten bekant grupp under ledning av en vuxen.

– Kan sköta små tillfälliga ansvarsuppdrag.

Samhällspåverkan

– Kan ta ställning till enkla frågor.

– Känner till olika aktörer på den egna hemorten.

Samhällstillhörighet

-Känner stolthet över den egna gruppen och följer gemensamma regler och överenskommelser.

-Bekantar sig med olika kulturer i Finland och i andra länder.

Förhållandet till omgivningen

Förhållande till naturen

– Får positiva naturupplevelser.

-Kan röra sig i naturen med stöd av en vuxen.

Ansvar för livsmiljön

– Vet att man bör värna om omgivningen. Städar upp efter sig.