Valikko

Äventyrsscouter

Innehåll

Äventyrsscoutterminologi
Äventyrsscoutåldern
Målen för fostran i äventyrsscoutverksamheten
Scoutmetoden i äventyrsscoutverksamheten
Löfte och ideal
Äventyrsscouternas symbolik
Gruppen, de medverkande och ledarskapet under äventyrsscouttiden
Kaptenens roll i äventyrsscoutverksamheten
Scoutprogrammet i äventyrsscouterna
Att verkställa programmet i praktiken

 

Välkommen för att bekanta dig med äventyrsscoutprogrammets hemligheter!

Äventyrsscouterna är 10–12-åriga scouter. Äventyrsscouterna samlas en gång i veckan i så kallade lag som består av 10–15 scouter. Scouterna i laget är dessutom uppdelade i mindre patruller som består av ca 4–5 patrullmedlemmar Laget leds av en kapten eller flera kaptener. Kaptenerna är äldre scoutledare, eller åtminstone scouter i roverscoutålder. En explorerscout kan bilda ett ledarpar med en myndig kapten.

Äventyrsscouternas grundprogram är två år långt. Dessutom finns det programinnehåll för ett tredje verksamhetsår. Det tvååriga grundprogrammet består av Välkommen-skedet, fyra väderstreck och Tack och hej-skedet. De fyra väderstrecken innehåller tjugo aktiviteter vardera. Grundprogrammet innehåller många aktiviteter som ger äventyrsscouterna möjlighet att öva och använda traditionella scout- och utfärdsfärdigheter, så programmet förutsätter ofta att laget tar sig ut i naturen. De så kallade utmaningarna ger valmöjligheter. Utmaningarna innehåller trevligt program speciellt för äventyrsscouternas veckomöten och för utfärder med olika teman.

Äventyrsscoutprogrammets tonvikt på vildmarksteknik innebär att det är bra om kaptenen är intresserad av utfärder och vildmarksliv. Scouter i äventyrsscoutåldern är ivriga och påhittiga och därför går det att ordna en mer krävande verksamhet för äventyrsscouter än för vargungar. Efterhand som scouterna blir äldre och utvecklas ökar deras kunskaper och färdigheter, och samtidigt kan målen för verksamheten också utökas och sättas på en svårare nivå.

Äventyrsscoutterminologi

Tillbaka till början

Blandade lag
Äventyrsscoutlag där alla kön är representerade.

Explorerscout
En scout i åldern 15-17 år.

Interkardinalstreck
Under äventyrsscouternas tredje verksamhetsår består programmets stomme av fyra interkardinalstreck som alla utgör varsin projekthelhet.

Kapten
Äventyrslaget leds av en kapten som är en äldre ledare eller roverscout. En explorerscout kan bilda ett ledarpar med en myndig kapten. Kaptenen har fått utbildning för sitt uppdrag.

Kuksa
Kuksa är centralorganisationens medlemsregisterprogram. Scouterna anmäler sig oftast till evenemang via Kuksa och via Kuksa kan scoutledarna också skicka meddelanden till scouternas föräldrar.

Kårlokal
Mötesplatsen.

Lag
En grupp bestående av 10–15 äventyrsscouter bildar ett lag. Laget består av två eller tre patruller.

Lagets möte
När äventyrsscouterna samlas, oftast i kårlokalen.

Lots
Åldersgruppsledaren för explorer, spejar- och roverscouterna kallas lots. Lotsen kan vara kaptenens stödperson ifall kaptenen själv hör till någon av de två senare åldersgrupperna (roverscouterna eller explorerscouterna).

Norr
Äventyrsscoutprogrammets första huvudsakliga väderstreck som det tar ungefär ett halvt år att genomföra.

Patrull
Patrullen är en mindre scoutgrupp i laget. Patrullens sammansättning kan vara bestående eller tillfällig.

Patrulledare
Alla äventyrsscouter turas om att vara patrulledare för en patrull som består av ca 4–5 andra äventyrsscouter. För en scout i äventyrsscoutålder innebär patrulledarskapet att leda korta situationer och uppgifter. Kaptenens uppgift är att planera mötena så att patrullsystemet används så mycket som möjligt så att äventyrsscouterna får möjlighet att öva ledarskap i patruller.

Programchef
Programchefen är en äldre ledare som ansvarar för vad kårens program innehåller och ser till att Finlands Scouters officiella åldersgruppsprogram genomförs i kåren.

Roverscout
En scout i åldern 18–22 år.

Sigill
Sigillet är ett kompassformat märke av metall som äventyrsscouterna får som tecken på att de har genomfört hela äventyrsscoutprogrammet. Märket ska bäras på skoutskjortans vänstra ficka under alla åldersgrupper.

Sisu-scouting
Scouting för personer med funktionsvariationer.

Spejarscout
En scout i åldern 12-15 år.

Syskonring
Alla står i en ring och håller varandras händer med korslagda armar. I svenskspråkiga kårer är traditionen att hålla vänster arm över höger arm i syskonringen, medan traditionen i finskspråkiga kårer är tvärtom. Sättet att hålla armarna varierar i olika länder. Scoutevenemang avslutas med en syskonring.

Söder
Äventyrsscoutprogrammets andra huvudsakliga väderstreck som det tar ungefär ett halvt år att genomföra.

Tips
I samband med varje aktivitet finns det olika tips om hur aktiviteten kan genomföras. För vissa aktiviteter räcker det med att genomföra ett av tipsen, i andra fall är det bra att genomföra fler av tipsen.

Uppflyttning
Uppflyttning innebär att en scout övergår från en åldersgrupp till följande. Det är fint om kåren har traditioner kring hur det går till när scouter lämnar en åldersgrupp bakom sig och blir fullvärdiga medlemmar i följande. För äventyrsscouternas del kallas det här skedet Tack och hej-skedet.

Utmaning
Aktiviteter som bygger på ett visst tema. När äventyrsscouterna har gjort en utmaning får de ett märke. I samband med alla väderstreck, utom Norr, hör minst en utmaning till programmet. Laget kan välja att utföra fler utmaningar om de vill.

Vargunge
En scout i åldern 7-9 år.

Väderstreck
Ett väderstreck är en helhet med aktiviteter som det tar ca ett halv år att utföra. De fyra huvudsakliga väderstrecken utgör tillsammans med Välkommen-skedet och Tack och hej-skedet stommen i äventyrsscouternas första två verksamhetsår. Den mest idealiska ordningsföljden att utföra väderstrecken i är norr, söder, väster och öster.

Välkommen-skedet
Äventyrsscoutprogrammet inleds med Välkommen-skedet. Det går ut på att äventyrsscouterna bekantar sig med sitt lag och sin kår. Som avslutning på Välkommmen-skedet får äventyrsscouterna åldersgruppsmärket att fästa på scoutskjortans högra ärm.

Väst
Äventyrsscoutprogrammets tredje huvudsakliga väderstreck som det tar ungefär ett halvt år att genomföra.

Åldersgruppsansvarig
Kaptenen som ansvarar för äventyrsscouternas åldersgrupp och verksamhet samt för att ta hand om åldersgruppens ledare.

Åldersgruppsmärke
Äventyrsscouternas åldersgruppmärke ska fästas på höger ärm och består av den runda mittdelen som äventyrsscouterna får när de utfört Välkommen-skedet och av fyra tilläggsmärken, ett per väderstreck, som fästs runt mittdelen.

Äldre ledare
Över 22 år gamla scouter

Äventyrsscout
En scout i åldern 10-12 år.

Äventyrsscouttävling
Att tävla är en del av äventyrsscoutprogrammet. Äventyrsscouttävlingen är en dagslång spårning. Under spårningen utför tävlingspatrullen uppgifter som bygger på scoutprogrammet och som stärker lagandan. Rekommendationen är att alla äventyrsscouter deltar i en äventyrsscouttävling i samband med vart och ett av väderstrecken, alltså två gånger per år. Äventyrsscouttävlingar ordnas sporadiskt på distriktsnivå och i områdena. Dessutom kan äventyrsscouterna delta i olika tävlingsevenemang i kåren.

Äventyrsspelet
Äventyrsscouternas verksamhetsår avslutas med ett äventyrsspel, en terränglek eller spårning som bygger på en berättelse. Syftete med Äventyrsspelet är att äventyrsscouterna på ett roligt sätt får testa vad de lärt sig under året

Öster
Äventyrsscoutprogrammets fjärde huvudsakliga väderstreck som det tar ungefär ett halvt år att genomföra.

Äventyrsscoutåldern

Tillbaka till början

En person i äventyrsscoutålder lever i brytningsskedet mellan barndom och ungdom. Ofta är hen inte riktigt säker på om hen vill räknas som barn eller ungdom. Skillnaderna i beteende och fysiologisk utveckling kan vara stora mellan äventyrsscouterna. De flesta äventyrsscouter är välanpassade och välbalanserade; de kan redan behärska sig och handskas med sig själva. Äventyrsscouternas förmåga att samverka i en grupp utvecklas fortfarande och kompisarna har större betydelse än tidigare. Äventyrsscouten vill känna sig accepterad och behövd. Äventyrsscouter längtar efter att någon ska visa att hen litar på dem. Vad kompisarna tycker har betydelse, men äventyrsscouterna behöver också trygga vuxna som sätter gränser. Även om äventyrsscouten redan verkar vara stor behöver hen det stöd och den trygghet som en vuxen person kan ge.

Att söka sig själv

I äventyrsscoutåldern förstärks en människas personlighet och självständighet. Hen vill föra fram sina egna åsikter och sin bedömning i olika frågor. Hen kritiserar de regler hen vet att finns och skapar egna regler i gruppen. Det är trevligare för äventyrsscouterna att följa äventyrsscoutlagets regler om de själva har fått vara med och skapa reglerna. Det är viktigt att äventyrsscouterna får vara med och fatta beslut. Vid sidan av att de är kritiska och försöker hitta sig själva utvecklas också 10–12-åringarnas förmåga till empati. Äventyrsscouter lär sig så småningom ta andra i beaktande och behärska sina känslor. Mot slutet av äventyrsscoutperioden kan äventyrsscouterna bli intresserade av och börja fundera på filosofiska, etiska och religiösa frågor.

Äventyrsscouterna är aktiva, ivriga och intresserade av många saker. De har större förmåga att tänka abstrakt och dra logiska slutsatser än vargungarna. Äventyrsscouter kan planera verksamheten och förstå följderna av sina handlingar men lär sig ändå bäst genom att göra. Därför gillar de rollekar, smarta historier samt spel och lekar som både aktiverar intellektet och kräver rörelse. Äventyrsscouterna förhåller sig fortfarande ganska svartvitt till olika frågor och kan ibland behöva stöd för att kunna skilja mellan sanning och fantasi, speciellt i information som de får via olika medier. Äventyrsscouterna kräver ärliga svar av de vuxna. Den vuxnas uppgift är att prata om saker med deras rätta namn med äventyrsscouterna, men ändå se till att äventyrsscouterna känner sig trygga.

Äventyrsscouterna kan ha många hobbyer, och kanske mer tävlingsinriktade hobbyer än förut. När äventyrsscoutens förmågor växer ger hobbyerna positiva upplevelser som stärker självkänslan. Ne saattavat olla entistä kilpailullisempia ja tuoda taitojen vahvistuessa myönteisiä kokemuksia itsetunnolle. Hobbyerna tävlar om äventyrsscoutens tid och intresse. Det kan gå så att äventyrsscouten väljer bort någon hobby och i stället satsar mer på någon annan som är mer intressant. Det är viktigt att få hitta egna lösningar. Äventyrsscouten behöver få följa sina intressen och få uppleva att hens val accepteras.

Förändringar i samband med puberteten

Hos de äldre äventyrsscouterna för puberteten med sig förändringar, både kroppsliga och beteendemässiga. Känslorna och humöret växlar och äventyrsscouterna kan uppleva mer osäkerhet och missnöje med sig själva än tidigare. Det kan vara en omvälvande process att bli självständig. För en del är tonåren en fas med mycket protester medan andra mjukt glider över från barndom till vuxenhet. Den fysiska och mentala utvecklingen skapar förvirring, i synnerhet stora skillnader i utvecklingen bland de jämnåriga. I den här åldern känner många starkare än tidigare att de vill vara normala och likadana som andra, och då kan det vara jobbigt att utvecklas i en annan takt än de andra.

Äventyrsscouten är mycket känslig för kritik och behöver uppmuntrande respons och emellanåt också egen ro. Den egna identiteten är i ett bräckligt utvecklingsskede. I den här åldern söker de unga stöd av sina vänner men rollmodeller och pusselbitar till sin egen världsbild hittar de också i andra gemenskaper och i media. Ett botemedel mot osäkerhetskänslorna är att försöka smälta in bland de jämnåriga. Strävan efter att vara likadan kan synas på många sätt, t.ex. i klädval och musiksmak eller i tankar om framtida yrkesval.

Fysisk utveckling

Unga i äventyrsscoutålder intresserar sig för könsrelaterade frågor, men sådant leder också till förvirring och blygsel. Flickor och pojkar trivs ofta i sina egna grupper och det är vanligt att kritisera den andra gruppen. Puberteten närmar sig och det kan synas som trots, klumpighet, rastlöshet, slarvighet eller känslighet. Kropp och sinne mognar inte nödvändightvis samtidigt och de unga kan också utvecklas i sinsemellan väldigt olika takt: alla utvecklas i sin egen, personliga takt.

För en ung person i puberteten är den egna kroppen ett mycket känsligt område. Den fysiska puberteten börjar hos flickor när de är ungefär 8–13 år. För pojkarnas del börjar puberteten ungefär ett år senare. Hos flickor är de första förändringarna att brösten och könshåren börjar växa, hos pojkar att testiklarna och pungen blir större. Det tydligaste tecknet på att puberteten börjat är vanligen att den unga blir längre. På ett år kan en ung människa växa så mycket som tio centimeter. Alla går igenom samma förändringar förr eller senare. För dem som utvecklas tidigare eller senare än genomsnittet kan det ändå kännas jobbigt att komma in i puberteten först eller sist i kompisgänget. Därför är det viktigt att vara lyhörd för hur de unga känner sig.

Könsroller

Vid födseln avgörs om babyn är en flicka eller pojke. Könsrollerna lär vi oss av andra människor och könsrollerna ser lite olika ut i olika kulturer. Enligt traditionell könsuppfattning finns det två kön, man och kvinna, och dessa utesluter varandra och är förknippade med olika egenskaper – om jag är en kvinna kan jag inte vara en man. Enligt den här tankemodellen definierar könet människans handlingar, känslor, utseende och preferenser, även om de här frågorna faktiskt påverkas också av många andra faktorer: uppfostran, uppväxtmiljö och personliga erfarenheter. Sådana här könsuppfattningar skapar ofta vissa förväntningar på hurdana flickor respektive pojkar ska vara. Det är lätt hänt att flickor får positiv respons om de är snälla medan pojkar får beröm om de är käcka och modiga.

En ung person som är i puberteten letar efter sin könsidentitet. Könsrollerna kan därför ha mycket stor betydelse. Det är viktigt att undvika att kategorisera saker och ting stereotypt som antingen något för flickor eller pojkar. När det gäller lagets verksamhet är det viktigt att undvika binära indelningar och i stället se lagets medlemmar som de personer de är.

Äventyrsscoutlagets och kaptenens betydelse

De viktigaste rollmodellerna i barndomen är oftast de egna föräldrarna. I samband med puberteten förändras förhållandet till föräldrarna när den unga börjar bli självständig och bandet till föräldrarna därmed blir svagare. Umgänget med kompisarna blir viktigare än tidigare och den unga vill höra till gänget bland kompisarna. Scoutingen kan i det här fallet ge den unga tillgång till en trygg referensgrupp. För den unga äventyrsscouten representerar kaptenen en vuxen rollmodell och fostrare – på samma gång är kaptenen någon som äventyrsscouten värdesätter och respekterar.

Vad äventyrsscouten är intresserad av, vem hen är kär i och vad hen har för förhoppningar inför framtiden varierar. De här frågorna är något som äventyrsscouten funderar mycket på, hen överväger olika alternativ och bygger småningom upp sin egen världsbild. Att arbeta med äventyrsscouterna, vars identitetsutveckling är halvfärdig, kräver ett stort ansvar av kaptenen. Äventyrsscouten är fortfarande mottaglig för många intryck. Det är väldigt viktigt att skapa en positiv och uppmuntrande atmosfär. Äventyrsscouten behöver lära sig att om hen misslyckas med någon uppgift innebär det inte att hen misslyckats som människa. Även om någonting går på tok får äventyrsscouten känna sig värdefull!

Äventyrsscouterna kan påverkas starkt av tankar och åsikter som någon ger uttryck för. I scoutverksamheten är målet att de ungas förmåga till självständigt tänkande ska utvecklas. Ledaren ska inte påtvinga äventyrsscouterna sin egen världsbild och sitt tankesätt utan uppmuntra dem att själva leta efter svar. Kaptenen kan berätta om sina egna synsätt, men samtigt betona att det finns andra sätt att se på frågan. Kaptenen kan stöda äventyrsscouterna när de brottas med stora frågor genom att lyssna på och diskutera med dem. För att kunna hitta sig själv behöver den unga känna att hen duger till någonting, och att skapa förutsättningar för detta är det bästa scoutverksamheten kan ge.

Kaptenens uppgift är att stöda äventyrsscoutens egen utveckling. Kaptenen ska försäkra sig om att ingen blir mobbad, t.ex. för att hen är annorlunda på något sätt, och att verksamheten är mångsidig så att alla får ut någonting av att delta. Kaptenen ska se till att scoutverksamheten är ett intressant äventyr där deltagarna lär sig nya saker och testar lärdomarna i situationer som bygger på att uppleva och prova på. På så sätt växer äventyrsscoutens mod och tilltro till sina egna förmågor.

Målen för fostran i äventyrsscoutverksamheten

Tillbaka till början

Scouting är en fostrande verksamhet med målet att stöda barns och ungas utveckling. I verksamheten beaktas vars och ens personliga egenskaper. Huvudmålet är att fostra individer med balanserade personligheter och livsstilar och som är ansvarstagande, aktiva och självständigt tänkande medlemmar i det lokala, nationella och globala samfundet.

Utöver de allmänna målen för fostran har åldersgruppsspecifika mål för fostran tagits fram för alla åldersgrupper. De åldersgruppsspecifika målen för fostran beskriver hur de allmänna målen för fostran syns i var och en av åldersgrupperna och vilken färdighetsnivå som är målet under den åldersgruppen. Under äventyrsscouttiden lär sig äventyrsscouterna många färdigheter, men förmågan att samarbeta har lyfts upp som åldersgruppens huvudmålsättning.

Förhållandet till sig själv

Hälsa och trygghet
  • Äventyrsscouten tar hand om sitt ätande, sovande och sin hygien och kan säga nej till alkohol och droger.
  • Äventyrsscouten kan ta egna initiativ enligt en inlärd modell i bekanta situationer. Äventyrsscouten känner igen en farosituation och kan undvika sådana.
Självkännedom
  • Äventyrsscouten förstärker sin självkänsla genom nya erfarenheter och med stöd av en vuxen.
  • Äventyrsscouten accepterar att människors kroppar är olika och att den fysiska utvecklingen sker i olika takt. Äventyrsscouten funderar på hur det känns att tycka om någonting.
Livsåskådning
  • Äventyrsscouten lugnar sig och funderar på andlighet.
  • Äventyrsscouten utgår från scoutlöftet och åldersgruppens scoutideal och funderar på faktorer som räknas som viktiga i scouterna.
  • Äventyrsscouten kan skilja mellan harmlöst skoj och elakhet samt börjar få ett grepp om olika etiska aspekter.
Kompetens och problemlösning
  • Äventyrsscouten hittar lösningar på enkla problem.
  • Äventyrsscouten övar på att berätta om sina egna förmågor för andra. Äventyrsscouten ger inte upp då hen misslyckas utan vågar försöka på nytt.
  • Äventyrsscouten stannar upp för att granska vad som gick bra och vad som inte gick bra.

Förhållandet till andra

Respekt
  • Äventyrsscouten förhåller sig nyfiket till olika människogrupper och värdesätter också människor utanför sin egen närmaste krets.
  • Äventyrsscouten respekterar olika religioner och livsåskådningar.
Relationer
  • Äventyrsscouten skapar vänskapsrelationer till olika människor.
  • Äventyrsscouten ser sin egen roll i konfliktsituationer, förstår att hen behöver kunna samarbeta med alla och kan ge efter.
  • Äventyrsscouten kan komma överens om saker med andra och hålla fast vid överenskommelsen.
  • Äventyrsscouten kan berätta om sina egna känslor på ett mer utförligt sätt. Äventyrsscouten kan beakta andras känslor t.ex. genom att trösta, uppmuntra eller glädjas med den andra.

Förhållandet till samhället

Förmåga att samarbeta
  • Under ledning av en vuxen kan äventyrsscouten samarbeta i en mer främmande, liten grupp. Äventyrsscouten övar att sköta som ledaruppdrag med handledning av någon som har mer erfarenhet.
  • Äventyrsscouten kan sköta ansvarsuppdrag som pågår under t.ex. under ett möte.
Samhällspåverkan
  • Äventyrsscouten förstår vad demokratiskt beslutsfattande innebär.
  • Äventyrsscouten förstår vad olika aktörer har för uppgifter i samhället och varför de här funktionerna är viktiga.
Att vara en del av en gemenskap
  • Äventyrsscouten upplever samhörighet med sin grupp och är intresserad av sådant som angår gruppen.
  • Äventyrssocuten är bekant med sin egen kultur och möter andra kulturer.

Förhållandet till omgivningen

Förhållande till naturen
  • Äventyrsscouten känner sig hemma och trygg i naturen i närheten.
  • Äventyrsscouten behärskar grundläggande vildmarksfärdigheter.
Ansvar för livsmiljön
  • Äventyrsscouten förstår att alla har ett ansvar för livsmiljön. Äventyrsscouten tar hand om gemensamma ägodelar och utrymmen.

Under äventyrsscouttiden är äventyrsscouterna indelade i mindre grupper som kallas patruller. I patrullerna får äventyrsscouterna erfarenheter av samarbete i grupp och också av att själva leda en grupp när de i rollen som patrulledare utför små ledarskapsuppgifter. Kaptenen hjälper och stöder. Målet är att äventyrsscouten ska klara av att samarbeta i sin egen grupp under olika omständighter. Utfärder och läger är utmaningar som hör ihop med det här målet.

Äventyrsscouten lär sig att känna igen sina egna känslor och kan stå ut med negativa känslor. Äventyrsscouten lär sig att agera på ett förståndigt sätt även om inte allt, i alla lägen, går som hen vill. Ett av målen för åldersgruppen är att äventyrsscouten vågar knyta olika slags vänskapsband. Det gäller att kunna samarbeta och vara verksam tillsammans med alla. Kaptenens uppgift är att bygga upp lagandan i laget och patrullerna.

Att uppleva sig vara en del av en större gemenskap och känna tillhörighet till gruppen är viktigt för äventyrsscouten. Det egna lagets kännetecken och traditioner skapar samhörighet. I bekanta situationer såsom under lagets möten, och senare också under utfärderna, börjar äventyrsscouten ta egna initativ enligt en inlärd modell. Det kan handla om sådana enkla saker som att hen vet hur hen ska bete sig under mötets lugna stund eller att hen vet att det hör till att diska kärlen efter att ha lagat mat. En äventyrsscout har väldigt mycket energi och behöver aktiviteter för att få utlopp för den. Äventyrsscouten borde ändå klara av att också stilla sig och lugna sig. De lugna stunderna som avslutar mötena och kvällssysslorna under utfärderna är bra övningar i att lugna sig.

Äventyrsscouten behöver lära sig att göra överenskommelser och hålla sig till dem – alltså att agera asnvarsfullt och pålitligt. Små ansvarsuppgifter, som t.ex. att skriva i lagets loggbok, är ett naturligt sätt att öva detta. Äventyrsscouterna får också lära sig att upprätthålla sin egen hälsa. Senast när äventyrsscouten flyttas upp och blir spejarscout ska hen veta tillräckligt om vikten av att äta rätt, motionera och sova tillräckligt samt kunna sköta sin personliga hygien. Frågor kring rusmedel behöver uppmärksammas redan i äventyrsscouterna. En äventyrsscout ska om det behövs kunna säga nej till alkohol och droger.

I verksamhet där deltagarna samarbetar i grupper dyker det oundvikligen upp också negativa fenomen, som mobbning, att någon retas, luras eller ljuger. Kaptenen lär äventyrsscouterna att skilja ett skämt från allvarligt prat och hjälper hen att förstå när, och om vad det är okej att skämta, och när det inte är okej. Kaptenens inställning är mycket viktig: hen måste ha en strikt linje mot osakligt beteende. Så småningom lär sig äventyrsscouten se sin egen andel i konfliktsituationer. Felet ligger inte nödvändigtvis bara hos kompisen. Äventyrsscouten ska förstå att det är fel att mobba. Kaptenen ska om det behövs ha modet att ingripa om mobbning inträffar.

Naturen ska kännas som en bekant och trevlig verksamhetsomgivning för scoutent. Under äventyrsscouttiden lär sig äventyrsscouterna viktiga grundläggande färdigheter för att klara sig i naturen. Målet är att äventyrsscouten ska känna sig hemma i sådan miljö och natur som är typisk för äventyrsscoutens näområde. Rätt utrustning gör det möjligt att njuta av att röra sig i naturen också under svåra omständighter. Äventyrsscouten lär sig att klä sig och packa sin utrustning på rätt sätt, samt att ta hand om både sina egna saker och den gemensamma utrustningen. Att förstå naturens värde och att vara rädd om sin närmiljö är också en del av målen för äventyrsscouternas verksamhet. Äventyrsscouterna närmar sig naturskyddsfrågor genom att konkret lära sig vilka rättigheter och skyldigheter den som rör sig i naturen har.

Äventyrsscouterna bekantar sig under sina verksamhetsår med många nya färdigheter och situationer. Utmaningarna växer och äventyrsscouterna behärskar allt fler färdigheter. Erfarenheter av att kunna och lyckas stärker äventyrsscoutens självkänsla. En av kaptenens viktiga uppgifter att är ge äventyrsscouterna positiv respons i samband med verksamheten. Också misslyckanden innebär möjligheter att lära sig någonting; att misslyckas är ingen orsak att ge upp. Äventyrsscouten behöver lära sig att ha en sund ambitionsnivå, en vilja att utvecklas också i sådant som inte naturligt hör till hens styrkor. Kaptenens uppgift är att skapa en atmosfär där äventyrsscouten vågar göra ett nytt försök med sådant som hen först misslyckats med. Äventyrsscouterna lär sig om sig själva också genom att använda olika sätt att uttrycka sig, som att skriva, rita, sjunga, dramatisera och berätta om sig själv. Använd mångsidiga och kreativa metoder under mötena, alltid när det är möjligt.

Scoutmetoden i äventyrsscoutverksamheten

Tillbaka till början

Den finländska scoutmetoden bygger på scoutmetoderna som de internationella takorganisationerna WAGGGS och WOSM tagit fram. Scoutmetoden består av en helhet där alla delar är lika viktiga. Alla delar ska finnas med i scoutverksamheten, men förstås inte i varje stund. Scoutmetoden ska ändå synas i den helhet som verksamheten utgör. Scoutmetoden beskriver hur scouter genomför sin verksamhet. Det skulle vara möjligt att uppnå scoutingens målsättningar på andra sätt, men då är det inte scouting.

Att leva enligt scoutingens värderingar

Äventyrsscouterna bekantar sig med scoutingens värderingar genom det de gör och genom att fundera och iaktta. Grunden för att en äventyrsscout ska ha lust att leva enligt scoutingens värderingar är att hen känner medlemmarna i sitt lag och har förtroende för sina scoutkompisar och ledare. I samband med aktiviteterna bekantar sig äventyrsscouterna med åldersgruppens ideal och funderar på idealen ur sin egen synvinkel. Det går också bra att lyfta fram scoutvärderingar i samband med de lugna stunderna under möten och utfärder. Innan äventyrsscouten avger sitt scoutlöfte ska hen veta hur och till vad hen förbinder sig.

Kaptenen är äventyrsscouternas idol. Lojaliteten mot och engagemanget för de värderingar som scouting står för växer fram genom ledarens exempel och genom aktiviteterna. Kaptenen ska komma ihåg sin betydelsefulla roll som scoutfostrare.

Symbolik

Äventyrsslaget hittar på ett namn, ett kännetecken och ett rop åt laget. Genom verksamheten blir äventyrsscouten bekant med kårens symboler, såsom kårfana, scouthalsduk och traditioner. Äventyrsscouten lär sig att känna igen de allmännaste scouttraditionerna, scoutkläderna och märkena samt bekantar sig med de mest kända scoutberättelserna.

Kaptenen låter äventyrsscouterna bekanta sig med scoutsymbolik med hjälp av berättelser och lekar och inviger äventyrsscouterna i kårens traditioner i samband med olika situationer då de är aktuella, t.ex. när kåren ordnar ett lägerbål, en löftesceremoni, en flaggceremoni eller en scoutparad. Det är viktigt att ledaren visar exempel och uppmuntrar äventyrsscouterna.

Verksamhet med stigande svårighetsgrad

Äventyrsscouten möter lagom stora utmaningar i scoutverksamheten. Äventyrsscouten lägger märke till att äventyrsscouternas verksamhet liknar vargungarnas, men att det finns mer att lära sig. Äventyrsscouten känner sig på riktigt delaktig i att fatta beslut i laget, t.ex. genom att vara patrulledare och vara med om att välja vilka utmaningar laget ska utföra.

Kaptenens uppgift är att uppskatta vad de olika medlemmarna i laget klarar av och vilka färdigheter och kunskaper de behöver mest övning i. Kaptenen utnyttjar äventyrsscouternas kunskaper när hen handleder patrullernas arbete – alla kan någonting och alla kan lära sig någonting.

Patrullsystemet

Äventyrsscouternas verksamhet sker huvudsakligen så att äventyrsscouterna är indelade i mindre grupper, alltså i patruller. Var och en av äventyrsscouterna får turvis vara patrulledare. Alla får vara med om att fatta beslut.

Kaptenen ger utrymme för äventyrsscouterna att fatta gemensamma beslut. Ledaren hjälper äventyrsscouterna vidare om de kör fast och ger råd om patrullen inte kommer igång med hjälp av patrulledaren. Patrullsystemet genomsyrar äventyrsscoutlagets verksamhet och äventyrsscouterna arbetar patrullvis både under möten, utfärder och tävlingar.

Learning by doing

Äventyrsscouten lär sig nya saker genom att vara en av medlemmarna i patrullen och äventyrsscoutlaget. Äventyrsscouten slår själv upp sitt tält, hugger sin egen ved, tänder elden och lär sig hur olika slags ved brinner. Äventyrsscouten får uppleva att hen gör saker själv, tillsammans med kompisarna. De vuxna finns där som hjälp. Inlärningen sker genom att äventyrsscouten i en så äkta situation som möjligt får öva, göra saker i praktiken och vara delaktig.

Kaptenen delar upp de praktiska uppgifterna och det som äventyrsscouterna ska lära sig i så små och tydliga delar att patrullerna kan arbeta så självständigt som möjligt med hjälp av patrulledarnas instruktioner. Den vuxna kaptenen är ändå alltid närvarande, beredd att hjälpa till. Kaptenen ser till att verksamheten alltid är trygg och säker.

Vuxet stöd

Äventyrsscouternas verksamhet innehåller delar då de får instruktioner av vuxna ledare och andra delar då äventyrsscouterna arbetar mera självständigt, under övervakning av någon vuxen ledare. Kaptenen gör inte saker för äventyrsscouterna utan uppmuntrar dem att försöka själva. Kaptenen hjälper bara när det riktigt behövs. Kaptenen ger råd och stöd. Hen kan det som äventyrsscouterna ska lära sig. Kaptenens viktigaste uppgift är att planera stommen för mötena och utfärderna. Hen ska vara en trygg vuxen, lösa tvister och ta ansvar för verksamheten.

Goda gärningar

Äventyrsscouten lär sig att aktivt erbjuda sin hjälp till dem som behöver den. Det här övar äventyrsscouterna genom att utföra goda gärningar som är till nytta hemma, i det egna laget och i kåren.

Kaptenen uppmuntrar äventyrsscouten att agera osjälviskt. Det är väldigt viktigt att kaptenen ger respons när äventyrsscouten har gjort något bra. Äventyrsscoutprogrammet innehåller aktiviteter som handlar om goda gärningar. Dessutom är de små ansvarsuppgifterna som äventyrsscouterna har när de är patrulledare viktiga med tanke på att äventyrsscouterna ska lära sig att agera osjälviskt.

Verksamhet i naturen

Äventyrsscouten lär sig att njuta av att röra sig och vistas i naturen. Genom sin egen verksamhet lär sig äventyrsscouten hur det lönar sig att klä sig, äta och packa sin utrustning. Äventyrsscouten blir intreserad av naturen och lär sig nya saker om den. Äventyrsscouten lär sig att förstå och respektera naturen och att skydda den enligt sina egna förutsättningar.

Kaptenen ser till att äventyrsscouternas utfärder motsvarar äventyrsscoutprogrammets målsättningar. Kaptenen sköter om äventyrsscouternas säkerhet under utfärder och läger. Hen inspirerar äventyrsscouterna att delta i utfärder och väcker lagmedlemmarnas intresse för naturen, vildmarkskunskap och friluftsliv. Kaptenen visar exempel när det gäller att röra sig i naturen, klä sig på ett lämpligt sätt, agera naturvänligt och göra ekologiska val.

Löfte och ideal

Tillbaka till början

Äventyrsscouternas löfte:

Jag lovar att enligt bästa förmåga leva för mitt lands och för världens bästa, att växa i min åskådning och att varje dag förverkliga äventyrsscoutens ideal.

Äventyrsscouterna avger scoutlöftet

När äventyrsscouten avger scoutlöftet är det ett tecken på att hen vill sträva efter att leva enligt scoutingens värderingar. Innan hen avger löftet ska äventyrsscouten förstå vad det är hen lovar. Därför hör det till att behandla scoutingens värderingar och löfte före tillställningen där äventyrsscouterna avger löftet. Äventyrsscouterna får bekanta sig med löftet och idealen genom att läsa berättelser som förklarar dem samt genom att diskutera och fundera vad de innebär.

Det finns många slags löftesgivningsceremonier. Situationen ska vara en festlig och minnesvärd upplevelse för den som avger löftet. Kårer kan ha sina egna traditioner kring ceremonin och ordna den ute i naturen, i kyrkan, på ett läger eller vid utfärdsstugan.

Ett sätt att organisera löftesceremonin är att låta alla uttala löftet tillsammans, i kör. Publiken kan gärna stå upp under tiden. Bjud också in scouternas föräldrar till löftesceremonin. Kårchefen eller t.ex. kaptenen och kårchefen tillsammans tar emot löftena. En äventyrsscout som avgett löftet får rätt att bära världsorganisationernas löftesmärken (WOSM och WAGGGS), ifall hen inte redan fått märkena när hen avgav vargungelöftet. Det finns två olika löftesmärken i tyg, WOSM-märket som pryds av en lilja och WAGGGS-märket med en klöversymbol. Märkena fästs på vänster ärm på scoutskjortan. Också de scouter som flyttas upp från vargungarna till äventyrsscouterna avger lögtet, även om de redan har rätt att bära världsorganisationens märken.

Det rekommenderade är att äventyrsscouterna avger löftet i slutet av Välkommen-skedet. Att binda sig till scoutingens värderingar hör ihop med scoutmetoden och som evenemang är löftesceremonin mycket viktig för äventyrsscouterna. Därför lönar det sig att ordna ceremonin under äventyrsscouternas första termin. Om kåren ännu inte har det som årlig tradition lönar det sig för kåren att lägga in ett nytt festligt program i höstens verksamhetsplan – äventyrsscouternas löftesgivning.

Scouternas valspråk är:

Var redo.

En äventyrsscouts ideal är att:

  • respektera andra
  • älska naturen och skydda miljön
  • vara pålitlig.

Att respektera andra

I äventyrsscouterna syns respekten för andra i form av att äventyrsscouterna uppmärksammar andra människor. Äventyrsscouten övar att beakta de andra lagmedlemmarnas åsikter och önskemål. Äventyrsscouten ser sin egen roll i konfliktsituationer. Hen kan forma olika slags vänskapsrelationer. Äventyrsscouten ingriper i mobbningssituationer och förstår att människor på annat håll också har en betydelse.

Att älska naturen och skydda miljön

Äventyrsscoutprogrammet fokuserar på aktiviteter som sker utomhus. Naturen är en bekant och naturlig miljö för äventyrsscouterna att vistas i. Äventyrsscouten uppskattar naturen och kan vistas där utan att lämna spår efter sig. Äventyrsscouten agerar aktivt till förmån för sin närmiljö.

Att vara pålitlig

Äventyrsscouten får olika slags ansvarsuppgifter i sin patrull. Hen klarar av att sköta ansvarsuppgifterna. Äventyrsscouten kan göra överenskommelser och hålla sig till dem. Äventyrsscouten förstår reglers betydelse och förbinder sig att följa t.ex. regler som har med säkerhet att göra.

Antalet ideal som scouterna förbinder sig till genom scoutlöftet ökar efter hand i de olika åldersgrupperna. Roverscouternas ideal omfattar alla de sju scoutidealen: att respektera andra, att älska och skydda naturen, att vara ärlig och pålitlig, att främja vänskap över gränser, att känna sitt ansvar och göra sitt bästa, att utveckla sig själv som männniska, att söka sanningen i tillvaron.

Äventyrsscouternas ideal beskriver scoutingens värdegrund och uppmuntrar alla att personligen sträva efter att bli bättre. De säger inte hurdan en äventyrsscout är utan uttrycker snarare ett mål, ett ideal att eftersträva. Idealen ska inte lämnas kvar i kårlokalen efter mötet utan finnas med som vägkost överallt i äventyrsscouternas egna liv. Den bästa att ge uttryck för scoutingens värderingar är alldeles säkert kaptenen, som genom sitt exempel effektivt kan förmedla värderingarna till äventyrsscouterna.

Äventyrsscouternas symbolik

Tillbaka till början

I många kårer finns det mycket symbolik i anslutning till patrullnamn, vimplar eller flaggor, märken, färger och rop. Det lönar sig att hålla fast vid goda traditioner och föra dem vidare. Äventyrsscouten bekantar sig med sin kårs symboler. Det är lättast att börja med den symbolik som finns i kåren i nuläget. På samma gång kan laget ändå bekanta sig med kårens historia och hur det gick till när kåren grundades med hjälp av intressanta föremål.

Välkommen-skedets aktiviteter innehåller mycket som handlar om symbolik, med början i att äventyrsscouterna hittar på ett namn åt laget eller under högtidliga former invigs i vad laget heter. Namn och regler, och t.ex. lagets loggbok, rop, dans, vimpel eller maskot är små men viktiga faktorer för att skapa laganda. Patrullen ska också använda tid för att utveckla symboliken efter Välkommen-skedet. Logon kan laget använda t.ex. på medlemmarnas kärlpåsar, på loggbokspärmen eller på lagets utfärdsutrustning.

För äventyrsscouter passar det också bra att ha olika hemliga ritualer, lösenord eller hemliga språk som tydliggör att laget är en separat grupp i förhållande till de andra lagen. Sådana här traditioner får motsatt betydelse om inte alla i laget känner till dem. Om laget får nya medlemmar måste de alla bli invigda i lagets seder och bruk.

Äventyrsscouterna tycker om berättelser. Kaptenen kan gärna använda berättelser på ett så mångsidigt sätt som möjligt, som ramberättelser under läger, som bakgrundsberättelser eller röd tråd i samband med spårningar, som höjdpunkter under ett lägerbålen eller i skenet av ett stearinljus som avslutning på kvällen. Om kaptenen kan dela med sig av någon kunskap genom en berättelse kommer äventyrsscouterna antagligen att minnas informationen bättre. Det går att hitta på en berättelse eller sång i anslutning till många aktiviteter. Det finns också spännande berättelser som hänger ihop med många traditionella utfärds- och lägerplatser. De här berättelserna lönar det sig kanske ändå inte att berätta precis strax före läggdags.

Äventyrsscouternas kännetecken

Som ett tecken på att äventyrsscouten flyttat upp från vargungarna slutar hen använda sin vargungetröja och börjar använda scoutskjorta och scoutbälte. Scoutskjortan och kårhalsduken används under äventyrsscoutmötena, eller enligt kårens traditioner. Scoutskjortan är inte så lämplig som utfärdsklädsel. Men också i naturen hör scouthalsduken till varje äventyrsscouts utrustning. Halsduken fästs med sjömansknop eller med en sölja.

När vargungarna blir äventyrsscouter, eller i samband med Välkommen-skedet, tillverkar äventyrsscouterna själva egna halsdukssölja eller valknop som hen bär i sin halsduk under resten av äventyrsscouttiden. Kåren kan bestämma hurdana söljor äventyrsscouterna ska göra. Söljans form, färg eller material är inte det väsentliga, utan det att äventyrsscouten får tillverka den själv. Det går bra att koppla egen symbolik till söljan, t.ex. genom att använda kårens eller lagets färger eller symboler i söljan. Också äventyrsscouternas orange färg kan också användas.

Kaptenens kännetecken är kaptensmärket av metall. Det fästs på den högra fickans veck.

Äventyrsscoutens dräkt och märken

Till äventyrsscoutens scoutskjorta hör organisationsmärke – och landsmärke, ortsnamnsmärke, distriktsmärke och världsorganisationernas märken samt kårmärke och eventuellt områdesmärke. Dessutom får äventyrsscouterna ett märke när de genomfört Välkommen-skedet och ett för varje väderstreck, interkadinalstreck och utmaning som de genomför.

Vad som krävs för att få de olika märkena presenteras på andra ställen i den här guiden. Grundtanken är att äventyrsscouten för att få rätt att bära ett väderstrecksmärke ska ha utfört alla aktiviteter som hör till väderstrecket, utom de sjöscoutaktiviteteter som en landscoutkår har svårt att genomföra. När det gäller interkardinalstrecken utför äventyrsscouterna alla aktiviteter och när det gäller utmaningarnas ska laget välja ut sex aktiviteter per utmaning. Kaptenen får ändå använda sunt förnuft när hen delar ut märken, och anpassa kraven enligt situationen. Om kaptenen kommer på någon trevlig och lämplig aktivitet som passar ihop med målen för utmaningen kan någon av de ursprungliga aktiviteterna ersättas med den. Om laget får en ny hurtig medlem i mitten av ett väderstreck kan hen ändå bra få väderstrecksmärket tillsammans med de andra, ifall hen t.ex. varit med och utfört mer än än hälften av aktiviteterna. De som kommer med i verksamheten mitt i äventyrsscoutprogrammet kan också komma ifatt de andra under utfärder och läger. Tanken är att äventyrsscouterna får sina märken så snart de gjort och lärt sig allt som krävs.

Som avslutning på äventyrsscouttiden får äventyrsscouterna äventyrssigillet, ett metallmärke format som en kompassros, som bärs ovanför vargungesigillet på vänster ficka på scoutskjortan. Kompassrosen symboliserar att vara på väg, att färdas, att söka och att finna. Äventyrsscouten är på väg åt rätt håll, uppåt, framåt, mot nya utmaningar. Scoutliljan som finns i norr, och som kompassnålen pekar på, symboliserar den rätta riktningen för hela livet.

När äventyrsscouten blir spejarscout tar hen loss märkena från höger skjortärm. Men sigillen av metall blir kvar på scoutskjortan, som en påminnelse om den egna scoutstigen.

Gruppen, de medverkande och ledarskapet under äventyrsscouttiden

Tillbaka till början

Laget

Lagets storlek kan variera, men rekommendationen är att ett lag består av 10–15 äventyrsscouter. Laget är uppdelat i mindre patruller som leds av patrulledare. En vuxen kapten ansvarar för lagets verksamhet som helhet.

En del äventyrsscoutlag består av äventyrsscouter i samma ålder, som alla blir äventyrsscouter ungefär samtidigt och sedan utgör ett lag under hela äventyrsscouttiden. Om så är fallet kan det vara så att äventyrsscouterna känner varandra sedan vargungetiden. Ett sådant här lag kan ta in nya medlemmar om de är födda samma år som de andra i laget. I ett äventyrsscoutlag av den här typen råder vanligen en stark gemenskap och laganda.

Andra äventyrsscoutlag byggs upp så att laget får nya medlemmar varje år när följande årskull vargungar blir äventyrsscouter, eller då kåren får nya medlemmar i äventyrsscoutålder. Samtidigt flyttas ett antal av äventyrsscoutlagets medlemmar upp till spejarscouterna. I ett sådant här lag är det lätt att ta med nya äventyrsscouter. Ett sådant här lag lämpar sig också bra för små kårer, där de nya äventyrsscouterna är få till antalet. Laget kan bestå av äventyrsscouter i olika åldrar. Om kårens äventyrsscoutlag ser ut så här lönar det sig att göra patrullindelningen så att patrullmedlemmarna är i samma ålder. På så vis kan alla ha samma tema under mötena. En del patruller bekantar sig med temat för första gången, medan andra repeterar och kan gå vidare till mer utmanande aktiviteter. Om äventyrsscouterna är indelade i grupper går det enkelt att ge olika uppgifter åt olika patruller. Den här typen av äventyrsscoutverksamhet kräver mycket anpassning och planering av ledaren men det är ändå ett lika bra alternativ som att ha ett lag där medlemmarna följs åt under hela äventyrsscouttiden.

Båda sätten att bygga upp lagen har goda och såliga isdor. Vilket slags lag som passar bäst i den egna kåren beror på hur kårens verksamhet annars är uppbyggd och på hur många nya äventyrsscouter kåren har. Det är också möjligt att kombinera och identifiera drag ur båda lagtypernai de befintliga lagen. Om t.ex. antalet medlemmar i kårens två äventyrsscoutlag sjunker så lågt att det stör lagets verksamhet kan det löna sig slå ihop lagen.

Laget delas in i patruller

Äventyrsscoutlagen samlas varje vecka. Den största delen av aktiviteterna i äventyrsscoutprogrammet är planerade så att de ska genomföras i mindre grupper, alltså patrullvis. I patrullerna turas äventyrsscouterna om att vara patrulledare och leda verksamheten i patrullen.

Det lönar sig att dela in laget i patruller med 4–5 medlemmar. En patrull med bara tre medlemmar är alltför sårbar, ifall en patrullmedlem blir sjuk eller slutar i scouterna. Å andra sidan blir det alltför utmanande för en patrulledare i äventyrsscoutålder att få en patrull med fler än fem medlemmar att arbeta bra tillsammans. Ifall uppgiften som ska utföras inte sysselsätter hela patrullen kan det lätt gå så att de som blir sysslolösa ger utlopp för sin energi genom att t.ex. retas eller störa. Om det går så kan inte heller kaptenen fokusera på temat och det sker ingen learning by doing.

En kapten som leder ett blandat lag (alla kön i samma lag) behöver fundera på om det är bäst att bilda blandade patruller eller flick- och pojkpatruller. Båda modellerna kan vara lika bra.

För pojkar är det ofta naturligt att vara tillsammans i stora grupper, så deras främsta referensgrupp är hela laget. Flickor bildar å sin sida överraskande snabbt små grupper om två eller tre personer, och att splittra dessa enheter kan ge upphov till hårda protester. Om patrullerna är de samma under hela äventyrsscouttiden identifierar sig flickorna snarare med sin egen patrull än med hela laget. Det kan vara bra att variera patrullernas sammansättning ibland, men det finns ingen orsak att skilja vänner åt under varje möte.

Efter äventyrsscouttiden kan ett lagom stort lag som har stark sammanhållning fortsätta som spejarscoutpatrull om de vill. I lag där patrullidentiteten är stark lönar det sig i stället att dela upp laget i flera patruller också när de blir spejarscouter. (En spejarscoutpatrull kan bestå av 4–12 personer).
Kaptenen får själv avgöra när äventyrsscouterna ska utföra aktiviteter gemensamt i hela laget och när de utför uppgifter patrullvis. I huvudsak lönar det sig att prioritera verksamhet i patruller. På det sättet är det lättare att få alla intresserade av den gemensamma uppgiften och att se till att alla har tillräckligt mycket att göra. Om laget arbetar i mindre grupper är det också lättare att öva praktiska färdigheter, och att ordna små tävlingar mellan patrullerna. Kaptenen har ändå kvar helhetsasnvaret, även om laget arbetar enligt patrullsystemet. Det är alltid kaptenen som planerar och leder möten och utfärder. Patrulledarnas uppgifter är lagom stora ledarskapsövningar som anpassas enligt situationen. Patrulledaren kan t.ex. få instruktioner av kaptenen och sedan lära ut någonting till sin patrull eller ansvara för att leda en lek.

Genast från första början får äventyrsscouterna lära sig hur det går till att arbeta patrullvis, så att de blir bekanta med systemet. Kaptenens uppgift är ändå att försäkra sig om att alla äventyrsscouter känner sig som medlemmar i laget – det behövs alltså också gemenamma gruppbildningsövningar och aktiviteter för hela laget. Håll gärna en ceremoni i samband med att patrullerna bildas. Det kan t.ex. handla om att patrullerna får egna namn eller andra kännetecken. I patruller med fast sammansättning är det lättare för äventyrsscouterna att vara patrulledare. Det är ändå bra att ibland göra saker hela laget tillsammans, i par eller t.ex. i slumpmässigt bildade patruller.

I scouterna förekommer det ibland att ledarna utan desto större eftertanke placerar goda vänner i olika grupper. Så här är det förstås möjligt att göra ibland, speiellt om det uppstår klickbildning så att ett par eller en liten grupp isolerar sig från de övriga, beter sig störande eller hela tiden håller på med sitt eget. Men i övrigt finns det inga tungt vägande skäl att göra en sådan här indelning. Om det förekommer mobbning eller missämja i en patrull kan en lösning vara att förändra patrullernas sammansättning

I lag som består av äventyrsscouter i olika ålder löar det sig att bilda patruller så att patrullmedlemmarna är i samma ålder. En patrull består då t.ex. av äventyrsscouter som är med om sitt andra år i verksamheten och en annan patrull består av nybörjare. På så sätt blir det troligen lättare att erbjuda också lagets äldre äventyrsscouter lagom utmanande program.

Äventyrsscouten som patrulledare

I äventyrssprogrammet ingår äkta kamratledarskap. Äventyrsscouterna övar ledarskap genom små ledarskapsuppgifter i sina egna patruller. I praktiken innebär kamratledarskapet att äventyrsscouterna effektivt får öva upp sina färdigheter och kunskaper genom att verksamheten sker i mindre grupper och genom att äventyrsscouterna i tur och ordning får vara ledare för gruppen. Först lär kaptenen ut eller förevisar det som står på programmet, sedan får patrulledarna material och instruktioner av kaptenen. Därefter förklarar patrulledaren för patrullen vad uppgiften går ut på och delar ut uppgifter inom patrullen.

Att leda kompisar i sin egen ålder kan vara mycket utmanande. Det är viktigt att kaptenen lär äventyrsscouterna hur patrullsystemet fungerar från och med det första mötet och uppmuntrar de äventyrsscouter som axlar rollen som patrulledare. Kaptenen förklarar att var och en kommer att få vara patrulledare och att den som är patrulledare alltid är patrullens chef. En viktig del av patrulledaruppdraget är ett kännetecken som patrulledarna bär under mötena. Kåren, kaptenen eller laget får bestämma hur det här kännetecknet ser ut. Förvara gärna kännetecknen på en så högtidlig plats som möjligt i kårlokalen.

Kaptenen bestämmer hur länge patrulledaruppdraget varar. Det är antagligen lämpligt om äventyrsscouterna får vara patrulledare i en månad eller under en utfärd. Sannolikt kommer en del att gilla det bättre än andra att vara patrulledare. Kaptenen ska ändå se till att alla äventyrsscouter i tur och ordning får vara patrulledare. Det lönar sig att anpassa längden på patrulledaruppdragen så att att lagets alla medlemmar hinner vara patrulledare minst en gång per väderstreck, alltså en gång per halvår.

Äventyrsscouterna övar patrulledarskap genom mycket små ledarskapsuppgifter, som t.ex. att instruera sin patrull i samband med en lek eller tävling, att hämta och dela ut olika slags material, att fördela ordet under en diskussion eller att dela ut uppgifter.

Kaptenen

En skicklig ledare kan handskas med och ordna möten för ett lag med ca tio medlemmar men enligt Finlands Scouters Tryggt tillsammans-instruktioner är rekommendationen ändå att varje lag har två kaptener. Den ena kaptenen kan vara en vuxen person som lär sig vad uppgiften går ut på, t.ex. en intresserad förälder, eller en explorerscout. Det är lättare att ordna möten om det finns två kaptener – om den ena av någon orsak inte kan komma till mötet behöver mötet ändå inte ställas in. En kapten klarar av att ordna programmet, och i en sådan situation lönar det sig verkligen att utnyttja patrullsystemet extra effektivt. Om kaptenen ensam leder äventyrsscoutlaget ska hen alltid be en annan ledare följa med under utfärderna. Det är betydligt lättare och säkrare för två ledare att tillsammans ordna äventyrsscouternas vildmarkskunskapsaktiviteter.

Äventyrsscouternas föräldrar

Äventyrsscouternas föräldrar ser oftast scoutingen som en bra hobby. En del är beredda att göra någonting till förmån för sitt barns hobby, men alla har inte den möjligheten eller det intresset. Många kan hjälpa till med sådant som transporter till och från ett läger. Ibland kan föräldrarna vara till stor hjälp: en ivrig fiskare kan komma och lära äventyrsscouterna om fiske och en lärare i huslig ekonomi kan ställa upp med att laga mat under en förläggning.

Kaptenen träffar ofta äventyrsscouternas föräldrar på hösten när scouterna kommer till det första mötet. Om så inte sker är det bra att bjuda in föräldrarna till ett möte, eller ordna en särskild föräldrakväll. Naturliga sätt att hålla kontakt med hemmen är via telefon och e-post. Det är också bra att göra klart för föräldrarna att scouting bygger på frivilliga insatser. De vet kanske inte att kaptenen, till skillnad från många andra klubbledare, inte får någon lön.

Det är viktigt att beakta föräldrarna i samband med all planering. Fundera t.ex. på när och hur information om en utfärd ska gå ut. Det är bra om kaptenen är beredd att diskutera med föräldrarna, i synnerhet när det gäller de första utfärderna. Det är viktigt att ta deras oro och önskemål på allvar. Föräldrarna är experter på sina barn, och kaptenen är expert på scouting och utfärder. Även om scouten har deltagit i flera utfärder som vargunge är förändringen ganska stor nu när hen är äventyrsscout. Också av den här orsaken är det viktigt att familjerna får information.

Äventyrsscouterna behöver också ofta sina föräldrars hjälp för att kunna förbereda sig på rätt sätt inför t.ex. ett specialmöte. Därför är det viktigt att informationen löper smidigt mellan scoutkåren och hemmen. För att informera om evenemang kan ledarna t.ex. dela ut informationsblad på mötena, skicka sms eller e-post samt använda kårens övriga kommunikationskanaler. Det är också viktigt att instruera vårdnadshavarna i hur de ska använda scouternas medlemsregister-program.

Föräldrakväll

Det bästa sättet att skapa en god kontakt till äventyrsscouternas föräldrar är att ta direkt kontakt med dem. Det är bra om kapenen kan ordna en föräldrakväll eller annan liknande tillställlning där scouternas vårdnadshavare och kaptenen kan träffas öga mot öga. Det skulle vara bra att ordna en föräldrakväll minst en gång per verksamhetsår. Att komma med i scouterna, att byta ledare eller grupp i scouterna, det första stora lägret eller att bli spejarscout är sådant som äventyrsscouterna och föräldrarna gärna pratar om.

Besöksdagen under ett läger eller ett gemensamt lägerbål som avslutning på en utfärd kan vara bra sätt att få föräldrarna att dyka upp. Det går också bra att bjuda in föräldrarna till ett möte så att de kan följa med hur verksamheten går till. Många av aktiviteterna är sådana att det är roligt för äventyrsscouterna att få visa sina familjer vad de gör i scouterna, t.ex. att uppträda med en dramatisering de övat in eller visa upp något annat som de skapat. I ett sådant sammanhang får kaptenen möjlighet att berätta om sådant som är aktuellt inom scoutingen, och äventyrsscouterna får förbereda program eller framträdanden som uppförs inför en större publik.

Äventyrsscoutverksamhet i kårerna

Äventyrsscoutverksamheten sker i kårerna och områdena. Hur verksamheten genomförs beror mycket på kåren. Äventyrsscoutverksamheten är en fast del av kårens verksamhet. Äventyrsscoutverksamheten utgör en egen åldersgrupp och den leds av en ansvarig kapten.

Kaptenen ska också följa med kårens övriga verksamhet. Kårens verksamhetsplan görs ofta för ett år åt gången, och dessutom gör kåren upp mer långsiktiga planer för att kunna utveckla verksamheten. Kaptenen håller sig bäst uppdaterad om hen deltar i att planera och ordna kårens evenemang.

Alla kårer har också sina egna sätt att organisera scoutverksamheten i praktiken. Programchefen har oftast de bästa förutsättningarna att berätta t.ex. hur laget får tag på pysselmaterial eller utfärdsutrustning, hur kåren brukar informera om evenemang och vart det lönar sig att åka på utfärd. I kåren är det få saker som sköts per automatik. Grupperna ansvarar t.ex. ofta för att städa kårlokalen, ledarna ansvarar för att det finns mat under utfärderna och medelanskaffning (t.ex. att sälja adventskalendrar) är en viktig del av scoutåret.

Kaptenens roll i äventyrsscoutverksamheten

Tillbaka till början

Utgångspunkten är att äventyrsscoutlagets ledare, kaptenen, är en vuxen person, en så kallad äldre ledare. Kaptenen ansvarar för att planera och organisera lagets verksamhet och för äventyrsscouternas säkerhet under möten och utfärder. Om kaptenen eller kaptenerna är under 22 år gamla ska kåren se till att de har en vuxen lots som de kan be om råd av i knepiga situationer och som de kan diskutera sina tankar om äventyrsscoutverksamheten med. Det bästa är om alla äventyrsscoutlag har två ledare. Kaptenens handslag är krävande och kan bli tungt att axla för en ensam ledare.

Kaptenen är den som gör det möjligt att verkställa äventyrsscoutlagets praktiska verksamhet och hen har också en fostrande roll. Kaptenen planerar och ordnar regelbundna veckomöten och utfärder. Dessutom deltar hen med laget i läger, tävlingar och andra evenemang.

Tillsammans med 10–12-åringar finns det skäl att tänka på säkerhets- och ansvarsfrågor. Även om äventyrsscoutprogrammet är krävande får det inte bli oöverkomligt svårt för deltagarna att klara av. Det är kaptenens uppgift att som vuxen se till att äventyrsscouterna får lagom utmanande uppgifter och att stöda äventyrsscouterna så att de kan lyckas med uppgifterna. Ledaren har en betydelsefull roll som uppmuntrare och inspiratör – speciellt när det gäller att låta äventyrsscouterna uppleva känslan av att de lyckas, att höja äventyrsscouternas självkänsla och att upprätthålla allas intresse att fortsätta med sin scouthobby.

Det ligger också på kaptenens ansvar att planera och leda äventyrsscoutlagets verksamhet så att den följer scoutprogrammet, vilket leder till att verksamheten innehåller alla element ur scoutmetoden och att äventyrsscoutprogrammets mål för fostran uppfylls. Att vara väl insatt i scoutmetoden, måle för fostran och äventyrsscoutprogrammets uppbyggnadet är alltså en grundförutsättning för att lyckas som kapten. Alla kaptener ska vara utbildade för sina uppdrag. Kaptensutbildningen innehåller en heltäckande genomgång av äventyrsscoutprogrammets grunder. Grundutbildningen för scoutledare ger i sin tur fler redskap för att öka ledarens förståelse för och förutsättningar att tillämpa scoutprogrammet och scoutmetoden.

I samband med äventyrsscoutprogrammet hör det till att gå igenom grundläggande scout- och vildmarksfärdigheter. Kaptenen borde förstås behärska de färdigheter hen ska lära ut. Om friluftsliv är helt främmande för kaptenen kommer hen inte att lyckas i sitt uppdrag, åtminstone inte utan hjälp. Kontrollera om kåren, området eller distriktet ordnar någon kurs i vildmarksteknik. En person som är villig och ivrig att lära sig kan förstås vara kaptenens hjälpande hand utan att ha egen erfarenhet av vildmarksliv. Det är kaptenens ansvar att planera och organisera lagets veckomöten och utfärder. Utfärdsarrangemangen kan möjligen skötas tillsammans med de övriga kaptenerna och programchefen. Kaptenen ser till att äventyrsscouternas verksamhet är säker.

Kaptenen ansvarar för att informera och hålla kontakt med äventyrsscouternas hem.

Att använda patrullsystemet är en viktig och krävande del av kaptenens uppgifter. Det är kaptenens ansvar att planera hur hen kan aktivera patrullerna och instruera patrulledarna under mötena. Det är inte nödvändigt att laget arbetar patrullvis under varje möte. En del av aktiviteterna utför laget tillsammans, andra patrullvis. Aktivitetsinstruktionerna innehåller riktgivande tips, men till största delen bygger programmet på ett förtroende för att kaptenen har tillräckligt mycket kunskap för att kunna organisera aktiviteterna i praktiken. När någonting lyckats lönar det sig att dela de erfarenheterna med de andra kaptenerna.

Handslaget inleds och avslutas med en handslagsdiskussion tillsammans med programchefen eller kårchefen. Handslaget varar vanligen lika länge som det tar att genomföra äventyrsscoutprogrammet, alltså 2–3 år beroende på hur kåren lägger upp verksamheten.

Kaptenens utbildning

En scoutledare som deltar i kaptensutbildningen ska tidigare ha deltagit i antingen Gruppledarutbildningen eller Välkommen till scouting-kursen.

Om en förälder som är intresserad av kaptenshandslaget ställer upp som kaptenens hjälpande hand ska kåren ordna en Välkommen till scouting-kurs för hen.

En scoutledare som deltagit i kaptensutbildningen:

  • Känner till kaptenens handslag och roll
  • Känner till 7–12-åringars utveckling och livssituation
  • Känner till äventyrsscoutprogrammet och kan verkställa scoutfostran i åldersgruppen
  • Kan se till att verksamheten sker med stigande svårighetsgrad både inom åldersgruppen och när åldersgrupperna jämförs med varandra
  • Kan planera verksamhetsåret med stöd av scoutprogrammet
  • Kan planera och arrangera veckomöten
  • Kan planera en trygg utfärd som bygger på scoutprogrammet och genomföra den med sin grupp.
  • Kan se till att den egna gruppens verksamhet sker på ett säkert sätt.

Det är scoutdistrikten och Finlands Svenska Scouter (FiSSc) som arrangerar kaptensutbildningen. Kontakta alltså distriktet/FiSSc för mer information om hur utbildningen arrangeras.

Scoutprogrammet i äventyrsscouterna

Tillbaka till början

Scoutorganisationen erbjuder ett vildmarksbetonat äventyrsscoutprogram för 10–12-åringar. Programmet är uppbyggt kring fyra väderstreck som alla tar ca ett halvt år att genomföra. Kåren kan utöka det tvååriga grundprogrammet med upp till ett år genom att dessutom utföra också interkardinalstreck.

Programmet inleds med ett Välkommen-skede som tar en månad att genomföra. Under den här tiden får äventyrsscouterna bekanta sig med sitt eget äventyrsscoutlag och med scoutingen samt avge äventyrsscoutlöftet. Efter Välkommen-skedet övergår laget till att utföra väderstrecken: Norr, Söder, Väster och Öster. Väderstrecken genomförs i den här ordningen och vart och ett av dem innehåller ungefär 20 aktiviteter, både vinteraktiviteter och aktiviteter som lämpar sig för mildare väder. Inom väderstrecken kan aktiviteterna genomföras i valfri ordningsföljd.

I väderstrecken ska dessutom inkluderas två utfärder, ett tävlingsevenemang och en utmaning. I väderstrecket Norr ersätts utmaningen av Välkommen-skedet. Varje väderstreck innehåller dessutom egna aktiviteter för sjöscouter. Vart och ett av äventyrsscoutåren avslutas med ett Äventyrsspel, en spårning som bygger på en berättelse. Syftet med Äventyrsspelet är både att testa äventyrsscouternas färdigheter och att ge äventyrsscouterna möjligheter att lära sig någonting nytt.

Programmet under det valbara tredje äventyrsscoutåret består av fyra interkardinalstreck i form av projekt. Kåren väljer själv i vilken ordning äventyrsscouterna utför interkardinalstrecken och hur många de utför. Tanken med interkardinalstrecken är ändå att äventyrsscouterna utför dem först när de genomfört alla fyra väderstrecken, inte vid sidan av det grundläggande programmet. Dessutom utför äventyrsscouterna utmaningar under sitt tredje verksamhetsår. Äventyrsscouttiden kan också vara 2,5 år lång.

Äventyrsscouten får ett märke efter Välkommen-skedet och ett för varje väderstreck och interkardinalstreck. Som ett tecken på det äventyrsscouten har lärt sig får hen också ett märke då hen utfört en utmaning. Äventyrsscoutsigillet är ett märke av metall som äventyrsscouten får då hen genomfört hela äventyrsscoutprogrammet. På märket finns en kompassros avbildad, och det här märket fortsätter scouten sedan att bära på sin scoutskjorta under hela sin scoutstig.

Skogen som inlärningsmiljö

Tyngdpunkten inom äventyrsscoutprogrammet ligger på praktiska scout- och vildmarksfärdigheter. Därför gör äventyrsscouterna många utfärder, och en stor del av basprogrammets aktiviteter är också avsedda att utföras under utfärder och i terrängen. Under äventyrsscouttiden blir äventyrsscouterna vana vid att röra sig i naturen, att orientera och att övernatta och laga mat i tärrängen. De lär sig helt enkelt olika praktiska färdigheter som har med friluftsliv att göra.

Programmets uppbyggnad och begrepp

Välkommen-skedet

Till vargungeprogrammet hör ett spår som har att göra med att vargungarna ska bli äventyrsscouter. I samband med detta får vargungarna bekanta sig med äventyrsscoutprogrammet och om det är möjligt också med den ledare som ska bli deras kapten. Den så kallade uppflyttningsceremonin är en viktig del av processen. Ceremonin kan ske under en möteskväll, under ett dagsevenemang eller under en utfärd. Den kan ordnas under vargungarnas sista vårtermin, under sommarlägret eller som inledning på höstterminen. Om det är möjligt är de blivande kaptenerna med om att ordna i uppflyttningsceremonin. Kåren ordnar uppflyttningsceremonin som ett gemensamt evenemang för alla de vargungar som ska bli äventyrsscouter. Uppflyttningsceremonin kan innehålla t.ex. ett spännande dop eller någon annan ceremoni som passar i kåren. Som tecken på att vargungarna nu blivit äventyrsscouter kan de få tillverka söljor eller valknopar för sina halsdukar, t.ex. av orange plastsnöre.

Äventyrsscoutprogrammet inleds med Välkommen-skedet som ger äventyrsscouterna färdkost att ha med sig under de följande två eller tre åren i scouterna. Syftet med aktiviteterna i Välkommen-skedet är att äventyrsscouten ska få bekanta sig med sitt lag, sina ledare, sin kår och med scoutingen. Uppgifterna i aktiviteterna är sådana att de också banar väg för en äventyrsscout som kommit senare med i verksamheten än de andra, så att hen kommer bra in i scoutverksamheten. Rekommendationen är att Välkommen-skedet pågår i ungefär en månad om deltagarna är nya scouter. Om alla i äventyrsscoutlaget tidigare varit vargungar kan Välkommen-skedet eventuellt komprimeras lite grann. En del av Välkommen-skedets aktiviteter får också bra att utföra redan i samband med att vargungarna förbereder sig på att bli äventyrsscouter. När laget har utfört Välkommen-skedets alla aktiviteter får äventyrsscouterna kompassrossmärket av tyg att fästa på sina ärmar. Det går bra att senare backa tillbaka till Välkommen-skedets aktiviteter om laget får nya medlemmar.

I samband med Välkommen-skedet förbereder sig äventyrsscouterna också inför löftesgivningen som avslutar det första skedet under äventyrsscouternas scoutstig. Löftesgivningen innebär att äventyrsscouten uttrycker att hen personligen binder sig till och accepterar scoutingens värdegrund och strävar efter att följa scoutidealen i sitt liv. Innan de avger löftet har äventyrsscouterna bekantat sig med sin ledare, sin kår och med de mest centrala scouttraditionerna. Löftesceremonin ser ut på olika vis i olika kårer och sker också på olika platser. Rekommendationen är ändå att äventyrsscouterna avger löftet under äventyrsscouttidens första höst.

Väderstrecken

Efter Välkommen-skedet övergår äventyrsscouterna till att genomföra sitt två år långa grundprogram. Grundprogrammet består av fyra halvårsperioder som kallas väderstreck. Dessa utförs i ordningsföljden Norr, Söder, Väster och Öster. Vart och ett av väderstrecken innehåller ca 20 grundläggande aktiviteter. Tanken är att laget utför alla dessa under ett halvt års tid. För sjöscouter finns det ytterligare 1–5 tilläggsaktiviteter i varje väderstreck. Inom väderstrecken kan kan laget utföra aktiviteterna i valfri ordningsföljd.

Under vart och ett av väderstrecken gör laget också annat än de grundläggande aktiviteterna. I varje väderstreck ingår att göra två utfärder, tävla och genomföra en utmaning. De grundläggande aktiviteterna består nästan utan undandtag av övningar där det praktiska kunnandet betonas och som därför utvecklar äventyrsscouternas scout- och vildmarksfärdighter Den största delen av dessa aktiviteter lämpar sig bäst att utföra under utfärder eller utomhus.

För varje avklarat väderstreck får äventyrsscouten ett väderstrecksmärke av tyg. Äventyrsscouten fäster de här märkena runt åldersgruppsmärket (kompassrosen) på sin scoutskjorta.

Utfärder

Under äventyrsscouttiden läggs grunden för scouternas utfärdsfärdigheter. Därför gör äventyrsscouterna många utfärder. Till vart och ett av väderstrecken hör två utfärder, vilket alltså betyder sammanlagt fyra utfärder per verksamhetsår. Utfärderna kan ordnas för det egna laget eller vara gemensamma för hela kåren. Det som lämpar sig bäst för äventyrsscouterna är utfärder i terrängen, med en övernattning. Det lönar sig för laget att göra många olika slags utfärder.

Scoutfärdighetstävlingar

Scoutfärdighetstävlingar är en del av varje äventyrsscouts program. Till äventyrsscouternas program hör att delta i distriktets äventyrsscouttävling eller t.ex. i ett annat tävlingsevenemang som området eller den egna kåren arrangerar. Tanken är att äventyrsscouten deltar i åtminstone en tävling per halvår. I samband med tävlingarna får äventyrsscouten testa hur hen klarar av att samarbeta i en grupp och också i övrigt testa sina kunskaper och förmågor tillsammans med den egna trygga gruppen. Äventyrsscouternas vårterminer avslutas med Äventyrsspelet, en tävlingsartad terränglek som bygger på en berättelse (intrig).

Utmaningar

Äventyrsscouternas program innehåller utmaningar med olika teman. Tanken är att äventyrsscouterna utför minst en valfri utmaning under varje väderstreck. Det är naturligtvis också möjligt och tillåtet att utföra fler utmaningar.

Utmaningarna ger äventyrsscouterna möjlighet att arbeta mer ingående med det grundläggande programmets innehåll, lära sig nya nyttiga förmågor och hela laget får dessutom gemensamma upplevelser och äventyr. Utmaningarna uppmuntrar äventyrsscouterna att vara aktiva och bidrar till att göra äventyrsscouterna vanare vid att arbeta målinriktat. En utmaning kan inte utföras under ett enda möte, utan laget arbetar med uppgifterna under flera möten, under en utfärd eller eller ett läger. Också när det gäller utmaningarna är avsikten att svårighetsgraden ökar allteftersom äventyrsscouternas kunskaper ökar. Det viktigaste är att äventyrsscouterna lyckas uppfylla målet med utmaningen. Tipsen på hur utmaningarna kan utföras är bara riktgivande. Det finns också andra sätt att nå ett gott resultat.

Utmaningen är avklarad när minst sex aktiviteter är utförda. Det märke som äventyrsscouten får, och bär på scoutskjortans högra ärm när hen utfört en utmaning, ger information om äventyrsscoutens erfareheter. Det är alltså viktigt att se till att alla lagets medlemmar verkligen är delaktiga i arbetet med utmaningen, inte enbart följer med vid sidan om. Utmaningsmärkena fästs under väderstrecksmärkena.

Utmaningarna är en del av äventyrsscouternas program. Att avlägga märken får ändå inte vara det enda innehållet i scoutverksamheten. Snarare är märkena kaptenens redskap då hen ska lära ut färdigheter. Scouterna avlägger märken för att de inspirerar till aktivitet och för att de för scouterna blir ett konkret tecken på att de har gjort ett bra arbete. Ur äventyrsscouternas perspektiv är det viktigaste de gemensamma erfarenheterna, de gemensamma målen och känslan av grupptillhörighet. Att avlägga märken får inte bli som att bocka av uppgifter på en lista.

Interkardinalstrecken – det tredje året som äventyrsscout

Under äventyrsscouternas tredje år, ifall kåren väljer att ha ett treårigt äventyrsscoutprogram, består programmet av interkardinalstreck. Interkardinalstrecken innehåller olika aktiviteter som både fördjupar det äventyrsscouterna redan lärt sig och ger dem ny kunskap. Äventyrsscoutlaget kan genomföra interkardinalstrecken i valfri ordningsföljd. Under det tredje året kan laget också gärna utföra fler utmaningar – sådana som intresserar äventyrsscouterna – vid sidan om interkardinalstrecken. Börja med interkardinalstrecken först när ni genomfört hela det grundläggande programmet.

Äventyrsscouterna måste inte genomföra interkardinalstrecken. De kan bli spejarscouter när de genomfört de fyra väderstrecken. Äventyrsscouterna kan också bli spejarscouter vid årsskiftet. I så fall pågår både äventyrsscouttiden och spejarscouttiden lika länge, dvs. 2,5 år. Beroende på hur kåren vill lägga upp programmet kan äventyrsscouterna alltså genomföra 0–4 interkardinalstreck innan de blir spejarscouter. Det är många faktorer som kan påverka det här beslutet i kåren, t.ex. hur många lämpliga kaptener kåren har, hur många explorerscouter som lämpar sig som patrulledare för spejarscouter det finns i kåren och de båda programmens innehåll. Med modellen som bygger på 2,5 år i äventyrsscouterna + 2,5 år i spejarscouterna kan scouterna så att säga få allt, alltså förutom båda åldersgruppernas grundprogram också interkadrinalstreck och tilläggsetapper.

För varje interkardinalstreck får äventyrsscouterna ett märke. Märkena fästs på de rätta ställena i förhållande till kompassrosen.
Äventyrsscouten kan gärna bekanta sig med boken Ryggsäcken. Boken är utarbetad speciellt för äventyrsscouter och spejarscouter. Den innehåller kompakt information om de färdigheter som äventyrsscoutprogrammet fokuserar på, främst scout- och vildmarksfärdigheter. Boken hör också hemma i kaptenens bokhylla, eftersom boken är planerad så att kaptenen flitigt ska kunna använda den som stöd i samband med lagets möten.

Äventyrsspelet

Varje äventyrsscoutår avslutas med ett äventyrsspel. Äventyrsspelet är en terränglek som bygger på en berättelse (intrig). Äventyrsspelet går ut på att äventyrsscouterna ska få testa sådana färdigheter som de lärt sig under året. Äventyrsspelet bygger alltid på en bakgrundsberättelse som uppgifterna på något sätt är anknutna till. Äventyrsspelet är en viktig del av äventyrsscoutprogrammet. Varje äventyrsscoutår avslutas med äventyrsspelet, och genom äventyrsspelet får äventyrsscouterna öva nya färdigheter och repetera sådant de redan lärt sig. Det viktiga är att testa äventyrsscouternas kunskaper på ett roligt sätt, samtidigt som äventyrsscouterna lär sig någonting också i samband med äventyrsspelet. Äventyrsspelet är en spännande upplevelse som äventyrsscouterna ivrigt ser fram emot. Äventyrsscouterna ska känna att de lärde sig någonting under äventyrsspelet. Om det är någonting äventyrsscouterna inte kan är det bra att ge dem möjlighet att lära sig det i samband med äventyrsspelet. Genom äventyrsspelet får kaptenen och kårens övriga ledare också veta på vilken nivå äventyrsscouternas kunskaper ligger och om sina egna förmågor att instruera och utbilda äventyrsscouterna.

Det är viktigt att slå fast tidpunkten för äventyrsspelet i god tid, t.ex. redan när terminen börjar. Äventyrsspelet kan ordnas t.ex. under kårens utfärd eller läger. Det är oftast kaptenerna som arrangerar äventyrsspelen, tillsammans med kårens övriga ledare. Det kan också vara värt att samarbeta med andra kårer när det gäller äventyrsspelen, så att det finns ett lagom stort antal ledare till hands och lagom många patruller som deltar. Under äventyrsspelet rör sig äventyrsscouterna patrullvis och tävlar mot varandra. Om resurserna räcker till kan kårerna ordna två olika spel, så att det ena kan rikta sig till och vara ett avslutningsevenemang för de äventyrsscouter som ska bli spejarscouter.

Äventyrsspelet ska byggas upp kring en mystisk eller spännande berättelse. Äventyrsspelets bakgrundsberättelse kan också ha att göra med t.ex. terrängen där spelet försiggår, årstiden, ett stort läger eller evenemang som snart är aktuellt, en känd karaktär, en film, en bok eller något aktuellt fenomen. Det lönar sig att spara materialet för de äventyrsspel som planeras i kåren, för de går att återanvända efter några år. I praktiken klarar en kår sig med ett par-tre olika äventyrsspel. Att planera ett nytt äventyrsspel är också en lämplig uppgift för en ivrig explorerpatrull.

Uppflyttningen – äventyrsscouterna blir spejarscouter

Äventyrsscoutprogrammet tar 2–3 år att genomföra och sedan blir äventyrsscouterna spejarscouter. En spejarscoutpatrull är ofta nästan lika stor som ett äventyrsscoutlag. Spejarscoutpatrullen består av 4–12 medlemmar. Det här betyder att äventyrsscouterna kan fortsätta med samma patrullindelning, eller komma överens om att bilda en patrull i stolek med det tidigare äventyrsscoutlaget. När det blir aktuellt att äventyrsscouterna ska bli spejarscouter kan kaptenen och laget tillsammans fundera på hur det blir bäst att göra med patrullindelningen i spejarscouterna. Om det bara är möjligt lönar det sig att låta äventyrsscoutlaget bekanta sig med sina blivande spejarscoutpatrulledare under åtminstone några gemensamma kvällar redan under våren. Både det symboliska i övergången från äventyrsscout till spejarscout och den konkreta övergångsriten kan ske under våren, eller t.ex. under sommarlägret. Äventyrsscouternas sista termin kulminerar i det stora äventyrsspelet. Där kan scouterna tävla i sina blivande spejarscoutpatruller, om de redan är utsedda. Det sista äventyrsspelet borde vara lite mer utmanande, så det lönar sig att ordna det i samarbete med de andra kårerna i området. När spejarscoutprogrammet sedan kör igång på hösten börjar patrullerna bekanta sig med det nya programmet och sikta mot framtiden under ledning av patrulledare i explorerscoutålder och en vuxen lots.

Laget kan dessutom ordna t.ex. en liten vandring och dela ut äventyrsscoutsigillet under högtidliga former vid lägerelden på kvällen. På hösten är det sedan i sin tur dags att gå med i spejarscoutpatrullen. Spejarscoutprogrammet inleds på hösten med ett Välkommen-skede under vilket scouterna bekantar sig med sina patruller, bygger upp en fin laganda och blir spejarscouter.

Evenemang

Äventyrsscouttävlingen

Distriktet ordnar en äventyrsscouttävling per år, men också mindre tävlingar lämpar sig väl som scoutfärdighetestävling för äventyrsscouterna, t.ex. sådana som ordnas av området eller kåren. Att ordna egna äventyrsscouttävlingar i kåren ger kårens äldre åldersgrupper möjlighet att få erfarenheter av sådana arrangemang. Kåren kan t.ex. skapa en tradition som går ut på att spejarscouterna och explorerscouterna planerar och arrangerar en egen kvällstävling för äventyrsscouterna varje vår. Tävlingen kan ordnas i den bekanta naturen i närheten. Ett bra tema för tävlingen bär långt, också utan orientering. Syftet med tävlingsuppgifterna är att scouterna ska lära sig att samarbeta och tävlingen ska också stöda det som äventyrsscoutprogrammet går ut på. Tanken är att patrullerna genast får respons på hur de lyckats med uppgifterna. Det här är viktigt eftersom tävlingen framför allt handlar om att scouterna ska lära sig någonting nytt. Tävlingspatrullen utför uppgifterna utan kaptenens hjälp. Kaptenen eller någon annan ledare följer med tävlingspatrullen under evenemanget och vid kontrollerna, om det är så det brukar gå till.

Distriktets äventyrsscouttävling är en endagsutfärd där någon form av spårning står på programmet. Under spårningen utför tävlingspatrullerna uppgifter som bygger på scoutprogrammet och förbättrar lagandan i patrullen. Patrullerna får poäng för hur bra de klarar uppgifterna och på så sätt går det att utse en vinnare i tävlingen. Patrullen får ha en följeslagare med sig. Följeslagaren är inte med och utför tävlingsuppgifterna.

Spårningens längd är 4–7 kilometer. Terrängen ska vara sådan att äventyrsscouterna lätt kan orientera sig längs stigar från en kontroll till en annan. Den rakaste rutten kan ändå vara att inte följa stigen. På de svåraste ställena kan det finnas en snitslad rutt.

Målet med äventyrsscouttävlingen är att:

  • Utveckla: äventyrsscouternas självförtroende, lagandan i patrullen, äventyrsscouternas ärlighet, sinne för rättvisa, kreativitet, observationsförmåga, ledarskapsförmåga, initiativförmåga, ansvarsförmåga, organisationsförmåga och beslutsförmåga.
  • Öka äventyrsscouternas förmåga att förhålla sig positiva i situtaioner där någonting är svårt eller patrullen stöter på problem.
  • Utveckla äventyrsscouternas förmåga att samarbeta med olika människor i olika situationer och organisationer.
  • Lära äventyrsscouterna att samarbeta i grupper och också att verka i större organisationer.
  • Hjälpa äventyrsscouterna förstå att det är möjligt att åstadkomma mycket mer genom att samarbeta.
  • Lära äventyrsscouterna att vistas och röra sig på naturens villkor i naturen.

 

Att verkställa programmet i praktiken

Tillbaka till början

Planera verksamheten

Verksamhetsplanens betydelse kan inte betonas för mycket när frågan gäller att uppnå scoutingens målsättningar. När kaptenen planerar lagets verksamhet ska hen tänka på målen för fostran och scoutmetoden. Ett praktiskt angreppssätt för att komma igång med planeringen är att bekanta sig med äventyrsscoutprogrammet.

I början tar det rätt mycket tid att göra upp en verksamhetsplan, men en välgjord plan sparar tid och nerver i fortsättningen.

Verksamhetsplanen innehåller en grov plan för hela året. Det lönar sig också att göra en noggrannare mötesspecifik plan för ett halvt år åt gången. Det är lätt att planera äventyrsscouternas verksamhet med hjälp av äventyrsscoutprogrammet.

Kaptenen bekantar sig med aktiviteterna som hör till väderstrecket och funderar vilka aktiviteter som går bra att utföra vid kårlokalen och vilka som skulle passa bättre att utföra vid utfärdsstugan eller under en utfärd. Vilken typ av utfärd ska laget göra och när? Det är viktigt att fundera ut och boka läger- och utfärdsplatserna i god tid. Det lönar sig att skissa upp utfärdernas program i förväg för att se till att laget utför alla utfärdsaktiviteter vid rätt tidpunkt.

Märk ut i planen vilka aktiviteter laget utför i kårlokalen före utfärden och vilka aktiviteter laget utför under utfärden. I samband med verksamhetsplaneringen ska kaptenen också beakta distriktets, kårens och områdets verksamhetsplaner, eftersom det kan hända att någon annan arrangerar evenemang som lämpar sig för äventyrsscouterna.

Om laget inte har någon ordentlig verksamhetsplan är det osannolikt att programmet är sådant att målen för fostran uppfylls. En dåligt planerad verksamhet är nämligen ofta ensidig. Dålig planering kan också leda till att tidtabellen kan bli ett problem. Äventyrsscoutprogrammet är innehållsrikt, och det finns egentligen inget utrymme för tomgång.

Det bästa är att planera in utfärderna vid tidpunkter då kåren inte ordnar andra evenemang eller då inga andra grupper ordnar utfärder. På så vis kan också de andra ledarna komma med för att hjälpa till under äventyrsscouternas utfärd, om det behövs, och äventyrsscouterna kan delta i kårens övriga evenemang. En del av utfärderna kan vara dagsutfärder, men för äventyrsscouterna lämpar sig övernattningsutfärder i terrängen bäst.

Skriv ner verksamhetsplanen. Dela gärna ut den till äventyrsscouterna så att de kan komma förberedda till mötena och skriva in utfärderna i sina kalendrar. En nedskriven plan hjälper också kaptenen att förutse i vilken ordningsföljd, och senast när, olika saker ska vara gjorda. För den som ska hålla i trådarna för veckomötena blir uppgiften dessutom lättare om kaptenen i förväg har tänkt ut vad äventyrsscoutlaget ska göra under vart och ett av mötena. Verksamhetsplanen kan också innehålla information om vilken utrustning som behövs under de olika mötena och om vad olika personer ansvarar för. Lagets verksamhet ska alltså vara planerad i föväg men också flexibel.

Kaptenen ska också låta äventyrsscouterna vara med om att planera verksamheten. Laget kan t.ex. gemensamt bestämma vilken utmaning de ska utföra. Ju äldre äventyrsscouterna är, desto mer ansvar kan de få när det gäller att planera lagets verksamhet. När hela laget planerar tillsammans känner alla sig mera engagerade och förbinder sig till den gemensamma verksamheten. Det slutliga ansvaret för verksamhetsplanen ligger ändå alltid hos kaptenen. Det är också viktigt att kritiskt granska verksamhetsplanen mitt under det pågående verksamhetsåret och fundera om planen borde justeras.

Mötets uppbyggnad

Under mötena utför äventyrsscouterna aktiviteter, förbereder sig inför olika evenemang, leker både ute och inne, tävlar, spelar spel och har det roligt. I allmänhet samlas laget en gång i veckan och har dessutom annat program ungefär en gång i månaden. En bra riktgivande längd för ett möte är en och en halv timme. Möten som är kortare än en timme lönar det sig inte att ordna, eftersom det då är svårt att hinna med det som ett möte ska innehålla.

Det är alltid bra att förbereda sig väl inför ett möte. Det finns ändå utrymme för spontanitet och för att använda sin fantasi. Planer förändras nästan alltid, men få ledare kan hålla bra möten utan att ha förberett sig överhuvudtaget. Det är svårt att ange en enkel formel för hur ett möte ska byggas upp eftersom upplägget beror på innehållet och på de äventyrsscouter som deltar. En del lär sig och gör saker snabbare, för andra tar det längre tid. Vissa grundläggande faktorer lönar det sig ändå att beakta.

Mötena börjar vanligen med någon form av tydlig inledning, som att t.ex.inleda med lagets rop eller någon annan hälsning och att läsa högt om förra mötet ur lagets egen loggbok. Sedan kanske laget repeterar vad de lärde sig senast. I det här skedet kan laget leka eller spela någonting, och sedan övergå till att lära sig någonting nytt. Efter det finns det kanske tid att spela eller leka. Till slut håller laget en lugn stund, går igenom aktuell information och ledarna delar ut informationsblad som äventyrsscouterna ska ta med sig hem.

Inledning

Det är viktigt att mötet har en tydlig inledning och att alla kommer i tid. Kaptenen ska själv föregå med gott exempel. Kaptenen använder alltid scouthalsduk och scoutskjorta. Laget hittar på en egen ceremoni att inleda med, t.ex. lagets eget rop. På det sättet blir det klart och tydligt att mötet har börjat. Inlednings- och avslutningsceremonier som är likadana varje gång skapar trygghet och stärker lagandan.

Lekar

Efter lagets egna ceremonier och före det egentliga programmet är det bra att lägga in en fartfylld lek eller tävling. Då får äventyrsscouterna utlopp för sin energi. Det är också bra att lägga in lekar mellan programmen eller att i slutet leka någonting där äventyrsscouterna får repetera det de har lärt sig.

Nya färdigheter

Det är viktigt att lägga tillräckligt med tid på den delen av mötet då äventyrsscouterna lär sig någonting nytt. Först visar kaptenen hur någonting går till, men sedan får äventyrsscouterna lära sig och öva själva. Kaptenen får inte föreläsa, utan äventyrsscouterna ska få lära sig genom att göra själva. Många av aktiviteterna kan äventyrsscouterna bra lära sig patrullvis: kaptenen kan visa patrulledarna hur det går till och sedan lär patrulledarna ut färdigheten i sina patruller. Det är bra att alltid komma ihåg att fråga om någonting blivit oklart för äventyrsscouterna.

Städning

Alla äventyrsscoutlag ser till att kårlokalen är i minst lika snyggt skick efter mötet som när mötet började. Innan laget börjar med allt som hör ihop med att avsluta sitt möte är det alltså bra att också reservera ungefär tio minuter (beroende på vad laget haft för program) för att städa och plocka undan.

Avslutning

Det är bra att avsluta mötena på ett kort och koncist sätt. Många har sina egna ceremonier, men en vanlig avslutningsceremoni är syskonringen. Det här är också en bra stund att prata om viktiga saker eller anmälningsärenden, t.ex. om någon aktuell utfärd.

Att anpassa programmet

Äventyrsscoutprogrammet kan genomföras på två år om laget träffas regelbundet och gör minst fyra utfärder per år. Om laget är mycket aktivt går det att tillägga ytterligare program genom att utföra fler utmaningar än det rekommenderade antalet (en per väderstreck).

All verksamhet som främjar målen för fostran och som bygger på scoutmetoden räknas som scouting. Kaptenen har alltså tillåtelse att anpassa aktiviteterna så att de passar laget bättre. Det är inte att avlägga aktiviteterna som är det viktigaste i äventyrsscoutprogrammet. Laget genomför inte nödvändigtvis scoutprogrammet, även om laget strikt följer listan med aktiviteter. Att stöka till och skräpa ner hör t.ex. inte ihop med äventyrsscoutmötena, även om det inte finns någon separat aktivitet som fostrar till att undvika sådant. Scoutverksamhet som följer målen för fostran och strävar efter att uppnå dem, finns också vid sidan om aktiviteterna.

Oroliga möten

En bra medicin mot oroliga möten är att planera väl i förväg. Om ledaren inte vet vad hen ska göra eller är förvirrad märker äventyrsscouterna det, och de blir kanske uttråkade eller vill testa ledaren. Det ska finnas något att göra hela tiden under mötena och instruktionerna ska vara tydliga och koncisa. Undvik att föreläsa utan låt i stället äventyrsscouterna göra själva. Inled mötet med en rörelselek där deltagarna får utlopp för sin energi, och gå först sedan över till det som deltagarna ska lära sig. Det behöver inte heller vara tråkigt – genom att använda sin fantasi går vilket tema som helst att omvandla till någonting intressant och aktiverande.

Ett varierande och intressant program hjälper mot sådant störande beteende som beror på att mötesdeltagarna känner sig uttråkade. Anpasssa aktiviteternas innehåll och uppgifternas svårighetsgrad enligt gruppens inlärningskapacitet och kunskaper. Alltför stora utmaningar känns frustrerande medan alltför lätta uppgifter känns tråkiga och därför behöver kravnivån höjas. Någon som snabbt lärde sig det nya kan också lära kunskapen vidare till andra.

Ibland bara fortsätter rastlösheten och oron under mötena och ledaren kanske upplever att det är omöjligt att få ordning på laget. Om äventyrsscouterna inte kan koncentrera sig kan den bästa lösningen vara att strunta i de inplanerade aktiviteterna och gå ut och härja i stället. Om det är någon enstaka äventyrsscout som beter sig störande kan ledaren hänvisa till lagets gemensamma spelregler. Några enstaka personer som stör ska inte få förstöra lagets verksamhet, utan det finns orsak att tala i enrum med den som beter sig störande, eller be den personen vänta utanför en stund. Ibland hjälper det också att ge den som inte kan bete sig en ansvarsuppgift. En tydlig roll och en ansvarsuppgift klargör personens plats i gruppen och minskar behovet av att försöka få uppmärksamhet.

Medlemmarna i laget får eller tar lätt olika slags roller. En del roller underlättar verksamheten medan andra har en störande effekt. En del tar på sig en dominerande roll medan andra i stället hellre drar sig undan. Ibland uppstår det krockar mellan olika personlighetstyper, och ju bättre ledaren känner lagmedlemmarna, desto lättare är det för hen att lösa de situationer som uppkommer.

Lekar

Scouter leker mycket tillsammans, i alla åldrar. Glöm alltså inte lekens kraft tillsammans med äventyrsscouterna. Att leka är både roligt och viktigt. Leken är ett bra tidsfördriv och ett bra sätt att levandegöra inlärningen. Det går att repetera, öva och fördjupa nyförvärvad kunskap genom att leka. Leken har ofta ett fostrande syfte och mål. Leken i början av mötet handlar t.ex. inte enbart om att ge utlopp för energi utan kan också vara en inledning till mötets tema. Det lönar sig att låta lekarna bli en del av mötesupplägget: i början leker laget någonting för att ge utlopp för energi, under mötet leker laget lekar som har att göra med mötets tema och stöder inlärningen, och sedan avslutar laget mötet med någon lugn lek eller övning som har med förtroende för de andra i gruppen att göra, t.ex. i samband med syskonringen.

När vi leker får vi använda och utveckla vår fantasi och samtidigt förbättra vår observations- och koncentrationsförmåga. Lek ger motion och lär oss att ta andra människor i beaktande. I samband med leken kan vi dessutom repetera sådant vi tidigare lärt oss. Allt detta kan leken ge oss om vi väljer en lämplig lek för att tillgodogöra oss en viss färdighet eller kunskap och ger leken tillräckligt mycket tid och utrymme. En del saker kan vi också lära oss genom att leka. Det sägs att leken är barnets arbete. Barnen lever i lekens värld, och lekens kraft ska inte underskattas.

En ny äventyrsscout

En av målsättningarna med de olika åldersgrupperna i scouterna är att det ska vara enkelt att bli scout i vilket skede som helst. Att komma med som ny kan ändå vara utmanande om laget redan har haft verksamhet en längre tid och svetsats samman till en grupp. Därför är det viktigt att reservera tid för att få den nya äventyrsscouten att känna sig som en gruppmedlem, för då är det mer sannolikt att hen stannar kvar i gruppen.

Under den nya äventyrsscoutens första möte berättar kaptenen och de andra äventyrsscouterna vad scouting handlar om och hur mötena går till. Det är bra att genast prata om och gå igenom lagets regler, liksom också lagets traditioner, kännetecekn och föremål. De olika märkena, scoutskjortan och scouthalsduken är också viktiga att nämna.

Det är bra att under de första mötena gå igenom innehållet i Välkommen-skedet, åtminstone i grova drag, med den nya äventyrsscouten. Använd ändå inte orimligt mycket tid till detta, eftersom det kan tråka ut de övriga äventyrsscouterna. När de viktigaste målsättningarna uppfylls kan den nya äventyrsscouten få sitt åldersgruppsmärke. Målsättningarna är ju att äventyrsscouten ska bekanta sig med sitt lag, kåren och scoutingen.

Kaptenen handleder också den nya äventyrsscouten, och om det är möjligen också hens föräldrar, i frågor som handlar om vilken utrustning och hurdana kläder hen behöver för verksamheten. Utfärderna och lägren är mycket viktiga delar av äventyrsscoutprogrammet. Det lönar sig att uppmuntra den nya äventyrsscouten att delta i de här evenemangen. Repetera vilken utrustning som behövs före den nya äventyrsscoutens första utfärd.

Laget fortsätter att följa sin normala verksamhetsplan när den nya äventyrsscouten kommit med. Inför utfärder och läger kan kaptenen välja teman ur de tidigare väderstrecken och låta laget repetera. Laget kan också börja med att repetera sådant de redan lärt sig, t.ex. när det gäller orientering och första hjälpen, innan de går vidare och lär sig nytt och mer utmanande innehåll. Om programmet läggs upp på det här sättet kan den nya äventyrsscouten komma ifatt de andra inom ramen för den normala verksamheten. När laget ska utföra aktiviteter kan kaptenen ge patrulledaren i uppgift att se till att den nya äventyrsscouten får tillräckligt mycket handledning. Det är bra att från första stund ge den nya äventyrsscouten uppgifter som hör till de normala rutinerna, som t.ex. att skriva i lagets loggbok.

Väderstrecksmärkena delas ut då äventyrsscouterna genomfört de aktiviteter som hör till de respektive väderstrecken. Om den nya äventyrsscouten kommer med i verksamheten t.ex. när laget nyligen börjat med väderstrecket Söder ska hen också få märket när de andra får det på våren. Hen kan få märken för de väderstreck hen missat då hen har utfört aktiviteterna som hör till de väderstrecken.

Äventyrsscouternas utfärder och läger

Det viktigaste innehållet i äventyrsscoutprogrammet är utfärderna och lägren för under dem får äventyrsscouterna prova på och lära sig nya färdigheter i praktiken. Utfärderna och lägren ger äventyrsscouterna en känsla av att lyckas och gör att de får en starkare anknytning till naturen. Även om äventyrsscouterna har deltagit i utfärder när de var vargungar är äventyrsscouternas utfärder mer utmanande. Äventyrsscouterna kan vara spända inför att vistas på ett främmande ställe, kanske tillsammans med främmande ledare och med annorlunda mat. Om det å andra sidan är roligt och känns tryggt under utfärden vägar äventyrsscouterna delta i utfärder igen.

Det är alltså viktigt att utfärder och läger är minnesvärda och glada upplevelser för äventyrsscouterna. Det är viktigt att utfärden ligger på rätt nivå så att kraven är lämpliga med tanke på äventyrsscoutens förmågor, kunskaper och utvecklingsnivå. Äventyrsscouterna kan gärna ha ansvarsuppdrag under utfärden.

Ett läger är minst tre nätter långt. Äventyrsscouterna deltar oftast åtminstone i kårens sommarläger. Utöver kårens läger finns det också större läger (som flera olika kårer ordnar tillsammans) och distriktsläger, under vilka äventyrsscouterna får njuta av storlägerstämning.

Hemlängtan

Den första scoututfärden med övernattning kan för en del vara den första natten borta hemifrån och utan sina föräldrar. Utfärdsomständigheterna och de främmande ledarna kan göra att det känns svårt och äventyrsscouten kan lätt drabbas av hemlängtan. Ett roligt och spännande program håller de tråkiga tankarna på avstånd, men ibland kommer gråten i alla fall. En liten utfärdsdeltagare kan få tröst i ledarens famn, och det kan också hjälpa om en bekant ledare ligger och sover strax intill. Ibland hjälper också ”hemlängtan-piller” eller en pratstund om dagens händelser eller om något roligt som kommer att hända. Det kan också vara bra att prata om hemlängtan med föräldrarna. Om hemlängtan blir så stark att inget hjälper och äventyrsscouten inte alls är intresserad av programmet kan ledarna komma överens med föräldrarna om att de kommer och hämtar sitt barn från utfärden.

Respons på utfärden

På hemvägen eller under det första mötet efter utfärden kan laget prata om utfärden: Vad kändes skrämmande, roligt eller tråkigt? Det är viktigt att alla har en positiv bild av utfärden. Även om äventyrsscouterna inte nödvändigtvis alltför noggrant kan bedöma hur väl utfärden lyckades ger deras kommentarer en bild av vad ledarna gärna ska beakta när de planerar nästa utfärd.

Sjöscouting för äventyrsscouter

I en sjöscoutkår ligger verksamhetens tyngdpunkt på verksamhet till sjöss. Sjöscoutkårer har samma scoutvärderingar och målsättningar som andra scoutkårer, men segling och färdigheter som har sjöverksamhet att göra är en central del av verksamheten, speciellt under sommaren. Patrullerna kallas ofta båtlag i en sjöscoutkår.

I äventyrsscoutprogrammets sjöscoutdel ligger fokus på verksamhet till sjöss och säkerhet. Sjöscouternas äventyrsscouter utför samma grundläggande aktiviteter som landscouterna men till varje väderstreck hör också några sjöaktiviteter. Ledarna i kåren kan justera var de lägger tonvikten i programmet enligt kårens och scouternas behov, t.ex. kan de i grundprogrammets säkerhets- och räddningsaktiveter betona sådant som är viktigt i sjöverksamheten.

 

Tillbaka till början