Vargungeprogrammet

Avsikten med vargungeprogrammet är att stödja barnet under uppväxttiden samt att vägleda barnet i att fungera tillsammans med andra. Utgångspunkten för programmet är ”learning by doing”.

Programmets struktur

Vargungeprogrammet består av 35 aktivitetshelheter som kallas spår. Dessa består i sin tur av 6-12 aktiviteter som kallas steg. Varje spår är uppdelat i obligatoriska och valbara steg. Tanken är att man då man utför ett spår gör alla obligatoriska steg och minst två av de valbara stegen. Det är ingen skillnad i vilken ordning man utför stegen. Det finns oftast 4-6 valbara steg av vilka man tillsammans med vargungarna kan välja de steg som passar den egna flocken.

Programmet börjar med välkomstspåret vars alla steg är obligatoriska. Även uppflyttningen hör till vargungeprogrammet; spåret är programmets avslutning. Man bör i mån av möjlighet genomföra alla steg som hör till detta spår.

Under de obligatoriska stegen lär man sig grundfärdigheter som alla vargungar borde få möjlighet att öva på. Målet med valbarheten är att aktiviteterna blir både mer krävande och anpassningsbara. Vargungarna väljer de valbara stegen tillsammans med akelan. Med nya vargungar kan man välja lättare steg, medan man åt tredje årets vargungar kan erbjuda mer utmanande helheter.

Vargungarnas spår är indelade i fyra grupper enligt målen för fostran. Ur varje grupp genomför vargungarna minst ett spår under varje termin. Under det första året görs välkommen-spåret och minst ett spår ur varje grupp. Vargungarna väljer spåren under akelans ledning. Under ett verksamhetsår görs 6-10 spår. Under det treåriga vargungeprogrammet görs alltså totalt ungefär 24 spår. Flocken kan göra ett spår åt gången eller välja flera spår som görs parallellt. För varje spår som görs får vargungen ett spårmärke i tyg att sy fast på vargungetröjans högra ärm. Om spårmärkena delas ut direkt då vargungarna gjort klart ett spår så får vargungarna direkt ett tecken på avklarat arbete.

Att välja spår

Akelan ska ta med vargungarna i beslutsfattandet i valet av spår och steg som flocken ska göra. Vargungarna kan till exempel få välja mellan två spåralternativ eller få bestämma vilka av de valbara stegen som utförs. Med tredje årets vargungar kan ni tillsammans fundera på vilka spår som är ogjorda och vilka vargungarna skulle vilja göra. Det är viktigt att vargungarna får planera och göra sitt eget program.

Det viktigaste i programmet är att lära sig basfärdigheter och att öva på dem. Det lönar sig att välja spår på ett mångsidigt och modigt sätt. Som akela är det din uppgift att se till att vargungarna får för åldersgruppen väsentliga kunskaper och färdigheter. Under tre år hinner flocken väl utföra spår som innehåller traditionella scoutfärdigheter men också spår som erbjuder aktiviteter med teman som vargungarna själv önskat sig.

För spåren och de enskilda stegen finns förutom beskrivningar även målsättningar. Det är viktigt att fullborda målen vilket man strävar till att göra med hjälp av scoutmetoden. Om akelan kommer på ett bättre sätt att förverkliga något för sin flock så kan hen mycket väl anpassa spåret eller steget så att det passar flockens ändamål.

Akelan framskrider i programmet på ett för flocken passande sätt. Antalet spår man utför kan även variera från år till år. Spår kan förutom på möten även utföras under utfärder och läger vilket gör att flockens

medlemmar kan ha olika spår som pryder deras ärmar. Tyngdpunkten i vargungeprogrammet är ändå kvaliteten på inlärningen, inte kvantiteten.

Märkesutdelning

Då vargungarna gjort alla steg som flocken kommit överens om är spåret avklarat. Då får vargungen spårmärket. Märkena delas ut enligt kårens traditioner under flockens eget möte, på en utfärd då man gjort klart märket eller på kårens gemensamma festtillfälle som julfesten eller på Sankt Görans dag. Dela gärna ut märken oftare än 1-2 gånger per år. Att behöva vänta ett halvt år på ett spårmärke är en lång väntan för en 7-9 år gammal vargunge. Då vargungen får märket direkt då hen lärt sig allt som krävs får hen genast en bekräftelse på utfört arbete. Varje kår kan välja ett för dem passande sätt att dela ut märken. Diskutera ärendet bland ledarna i kåren. Skapa era egna traditioner för märkesutdelningen.

Spåren

En ny vargunge gör först välkomstspåret som ger vargungen nyttig färdkost för den kommande scoutstigen. Spåret består av 12 obligatoriska steg, vilka gör vargungen bekant med sina ledare, sin egen flock och scoutingen. Spårmärket delas ut då alla steg har utförts. Under utförandet av spåret förbereder man sig även för att ge scoutlöftet, vilket görs enligt kårens traditioner.

Spår som görs under verksamhetsåret

Två metoder att avlägga spår:

Metod 1: Spåren görs ett åt gången, i tur och ordning.

– Skede 1. Välj ett spår.

– Skede 2. Stegen som hör till spåret görs på flockens möten och utfärder. Obligatoriska och frivilliga steg kan utföras i vilken ordning som helst.

– Skede 3. Då alla valda steg är avklarade delas spårmärket ut på mötet eller vid något tidigare överenskommet tillfälle.

– Skede 4. Nästa spår väljs och gör som ovan. Då ni väljer spår, notera att flocken under verksamhetsåret bör utföra ett spår ur varje grupp för målen för fostran.

Metod 2: Man utför flera spår samtidigt.

– Skede 1. Välj vilka spår som ska utföras under terminen, till exempel snickaren, kocken och hantverkaren. 3–4 spår torde vara tillräckligt, men det är även möjligt att utföra fler. Målet är att öva på och lära sig nya färdigheter, inte att försöka samla på sig fler märken till skjortärmen. Spåren väljs enligt vad ni faktiskt hinner med. Tips: Båda akelorna kan ta ansvar för var sitt spår som de utför tillsammans med flocken. På det här sättet är det även lätt att dela upp ledaransvaret inför mötena.

– Skede 2. Akelan gör en tidtabell där det framgår vilket spår och vilket steg som utförs under de olika mötena. I det här skedet gäller det att notera eventuella utfärder och de spår och steg som utförs då. Det är ingen skillnad i vilken ordning obligatoriska och frivilliga steg utförs. Det lönar sig att notera stegens och de inlärda färdigheternas relation till varandra. Till exempel lönar det sig att göra stegen som berör hur man klär sig på en utfärd och vad man behöver med sig på en dagsutfärd redan innan avfärden.

– Skede 3. Flocken gör spår enligt tidtabellen och vargungarna får märkena så fort ett givet spår har avlagts.

Eget spår

Det egna spåret är ett spår vars innehåll flocken bestämmer själv. Spåret kan planeras av flocken, kåren eller av FiSSc. Spåret bör innehålla minst sex för vargungarna lämpliga aktiviteter. Först görs mål och stegbeskrivningar. Det egna spåret kan genomföras till exempel på kårens sommarläger eller på en vargungedag i regionen. Evenemangets arrangörer bestämmer spårets innehåll samt ser till att aktiviteterna som vargungarna utför är intressanta och lämpligt utmanande.

Till själva märket kan ni skaffa en symbol för att beskriva just den händelsen. Sy till exempel fast paljetter som märke för distriktets stadsmanöver med karnervaltema eller rita ett teddybjörnshuvud som märke för sommarlägret med namnet Baloo. Ni kan göra flera egna steg. I boken Vargungens spår finns bara utrymme för ett spår men i slutet av boken finns tomma sidor där ni kan skriva upp fler egna spår.

Spåret uppflyttning Under den sista terminen som vargunge, vanligen under våren, görs uppflyttning-spåret. Till uppflyttningen hör sex obligatoriska steg. En del av stegen förutsätter den blivande kaptenens närvaro, alltså kan spåret inte genomföras i sin helhet om man inte i det skedet vet vem den blivande kaptenen är. Vargungarna får inte ett stegmärke för uppflyttningen, utan får ett sigill i metall i form av en vargungetass. Märket flyttas till scoutskjortans vänstra ficka i äventyrsscoutåldern för att påminna om vargungetiden.

Boken Vargungens spår

Vargungens spår är vargungens egen scoutbok. Det finns flera olika sätt att använda boken, av vilka akelan väljer det som bäst passar den egna flocken.

I boken märker man ut vilka aktiviteter vargungen deltagit i. I flocken kan man till exempel tillverka en stämpel med flockens egen symbol med vilken vargungarna enligt akelans instruktioner själva kan märka ut sina kunskaper i boken. Vid varje steg finns i boken ett tassavtryck på vilken stämpeln kan läggas. Som stämpel kan man även använda sitt ett fingeravtryck. Då alla sex steg är avklarade kvitterar akela spåret. Vargungen kan följa de utförda spårens antal på pärmens insida.

Spåret finns på vänstra halvan av uppslaget och på den högra sidan finns tips och uppgifter som hör till spåret. Uppgifterna kan användas under mötena som hjälp vid inlärningen av en ny färdighet. Boken innehåller mycket bilder vilka kan användas då man bekantar sig med olika saker till exempel lägerbilder innan man åker på ett läger.

Uppflyttningen

Att flytta från en flock till ett äventyrsscoutlag kan vara en tuff situation för en vargunge. Den trygga och bekanta vuxna byts ofta ut mot en ny. Akelan ska fästa extra uppmärksamhet till uppflyttning och se till att den görs enligt planerna. Uppflyttningen är en del av scoutverksamheten, inte ett skilt evenemang. Akelan ska få vargungarna att förstå att även om den nya åldersgruppens program är nytt och annorlunda så är det ändå samma trygga bekanta scouting. Akelans uppgift är att sporra vargungarna i uppflyttningen till äventyrsscouter.

Poängen med uppflyttningen är att sänka tröskeln mellan flocken och äventyrsscoutlaget och att förbereda vargungarna för äventyrsscoutverksamheten. Som bäst upplever vargungarna uppflyttning som ett spännande skede och väntar ivrigt på uppflyttning. Det är möjligt, speciellt om hela flocken uppflyttas till äventyrsscouter samtidigt, att akelan blir äventyrsscoutlagets kapten. Att fungera som akelan och sedan som äventyrsscoutlagets kapten kräver ändå förståelse och kunskap av den äldre ledaren. Då åldersgruppen byts, ändrar också ledarstilen och programmet. Det är inte ändamålsenligt att verksamheten fortsätter som förut ännu i äventyrsscoutlaget, utan verksamheten ska ordnas på ett sätt som passar för äventyrsscouter.

Oftast blir vargungarna äventyrsscouter då de fyller nio år, men vissa vargungar uppflyttas först senare. Det är bra att diskutera om uppflyttningen med de andra ledarna i scoutkåren. Uppflyttningen får inte ske för tidigt. Det är viktigt att de som uppflyttas genast känner sig trygga. Uppflyttningen ordnas som en egen ceremoni, så att vargungarna upplever situationen som festlig och känner sig välkomna i den nya gruppen. Som avslutning på uppflyttningen får vargungarna ett sigill i metall, som bärs på scoutskjortans vänstra ficka ända till slutet av roverscoutåldern.

Uppflyttning

En viktig del av uppflyttningen är uppflyttningsceremonin. Den kan vara en utfärd eller ett evenemang som omfattar en dag. Ceremonin arrangeras antingen under vargungetidens sista vår, på sommarlägret eller i början av hösten. Om möjligt deltar också den blivande kaptenen. Uppflyttningsceremonin ordnas gemensamt för alla dem inom kåren som flyttas upp till äventyrsscouter.

Ceremonin kan bestå av ett spännande dop eller något annat för kåren lämpligt evenemang. Under ceremonin kan vargungarna tillverka äventyrsscoutsymbolen, halsdukssöljan. Söljan kan vara gjord av till exempel metall, läder eller trä. Då den egentliga terminen och äventyrsscoutprogrammet börjar, startar den nya gruppen från välkomstskedet av äventyrsscoutprogrammet.

Programevenemang

De finska distrikten och kårteamen och kårområdena i FiSSc kan ordna dagsevenemang för vargungar. Under evenemanget lär sig vargungarna nya scoutfärdigheter, att fungera i en stor grupp och att vara stolta över sin hobby och sin kår. Vargungeevenemanget kan till exempel vara en vargungedag eller en vargungetävling.

Vargungedag Vargungedagen omfattar en dag och har ofta en ramberättelse eller är kopplad till ett spår. Arrangören för evenemanget bestämmer då vilken berättelse som används eller vilket spår som görs samt vilka steg som hör till. En del av stegen kan även ges åt flockarna att utföra innan eller efter själva evenemanget. Evenemanget kan också vara en parad. Att delta i paraden är i sig redan en upplevelses för vargungen. Vargungarna får marschera i sina scoutuniformer med en publik som följer paraden.

Vargungetävling

En vargungetävling är en dagsutfärd med kontroller som är baserade på scoutprogrammet och vars mål också är att höja gruppsammanhållningen. I vargungarnas tävlingar tävlar flickor och pojkar i samma serie. Då man arrangerar en vargungetävling försöker man göra den till en trevlig upplevelse och ett tillfälle för vargungarna att lära sig hur man fungerar i grupp. Under evenemanget betonas att det handlar om något trevligt, om lek och om att röra sig i naturen medan själva tävlingen spelar en mindre roll. Tävlingen gör ändå evenemanget spännande och vargungarna lär sig att vinna och förlora hederligt.

Tävlingarna har ofta en bakgrundshistoria kring vilken uppgifterna planeras. Kontrollerna grundar sig på vargungeprogrammet och är sådana att flockens alla medlemmar kan delta. Rättvisa och välvilja prioriteras i bedömningen, inte hur väl förhandsplaneringen förverkligas. Uppgifts- eller poängförteckningar publiceras inte. De tre bästa placeringarna kan offentliggöras men inte övriga placeringar. Varje deltagare får efter tävlingen en belöning för en bra prestation.

Tävlingen sker så att vargungarna går en snitslad terrängbana från kontroll till kontroll. Banan innehåller inte orientering. Vid kontrollen finns kontrollanter som ger uppgiften och bedömer utförandet av den. Då vargungarna anländer till kontrollen anmäler de sig till kontrollanterna och gör vargungehälsningen. Den några kilometer långa tävlingsbanan gås till fots tillsammans med en vuxen ledsagare och på detta vis tar man de första stegen till att lära sig att röra sig i naturen och till friluftsliv. Den vuxne ledsagaren sköter om vargungarnas säkerhet under tävlingen men deltar inte i utförandet av uppgifterna.

Före tävlingen kan flocken förbereda sig genom att göra spåret Scoutfärdighetstävling under veckomötena. Även de viktigaste färdigheterna kan repeteras. Kommer vargungarna ihåg hur man använder kniv på rätt sätt, minns de första hjälpen och hur man rör sig i naturen? Om akelan inte själv kan delta som flockens ledsagare kan man be en annan ledare eller till exempel en av vargungarnas föräldrar om hjälp. Då är det bra att ledsagaren deltar i de förberedande flockmötena. Samtidigt kan man diskutera tävlingens regler samt hur man skall bete sig under tävlingen.

Att förverkliga programmet

Planering av verksamheten

Vargungarnas verksamhet består av möten i kårlokalen, utfärder, läger och besök. Verksamheten byggs upp kring spåren. Det viktigaste är att vargungarna lär sig det som är uppställt som mål för spåren. Då vargungeprogrammet förverkligas är det viktigt att ta i beaktande olika verksamhetsmiljöer och framför allt flockens olika vargungar.

Det viktigaste i vargungeverksamheten är själva vargungen. Vargungeprogrammet finns till för att ge vargungen beredskap, kunskap och färdigheter. Flockens verksamhet påverkar mycket hur vargungen upplever scoutingen. Vargungen kommer inte till scoutmötena för att växa upp till en balanserad vuxen, utan för att ha det roligt och lära sig nya saker. Ivern tar snabbt slut om flockens verksamhet inte upplevs som rolig.

Terminsplanering är av största betydelse för att flockens verksamhet ska bli så mångsidig som möjligt. Vem som helst blir uttråkad av fem på varandra följande orienteringsmöten. Genom att planera olika möten och dela upp liknande saker i mindre delar eller på olika möten minskar du risken för att vargungarna blir frustrerade.

Allt som görs inom scoutingen bör ha en djupare, fostrande betydelse. Det här betyder inte att flockens verksamhet ska vara allvarlig och utföras med en rynka i pannan men avsikten med de lekar, historier och äventyr som används i verksamheten bör vara genomtänkt.

Då du gör upp terminsplanen kan du utgå från scoutmetoden och fundera på hur du kan betona följande saker i din flocks verksamhet: att leva enligt scoutingens värderingar, symbolik, verksamhet med stigande svårighetsgrad, patrullsystemet, learning by doing, vuxet stöd, goda gärningar samt verksamhet i naturen. Alla delar behöver inte beaktas på varje möte men det är viktigt att alla delar är jämnt representerade då man följer flockens verksamhet under en längre tid.

Kom ihåg att skicka hem terminsplanen eller -kalendern till vargungarna så det är lättare för föräldrarna att engagera sig i vargungens hobby och att till exempel se till att vargungen har skridskor med då det är skrinning på programmet. Skriv också in datum för utfärder, förläggningar och kårens gemensamma evenemang, ifall du känner till dem.

För barn i vargungeåldern räcker det inte alltid med en påminnelse på ett möte om vad som händer på följande. Förutom påminnelsen bör föräldrarna informeras med ett meddelande på papper, per e-post eller per telefon.

För ett besök som görs under mötet räcker det med information om utrustning och om eventuella avvikande mötestider. För en utfärd behövs däremot ofta mer utförlig information. Kom ihåg att vargungen behöver vårdnadshavarens tillstånd för att få delta i utfärder! Tidpunkten för utfärden lönar sig att välja i tid och direkt lägga in utfärden i verksamhetskalendern.

Akelan ska försöka hålla sig till den information som gått ut och så långt som möjligt undvika att ändra planerna med kort varsel. Ett möte kan så klart inhiberas samma dag vid sjukdom, men i andra fall borde informationen till föräldrarna gå ut i tid.

Tips för planering av verksamheten

* Det lönar att planera verksamheten för ett halvt eller till och med ett helt verksamhetsår i början av hösten och vid behov redigera planen.

* Det är bra att planera möten så att det också finns möjlighet att flexa.

* Det är viktigt att ta vargungarnas utvecklingsfas i beaktande.

* Verksamheten kan planeras så att den stöder något visst tema eller evenemang.

* Att ta flockens önskemål i beaktande i planeringsskedet är ett bra sätt att öva på att fatta beslut tillsammans. Det lönar sig ändå för akelan att planera verksamheten i stora drag, och sedan kan planen kompletteras tillsammans med vargungarna.

* Verksamhetsplanen kan också planeras tillsammans med kårens andra akelor, t.ex. under ett gemensamt planeringsveckoslut innan höst- eller vårterminen. Samtidigt kan akelorna välja de spår som utförs på kårens gemensamma utfärder och läger.

* Den färdiga verksamhetsplanen delas antingen elektroniskt eller till pappers till vargungarnas hem i början av terminen.

Mötets uppbyggnad

Flockmötena är grunden för vargungarnas scouthobby. På basen av dem får de en bild av vad scouting är; av vad man gör som scout. Några av de viktigaste målsättningarna för flockkvällarna är att ge vargungarna trygghetskänsla, nära människorelationer och minnesvärda upplevelser samt att lära dem något nytt och låta dem utveckla sina färdigheter. Det här skapar utmaningar även för dig som akela. Förbered dig därför noggrant inför flockmötet.

Det lönar sig att planera mötet på förhand, t.ex. på papper eller elektroniskt. Gör gärna en relativt lös tidtabell då du planerar kvällens gång och planera reservprogram som du kan ta till ifall programmet tar kortare tid än du tänkt. Följ gärna ett liknande mönster varje flockmöte. Upprepning ökar vargungarnas trygghetskänsla då de vet hur var och en ska bete sig i de olika situationerna. Speciellt inlednings- och avlutningsceremonierna är viktiga.

Även om mötena alltid följer samma mönster kan det gärna finnas variationer och en viss oförutsägbarhet. Gör flockmötet mångsidigt med hjälp av motsatspar. Före en lugn och koncentrationskrävande aktivitet kan ni leka en vild lek. Försök vara ute så mycket som möjligt. Det finns ingen enda riktig modell för hur mötet ska se ut. Varje akela skapar sin egen stil.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att du som akela leder mötet och därför hela tiden bör ha alla trådar i din hand. Din inspiration påverkar hur vargungarna blir inspirerade. Undvik föreläsningar och gör vargungarna delaktiga, repetera, beröm och uppmuntra. Akelan ska försäkra sig om att alla får vara med och göra själv.

Det lönar sig att reservera tillräckligt med tid för att lära sig nya färdigheter. Alla lär sig på olika sätt. En lär sig genom att lyssna, en annan genom att titta och en tredje genom att försöka själv. Därför att det viktigt att också akelan prövar på olika sätt. Låt saker ta sin tid. Låt det också ta tid att gå igenom olika situationer. Det lönar sig att fundera noga på innehållet och att använda så mångsidiga lekar, sånger och berättelser som möjligt. All verksamhet ska ändå ha en mening. Det lönar sig inte att försöka lära ut för många färdigheter på samma möte. Det är viktigt att det finns tillräckligt med tid att gå igenom nya saker ordentligt. Om saker görs i en hast, kan det lätt leda till frågetecken som något barn grubblar över länge efteråt.

Det är bra att presentera den färdighet som vargungarna ska lära sig i roligt format. Lekar är utmärkta för detta ändamål. De flesta lekar går att anpassa enligt det man vill att vargungarna lär sig. Lär dig några lekar som du kan göra olika versioner av enligt behov. Ofta finns det behov av att repetera sådant som man lärt sig på tidigare möten eftersom man sällan lär sig något över en natt. Då man repeterar kan samma sak gås igenom på olika sätt och föras djupare.

Ta in förstärkning till mötet nu och då. En eller flera ledare som hjälper till på ett specialmöte eller någon som kommer och lär ut en viss färdighet. Det här kan tillföra välkommen variation och spänning till flockkvällen.

Första mötet Det första mötet för en ny flock är avgörande, eftersom det är under det första mötet som vargungarna formar sin uppfattning om akelan och om scoutingen. Det är alltså orsak att planera det första mötet speciellt bra. Det är viktigt att de nya vargungarna känner sig välkomna och att de får en bra bild av scouting. Någon praktisk övning är ett bra sätt att börja mötet: dra en fartfylld bekantingslek i början av mötet.

Vad göra under de första veckomötena:

* Utreda vargungarnas personuppgifter och eventuella sjukdomar eller andra faktorer som påverkar verksamheten. * Bekanta sig med varandra med hjälp av lekar. * Hitta på ett namn åt flocken och eventuella scoutnamn åt flockmedlemmarna. * Fundera över flockens regler och ta i bruk en närvarotabell. * Akelan ger sina egna, kårchefens och vid behov den åldersgruppsansvarigas kontaktuppgifter. * Bekanta sig med scoutingen och vargungarnas värld: löftesmärken, scoutseder och scoutlöftet. * Öva hur ett möte går till: från inledning till avslutning. * Gör en egen symbol, som skapar gemenskap, för flocken. Symbolen kan vara till exempel en vimpel, ett rop eller en dagbok.

Rastlöshet Bästa botemedlet mot rastlöshet är att planera mötet på förhand. Det måste finnas något att göra under hela mötet och instruktionerna måste vara klara och kortfattade. Det lönar sig att undvika föredrag och istället låta gruppen göra själv. Mötet kan börjas med en lek med rörelse så att vargungarna får utlopp för sin energi och först sedan gå in på ämnen som ska läras ut.

Med rätt metod blir undervisningen allt annat än tråkig: genom att använda fantasin vilket som helst ämne bli intressant och kan läras in genom att aktivt göra något. Mot störande beteende som orsakas av att vargungen är uttråkad hjälper omväxlande och intressant program. Det lönar sig att kolla att svårighetsgraden på aktiviteterna och uppgifterna är i förhållande till gruppmedlemmarnas kunnande och inlärning. Allt för svåra uppgifter gör vargungarna frustrerade. För lätta uppgifter i sin tur är uttråkande och då lönar det sig att höja på kravnivån. Om någon av vargungarna lär sig snabbt kan hen också hjälpa och lära de andra vargungarna.

Ibland fortsätter ändå rastlösheten i flocken och det kan för akelan kännas att hen inte får koll på flocken på något sätt. Ifall det inte går att fokusera, kan bästa lösningen vara helt enkelt att glömma det program akelan planerat och gå ut och härja. Om det är frågan om en enstaka vargunge som härjar, är det skäl att hålla sig till flockens gemensamma spelregler. Det att några härjar får inte störa verksamheten för resten av flockens medlemmar. Det är skäl att tilltala den härjande vargungen enskilt och utvisa hen en stund från mötet. Ibland lugnar vargungen också ner sig då hen får en ansvarsuppgift: en klar roll och ett ansvarsuppdrag klargör den egna platsen i flocken och minskar sökandet av uppmärksamhet.

Det bildas lätt olika roller i flocken, varav vissa upprätthåller och vissa stör flockens verksamhet. Observera din grupp: finns en skämtare, en viktigpetter, en som går sin egen väg, en medlare eller en hejare i gruppen? Några tar en mer dominerande roll, medan andra hellre drar sig undan. Ibland krockar olika personligheter. Ju bättre ledaren känner sin grupp, desto enklare är det att lösa sådana situationer.

Mötesstomme

Det lönar sig att följa samma struktur under alla möten. Traditionellt börjar mötet på en överenskommen tid med en inledning enligt flockens sätt: t.ex. ett rop, flagghissning eller en sång. Sedan leker flocken en lek för att bli av med extra energi. Flocken kan också leka på gården innan mötet fortsätter inomhus med inledningen. Efter detta är det dags att lära sig nytt, ha olika tävlingar och planera tillsammans. Kvällen avslutas med att flocken stillar sig och slutar på det sätt flockens möten brukar sluta, t.ex. ett rop, en sång, en berättelse, att lunga och tysta sig.

15 min: lek utomhus som förbrukar energi och möjligen leder in på kvällens ämne

5 min: inledning på flockens vis

15 min: inlärning av ny färdighet, till exempel hantverk

10 min: repetitionslek

15 min: inlärningen fortsätter; samma ämne eller något annat

5 min: städning av mötesutrymmet 15 min: avslutningsberättelse runt stormlykta

Vargungarnas utfärder och läger

Vargungarna tycker ofta att utfärderna och lägren är det absolut bästa med scoutingen. Utfärderna och lägren erbjuder vargungarna upplevelser av att lyckas och kontakt med naturen. För många vargungar är utfärden eller lägret den första gången borta hemifrån eller första natten utan föräldrarna. Vargungen kan vara nervös på grund av den nya platsen, eventuella främmande ledare och annorlunda mat. Om det är roligt och tryggt på utfärden vågar vargungen ändå komma med på nytt igen.

Utfärden eller lägret ska alltså vara en minnesvärd och glad upplevelse. Det är viktigt att den motsvarar vargungens färdigheter och kunskaper samt utvecklingsnivå på alla sätt. Inför den första utfärden är det bra att förbereda sig och på flockmötena före prata om den kommande utfärden och vargungarnas eventuella rädslor. De lite äldre vargungar kan å sin sida till exempel få en uppgift som de ska förverkliga på utfärden. Ett läger räcker minst tre nätter. Vargungarna deltar ofta i alla fall i den egna kårens sommarläger. Förutom den egna kårens läger ordnas kårområdes- och förbundsläger, där vargungarna får uppleva stämningen på storläger.

Utfärdsmålet

Många kårer har egna utfärdsmål. Ett bekant utfärdsmål underlättar för akelan att genomföra utflykten då hen kan fokusera endast på vargungarna. De mer erfarna ledarna i kåren kan ge goda tips på andra utfärdsmål.

Program

Utfärden kan åtminstone för de vargungar som är med för första gången vara en så spännande upplevelse i sig att det inte behövs något annat tema för programmet än själva utfärden. Men om vargungarna inte har tillräckligt att göra får de lätt hemlängtan. Väsentligt är att det finns tillräckligt program och att ledarna är beredda att även under fritiden umgås med vargungarna. Tema, spår eller bakgrundshistoria gör utfärden och dess tillhörande program roligare. Det lönar sig även att planera en del extra program och några lekar att ha i bakfickan.

På en vargungeutfärd kan det också vara bra att ha ett program som går att anpassa enligt vädret. Försäkra dig om att utfärden inte är för tung, psykiskt eller fysiskt, för vargungarna. Vargungarna orkar nog syssla utomhus hela dagen men krafterna för att till exempel bära sin egen utrustning varierar.

Utrustning

Det är viktigt att vargungarna har packat med sig tillräckligt varma kläder och byteskläder enligt väder. Gå gärna under ett flockmöte igenom vad bra utfärdsutrustning är och lägg med en utrustningslista i utfärdsbrevet, så att vargungarnas vårdnadshavare kan hjälpa till med packningen. Ta dessutom med dig lite extra, som yllesockor och mössa. Det är ändå alltid någon som glömmer eller tappar sina egna. Det är akelans uppgift att hålla ett öga på vargungarnas utrustning och att vid behov uppmana vargungarna att byta från våta eller smutsiga kläder till torra kläder.

Att packa

Utrustningen packas i en ryggsäck eller annan väska som vargungen bär själv. Be vargungarna eller deras föräldrar märka all utrustning med vargungens namn så att inget tappas bort. Öva att packa på kårlokalen. Ifall vargungen har övat att packa in sin sovsäck i sovsäckspåsen hemma så kan det också underlätta för akelan under utfärden i och med att akelan då inte behöver packa tio sovsäckar. Det kan också vara bra att påminna föräldrarna om att de inte behöver köpa all utrustning utan att man kan låna av scoutkamrater eller bekanta eller köpa utrustningen begagnad.

Utfärdsmat

Då vargungarna är hungriga känner de sig otrygga och får lättare hemlängtan. Tillräcklig näring är något av det viktigaste för en lyckad utfärd. Beakta utfärdens längd, tidpunkt, förvaringsutrymmen samt vargungarnas allergier. Det är också akelans uppgift att se till att vargungarna dricker tillräckligt mycket under utfärden.

Säkerhet

Ta inga onödiga risker, det är bättre att ta det säkra för det osäkra. Ett bra sätt att förebygga farosituationer är att tillsammans med vargungarna göra upp utfärdens regler genast då man kommer fram. Tillsammans kommer ni överens om på vilket område vargungarna får röra sig, vart man inte alls får gå, vad man får och vad man inte får göra. Före utfärden ska akelan även bekanta sig med Finlands Scouters säkerhetsföreskrifter.

Nattsömnen

Tillräcklig nattsömn för barn i vargungeåldern är 8-10 timmar. Ledarna bör försäkra sig om att vargungarna får åtminstone den mängden sömn. Planera gott om tid för kvällsbestyren så att vargungarna kan gå och lägga sig i lugn och ro. Kontrollera att alla vargungarna har en torr och varm sovsäck och att alla har tvättat tänderna, gått på toaletten och så vidare. Bäst somnar vargungarna om man som avslutning på kvällen läser en kvällssaga eller sjunger en lugn sång. Under tystnad bör även ledarna vara tysta. Berätta för vargungarna att man får gå på toaletten på natten, var ledarna sover och att man får väcka dem om det behövs. Det kan vara bra att på förhand fråga föräldrarna om någon av vargungarna går i sömnen eller är sängvätare så att det kan beaktas.

Hemlängtan

Den första utfärden med övernattning kan vara den första natten borta hemifrån utan föräldrar för någon av vargungarna. Utfärdsförhållandena och obektanta ledare kan utgöra en tuff utmaning, och en känsla av hemlängtan stiger lätt till ytan. Roligt och spännande program håller känslorna i styr, men ibland kommer gråten ändå. Alltid fungerar inte uttröttningstaktiken heller, utan då skymningen faller kryper otrevliga tankar med ner i sovsäcken.

Vargungen kan tröstas i famnen och en bekant ledare kan också sova bredvid barnet. Ibland hjälper hemlägtan-piller eller en liten pratstund om dagens händelser och löften om kommande roliga aktiviteter. Det går också bra att diskutera om hemlängtan med barnets föräldrar, men det är skäl att överväga om att låta barnet prata i telefon med föräldrarna. Ibland lugnar den bekanta rösten, men likväl kan den utlösa en allt större vilja att åka hem. Ifall hemlängtan blir så stor att inget hjälper och inget program intresserar, är det bäst att komma överens med föräldrarna om att barnet åker hem.

Lägerdop

Lägerdop kan ordnas för de vargungar som är med på läger för första gången. Som bäst blir det en stor upplevelse för vargungen men en vargunge kan också vara så rädd för det att Heninte alls vågar komma med på lägret. Dopet får vara spännande men bör anpassas för vargungarna. För många vargungar kan redan det att gå med förbundna ögon vara en minnesvärd upplevelse. Det bästa lägerdopet stärker vargungens självkänsla. Även säkerheten bör tas i beaktande.

Exempel på lägerdop: Vargungarna följer med förbundna ögon ett rep. Emellanåt kommer det olika små kontroller där vargungarna ska utföra lämpliga små uppgifter, lämpliga för varje enskild vargunges förmåga: göra en sjömansknop, känna på föremål inne i våt mossa, säga scouternas valspråk, tända en oljelampa. Till slut döper lägerchefen lägerdeltagaren till exempel genom att klappa honom på axeln med lägerstaven.

Efteråt

På hemvägen eller på första mötet efter utfärden kan man tillsammans diskutera hur utfärden lyckades: vad var roligt, spännande eller skrämmande. Även om vargungarna inte nödvändigtvis kan bedöma hur lyckad utfärden var så ger deras kommentarer någon slags uppfattning av vad som bör tas i beaktande vid planering av nästa läger.

Exempel på program och tidtabell för utfärd

Fredag

17.00 Träff på kårlokalen, promenad till busshållplatsen (bussen går 17.15)

18.00 Bussen är framme, promenad till stugan, inkvartering

19.30 Utomhusprogram (till exempel terräng- eller reflexlekar)

20.30 Kvällsmål

21.00 Stilla stig – reflexorienteringsbana

Lördag

8.00 Väckning, morgontvätt

8.30 Flagghissning, morgongymnastik

8.45 Morgonmål

10.00 Övningspass – olika aktiviteter i enlighet med det spår som genomförs under utfärden

12.00 Tillagning av lunch på stormkök

14.00 Övningspass – olika aktiviteter i enlighet med det spår som genomförs under utfärden

17.00 Middag

17.30–19 Bastuturer och pyssel

19.30 Kvällsprogram: lägerbål

Söndag

8.00 Väckning, morgontvätt

8.30 Flagghissning

8.45 Morgonmål. Vargungarna packar sina saker och städar upp stugan.

11.00 Uteprogram

12.15 Mellanmål ute

12.45 Start för hemfärd, promenad till busshållplatsen (bussen går 13.15)

14.00 Ankomst till kårlokalen

Sjöscouting i vargungeåldern

Som en del av sitt vargungeprogram kan vargungarna bekanta sig med att röra sig till sjöss. I verksamheten ingår både verksamhet på vatten och att undersöka sjökort samt lära sig göra knopar. På båten får vargungen inget direkt ansvar men hen bekantar sig med och provar på vad segling eller båtliv är. Tillsammans med vargungarna går akelan igenom bland annat användningen av flytväst, knopar och sjömärken.

Seglatserna är oftast kvällsseglatser och det är ledarna som huvudsaklingen tar hand om seglingen. Ibland är det möjligt för vargungarna att delta i dagsseglatser. Som allmän målsättning för vargungarnas sjöprogram är en kunskapsnivå hos en trygg resenär som vet vad man får och vad man inte får göra ombord.

Sjöaktiviteter i vargungeprogrammet

Till vargungeprogrammet hör fyra spår med sjötema: Paddling, Till sjöss, Seglaren och Sjöfararen. Spåren är planerade att utföras i följande ordning: Till sjöss, Seglaren, Sjöfararen, lämpligen uppdelade på de tre vargungeåren. Utöver dessa gör vargungarna andra spår i vanlig ordning. Alla vargungar, inte bara de som hör till sjöscoutkårer, kan utföra spår med sjötema.