Valikko

Åldersgruppsledare

I frågan om hur man leder åldersgruppsverksamheten kan man se ledarskapet ur åtminstone två synvinklar.

För det första utgör ledarskapsfärdigheten för scoutprogrammet och barnen och de unga inom respektive åldersgrupp endast en del av själva scoutprogrammet, på samma sätt som vildmarksfärdigheter eller kunskaper i första hjälpen. Ledarskap är, liksom de andra färdigheterna, någonting man kan lära sig och någonting som berör alla i någon mån. Ledarskapet ingår i ansvaret för gemensamma ärenden. Ledarskap är en service i situationer då någonting måste göras. Ledarskap är förmåga till social interaktion.

På grund härav ingår ledarskapsuppdrag i samtliga åldersgruppers program. Liksom andra delar av scoutprogrammet kan man betona detta på olika sätt. Om man vill kan man särskilt fördjupa sig i ledarskapsuppdragen, framförallt i de äldre åldersgrupperna. Ledarskapet får ändå på inga villkor utgöra programmets enda eller huvudsakliga innehåll. Ledarskapsuppdragen ska vara av lämplig omfattning och scouterna ska få tillräckligt med handledning och stöd för att kunna känna att de lyckas i sina uppgifter.

För det andra kan man se på ledarskapet ur kårens synvinkel. Kåren behöver ledare som genomför och möjliggör verksamheten. Kåren behöver en tillräcklig mängd ledare och dessa ska ha lämplig utbildning för sina uppgifter och vara motiverade att sköta dem.

För att komma fram till hur åldersgruppsverksamheten borde ledas har man försökt passa ihop de här olika synvinklarna. Hurudana ledarskapsuppdrag kan åldersgruppernas barn och unga åta sig? När ligger ansvaret hos den vuxna?

Åldersgruppernas ledare

Vargunge (7–9 år)

Flocken leds av en akela som är en till uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout. Till sin hjälp kan akelan ha en annan akela eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften. Akelorna ansvarar för flockens verksamhet. De planerar och leder veckomöten och deltar i ordnandet av utfärder och förläggningar. Om akelan är roverscout bör han ha ett vuxet stöd, till exempel den egna roverscoutlotsen eller en åldersgruppsansvarig det vill säga kårens vargungeansvariga.

Äventyrsscout (10-12 år)

Laget leds av en kapten som är en till uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout. Till sin hjälp kan kaptenen ha en annan kapten eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften. Kaptenerna ansvarar för lagets verksamhet. De planerar och leder veckomötena och deltar i ordnandet av utfärder, hajker och förläggningar. Om kaptenen är roverscout bör han ha ett vuxet stöd, till exempel den egna roverscoutlotsen eller en åldersgruppsansvarig det vill säga kårens äventyrsscoutansvariga.

Också äventyrsscouterna själva har ledaruppdrag. Äventyrsscouterna lär sig patrullsystemet vid situationer då laget delar upp sig i mindre patruller. Varje äventyrsscout fungerar i tur och ordning som patrulledare för sin patrull. Uppgiften byter med 1–2 månaders intervaller. Patrulledarens uppgifter är ledarskapsövningar av lämplig omfattning, anpassade för tillfället. Patrulledaren kan till exempel efter att ha fått instruktioner av kaptenen lära ut något åt sin patrull eller leda en lek. Ansvaret för verksamheten ligger ändå alltid hos kaptenen.

Spejarscout (12–15 år)

Spejarscouterna har två typer av ledare, en patrulledare som byts med jämna mellanrum och en lots som förbundit sig till uppgiften för en längre tid. Lotsen är en äldre ledare som ansvarar för hela åldersgruppens verksamhet. I en kår med flera spejarscoutpatruller finns också flera spejarscoutlotsar som tillsammans ansvarar för åldersgruppens verksamhet. En av lotsarna, eller en annan äldre ledare, är då åldersgruppsansvarig för spejarscouterna och koordinerar spejarscoutverksamheten.

Spejarscouternas patrulledare är en eller två explorerscouter. Patrulledarens uppgift är att inom ramen för sitt eget explorerscoutprogram ansvara för spejarscoutpatrullens löpande verksamhet. Patrulledaruppgiften byts då och då, men den äldre ledaren, lotsen som utgör stöd och ansvarar för patrullens verksamhet stannar kvar på sin post längre. Lotsen stöder särskilt i början och då patrulledaren byts samt vid planeringen av verksamheten. Lotsen är ändå inte närvarande på varje möte. Om kåren inte har några explorerscouter kan en äldre ledare vara ersättande ledare för patrullen.

Explorerscout (15–17 år)

Också explorerscouterna har två typer av ledare, dvs. en patrulledare som byts då och då och en äldre ledare, en lots, som förbundit sig till uppgiften för en längre tid och ansvarar för hela åldersgruppens verksamhet. Ifall det i kåren finns flera explorerscoutpatruller så finns det också flera lotsar som tillsammans ansvarar för åldersgruppens gemensamma verksamhet. En av lotsarna, eller en annan äldre ledare, fungerar då som åldersgruppsansvarig för explorerscouterna och koordinerar verksamheten.

En av explorerscouterna fungerar som patrulledare för den egna patrullen. Patrulledaren byts med jämna mellanrum. Patrulledaren ansvarar för patrullens löpande verksamhet som en del av sitt eget program. Patrulledaren får stöd i sitt uppdrag av explorerscoutlotsen som är en för uppgiften utbildad äldre ledare.

Roverscout (18–22 år)

Roverscouternas patrulledare är en jämbördig ledare från den egna åldersgruppen. Patrulledarens uppgift är att planera och leda roverscouternas verksamhet. Uppgiften som patrulledare kan vara projektbunden eller långvarig. Patrulledaren kan sköta uppgiften tillsammans med en jämnårig. Åldersgruppens äldre ledare, roverscoutlotsen, handleder var och en av roverscouterna både då de gör upp sin personliga utvecklingsplan, kartan, och då planen verkställs. De myndiga roverscouterna är i praktiken ansvariga för den egna patrullens verksamhet.

Uppgiftsbeskrivning för de olika ledartyperna

Åldersgruppsledare

Akelan, kaptenen och lotsen är åldersgruppsledare och ansvarar för grupperna i respektive åldersgrupp. De är äldre ledare, över 22 år, eller roverscouter. De har avlagt åldersgruppsledarutbildningen för sin egen åldersgrupp och de deltar i programmet på det sätt som definieras i åldersgruppens program. De ansvarar för att gruppens program är en för åldersgruppen lämplig fostrande scoutverksamhet. Åldersgruppsledaren känner medlemmarna och patrulledarna i sin grupp. Åldersgruppsledarnas uppgifter är ändå väldigt olika. Akelan och kaptenen ansvarar för sina gruppers löpande verksamhet och är själva gruppledare. Lotsens uppgift igen är att stöda patrulledarna så att dessa kan ordna den löpande verksamheten.

Patrulledare

Patrulledarens uppgifter är olika i de olika åldersgrupperna. Ju yngre patrulledaren är, desto mera deltar patrulledaren som situationsbunden ledare och övar ledarskap. Under äventyrsscouttiden är patrulledarens uppgifter små och tillfälliga och fungerar enligt principen för jämbördigt ledarskap, dvs. en medlem i äventyrsscoutpatrullen är patrulledare och får små ledaruppdrag medan kaptenen är den ansvariga åldersgruppsledaren.

Spejarscoutpatrullen leds av patrulledare som är explorerscouter. Explorerscouterna är också jämbördiga patrulledare i sina egna explorerpatruller, liksom också roverscouterna är patrulledare i sina roverpatruller. Patrulledaren är inte ensam ansvarig för patrullens verksamhet. Ansvaret ligger i huvudsak, eller åtminstone delvis, hos åldersgruppsledaren, lotsen.

Spejar-, explorer- och roverscoutlots

Lotsen är en till uppgiften utbildad äldre ledare som ansvarar för spejar-, explorer-, eller roververksamheten i kåren och stöder patrulledaren i dennes uppgift. Han fungerar som åldersgruppsledare medan patrulledaren är patrulledare. Lotsen hjälper till med planeringen av verksamheten, ser till att patrulledarna kan sina saker, är närvarande då det behövs och genomför mer krävande aktiviteter och program. Lotsen ordnar också program för hela åldersgruppen. Lotsen deltar vid behov i den löpande verksamheten. Han ska känna till hur grupperna mår och vara tillgänglig då det behövs, men måste inte alltid vara närvarande.

Lotsens uppgifter varierar mellan åldersgrupperna och självklart också mellan de olika patrullerna. Spejarscoutlotsen måste vid behov kunna vara närvarande och hjälpa till mycket. Roverscoutpatrullen behöver inte nödvändigtvis så mycket stöd men också den ska få hjälp av den vuxna lotsen då det behövs. Roverscoutlotsens huvudsakliga uppgift är att handleda roverscouten vid uppgörandet av den personliga utvecklingsplanen, kartan, och vid genomförandet av densamma.

Lotsarna bör ofta samarbeta. När en explorerscout är patrulledare för en spejarscoutpatrull får han hjälp både av spejarscoutlotsen och av sin egen explorerscoutlots. Spejarscoutlotsen känner patrullen och är oftare närvarande på möten och kan då ge konkreta tips till den explorerscout som är patrulledare. Explorerscoutlotsen å sin sida känner explorerscoutens starka och svaga sidor och kan ge honom den gruppledarutbildning han behöver

Åldersgruppsansvarig

Den åldersgruppsansvariga är en äldre ledare som ansvarar för åldersgruppens verksamhet i sin helhet. Han är en scoutledare över 22 år, som förstår sig på verksamheten i alla åldersgrupper och som kan stöda ledarna i deras uppdrag. Den åldersgruppsansvariga kan vara någon av akelorna, kaptenerna eller lotsarna eller någon annan äldre ledare. Den åldersgruppsansvarige för vargungarna kallas antingen vargungeansvarig eller ansvarig för vargungeverksamheten. De åldersgruppsansvariga i de övriga åldersgrupperna benämns på motsvarande sätt. Om kåren bara har en grupp i en åldersgrupp är det ofta akelan, kaptenen eller lotsen som samtidigt är åldersgruppsansvarig.

 

 

Den vuxnas roll

Inom scoutingen betyder vuxen en person som fyllt 22 år och alltså inte längre hör till scoutverksamhetens primära målgrupp eller till någon åldersgrupp. Vuxnas uppgift inom scoutingen är att möjliggöra verksamhet för barn och unga. I första hand är den vuxna en fostrare som förbinder sig till scoutingens värderingar och föregår med gott exempel. Han är en förebild och någon att identifiera sig med. Den vuxna är närvarande vid behov. Han är en trygg ledare för vargungarna och mer som en storstorebror för de äldre åldersgrupperna. Den vuxna skapar förhållanden i vilka den unga tryggt kan öva sig att bli ledare. Den vuxna ger också plats för unga. Han fungerar på åldersgruppernas villkor och för målgruppen i det att han stöder barns och ungas utveckling. Den vuxna lär sig nytt av sina uppgifter och utvecklas som fostrare och ledare. Naturligtvis får den vuxna också ha roligt inom scoutingen.

Rollen som fostrare kräver inte alltid vare sig mycket tid eller insats. Det väsentliga är att man förstår scoutingens målsättning att fostra individer. Under arbetet med att upprätthålla kåren och att värva ledare för olika uppdrag måste man ständigt beakta åldersgruppernas behov. En roverscout kan fungera i ett ansvarsfullt uppdrag som till exempel kapten, men han måste ändå alltid i första hand ses som en representant för sin åldersgrupp, dvs. en ung scout i en viss ålder, och inte som innehavare av ett visst ledaruppdrag. Ledaruppdraget är bara en del av hans scoutprogram och hans utveckling. På den vuxnas axlar vilar ansvaret för att trygga en sådan fostrande verksamhet.

För att genomföra scoutprogrammet i kåren krävs många olika ledaruppdrag, av vilka en del entydigt är riktade till vuxna. I varje kår borde det finnas några eller åtminstone en vuxen scoututbildad ledare som har en helhetsbild av de olika åldersgrupperna och scoutingens fostrande roll.

Den vuxnas förhållande till åldersgrupperna

Inom scoutingen har unga traditionellt tidigt fått påverkningsmöjligheter och ansvar för sin egen och de yngres verksamhet. Detta har gett många unga givande upplevelser och erfarenheter som de sedan haft nytta av också senare i livet. Det är inte meningen att vuxna ska frånta scoutingen denna styrka. Vuxna ska stöda och ge allt fler möjligheten att förverkliga detta.

Ledaruppdrag och ansvar är en del av scoutprogrammet ända från och med vargungetiden. Inom scoutingen lär sig barn och unga att fungera i små grupper och i de större sammanhang som bildas av flera smågrupper. I början av explorerscoutprogrammet går alla igenom en grundutbildning i gruppledarskap. Dessa kunskaper tillämpas sedan i den egna åldersgruppens och spejarscouternas program. I explorerscoutprogrammet bekantar sig scouten också med sina egna möjligheter att påverka bland annat i kåren. Roverscouterna har möjlighet till väldigt olika slags ledaruppdrag av olika omfattning enligt eget val och programmet erbjuder dem också handledning så de kan utveckla sig själv på området.

 

När ska den vuxna ingripa?

Till vuxenuppgifterna inom åldersgruppsverksamheten hör ansvaret för att verksamheten är mångsidig och att det följer scoutprogrammet. Akelan, kaptenen och lotsen och i all synnerhet den åldersgruppsansvariga känner barnen och de unga i sin åldersgrupp, åldersgruppens program samt i viss mån målen för fostran och scoutmetoden i hela åldersgruppsverksamheten. Den vuxna bör förstå möjligheterna med och ramarna för tillämpningar i kårens verklighet. Den vuxnas uppgift är också att vid behov ingripa när det gäller säkerheten. Ett visst mått av kontrollerad risktagning hör till scoutingen och i dessa fall hjälper det då man lär sig att se situationen ur scoutledarens, inte förälderns synvinkel. Men hur följer man med situationerna så att man vid behov kan trycka på bromsen?

Den vuxna behövs många gånger också för att gå igenom situationer så att misslyckanden kan vändas till lärorika erfarenheter. Trygghet innebär i detta sammanhang i stor utsträckning bland annat fysisk, psykisk och sexuell trygghet. Otrygghet skapas av exempelvis mobbningssituationer, utfrysning av någon i gruppen, anstötligt beteende, kränkning av någon annans integritet, överdimensionerade uppgifter eller krav. Att sådant dyker upp i bland kan i sig vara skadligt för individens och gruppens utveckling men när man kommer åt att sakligt gå igenom händelserna kan man få till stånd starka inlärningsupplevelser.

Den vuxna bör inom scoutverksamheten anpassa sig när något är obekvämt för honom så att det går ihop med scoutingen. Det får gå på tok. Sällan går allt på bästa möjliga sätt. Oordning, halvfärdighet och sådant som stampar på stället är något man måste stå ut med mer än i andra sammanhang. Ibland blir bisaker plötsligt oväntat centrala. Själva aktiviteten kan ibland vara viktigare än att man uppnår ett resultat. Detta ska den vuxna inte blanda sig i ifall inte scoutingens huvuduppgift eller deltagarnas säkerhet hotas. Många gånger kan ändå en finkänslig förundran eller en oskyldig fråga föra saken framåt.

Vuxnas sätt att ingripa måste också anpassas till scoutingen. Då och då poängteras vikten av att ledarna håller sig på tillräckligt avstånd och påverkar via patrulledaren och inte direkt. I lotsuppdraget kan ledaren bra gå in för ett aktivare stöd. Det är bra om den äldre ledaren är fysiskt närvarande och på riktigt känner scouterna i åldersgruppen och deras möjligen rätt unga ledare. I de ungas värld händer saker i snabb takt vilket gör att det kan vara svårt att känna till allt utan att vara någorlunda aktivt närvarande och ta kontakt också på eget initiativ och inte bara när man blir ombedd. Vuxna får ändå inte skämma ut unga ledare eller köra över dem. Att uppmuntra vid rätt tidpunkt och att utmana unga till nya eller annorlunda aktiviteter hör till de effektivaste verktygen vuxna har. Ofta räcker det med att vuxna högt kan säga det som alla ser att har hänt eller håller på att hända men som ingen talar om. Att på detta sätt naturligt och respektfullt sluta att gå som katten kring het gröt är en värdefull modell för personer i alla åldrar.

Den vuxnas roll i de olika åldersgrupperna

För individens utveckling är en kontinuerlig växelverkan med den omgivande verkligheten väsentlig. I denna växelverkan har de människor som barnet är helt beroende av en särställning. I detta nära förhållande utvecklas barnets psyke under de första åren. På motsvarande sätt måste människan i ungdomen frigöra sig från dessa nära hemförhållanden för att kunna bli självständig inför sitt eget vuxna liv. Scoutingen stöder denna utveckling i barn- och ungdomen genom att erbjuda en jämnårig kamratgrupp och stöd av en utomstående vuxen. Därtill erbjuder scoutingen barnen och de unga andra lite äldre ungdomar som förebilder samt möjlighet att fungera i grupper med scouter i olika ålder.

Den vuxenroll scoutingen erbjuder varierar med de olika åldersgrupperna. Vi tror lätt att vuxna behövs mera ju yngre scouter det handlar om och att behovet av den vuxnas stöd avtar när scouterna blir äldre. Den vuxnas roll och uppgift ändrar naturligtvis men betydelsen avtar under inga omständigheter.

Vargungen behöver den vuxna på ett synnerligen konkret sätt, kanske för att knyta skosnören, torka våta kläder eller för att säga till om lämplig klädsel och läggdags. Därför måste vargungarna hela tiden ha ett tillräckligt vuxet stöd. För ett litet skolbarn är det inte alltid självklart att allmänt givna instruktioner gäller också honom. Vargungens tankesätt är ännu rätt självcentrerat så han kan ha svårt att vänta på sin tur eller låta andra prata färdigt eller göra på sitt sätt.

Äventyrsscouten behärskar i allmänhet redan de färdigheter som behövs för att kunna fungera i grupp. Det är med andra ord en lämplig tid för dem att på riktigt lära sig att fungera i små grupper med jämnåriga. Kaptenens uppgift är att ge rätt sorts uppgifter och klara instruktioner så att äventyrsscoutpatrullen tidvis får öva att fungera som en självständig patrull. Oväntade situationer som inbördes gräl, någon som fånar sig, blir arg eller inte vågar kan ännu kräva ingripande av en skarpögd och snabb vuxen.

I spejarscoutåldern dyker det upp andra utmaningar. Mitt bland inre tumult och svallande och omväxlande känslor behövs en vuxen som kan upprätthålla kontinuitet, framtidstro och en tolerans för ett växlande humör. De jämnåriga kamraterna utmanar allt mer föräldrarna som viktiga åsiktspåverkare. Frigörelsen lyckas dock inte om det inte finns något att frigöra sig från. För denna åldersgrupp erbjuder programmet en ledare som är en bara något år äldre explorerscout.

Explorerscouten som är patrulledare måste kunna hitta på ett inspirerande program och vara en förebild som det är lätt att identifiera sig med. Explorerscouten var själv nyligen spejarscout medan en vuxen kan ha svårt att nå denna ålder med den intensitet som krävs. Ändå är det viktigt att det är en andligen och vid behov också fysiskt närvarande vuxen som bär ansvaret för spejarscouternas verksamhet, alltså en vuxen som är starkt bunden till sin uppgift och som känner såväl spejarscouterna som deras explorerscoutpatrulledare personligen. Den vuxna kan i konstruktiv scoutanda lotsa sina patruller mellan fyrarna i dessa blåsiga och lätt föränderliga omständigheter. Det är i dessa åldersgrupper scoutfostrans svindlande utmaning ligger – tack vare dem är vi en äkta ungdomsorganisation. Slå inte ned explorerscoutens driftighet, energi och idealism och kom ihåg att explorerscouten vill vara betydelsefull och intressant för dem som är äldre än han. Uppmuntran i rätt tid och respons som ges i god anda bär långt.

Roverscouten är redan myndig och på så sätt i vissa avseenden vuxen själv. Senast nu ändras den äldre ledarens roll från ledare till handledare. Roverscouten fattar själv de slutgiltiga besluten. Den vuxnas uppgift är att tolka kartan, ge uttryck för sina egna iakttagelser om terrängen på olika ställen och dela upplevelser, planer, drömmar och föreställningar.