Vargungar - gruppen och ledarna

Gruppen och ledarna

Flocken

Flockens storlek kan variera men rekommendationen är 8–12 vargungar. Akelan ska kunna följa med varje barns utveckling och beakta vars och ens förmåga och behov. Om det finns långt över tio vargungar lönar det sig att bilda flera flockar. Om det finns fler barn i vargungeåldern som vill komma med än vad kårens flockar kan klara av, är det för verksamheten bättre att ha en kölista än att göra grupperna för stora. Det lönar sig också att be vargungarnas föräldrar bli akelor. Då kan man ta fler vargungar till flocken.

Den nya verksamhetsperioden kan inledas med ett för hela kåren gemensamt möte, till vilket alla nya och gamla medlemmar med föräldrar är välkomna. Kårchefen presenterar verksamheten och de gamla verksamhetsgrupperna kommer överens om sina mötestider. De nya vargungarna och deras föräldrar får träffa sin akela och ser samtidigt också de andra åldersgrupperna. I början av terminen behöver föräldrarna och vargungarna information om ledarna och mötestiderna samt också ett litet infopaket om scoutingen som hobby. Hur ska man vara utrustad för mötena? Vad gör man på mötena? Kan en 7-åring åka på utfärd med övernattning?

Då flockens ledare byts är det bra att sträva till att garantera en fortsättning på den gamla verksamheten så gott det går. Ett ledarbyte gör vargungarna osäkra. Den nya akelan tar reda på vad flocken gjort förut och får alla vargungars kontaktuppgifter, uppgifter om avlagda spår och steg samt flockens traditioner och regler. Det är bra att bekanta sig med flocken tillsammans med den tidigare akelan under några möten.

Olika flockar

Det finns ungefär lika många typer av flockar som det finns flockar. Flockarna skiljer sig från varandra också till sin uppbyggnad. Den vanligaste skillnaden är flockar där alla medlemmar är lika gamla och flockar med både äldre och yngre vargungar. Förutom att indela flockarna enligt uppbyggnad kan man också dela upp flockarna enligt kön. I vargungeåldern fungerar flockar av bägge slag. Man kan ha flockar med enbart pojkar eller flickor, men man kan lika bra ha blandflockar med både pojkar och flickor.

Flockar av klossmodell

En del flockar består av vargungar som är ungefär lika gamla och som börjat med scoutingen samtidigt. Vargungarna växer och går igenom vargungeprogrammet i samma takt. Flockkänslan i en flock av klossmodell är i allmänhet god och medlemmarna känner stor samhörighet. Flockens egna symboler och egen maskot betyder mycket för vargungarna. De får i allmänhet välja flockens namn själva.

Flockar av rörmodell

Andra flockar tar varje år in nya vargungar som börjar med scoutingen, samtidigt som de äldsta vargungarna varje år flyttas upp till äventyrsscouterna. Det är lätt att ta med nya vargungar men ur akelans synvinkel är en sådan flock en större utmaning eftersom medlemmarna är i olika ålder och olika skeden av vargungeprogrammet. Akelan ska komma ihåg att varje vargunge ska få passligt utmanande uppgifter inom scoutingen. Det här kan t.ex. betyda att genomföra samma aktivitet på två olika sätt beroende på vargungens utvecklingsskede. De äldre vargungarna kan vid behov hjälpa de yngre. Då lär de sig också acceptera att alla har olika förmåga och att man måste hjälpa sådana som är yngre. Vargungarna i flocken kan också göra olika spår samtidigt om de gör spåren i mindre kullar. Flocken kan ha långa anor och dem lönar det sig att värna om.

Kulledare

Det blir inget av gruppbildningen i flocken ifall inte alla medlemmar får vara med och skapa flocken. Akelornas uppgift är att leda verksamheten och skapa trygghet men alla vargungar har också en egen uppgift i flocken. Uppgiften att släcka ljuset kan cirkulera, de äldre kan läsa högt och någon kan ansvara för ordningen i tamburen.

Traditionellt finns det en eller ett par vargungar med ansvarsuppdrag under flockmötena. Dessa vargungar kallas kulledare. Kulledaren kan bytas ut till exempel varje månad eller varje vecka. Kulledaren hjälper akelan och kan till exempel leda en lek under mötet, leda flockens ceremonier eller tända och släcka ljuset vid avslutningsceremonin. Alla vargungar får vara kulledare i tur och ordning. När vargungen är kulledare får hen öva sig att ta ansvar och sköta mindre ledaruppgifter. Varje vargunge fungerar som kulledare enligt sina egna färdigheter. Uppgiften ger vargungen självförtroende.

När flocken inleder sin verksamhet sköter akelan alla uppgifter som hör till kulledaren. På detta sätt får vargungarna en modell för hur man ska göra. I början kan tanken på att barnet ska hjälpa till kännas konstig för akelan. Ledaren kanske tänker att det är mycket lättare att göra allt själv för då sköts allt snyggt. Verksamhet med stigande svårighetsgrad inom scoutingen syns dock redan i vargungeåldern. Genom små uppgifter växer man till sig för allt större uppgifter. Akelan måste lita på vargungens önskan att utföra uppgiften bra med akelans stöd och hjälp. När vargungen första gången har ett förtroendeuppdrag behöver hen stöd och uppmuntran av akelan och en tro på att hen ska klara sin uppgift. För vargungen är det en spännande situation. När hen lyckas, vågar hen nästa gång sköta sin uppgift mer självständigt. Med de större vargungarna går många mindre uppgifter mycket lättare i och med att vargungarna har lärt sig att fungera som kulledare.

Vargungens föräldrar

Vargungens föräldrar tycker i allmänhet att scouting är en bra hobby. En del är beredda att göra något för barnets hobby, men alla är inte så motiverade. En liten tjänst man kan be av föräldrarna är att de koordinerar transporten till och från till exempel förläggningar eller läger. Ibland kan någon förälder vara till stor hjälp. En ivrig fiskare kan komma och lära ut spöfiske och en förälder med matlagning som intresse kan komma och laga mat ett veckoslut på lägret.

Akelan träffar ofta föräldrarna på hösten när barnet anmäler sig till scouterna eller kommer till det första mötet. Om det inte är så är det bra att be föräldrarna komma till något möte, eller att hålla ett skilt föräldramöte. Naturliga sätt att hålla kontakt med föräldrarna är per telefon och e-post. Gör också klart för föräldrarna att scouting bygger på frivillig verksamhet. De vet inte nödvändigtvis att akelan inte får lön som andra klubbledare.

Du bör beakta föräldrarna i allt du planerar. Det är bra att tänka till exempel före utfärden på när och hur du delar ut informationen om den. Det är bra för akelan att förbereda sig på att i synnerhet före den första förläggningen tala mycket med föräldrarna. Deras oro och önskemål ska tas på allvar. De är experter när det gäller sina egna barn och att du är expert på scouting och vargungeverksamhet!

Vargungarna behöver ofta föräldrarnas hjälp för att förbereda sig för till exempel ett specialmöte på rätt sätt. Därför är det viktigt att informationen löper mellan kåren och hemmet. Du kan till exempel dela ut papper, skicka textmeddelanden eller e-post eller använda kårens andra informationskanaler för att skicka ut information om mötesprogrammet. Det är bra att uppmuntra barnens föräldrar att använda scouternas medlemsregister.

Föräldramöte

Bäst kontakt men vargungarnas föräldrar skapas genom att personligen ta kontakt med dem. Det är bra om akelan ordnar ett föräldramöte eller en dylik möjlighet för barnens föräldrar att träffas personligen.

Det är all anledning att hålla ett föräldramöte åtminstone en gång per verksamhetsår. Att börja i scouterna, byte av ledare eller grupp, det första stora lägret och uppflyttningen till äventyrsscouterna är sådant som säkert väcker frågor hos vargungarna och deras föräldrar.

Lägrets besöksdag eller ett gemensamt lägerbål som avslutning på en utfärd kan vara ett säkrare sätt att få många föräldrar att komma. Man kan också bjuda in föräldrar att följa med ett veckomöte. Akelan får

tillfälle att berätta om scoutärenden och aktuella frågor och vargungen får möjlighet att förbereda ett program eller ett uppträdande för en större publik.

Vargungeverksamheten i kårerna

Vargungeverksamheten sker i kårerna som en del av kårernas verksamhet. Hur verksamheten sköts beror i stor utsträckning på kåren. Verksamheten består av en egen åldersgrupp som leds av en vargungeansvarig. Vargungeverksamheten är inte någon form av förscouting utan är precis som de andra åldersgrupperna en del av scoutstigen, med sina egna mål.

Akelan bör följa med också den övriga verksamheten i kåren. Kårens verksamhetsplan görs i allmänhet upp för ett år i taget, men för att utveckla kåren görs också mer långsiktiga planer. Bäst hänger akelan med i svängarna om hen deltar i planeringen och genomförandet av kårens evenemang.

Varje kår har sitt eget sätt att sköta alla praktiska arrangemang kring scoutverksamheten. Kårchefen eller den åldersgruppsansvariga kan ofta berätta bäst t.ex. varifrån flocken får pysselmaterial eller utfärdsutrustning, hur det lönar sig att informera om evenemang och vart det lönar sig att göra en utfärd. I en kår kommer få saker färdigserverade. T.ex. städningen i kårlokalen är ofta på gruppernas ansvar, ledarna ansvarar för matlagningen på utfärderna och medelsanskaffning är en del av scoutåret.

Akelans roll

Akelans roll och uppgift

Vargungeflockens ledare, akelan, är en äldre ledare eller roverscout som blivit rekryterad och fått utbildning för sitt uppdrag. Om akelan är under 22 år gammal ska hen ha en vuxen som stöd i sitt uppdrag. Den vuxna kan vara till exempel kårens vargungeansvariga eller den egna lotsen. Flocken ska gärna ha två ledare och det kan också vara en fördel om samma akela leder vargungarna under hela deras vargungetid eftersom vargungarna känner sig trygga om de har samma bekanta ledare så länge som möjligt. En vargungeflock finns i ungefär tre år. Det är därför bra om du som akela har möjlighet att binda dig till uppdraget för en längre tid.

Det är bra om vargungeflocken har två ledare, så räcker ledarnas uppmärksamhet bättre till för alla enskilda vargungar och det möjliggör att flocken kan delas i mindre grupper då programmet så kräver. Också vargungarnas säkerhet garanteras med två ledare. Det är bra om akelorna gör en arbetsfördelning för veckomötena. Akelorna kan t.ex. ansvara för programmet varannan vecka eller ansvarar för var sin del av varje möte, t.ex. kan ena akelan ansvara för utbildningen och andra för lekarna och att stilla sig. Ett arbetspar hjälper akelan att orka bättre.

Akelan ansvarar för planeringen och genomförandet av gruppens verksamhet samt för vargungarnas säkerhet i verksamheten. Akelans uppgift är att ordna flockens program i enlighet med scoutprogrammet samt att se till att scoutmetoden tillämpas och att målen för fostran i vargungeåldern uppnås. Den vuxna ansvarar alltså för den praktiska verksamheten och för arrangemangen samtidigt som hen också är en av fostrarna i vargungens liv. Hen ger vargungen vägledning för bland annat grupparbeten och scoutfärdigheter.

Den vuxna skapar möjligheter för barnets scoutverksamhet och stöder individens tillväxt. Att den vuxna förbinder sig till rollen som fostrare är kanske rentav viktigare än att hen följer det färdigt definierade programmet. Vargungen är ännu ett litet barn som behöver trygghet och stöd. Akelan är en trygg och bekant vuxen som vid behov sätter gränser, sporrar vargungarna till scoutverksamhet och ger dem positiva upplevelser och erfarenheter.

Akelan behöver för sitt uppdrag kunna anpassa sig till flera olika roller. Hen är en rollmodell i olika situationer, en auktoritet och en fostrare. En av akelans viktigaste egenskaper är förmågan att sätta sig in i en annans situation. Hen måste också kunna lyssna: det viktigaste är inte att kunna genomföra vargungeprogrammet som sådant utan att utgöra fostrare för barnen. Det finaste med uppgiften som akela är också just detta att man får följa med hur barnen växer när de följer scoutstigen med dess stigande svårighetsgrad!

Följande egenskaper är viktiga hos en akela:

Värdegrund: Akelan

..känner till scoutingens värdegrund och värderingar

..förbinder sig till scoutingens värderingar

..behärskar och förstår scoutsymboliken och dess betydelse

..stöder barn och ungdomar i deras uppväxt och skapar möjligheter för dem att lära sig och att påverka.

Kunskap om program och utbildning: Akelan..

..förstår och behärskar programmet och målen för fostran

..förstår och behärskar scoutmetoden

..känner till hur barn i vargungeåldern utvecklas.

Kunskaper på kårnivå: Akelan..

..stöder genomförandet av vargungeprogrammet

..sätter upp mål för vargungeverksamheten och följer med hur dessa uppnås

..ser till att vargungarna syns på kårens evenemang

..håller kontakt med olika intressegrupper och förbereder till exempel föräldramöten.

Akelans utbildning

För att kunna delta i akelautbildning ska man ha deltagit i antingen Gruppledarutbildning för explorerscouter eller utbildningen Välkommen till scouting. Efter genomförd akelautbildning: – känner deltagaren till uppdraget som akela och akelans roll – känner deltagaren till utvecklingen hos 7-12-åringar – känner deltagaren den egna åldersgruppens program och kan genomföra scoutfostran för åldersgruppen – kan deltagaren ge akt på verksamhet med stigande svårighet såväl inom som mellan åldersgrupperna – kan deltagaren planera ett verksamhetsår enligt scoutprogrammet – kan deltagaren planera och genomföra veckomöten – kan deltagaren planera och genomföra en säker utfärd i enlighet med scoutprogrammet för sin grupp – kan deltagaren se till att verksamheten i den egna gruppen är säker

De finska scoutdistrikten och FiSSc ordnar akelautbildningar. Närmare information om hur utbildningen genomförs fås av de finska scoutdistrikten och FiSSc, som ordnar akelautbildningar.

Åldersgruppsansvarig, ansvarig akela

För varje åldersgrupp i kåren finns det en åldersgruppsansvarig som bär ansvar för åldersgruppens verksamhet. Någon av akelorna, kaptenerna eller lotsarna eller någon annan äldre ledare kan vara åldersgruppsansvarig. Om det finns bara en grupp i en åldersgrupp är det vanligen akelan, kaptenen eller lotsen som samtidigt är ansvarig för ifrågavarande åldersgrupp. Samma äldre ledare kan också vara ansvarig för mer än en åldersgrupp men då är det frågan om ett separat uppdrag. Den åldersgruppsansvarige är en scoutledare som fyllt 22 år och har genomgått lämplig utbildning; t.ex. programchefsutbildningen. Hen har en helhetsuppfattning om åldersgruppsverksamhet för alla åldersgrupper och kan stöda också vuxna i deras uppdrag.

Den vargungeansvariga är akelornas stödperson, den som vargungeledarna kan vända sig till i många situationer. Hen koordinerar många olika uppgifter inom vargungeåldersgruppen och hela kåren. Den viktigaste uppgiften är att stödja akelorna i deras ledaruppdrag och att ordna eller övervaka evenemang. Det är också den vargungeansvariga som håller kontakt med de övriga ledarna och åldersgrupperna i kåren.

Kunskaper och färdigheter som krävs för uppdraget

För att kunna fungera som vargungeansvarig bör man ha vissa kunskaper och färdigheter. Bäst är att uppgiften som vargungeansvarig sköts av en erfaren och kompetent scoutledare. Kårens vargungeansvariga ska kunna fungera både tillsammans med barnen och som ledare för de andra vuxna akelorna. Arbetsfältet omfattar också vanligen kontakten till olika intressegrupper, exempelvis föräldraföreningen eller andra stödorganisationer. En förutsättning för att kunna sköta uppdraget är alltså en god kännedom om fältet och om olika samarbetspartner. Det är också en fördel om den vargungeansvariga har kontakter på förbundsnivå. Kontakten till förbundet och informationen om regionala evenemang och förbundsevenemang som berör vargungeåldersgruppen kan också skötas av kårens uppdragschef eller av kårchefen.

Den vargungeansvariga ska gärna utöver akelans egenskaper också uppfylla följande förväntningar:

Värdegrund: Den vargungeansvariga

..ser scoutingen som en progressiv rörelse och förstår progressivitetens möjligheter i verksamheten och stöder detta genom att erbjuda rätt sorts program för rätt ålders barn och unga

..kan fördela ansvar och ser patrullsystemets fördelar

..erbjuder akelorna en möjlighet att delta och lära sig genom att göra.

Kunskap om program och utbildning: Den vargungeansvariga

..känner till den utbildning som finns, speciellt för akelor

..vet hur man gör handslag och kan använda handslaget i verksamheten

..känner till program och annat material som produceras i regionen och förbundet samt den verksamhet som följer gällande tema

..håller kontakt med kårens och förbundets chefstrio och coacher

..ser till att akelorna har tillräcklig utbildning för sina uppdrag och skaffar fram information om kårområdets och förbundets evenemangsutbud

..övervakar att målen för fostran genomförs i kåren och i den löpande verksamheten.

Kunskaper på kårnivå: Den vargungeansvariga

..ansvarar för åldersgruppens verksamhet

..ser till att målen för fostran och åldersgruppens program genomförs

..stöder, handleder och leder akelorna och akelarådet

..ger feedback

..förbereder och realiserar uppflyttningsskedet tillsammans med kårens äventyrsscoutansvariga

..samarbetar med chefstrion

..övervakar åldersgruppens evenemang (utfärder, förläggningar, läger o.s.v.)

..ansvarar för att det finns ansvariga för olika evenemang

..ser också till sin egen utbildning och uppdaterar sina kunskaper.

Utbildning för den vargungeansvariga Den rekommenderade utbildningen för den vargungeansvariga är programchefsutbildningen som riktar sig till kårens programchef, utbildningsansvariga och andra vuxna som ansvarar för genomförandet av scoutprogrammet i kåren. På kursen lär man sig leda genomförandet av scoutprogrammet, ansvara för samarbetet mellan åldersgrupperna samt leda de vuxna som genomför scoutprogrammet i kåren. Kursen riktar sig till scoutledare som har gått grundutbildningen för scoutledare och har scoutledarfullmakt.

Annan utbildning som kan vara bra för vargungeansvariga är akela- och kaptensutbildningen eller lotsutbildningen.