Valikko

Scoutfostran i praktiken

Innehåll:

Evenemang i kåren
Uppflyttning
Att anpassa programmet
Sisuscouting
Invandrare i scoutingen
Lekar
Tapto
Scoutberättelser
Gruppanda
Planering och utvädering av verksamheten
Att planera och genomföra ett möte
Att planera och leda utfärder
Kom ihåg scouternas föräldrar
Problemlösning
Säkerhet

Evenemang i kåren

Tillbaka upp
Scouting är inte lika med en aktivitetslista – scoutverksamheten är mycket mer än så. Alla aktiviteter är inte heller uppräknade i aktivitetslistorna. Flagghissning, lägerbål och städning av kårlokalen är exempel på aktiviteter som ingår som en viktig del av varje åldersgrupps program och hajker, utfärder eller till exempel teaterbesök kan man naturligtvis gärna arrangera oftare än vad programmet föreslår. Den egna gruppens och hela kårens gemensamma program bildar tillsammans med åldersgruppens aktiviteter en helhet av verksamhet med stigande svårighetsgrad, vilket också är en del av scoutmetoden.

Inom scoutprogrammet får scouterna ny kunskap och lär sig olika färdigheter. Verksamheten sker i grupp och man vistas mycket i naturen. Andra viktiga delar av scoutingen är löftesgivning, symbolik, vuxet stöd och patrullsystemet. På veckomöten lär sig scouterna nya färdigheter, medan läger och utfärder också är viktiga delar av scoutverksamheten eftersom scouterna på dem kan testa sina färdigheter och övervinna sig själva. Verksamhet i naturen ingår i scoutmetoden och därför är det viktigt att scouting också sker ute. På hajker, läger och seglatser uppfylls alldeles naturligt många av scoutmetodens delar.

På hajker och läger fungerar man i grupp i naturen och övar samarbete, händighet, naturkännedom och överlevnadsfärdigheter. All scoutverksamhet följer Finlands Scouter rf:s säkerhetsföreskrifter och sker i enlighet med allemansrätten. Läger och utfärder arrangeras på naturens villkor så att slitaget på miljön är så litet som möjligt. Naturen är inte enbart en miljö – genom erfarenheter och upplevelser där växer scouten till att uppskatta naturen som grunden för vår existens och som ett ställe där han trivs. Ett av målen med scoutverksamheten är att fostra scouterna till att uppskatta och respektera naturen och dess mångfald.

Utfärder och hajker

Hajker och utfärder utgör en väsentlig del av scoutingen. De ger upplevelser för scouter i alla åldrar. Utfärden måste inte alltid bära långt bort eller planeras under en lång tid – en kort promenad till bärskogen eller en somrig utfärd till stranden ger omväxling till mötesrutinerna. Målen för fostran beskriver vildmarksfärdigheter som är anpassade för de olika åldersgrupperna. Åldersgruppernas egna och kårens gemensamma utfärder och hajker spelar en viktig roll i scoutprogrammet. Under utfärden lär sig scouten dessutom mycket annat än vildmarksfärdigheter. Kåren ansvarar för att alla åldersgrupper har tillräcklig utfärdsverksamhet. Utfärderna i kåren kan vara gemensamma för hela kåren, gemensamma för en åldersgrupp eller arrangeras av en enskild grupp, till exempel en patrull eller ett lag.

En utfärd kan vara en kort dagsutfärd i närmiljön eller en längre utfärd med övernattning, till exempel en förläggning eller en hajk. Om man övernattar inomhus talar man om förläggning medan hajk innebär övernattning i tält eller vindskydd. Utfärden kan företas till exempel med buss eller till fots och övernattningen kan till exempel ske i kårens utfärdsstuga eller i vindskydd. Antalet andra möjligheter är närmast obegränsat, vilket gör planering och genomförande utmanande men också roligt. Det är alltid viktigt att planera verksamheten så att den kontinuerligt blir svårare. Vargungarna kanske börjar med picknick i skogen medan explorerscoutpatrullen erövrar Åland på cykel. Gruppens färdigheter och tidigare erfarenheter ska beaktas vid planeringen, så att inte en för tung hajk det första scoutåret samtidigt blir den sista utfärden för scouten.

Kom ihåg att informera föräldrarna tillräckligt noggrant om utelivets betydelse. Det är bra att de får veta vad verksamhet i naturen innebär i scoutverksamheten och vilken utbildning ledarna har. Då kan man undvika att föräldrarna i onödan oroar sig för barnens säkerhet och samtidigt kan barnen få hjälp med att packa ryggsäcken på rätt sätt och med rätt utrustning. Uppmana föräldrarna att packa tillsammans med barnen, inte åt barnen. Då föräldrarna på förhand får veta vad scouterna gör och hur de övernattar på hajker och förläggningar minimerar ni risken för missförstånd.

”Som akela lär man sig allt möjligt om utfärdernas betydelse. En gång kom en vargunge på utfärd med kabinväska och drog den efter sig på ojämna stigar. På en annan utfärd hade någon med sig en sågtandad fiskkniv att tälja med. Numera uppmanar vi redan i utfärdens informationsbrev scouterna att packa i ryggsäck och berättar att det nog är tryggt att ta med en vass täljkniv i och med att ledarna förvarar knivarna då de inte används.”

Läger

Lägren skiljer sig från hajker, förläggningar och andra utfärder i och med att de är längre: Ett läger ska vara minst tre nätter långt. Det är också aningen mer krävande att arrangera läger, men det är samtidigt mycket givande. Lägren ger definitivt scoutverksamheten sin sälta! Eftersom lägret räcker flera dagar hinner man omsätta många färdigheter i praktiken och utveckla gruppandan. Då hela kåren har läger tillsammans har de yngre möjlighet att se vad de äldre sysslar med och kårandan stärks. Det lönar sig för kåren att försöka erbjuda scouterna minst ett läger per år, eftersom man då har möjlighet att både träna färdigheter och ha roligt tillsammans.

Under lägren repeteras och konkretiseras det scouterna lärt sig under veckomötena, samtidigt som de lär sig mycket nytt. Scouterna blir säkrare på sina färdigheter, de får göra saker tillsammans och får många upplevelser som blir oförglömliga minnen. Lägren är också en miljö där barnen och de unga i de olika åldersgrupperna genomgår personlig utveckling. Man får nya ansvarsuppgifter eller kan ta de första stegen på ledarstigen som patrulledare för en lägerpatrull. Det är all anledning att fästa särskilt stor vikt vid patrullsystemet på läger.

Det är viktigt att inleda planeringen i tid – oberoende av om det handlar om kårens sommarläger, regionens vinterläger eller ett vandringsläger i Lappland. Programmet på läger, hajker och förläggningar planeras enligt scoutprogrammet och anpassas så att det är lämpligt för alla åldersgrupper. Det finns oändligt många teman och metoder, men kom ihåg att göra äventyret tryggt. För att garantera en trygg verksamhet är det viktigt att ledarnas kunskap och färdigheter är uppdaterade.

Redan i planeringsskedet är det viktigt att fundera på hur man kunde förverkliga åldersgruppsprogrammet på lägret. Hur bygger man upp ett balanserat lägerprogram så att ingen åldersgrupp prioriteras på bekostnad av någon annan och så att alla har rätt till eget program?

Traditionella evenemang

Scoutåret rymmer också många andra scoutevenemang än läger, hajker och förläggningar. Planera in dem i gruppens egen verksamhet så bärs kårkulturen vidare.

Thinking Day 22.2.

Thinking Day är B-P:s och hans frus Lady Olaves gemensamma födelsedag. Kåren kan fira dagen på olika sätt. I många kårer ordnas en fest eller liknande med internationell fostran som tema. Idén är att väcka intresse för scoutverksamheten och levnadsförhållandena i andra länder. Det är också vanligt att man hjälper scouter runtom i världen, speciellt i fattiga länder, genom att delta i någon insamling eller kampanj och samla in pengar för en donation till den internationella Thinking Day-fonden (Thinking Day Fund).

S:t Göransdagen 23.4.

S:t Göransdagen är scouternas viktigaste festdag och den firas till minne av vårt skyddshelgon. Baden-Powell valde Den helige Georg, alltså S:t Göran, till scouternas förebild. S:t Göran var en modig och trofast riddare som stred mot en drake. Legenden om S:t Göran är en av de mest centrala scoutberättelserna och den kan fungera som underlag för kårens egen fest. Ofta avger man scoutlöftet och delar ut förtjänsttecken på S:t Göransdagsfesten. Ända sedan scoutingens begynnelse har dagen firats enligt B-P:s instruktioner.

Scoutveckan i april

Scouterna firar scoutveckan den vecka som S:t Göransdagen infaller i. Veckan avslutas med Scouternas kyrkohelg, som är ett gemensamt nationellt evenemang. Vanligen bär scouter scoutkläder (scoutriggen eller t.ex. kårens egen college) eller scouthalsduk hela scoutveckan. Det är ett sätt att visa sin ideologi i skolan eller på arbetsplatsen. Det är bra om de vuxna berättar hur scoutdräkten ska användas och själva stolta fungerar som exempel. Då kanske också de yngsta vargungarna vågar visa sig inför sina klasskamrater i scoutdräkt och spejarscouterna tar mod till sig att bära scouthalsduken också i skolan. Under scoutveckan arrangeras också olika jippon där scouterna tjänar andra och man satsar på att göra scoutingen synlig.

Scouternas fredsdag i september

Världsscoutorganisationerna har utsett den tredje tisdagen i september till scouternas internationella fredsdag. Fredsfostran har allt sedan scoutverksamhetens början varit en central del av scoutingen. Redan under BP:s tid strävade scoutrörelsen efter ett världsomfattande broderskap. Idén om en fredsdag på hösten kom till vårt land från Sverige och det centrala temat är att acceptera olikheter. Fredsdagens budskap omfattar bland annat att bekämpa fördomar samt att befrämja jämlikhet och rättvisa. Fred innebär inte enbart avsaknad av krig. Det borde råda fred mellan såväl nationer som enskilda människor. Med fred avser man också arbetsfrid och frid för själen. Det är en garanti för att vi får leva i sämja med oss själva och med andra.

Självständighetsdagen 6.12.

Det finns många sätt att fira självständighetsdagen. Kårens traditioner kan därmed variera och man kan ordna fackeltåg, delta i uppvaktningen vid hjältegravarna, ordna en självständighetsfest eller delta i en gudstjänst. Självständighetsdagens gudstjänst kan till exempel arrangeras som ett samarbete där scouterna hjälper till med kollektuppbärning och textläsning. En naturlig del av en festlig ceremoni är att scouterna bär in fanan i kyrkan och fungerar som fanvakt. Då löftesgivningen sker i samband med gudstjänsten blir den en värdig högtidlighet som man länge minns.

Löftesgivning

Enligt scoutprogrammet borde man sträva efter att avge löftet vid inledningen av eller i början av en ny åldersgrupp. Ifall uppflyttningen sker vid julen är S:t Göransdagen ett naturligt val för löftesgivningen. Vid uppflyttning på hösten kan kåren exempelvis arrangera en gudstjänst i samarbete med församlingen eller hålla löftesgivningen på en gemensam utfärdsdag. Det är meningen att löftesgivningen ska vara karakteristisk för respektive åldersgrupp så den bästa lösningen är inte alltid att alla åldersgrupper avger löftet samtidigt i kyrkan.

Programevenemang utanför kåren

En viktig del av scoutprogrammet är att utvidga den bekanta närmiljön och att lära känna nya människor. De finska distrikten och Finlands Svenska Scouter (FiSSc) samt Finlands Scouter (FS) arrangerar olika evenemang som möjliggör detta. Syftet med evenemangen är, förutom att ge de unga en möjlighet att utvidga sina kontaktnät, att också erbjuda små kårers medlemmar tillräckligt många evenemang. I detta kapitel presenteras de program som de finska distrikten, FiSSc eller FS ansvarar för. Du kan läsa mer om de olika åldersgruppernas egna evenemang i respektive delar av Ledarmappen.

I många fall är evenemangen avsedda för alla kårer. Vissa evenemang, såsom till exempel de fyrar som arrangeras på regional nivå, är främst till för de kårer som inte har resurser att ordna egna motsvarande evenemang.

Uppflyttning

Tillbaka upp
Uppflyttningen från en åldersgrupp till följande är en viktig stund för barn och unga, varför man måste fästa särskild uppmärksamhet vid den. Det är mycket som samtidigt förändras i den unga scoutens hobby då uppflyttningen blir aktuell. De åldersgruppsspecifika målen för fostran, programmets karaktär och struktur, gruppens uppbyggnad och ledarskapet är allt sådant som förändras. Inom varje åldersgrupp har man särskilda traditioner i samband med uppflyttningen till följande åldersgrupp. Man kan ha ett uppflyttningsevenemang, man har aktiviteter som har att göra med uppflyttningen, man bekantar sig med de nya ledarna på förhand och har kanske något ”dop”.

Att anpassa programmet

Tillbaka upp

Olika kårer

Även om kårerna och deras verksamhetsförutsättningar är olika så genomgår alla kårers medlemmar en likadan utveckling, vilket medför likartade utmaningar. Kårens primära syfte är att fullfölja scoutprogrammet, alltså att arrangera verksamhet för åldersgrupperna. Principerna för det fostrande arbetet och de utvecklingspsykologiska lösningarna baserar sig på åldersgruppsindelningen. Scoutprogrammet i sin tur bygger på målen för fostran. Scoutprogrammet är uppbyggt så, att man kan genomföra det sådant det är.

I praktiken har kårerna varierande resurser för att genomföra ett scoutprogram som motsvarar rekommendationerna. Därför rekommenderas att kåren anpassar programmet enligt sina resurser. Kåren anpassar åldersgruppsindelningen inom de givna ramarna till rådande förhållanden och den aktuella situationen. Anpassningsbehoven kan bero på könsindelningen i pojk- eller flickkårer, ortens skolstruktur och utbildningsmöjligheter, vilka ledarresurser man har till förfogande under kvällstid och på veckoslut samt samarbete med och stöd av närliggande kårer. Scoutprogrammet anpassas alltså enligt de barn och unga som finns på orten samt enligt de verksamhetsförhållanden kåren har. I en del fall kanske det inte finns barm och unga i alla åldersgrupper. Kom ändå ihåg grundprincipen att om det finns ens en kårmedlem i en viss åldersgrupp, så finns den åldersgruppen i kåren! Ifall kåren har en åldersgrupp med bara en eller några få medlemmar så är det all anledning att starta en grupp tillsammans med en eller flera grannkårer. Till exempel roverscouterna kan mycket väl fungera i patruller som består av scouter från olika kårer.

Om spejar- eller explorerscoutlotsen är i roverscoutåldern blir stödet sannolikt mera likt det av en storebror eller storasyster. Då en äldre ledare är lots kan han vara ett mer fostrande stöd. Det är nödvändigt att vissa uppdrag sköts av en ledare som är över 22 år, även om inte enbart åldern är en tillräcklig förutsättning för att kunna fungera väl i ett scoutuppdrag. En scout i roverscoutåldern kan till exempel inte fungera som roverscoutlots.

Annorlunda program

Aktiviteternas utformning ger ofta utrymme för att anpassa dem enligt barnens och de ungas förutsättningar och enligt de lokala förhållandena. Man kan naturligtvis med fördel utnyttja alla de möjligheter som den egna orten erbjuder eller de specialkunskaper som medlemmarna eller deras föräldrar har. Alla aktiviteter har en utskriven målsättning. Det finns ändå många olika sätt att uppfylla målsättningarna. Det är inte nödvändigt att följa de anvisningar som givits om du har en bättre metod genom vilken scouterna uppnår de färdigheter och kunskaper som är målet för en viss aktivitet. Scoutprogrammet konkretiserar scoutmetoden. Scoutmetoden ger olika sätt att uppnå scoutingens målsättningar för fostran. Detta innebär i praktiken att en scoutledare enkelt kan tillämpa programmet och aktiviteterna inom scoutiga ramar om han behärskar scoutmetoden och känner till målen för fostran. Riktigt vad som helst kan inte vara scouting men scoutingens målsättningar uppnås inte heller nödvändigtvis genom att man ordagrant följer scoutprogrammet. Studera alltså grunderna för scoutingen noggrant innan du börjar anpassa programmet.

Annorlunda barn och unga

Varje barn och ung person är en individ, vilket beaktas inom scoutingen. Man lär sig att uppskatta olikheter och att fungera i grupp. Var och en får en möjlighet att delta enligt sin förmåga. Alla har styrkor som man försöker hitta, men alla har också svagheter som man måste bearbeta. Det är viktigt att ge positiv respons. På så sätt finner man de starka sidorna hos individen och kan förstärka dem och därmed barnets eller den ungas positiva självbild. Man får, och ska, anpassa programmet enligt den egna gruppen och enligt gruppmedlemmarnas behov.

Den egna gruppen är viktig. Ledaren måste hålla i minnet att gruppen är mer än summan av dess medlemmar. Som ledare är det din uppgift att se varje individ i gruppen och att hitta allas starka sidor. Tillsammans är ni starkare än vad var och en för sig. Några kan behöva särskilt stöd för att klara sig i scoutverksamheten. Som ledare är du en av barnets eller den ungas vuxna fostrare. Därför är det bra för dig att känna till något om gruppmedlemmarnas bakgrund för att kunna ta hänsyn till den då du planerar verksamheten, som ju ska motsvara allas behov. Du får en del information av föräldrarna men genom att observera hur gruppmedlemmarna fungerar och i hurudana situationer de behöver hjälp kan du också reagera genom att förändra er verksamhet. I en del grupper kan det vara nödvändigt att minimera antalet skrivuppgifter eller att hålla barnen pratsamma hela mötet. För en grupp kan det vara viktigt att utfärdsmålen är lättillgängliga ifall någon medlem är rörelsehindrad. Du hittar mer information på biblioteket eller på internet och du kan lära dig mer genom att delta i olika utbildningar.

Verksamheten ska vara sådan att alla har möjlighet att delta. Beakta gruppmedlemmarnas språkkunskaper, övertygelse, kulturella bakgrund, allergier och personliga förmågor och begränsningar. Inom scoutingen samlas väldigt olika människor; bra ledare, experter på knopar, scouter från främmande kulturer, handikappade scouter med flera. Alla är de ändå scouter. Det viktigaste är att du som ledare har viljan att bekanta dig med alla barn och unga och att du har förmågan att stöda var och en som en medlem i gruppen.

Målsättningen är att alla barn och unga ska få sådant stöd att de kan uppleva att de lyckas. Det kan innebära att du som vuxen måste arbeta för att nå målet: söka information, arrangera olika saker på förhand eller skaffa stöd och hjälp för att sköta de praktiska arrangemangen. Du måste vara medveten om detta och identifiera dina egna resurser. Försök alltid tillsammans i kåren medvetet hitta fungerande lösningar.

Vänta inte på att det besvärliga barnet slutar scoutingen, för en sådan situation är tråkig för alla inblandade. Ta istället itu med situationen i tid och försök korrigera den. Sköt utmaningen på ett sådant sätt att alla är medvetna om vilka åtgärder som vidtagits och varför. Ibland räcker dock inte resurserna eller kunskapen till för arbetet med utmanande barn eller unga. Den vuxna måste också kunna identifiera och acceptera det och sköta om saken tillsammans med barnet eller den unga och dess målsmän.

Troligen kommer alla barn och unga i gruppen att någon gång behöva hjälp, stöd, handledning och undervisning. En del behöver mer stöd eller uppmärksamhet än andra. Det finns barn som har koncentrationssvårigheter eller som har svårt att jobba i en grupp. Om barnet har en diagnos och barnets behov av stöd är konstaterat så kan det hjälpa ledaren i hans uppgift att känna till diagnosen.

Bästa sättet att få mer information om medlemmarna i din grupp är att ta upp saken till diskussion med föräldrarna. Föräldrarna eller målsmännen vill för det mesta barnets bästa, men deras metoder kan variera stort. Bli därför inte förbryllad om de av rädsla för stämpling av barnet inte vill tala om hans svårigheter eller sjukdomar. Minns att föräldrarna har rätt att inte berätta om barnet. Det finns ändå saker som du som ledare med tanke på säkerheten måste känna till då ni till exempel ska på utfärd. Dessa saker är till exempel allergier, medicinering, simkunnighet samt vissa sjukdomar som till exempel epilepsi, diabetes och astma. De övriga gruppmedlemmarna behöver inte denna information, så du ska inte dela med dig av den till dem.

Orsakerna kan vara många till att föräldrar inte vill berätta om barnet eller den unga och om hur det är bäst att fungera gentemot honom. Det kan till och med hända att de inte vet. Barn beter sig olika hemma, i skolan, i hobbyer och med sina kompisar.

”Föräldrarna har kommit överens om att deras barn kommer på läger och de berättar att han inte kan sova utan belysning eller tillsammans med andra barn, att han behöver en vuxens sällskap men ändå kan ha svårt att somna. På lägret sover barnet tillsammans med de andra barnen och utan belysning – och inga problem uppstår. Talade föräldrarna osanning? Inte alls. De försöker göra barnets liv lättare också i hobbyerna, men samtidigt som omgivningen förändrades så förändrades också barnets beteende. Tvivlar du på föräldrarnas förmåga att fostra sitt barn? Minns att barn kan bete sig väldigt olika i olika omgivning. Föräldrarna är säkert glada då de får höra att allt gått bra under lägret. De har kanske många upplevelser av situationer då det inte gått så bra. Speciellt för föräldrar som har utmanande barn är det fint att få positiv respons om hur deras barn betett sig och klarat sig. Det kan stärka deras föräldraskap och deras tro på att deras barn kommer att klara sig i världen.”

Följande faktorer underlättar anpassningen av barnen:

Rutiner och regelbundenhet, till exempel samma inledningsceremoni på flockkvällen, en viss mötesplats och -tid.

Regler och överenskommelser. Var och en vet hur man beter sig på scoutmötet och vad som förväntas av dem.

Förberedelser och framförhållning. Det hjälper om man delar ut verksamhetsplanen till hemmen. Då kan målsmännen berätta för barnet vad som kommer att hända på mötet. Kom också ihåg att meddela om förändringar.

Vuxet stöd. Berätta vad som kommer att hända och vad som förväntas av barnen i nya situationer. Spännande situationer kan också bli lättare om ledaren finns till hands.

Sisuscouting

Tillbaka upp
Sisuscouting är scouting anpassad för personer med sinnes-, rörelse-, eller utvecklingshandikapp. Verksamhetens logo är en groda som symboliserar ”sisu”, att inte ge upp. Gruppmedlemmarna kan vara väldigt olika så den bärande idén är att genomföra programmet så att allas individuella förutsättningar beaktas. Därför kräver handikappscouting att ledaren är uppmärksam och det kan vara bra att vara flera ledare eller att ha en personlig stödperson för någon av scouterna. Kåren kan också ha en separat patrull för handikappscouter.

Det är viktigt att anpassa verksamheten enligt varje gruppmedlems förmåga. Scoutprogrammet fungerar som riktlinje för verksamheten och programmet anpassas enligt behov. Principer, metoder och verksamhetsformer är i övrigt de samma som i all annan scoutverksamhet. Scoutprogrammet anpassas enligt gruppmedlemmarnas inlärnings- och rörelseförmåga. Ni kan till exempel göra aktiviteter ur en annan åldersgrupps program eller vid behov förenkla eller förändra aktiviteterna så de passar patrullen.

Det lönar sig att lära sig i små portioner och pröva på olika metoder. En handikappscout kan mycket väl delta i en scoutgrupps verksamhet om man bara anpassar verksamheten och omgivningen. Det viktigaste är att ingen lämnas utanför. Planera alltså programmet så att alla kan delta. Hitta på alternativ om någonting är för svårt!

För ledaren är det skäl att med föräldrarna diskutera sådant som måste beaktas. Be om råd av mer erfarna ledare i kåren och av föräldrarna eller målsmännen. Det finns också information i litteratur och på internet. Då du tar reda på saker är det sedan lättare att planera verksamhet som är lagom utmanande och som ger var och en upplevelse av att lyckas. Minns också att det viktigaste inte är att ledaren är boklärd, utan att han har förmågan att se varje människa som en värdefull individ och kan fungera på ett naturligt sätt med alla.

Handikappflocken eller -patrullen

Det är ibland omöjligt att ta med en handikappscout i en grupp med lika gamla barn och unga. En helt separat handikappflock eller -patrull kan ge alla scouter en möjlighet att både fungera i en egen grupp och delta i kårens gemensamma verksamhet tillsammans med de andra scouterna. Handikappatrullens medlemmar kan vara i olika åldrar och även vuxna kan delta. Handikappscoutledaren kan vara en vuxen eller minst 15-årig scout. Vanligen behöver man flera ledare än en. Dessutom kan stödpersoner delta i utfärder och läger. Också andra än scouter kan fungera som stödpersoner. Även om en handikappscout har en stödperson, bör scouten tryggt kunna delta i program och evenemang under ledning av de andra kårledarna.

Handikappflocken eller -patrullen kan som sagt följa antingen sin åldersgrupps scoutprogram eller utföra en annan åldersgrupps aktiviteter. Handikappscoutens scoutstig kan vara annorlunda än en jämnårigs. Varje scout har dock också behov av sällskap av jämnåriga vid sidan av ett program som är anpassat för en själv. Även om handikappscouterna skulle fungera i en egen grupp i kåren är det viktigt att ge scouterna möjlighet att delta i den egna åldersgruppens program. Det berikar säkert kårens vardag om ni integrerar handikappscouter i all möjlig verksamhet i kåren. Ha som mål att alla scouter i kåren är genuint jämlika!

Beakta med handikappscouter:

– händighet

– rörelseförmåga

– läs- och skrivkunskap

– koncentrationsförmåga

– förmåga att förstå skriftliga och muntliga instruktioner

– gestaltningsförmåga

– hörsel, syn och balans

– minne

– specialintressen

– rädslor

– förmåga att fungera i grupp och sociala färdigheter

– ålder och utvecklingsnivå

Sätt dig för en stund in i handikappscoutens situation och fundera på hur man kan planera verksamheten så att den motsvarar allas specialbehov, är trygg och scoutig. Handikappscouting är inte att göra istället för någon, utan att göra tillsammans och att lära sig genom att göra!

Invandrare i scoutingen

Tillbaka upp
Scoutrörelsen är internationell, det finns scouter överallt i världen. I Finland skulle scoutingen kunna vara en genuint mångkulturell hobby eftersom scoutverksamheten är öppen för alla och partipolitisk obunden. Barn, unga och vuxna kan komma med, oberoende av kön, religion eller kulturell bakgrund. Scoutingen är en bra hobby för var och en.

Invandrare är ett allmänt begrepp med vilket man avser en person som har utländsk härkomst och som av en eller annan orsak flyttat från ett land till ett annat. Orsakerna till invandring varierar. Några flyttar på grund av arbete eller studier medan andra lockas till ett nytt land på grund av parförhållande eller i hopp om ett bättre liv. En del måste också fly sitt hemland på grund av krig eller förföljelse. Invandrarna har småningom ökat i antal. År 2007 bodde drygt 130 000 utlänningar stadigvarande i Finland. Scoutingen kan fungera som ett stort stöd för integreringen av ett barn eller en ungdom i det nya hemlandet. För barn i skolåldern spelar förstås skolsystemet den viktigaste rollen, men också de erfarenheter och möjligheter till kommunikation med andra barn och unga som fritidsaktiviteter kan erbjuda är av stor betydelse. Det viktigaste är inte varifrån man kommer utan att det finns ett intresse för scoutverksamhet.

Ofta möts invandraren dock av en annan kultur, en språkmur eller fördomar som kan vara ömsesidiga. Ofta handlar det bara om praktiska arrangemang. Diskutera exempelvis hur ni skall beakta de matvanor och den klädsel som scoutens kultur eller religion förutsätter. Föräldrarna är inte nödvändigtvis bekanta med scoutingen, så förmedla information och ge dem en korrekt bild av verksamheten. På www.partio.fi hittar du bland annat scoutbroschyrer på många olika språk. Nuförtiden talar man ofta också om andra generationens invandrare, det vill säga personer med invandrarbakgrund som är födda i Finland och vars föräldrar är invandrare. Andra generationens invandrare är vanligen finska medborgare och behärskar finska eller svenska som sitt andra språk. I dessa fall uppstår kanske inte någon språkmur och kulturskillnaderna kan också vara mindre, som en följd av att integreringsprocessen pågått en längre tid.

Varje scout respekteras sådan han eller hon är. Det är därmed viktigt att garantera att också barn och unga med invandrarbakgrund får känna att deras etniska identitet är en positiv sak. Inom scoutverksamheten kan vi stöda detta exempelvis genom att bekanta oss med scoutens kultur. Klargör och lyft fram kulturella och religiösa skillnader i den mån scoutprogrammet det kräver, men var försiktig med att överbetona skillnaderna. Bemöt var och en som jämlik och beakta de andra kulturernas seder. Sträva efter att göra er av med fördomar och ta in scoutingens internationella karaktär i den dagliga verksamheten.

Mångkulturalitet innebär nya utmaningar i vårt sätt att se på världen. Sådant som vi sett som självklart kan utmanas i mötet med någon från en annan kultur. Att komma från en annan kultur behöver inte betyda att man kommer från ett annat land. Till exempel sinneshandikappade har också sin kultur: de döva har sitt språk och sitt sätt att gestalta världen. Upprätthåll en öppen anda och ge alla en möjlighet att delta!

Lekar

Tillbaka upp
Att leka och tävla är en väsentlig del av scoutingen och scouter i alla åldrar leker. Leken är ett verktyg som kan användas i många olika syften. Då leken används rätt främjar den gruppandan och visar vilken betydelse regler har. Med hjälp av lekar kan man lära känna gruppens medlemmar bättre, göra gruppandan bättre för att kunna fungera som en grupp, lära sig regler och ta tag i eller påverka den rådande stämningen i gruppen.

Leken bör vara sådan att alla kan delta i den. Istället för individuella tävlingar bör man välja lekar och tävlingar som lyfter fram samarbetets kraft och undvika att någon gör bort sig. I en bra lek behöver man inte göra bort sig eller vara rädd, den är rolig, säker, mångsidig och lämpligt spännande. Då man väljer lek bör man tänka på lekens syfte, alltså vad vill man uppnå genom leken? Ska den vara rogivande, pedagogisk, repeterande eller återkommande? Grundidén till många lekar går ofta att anpassa till flera olika syften, och genom att ändra en lek kan man få den att passa för ens eget syfte på ett enkelt och roligt sätt.

Det finns en mängd olika lekar och tävlingar: minneslekar, samarbetslekar, ordförklaringslekar, domino, bingo, pussel, kunskapstävlingar, snabbhetstävlingar, korsord, tärningsspel, stafett, kyrkråtta, nata, med mera. För att hitta lämpliga lekar kan man använda lekböcker, men det finns även mycket på internet. Pröva med olika sökord så som ”rörelselekar”, ”innelekar” eller ”sällskapslekar”.

Beakta följande då du väljer lekar eller tävlingar:

  • Använd dig av olika lekar och tävlingar, Ingen blir motiverad av att leka samma lekar i all evighet.
  • Skaffa rätt utrustning och se till att den är i användbart skick.
  • Börja med att förklara lekens eller tävlingens regler. Berätta dem klart och tydligt. Visa vid behov hur man gör eller ta en övningsomgång. Berätta även när och hur leken tar slut.
  • Förvissa dig om att alla förstått reglerna och hur det går till.
  • Dela vid behov in dem som ska leka i grupper. Använd olika sätt, till exempel indelning i tre, utstyrseln (alla som har halsduk i det ena laget), födelsemånad, förnamnets begynnelsebokstav, lottning o.s.v. Se upp så ingen blir utanför. Om någon inte kan vara med, ge honom en annan uppgift, till exempel bokförare, poängräknare, eller domare.
  • Följ med leken och se till att den är trygg. Se upp för vassa hörn, fönster eller hala golv.
  • Övervaka att leken leks rättvist och att reglerna följs. Var opartisk.
  • Avsluta leken då den ännu är rolig men så att slutresultatet inte blir oklart. Berätta resultatet och lär deltagarna att både vinna och förlora.

På internet finns otaliga sidor med lektips och instruktioner. Skriv in ordet ”lekar” i en sökmotor så är det bara att välja.

Tapto

Tillbaka upp
Med tapto avser finlandssvenska scouter såväl sången Tapto, som de andakter eller stilla stunder som avslutar möten eller dagen på läger och utfärder. Det är en gemensam stund som skapar gemenskap mellan gruppens medlemmar. Tapto eller den stilla stunden behöver inte vara konfessionell, även om en andakt också är ett naturligt sätt att uppfylla den andliga fostran som ingår i scoutverksamheten. I scoutfostran följer kåren sin bakgrundsorganisations (ofta en evangelisk-luthersk eller ortodox församling) eller den enskilda scoutens personliga övertygelse (då man inte har någon religiös bakgrundsorganisation). Var och en ska beredas möjlighet att utöva sin religion. Detta är bra att beakta då man håller andakter.

Många andakter eller tapton är sådana att de passar alla, oberoende av religion. De kan t.ex. handla om fred eller vara stilla stunder då man varvar ner. Tapto kan behandla många viktiga gemensamma och också svåra frågor genom berättelser eller gemensam diskussion. Tapto är exempelvis ett bra tillfälle att behandla frågor om etik och moral och att ta upp problem som hör ihop med gruppens verksamhet. Det är till stor del ledaren som avgör i hur hög grad religionen kommer fram i taptot. Ledaren kan be församlingen om hjälp. En del församlingar har anställda som har scouting som ett av sina ansvarsområden (sådana församlingsanställda kallas i scoutsammanhang för Frans, på finska Seppo). Ifall församlingen inte har en sådan anställd kan du be ungdomsprästen eller en ungdomsarbetsledare att någon gång hålla en andakt eller ett möte med religiöst tema för din grupp. Det lönar sig också att ha kontakt med församlingen då ni planerar lägerkyrka eller en andakt på en söndagsutfärd.

Temat för taptot eller andakten kan vara nästan vad som helst, men det är bra att beakta hur deltagarna själva upplever olika frågor och vad som intresserar dem. Det kan vara anledning att undvika för besvärliga eller högtflygande teman. Med äldre scouter kan man också diskutera mer och djupare och ge var och en möjlighet att föra fram sin åsikt. Då ni behandlar svåra frågor såsom skilsmässa, sjukdom eller död är det viktigt att behandla saken ända till slut så att det inte blir en börda som bekymrar eller skapar rädslor hos deltagarna.

Syftet med Tapto är att väcka tankar men också att ge deltagarna en lugn och stilla stund. En bra andakt innehåller också upplevelser och vädjar till deltagarnas känslor. Andakten behöver ändå inte innebära att barnen enbart sitter tysta i ring och lyssnar på ledarens berättelse. Pröva att gå ut på ”sinnesutfärder”, gå längs en ljusstig eller uppför ett drama tillsammans.

Det finns lika många olika andakter som andaktshållare och andakten eller taptot får alltid något av ledarens karaktär. Man kan använda många olika element i samma taptostund, sång, bön, tal, lekar mm. Vanligen är det lagom att reservera 5–10 minuter i slutet av mötet eller kvällen för tapto. Genomförandet kan variera. Du kan använda dikter, berättelser som fortsätter från möte till möte, lärorika livssagor, tänkvärda ord längs en ljusstig, berättelser vid lägerelden, avslappning, traditionella sagor, berättelser ur Bibeln, reflexspårning, tacksamhetsstunder eller musik. Det ger ofta mervärde om du kan utnyttja naturen som en plats för stillhet. Speciellt på utfärder och läger lönar det sig att ta vara på den chansen.

Taptostunden avslutas ofta med syskonring, då man står hand i hand så att höger hand är i kors över den vänstra. Finskspråkiga scouter håller händerna tvärtom, vänster över höger. I syskonringen kan man säga något eller några väl valda ord eller sjunga en sång. Ibland läser man scoutbönen tillsammans och ofta avslutar man med sången Tapto. Bland finlandssvenska scouter avslutar man ringen t.ex. genom att skicka en ”kläm” genom hela ringen, eller genom att försiktigt öppna ringen genom att lyfta upp händerna och samtidigt släppa taget. Ett annat sätt är att man då ringen ännu är sluten ”skakar hand” och säger god natt och därefter släpper taget om kamratens hand. På detta sätt avslutas dagen i en trygg gemenskap, från vilken var och en i ro kan söka sig mot kvällssysselsättningar eller till sängs. Ta reda på vilka taptotraditioner man har i din kår och lär ut dem till scouterna i din egen grupp.

Böner och kristet material

Då andakten har en kristen religiös karaktär kan ni läsa berättelser ur Bibeln, be tillsammans eller diskutera annalkande helger. Bibeln, Katekesen och Psalmboken är några källor, men det finns också andaktsböcker för barn och böcker med andliga barn- och ungdomssånger. Du hittar dem på biblioteket eller genom att tala med barn- och ungdomsarbetsledare i din församling. Du kan också söka efter bibeltexter eller tips för andliga stunder på internet, till exempel på Evangelisk lutherska kyrkans webbplats eller på Kyrkans utlandshjälps webbplats.

Böner

Böner passar bra i samband med andakts- och taptostunder. Ni kan be med egna ord, eller använda bön- och andaktsböcker som stöd. Det är lätt att göra egna böner. Ni kan till exempel sammanställa en egen kvällsbön för hela gruppen eller låta var och en i tur och ordning säga något som ni tillsammans ber för. Bön är människors sätt att tala med Gud, och det behövs inte alltid ens ord för det. Scoutbönen används också i vissa kårer i samband med Tapto. Du hittar mer tips med anknytning till böner på Finlands evangelisk-lutherska kyrkas eller på Svenska Kyrkans webbplatser.

Scoutbönen:

Käre Fader i din himmel,

Du som alltid hjälper mig.

Var jag går i Världens vimmel

hör min bön som söker Dig.

Hjälp mig leva Dig till ära,

hedra Finland, mor och far,

min och andras bördor bära.

Hjälp mig följa scouters ideal.

Fransiscus av Assisis fredsbön:

O Herre gör mig till ett redskap för din frid

Där hat finns, låt mig föra in dit kärlek

Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse

Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet

Där tvivel finns, låt mig få komma med tro

Där osanning finns, låt mig få komma med sanning

Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet

Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen

Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset

O Gudomlige Mästare, låt mig sträva

Inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta

Inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå

Inte så mycket efter att bli älskad, som att älska

Ty det är genom att ge, som man får,

genom att förlåta, som man blir förlåten och

genom att dö som man uppstår till det eviga livet

Naturen

Skogen och naturen erbjuder många möjligheter till stilla stunder och funderingar kring livets stora frågor. Miljö- och naturskydd är bra teman för taptostundernas berättelser och som inledning till diskussioner. Naturen är en plats för taptostunden. Hajkernas stämningsfulla lägerbål blir ofta fina minnen, men ni kan också avsluta veckomötet ute i naturen. Gör en ljusstig eller en reflexspårning med tänkvärda ord eller utdrag ur berättelser, lek en lugnande lek i kvällsskymningen, tillverka naturkonstverk eller gå på en tyst promenad i närterrängen.

 

I stunder av djupt allvar

Taptot kan ge en möjlighet att också behandla svåra saker. Det kan handla om aktuella händelser i samhället eller det egna livet, om sådant som tynger sinnet, eller om frågor och situationer som kan kännas skrämmande. Det är ändå viktigt att tala om även de svåraste frågorna, att diskutera dem och helst behandla dem till slut, så att inget blir kvar som bekymmer eller oro hos deltagarna. Var ärlig, ge information på en lämplig nivå för målgruppen och se till slut till att alla har det bra. Det är viktigt att bevara en känsla av trygghet, så att barnen och de unga inte oroar sig för mycket. Speciellt yngre scouter kan låta fantasin kompensera de luckor som lämnas obehandlade, vilket kan leda till oro och ångest. Försök alltså i mån av möjlighet att skapa en trygg stämning och en tro på framtiden, också då ni behandlar svåra ämnen.

Barnens rätt

Då man utarbetade ett utvecklingspolitiskt program för barn- och ungdomsärenden konstaterade flera folkrörelser att barn och unga inte vet tillräckligt om sina rättigheter. Ni kan ta upp detta tema och diskutera hur barnens rättigheter beaktas i familjen, i skolan, i den egna kommunen, i Finland och på olika håll i världen. Vad innebär det i praktiken? Har barn plikter, t.ex. gentemot andra barn eller sina föräldrar och andra vuxna? Var går gränsen för barnets fysiska och psykiska självbestämmanderätt? När är det bäst för barnet att lyda, och när får man vägra? Vad kan man göra om barnens rättigheter hotas? Var kan man få hjälp och vems plikt är det att ingripa.

Läs mer om barnens rättigheter på till exempel Rädda barnens eller Mannerheims barnskyddsförbunds webbplatser. På sidorna kan du bland annat studera FN:s konvention om barnens rättigheter.

Andra teman som kan diskuteras:

– olikheter

– droger och rusmedel

– flickor och pojkar

– ensamhet

– självkänsla

– kamrater och vänskap

– mobbning

– känslor

– en närståendes sjukdom eller död

Scoutberättelser

Tillbaka upp
Berättelser och legender spelar en viktig roll inom scoutingen. En berättelse kan fungera som inledning till en lek eller till att lära sig något nytt. En kvällsberättelse i slutet av mötet lugnar, men sagor och berättelser kan också användas för att liva upp stämningen. Beroende på åldersgruppen har man olika målsättningar med berättandet. För vargungarna kan man använda sagor och berättelser som inledning till programmet, medan berättelsen för äventyrsscouterna kan utgöra en spännande bakgrund till en terränglek. Inom de äldre åldersgrupperna kan man finna fler dimensioner i berättandet – scoutberättelserna kan bland annat användas för att förmedla scoutingens värdegrund.

Berättande är en konst i sig. En konst som inte alla behärskar från födseln, men i likhet med andra färdigheter kan man träna sig i att berätta. Det är idé att förbereda sig väl inför berättandet. Beakta både målgrupp och situation då du väljer berättelse. Berättelsen kan ha många syften. Den kan fungera som andaktsstund eller tapto, som godnattsaga på hajken eller förläggningen, som ramberättelse för en uppgift eller för en lek, som undervisning eller som rent tidsfördriv. Begrunda också vilka reaktioner du vill att berättelsen skall ge upphov till.

Genom berättelserna kan du lyfta fram mångfald och olikheter. Vad handlar berättelsen om? Kan du bjuda på något annat än den traditionella scenuppsättningen i sagan? Kan familjen i sagan se ut på något annat sätt än pappa Mats, mamma Maja och två barn? Genom olika slags berättelser kan scouter med olika bakgrund känna sig beaktade och få positiva förebilder som de kan identifiera sig med. Samtidigt får de som omfattas av normen i samhället ta del av olikheter och mångfald. Välj modigt berättelser från olika kulturer och kontinenter!

Det finns en mängd olika berättartekniker, och alla har sitt eget sätt att berätta, men några saker lönar det sig för alla att hålla i minnet.

Ämnet:

Det finns lika många ämnen som det finns sagor. Den religiösa litteraturen innehåller många exempel på berättelser med religiöst tema. En del av berättelserna i Bibeln är ganska vilda, men du hittar också många andra berättelser där. Det beror också mycket på vilken berättarstil du använder. Budskapet går bäst fram om du kan relatera berättelsen till åhörarnas vardag. I biblioteket hittar du t.ex. Barnens Bibel eller andliga berättelser för barn. Också berättelserna om B-P och legenden om S:t Göran är bra berättelser. Det finns säkert legender och kanske spöksagor som anknyter till kåren, kårmedlemmarnas hembygd och dylikt. Fråga på biblioteket, av äldre släktingar, bekanta eller hitta på själv. Vad är roligare än en hemlig legend, som bara några få känner till, exempelvis uppbyggd kring kårens namn?

Klassiska äventyrsberättelser och folksagor innehåller ofta lärdomar samtidigt som de är både humoristiska och fartfyllda. Det lönar sig att bekanta sig med både sagoklassikerna och modernare versioner.

Uppbyggnaden:

Rytmen ger berättelsen en struktur. Grundstrukturen består av en medryckande inledning, en mittendel som innehåller de olika centrala händelserna och ett slut som

binder ihop berättelsen. Alldeles huvudlösa historier har bokstavligt talat varken rim eller reson, men i princip kan man tillämpa grundstrukturen på många olika sätt.

Ramberättelsen är en berättelse som innehåller en annan berättelse. Berättelser som har en fortsättning, följetonger, kan delas upp i lämpliga delar t.ex. över flera möten, eller så att en berättare inleder och någon annan fortsätter osv. Ibland kan det vara svårt att utveckla följetonger, i och med att berättelsens inledning kan glömmas bort mot slutet. En följetong passar kanske därför bäst som tapto eller som kvällssaga, men är inte nödvändigtvis det bästa valet till bakgrundsberättelse.

Speciellt folksagorna innehåller ofta speciella karaktärer och klara motsatser. Var försiktig med dessa, så att ingen eller något får en stämpel; hur beskrivs exempelvis olika nationaliteter i sagan? Sådana sagor kan dock vara utmärkta som bakgrund för att fundera över stereotypier.

Framförandet:

Det är inte meningen att sagans struktur skall binda berättaren. Anpassa berättelsen till situationen, också om du använder en färdig berättelse. Var inte heller allt för allvarlig, utan utnyttja humor, lustiga händelser och spänning i lagom stora portioner. Om du lever dig in i historien rycker du också lyssnarna med. Ingen orkar bli ivrig om du läser en bok rakt upp och ned med monoton röst. Använd hjälpmedel och rekvisita. Då du berättar kvällssagan kan du klä dig i en kåpa och tända ljus. Ta fram en nyckelknippa och berätta en berättelse om varifrån nycklarna kommer. Som alternativ till berättelser kan du också använda ramsor, dikter, tänkvärda tankar, aforismer, drama, böcker och sånger. Biblioteket är den bästa källan och bibliotekarien på barnavdelningen kan också hjälpa dig om du vet för vilket ändamål du söker en berättelse.

Scoutberättelserna

De traditionella scoutberättelserna förmedlar en bit av historien men presenterar också scoutingens värderingar på sitt eget sätt. Berättelserna om B-P, Kim, S:t Göran, samt Grodan i gräddstånkan är de mest centrala scoutberättelserna. Låt historiens vingar susa, dramatisera, dela upp berättelserna i avsnitt att användas vid tapto, eller låt berättelserna leda in scouterna i det ni ska göra.

– berättelser om B-P:s liv

– berättelserna om Kim

– B-P:s afrikalegender

– legenden om S:t Göran och draken

– Grodan i gräddstånkan (handikappscouternas symbol)

Gruppanda

Tillbaka upp
Det är viktigt att skapa en gruppanda. Alla åldersgrupper fungerar i grupper, det är bara gruppernas uppbyggnad och ledare som varierar. Ledaren bör satsa på att svetsa samman gruppen, eftersom en god anda är förutsättningen för att en grupp ska kunna fungera friktionsfritt. En förtätad och sporrande gruppanda ger varje gruppmedlem en möjlighet till positiva erfarenheter och förebygger uppkomsten av problemsituationer. Utan en god gruppanda fungerar ingen grupp särskilt länge!

 

 

Metoder för att bygga upp gruppandan

• Gemensam tid och lugn takt. Det lönar sig att sätta ned mycket tid på att lära känna varandra. En gemenskap uppkommer inte i ett nafs, utan med tiden då gruppen gör saker och växer tillsammans.

• Gemensamma upplevelser. Att göra saker tillsammans, som grupp, skapar en känsla av samhörighet. Till exempel gruppens egna projekt, lillajulsprogram eller traditionella spratt man lurat andra med kan ge de bästa minnena. Gruppen kan också ha en ritual för att ta in nya medlemmar i gruppen.

• Gemensamma kännetecken och symboler. Gruppens namn hör till de viktigaste symbolerna och det är bra om gruppens medlemmar får vara med och välja gruppens namn. I många kårer går man i B-P:s fotspår och ger grupperna namn efter olika djur. I en del kårer använder man samma traditionella namn om och om igen på grupper i en viss åldersgrupp. De bestående namnen förenar gruppen och dess medlemmar till en mycket större helhet. Gruppen kan också ha en egen vimpel, loggbok, maskot, egna klädesplagg eller prydnader till scouthalsduken. Dessa symboler kan gå vidare som ett värdefullt historiskt arv från föregångare till nya grupper med samma namn.

• Gemensamma mål. Projekt förankras bäst hos gruppen då medlemmarna tillsammans kommer överens om målsättningarna. De mål som ledaren talar för känns inte nödvändigtvis som ens egna, men ett gemensamt beslut om riktlinjer klargör verksamhetens mål och mening för alla medlemmar.

• Gemensamma spelregler. Regler som gruppen kommit överens om hjälper gruppen att förebygga olika situationer. Fundera på hur man ska göra redan innan situationen är ett faktum.

• Egna grejer. Vi-andan stärks av sådant som är gemensamt bara för den egna gruppen, exempelvis historier, minnen, hemliga språk och matkärlspåsar man gjort själv.

•Upplevelsen av att lyckas. Då alla medlemmar får uppgifter de kan klara av får alla lyckas och alla får uppleva känslan av att vara uppskattade. Detta höjer stämningen i gruppen.

Gruppbildningsövningar

Då gruppen inleder sin verksamhet börjar man naturligtvis med att bekanta sig med varandra. Gruppbildningen fortgår ändå långt efter det första mötet och olika övningar kan gärna tas med i programmet längs hela scoutstigen. Genom gruppbildningen försöker vi öka känslan av trygghet och bygga en grund för inlärning och skapa en miljö där medlemmarna känner sig trygga att visa sina känslor. Gruppbildningsövningarna kan anpassas efter behov och grupp eftersom det finns allt från vilda lekar till lugna skrivuppgifter att välja mellan. Olika övningar hittas till exempel i lekböcker och på internet.

• Övningar för att bekanta sig med varandra passar bra för nya grupper där medlemmarna inte känner varandra sedan gammalt, eller då en ny medlem kommer med i gruppen. Exempel: Namnlekar och lekar där gruppen ordnar sig på led enligt till exempel hårfärg eller skonummer.

•Övningar i att uttrycka sig stärker gruppmedlemmarnas kommunikationsfärdigheter och mod. Exempel: olika pantomimlekar och övningar i att uppträda.

• Samarbetsövningar stöder gruppens samhörighetskänsla och underlättar gruppbildningen. Till exempel olika äventyrsbanor och problemlösningsuppgifter passar bra för att öka sammanhållningen i gruppen.

• Tillitsövningar utvecklar förmågan att lita på andra, och att vara pålitlig. Ett exempel på en sådan övning är en där alla deltagare ställer sig tätt, tätt i en ring, och sedan samtidigt sätter sig ned i famnen på den bakomvarande.

•Positivitetsövning. Övningar i att ha en positiv inställning hjälper medlemmarna att se goda sidor hos de övriga gruppmedlemmarna och att ge uppmuntrande feedback åt andra. Detta kan till exempel övas så att alla går runt och skriver positiv feedback på lappar som de andra har på ryggen.

• Lekar och tokerier av alla slag lättar upp stämningen och får gruppen att skratta tillsammans.

Planering av verksamheten

Tillbaka upp
Väl planerat är hälften gjort. Detta låter kanske som en kliché men det är sant. Var och en av oss har troligen flera gånger bittert fått erfara sanningen i detta talesätt. Då du planerar verksamheten för din grupp i förväg besparar du dig själv många gråa hår under verksamhetsperioden.

Terminsprogram

Man kan jämföra uppgörandet av ett terminsprogram med att lägga pussel. Ett viktigt stöd i planeringen får du i åldersgruppsdelarna i denna mapp. Det lönar sig att göra upp programmet för ett halvt år i taget, alltså separata program för höst- och vårtermin. Åldersgruppens aktiviteter och evenemang utgör en ram för terminsprogrammet.

Ett bra terminsprogram görs alltid skriftligt. Programmet upptar datum för varje möte samt vad mötet har för tema och vad man kommer att göra på mötet. Det lönar sig också att skriva in vilken ledare som bär huvudansvaret för mötet och hurudant material som kommer att behövas.

Vid planeringen är det skäl att börja med att pricka in alla evenemang som berör gruppen, både kårens egna och de som ordnas av FiSSc (Finlands Svenska Scouter) eller FS (Finlands Scouter). Ledaren bör noga överväga vilka evenemang gruppen deltar i och vilka egna evenemang som borde arrangeras för gruppen.

När man bestämt vilka evenemang gruppen ska delta i är det dags att fundera vilka förberedelser dessa evenemang kräver så att man kan reservera tillräckligt mycket mötestid för dem. Före vargungeförläggningen bör man öva hur man packar ryggsäcken och före ett nationellt explorerevenemang behöver gruppen flera möten för att förbereda sitt eget program.

När evenemangen är valda är det dags att välja vilka aktiviteter som ska utföras. Bekanta dig med instruktionerna i förväg och reservera tillräckligt med tid så att rätt mängd aktiviteter och märken blir gjorda. Många aktiviteter omfattar också stor valfrihet. Ledarens uppgift är att veta hur svåra uppgifter gruppen klarar av. Kom ihåg att uppgifterna alltid ska vara utmanande men ändå inte för svåra.

Vid planeringen av verksamheten ska man minnas den vuxnas roll. Akelan ansvarar för planeringen av vargungeflockens verksamhet och kaptenen planerar äventyrsscoutlagets program. Det är ändå viktigt att låta också vargungarna och äventyrsscouterna komma med sina åsikter. Spejarscoutpatrullens program planeras av den explorerscout som är patrulledare, med stöd av den vuxna lotsen. I explorer- och roverscoutåldern flyttar ansvaret för verksamhetsplaneringen allt mer över på hela åldersgruppen och patrulledarens och lotsens roll minskar.

Mera tips om planeringen av verksamheten finner du i åldersgruppernas egna delar!

Utvärdering av verksamheten

Inom scoutingen får man göra misstag, och man får lära sig och pröva sig fram. Av denna orsak är utvärderingen av verksamheten av största vikt. Som avslutning på gruppens verksamhetsår är det bra att andas ut och samla ihop det gångna året i ett paket. Det betalar sig att gå igenom terminsprogrammet punkt för punkt och diskutera hur och om alla planer genomförts.

Hur kändes det?

Till att börja med bör man genast reflektera över hur det kändes vid olika tillfällen. Vad var tungt? Var vad extra lätt? Vad njöt du mest av? Vad var svårt? Skriv upp allt detta på ett papper och tänk över vad som kunde göras bättre nästa gång. Fundera också över vilka andra saker som påverkat hur det kändes och hur du kunnat påverka detta.

Respons från gruppens medlemmar

I synnerhet när det gäller de små vargungarna stämmer det gamla talesättet om sanning ur barnamun. Särskilt när det gäller vargungar och äventyrsscouter lönar det sig att prata om vad som varit roligt och vad som inte varit det. Fråga vad var och en tyckte var bäst under året. Med äldre scouter fungerar skriftlig respons i allmänhet bättre, i synnerhet om den får ges anonymt. Det går ofta lättast om man skriver färdiga frågor så att scouterna har något att svara på. Gör en kort skriftlig sammanställning av responsen för kommande verksamhetsår.

 

Utbyt erfarenheter med andra ledare

Tala med ledare som varit ledare för samma åldersgrupp. Diskutera ljusglimtar och dryfta misslyckanden. I det här skedet är det bra att samla ihop responsen, berätta om egna erfarenheter och lära sig av det andra berättar.

Hur uppfylldes scoutmetoden och målen för fostran?

Kom ihåg att till slut fundera över hur scoutmetoden och målen för fostran syntes i gruppens verksamhet. Gå igenom scoutmetoden pusselbit för pusselbit och rekapitulera hur varje bit genomfördes i verksamheten. Gå igenom målen för fostran åtminstone för den egna åldersgruppen.

Att planera och genomföra ett möte

Tillbaka upp
Scoutverksamheten består av utfärder och läger samt regelbunden veckoverksamhet. Mötena är en viktig del av verksamheten. Under mötena lär sig scouterna allt möjligt genom att utföra olika aktiviteter och de förbereder sig för kommande evenemang som utfärder, vandringar och tävlingar.

Flockarna, lagen och patrullerna samlas i kårlokalen varje vecka. Roverscouterna har möten 1–2 gånger i månaden. Under mötet är man både ute och inne, gör tillsammans och har roligt. Mötet måste inte alltid hållas i den bekanta kårlokalen. Som omväxling kan mötet vara till exempel en paddlingsfärd eller ett besök på brandstationen, i ett museum eller på avstjälpningsplatsen.

När man bestämmer mötestiden är det viktigt att försöka beakta andra möten i kåren och scouternas föräldrars tidtabeller. Särskilt yngre scouter blir ofta skjutsade till mötena av sina föräldrar. En rekommendera längd för ett möte är och en halv timme, men det kan variera mellan åldersgrupper och olika grupper. Det lönar sig ändå inte att hålla möten som är kortare än en timme.

Ledarens uppgift är att planera mötesprogrammet på lång sikt. Gruppens verksamhet planeras i förväg för hösten och våren. Mötesprogrammet grundar sig på åldersgruppens program. Genom att bekanta dig med åldergruppen och programmet lyckas du lätt göra ett ordentligt terminsprogram. En av grundidéerna med scoutmötena är att scouterna lär sig olika (scout)färdigheter. I varje åldersgrupps program finns inbakat det som scouter i just den åldersgruppen ska lära sig. Utöver att lära ut färdigheter har veckomötena också andra viktiga uppgifter som till exempel att skapa och upprätthålla gruppandan.

Ett möte kan byggas upp kring något tema. Det går lättast om du har åldersgruppens program som grund för mötena. Då baserar sig mötet på någon eller några aktiviteter i programmet. De enskilda aktiviteterna tar olika lång tid att utföra. Ibland hinner man gå igenom flera aktiviteter under ett möte medan det ibland kan behövas flera möten för att utföra en aktivitet. Nytt nöts in med tiden och det lönar sig inte att försöka få in för mycket under ett och samma möte.

I en verksamhetskalender ser du lätt på förhand vad du hade planerat för program för ett möte. Då hinner du i god tid skaffa exempelvis det material som du behöver för mötet. Det är också viktigt att informera föräldrarna i god tid. I början av terminen kan du till exempel dela ut gruppens terminsprogram med datum för alla utfärder och avvikande mötestider och -platser. Kom också ihåg att informera noggrant vid förändringar.

Alla dessa anvisningar lämpar sig inte nödvändigtvis för just din åldersgrupp. Om du är akela eller kapten är planering och genomförande av möten på ditt ansvar och anvisningarna gäller din verksamhet. Är du lots är din uppgift att hjälpa och stöda den unga ledaren i din åldersgrupp med planeringen. Anvisningarna ovan kan vara till hjälp för honom när han bygger upp gruppens möten. Mera hjälp hittar du i din åldersgrupps egen del av mappen.

Förberedelser inför ett möte

Förbered mötet noga. Naturligtvis kan du lämna lite utrymme också för spontana påhitt och fantasin, men det är sällan man lyckas hålla ett bra möte helt utan några som helst förberedelser. Före mötet kan du skissa upp mötets ramar på papper och begrunda hur ni kan repetera gammal kunskap och vad som behövs för att scouterna ska lära sig de nya färdigheterna.

Ibland måste också ledaren själv repetera eller öva färdigheterna i förväg. För det mesta undervisar ledaren inte, utan handleder scouterna i hur de ska utföra aktiviteten. Därför är det bra att klargöra, inte bara hur aktiviteten eller det nya ska göras, utan också vad scouterna kan lära sig av aktiviteten. Kontrollera före mötet att du själv minns reglerna till de lekar ni ska leka eller att du kan orden till sånger som ni ska sjunga. Det är också bra om du har ett extra program i bakfickan ifall den ursprungliga planen inte kan genomföras eller om det planerade programmet inte tar så lång tid som du hade tänkt.

Aktiviteterna och inlärning av nytt är vanligtvis det viktigaste på mötena. Det tar ofta lång tid att lära sig något nytt men det kan ändå vara roligt. Nya saker blir lätt bekanta genom en lek och inlärningen kan effektiveras med hjälp av olika övningar. Aktiviteter och att lära genom att göra (learning by doing) hör scoutingen till. Det är alltså all anledning att minimera mängden pappersuppgifter och istället ta fantasin till hjälp för att lära ut färdigheterna. Upprepning är kunskapens moder, så det betalar sig att också senare återkomma till sådant man gått igenom tidigare.

Kom ihåg att beakta åldersgruppens krav vid planering av mötesstruktur och program. Vargungarna orkar inte nödvändigtvis sitta stilla inomhus i en timme och höra på en föreläsning om hur man väljer rätt ved till brasan. Explorerscouterna kan å andra sidan bli uttråkade av att bara leka hela tiden. Du måste beakta gruppen och scouternas ålder när du planerar programmet och försäkra dig om att alla kan delta enligt egen förmåga.

Tänk på det här före mötet:

Utrustning: Vad behöver ni för att kunna genomföra mötets program?

Material och anskaffning: Behöver du något material och var hittar du det? Finns det material på kårlokalen eller måste du köpa något?

Plats och utrymme: Var kan man utföra aktiviteten? Ute eller inne? Är det något annat du måste beakta? Är det något du måste förbereda i kårlokalen redan före mötet?

Kunskap och färdighet: Behärskar du det som krävs för aktiviteten? Måste du öva före eller borde du be någon annan om hjälp?

Hålla mötet: Hur genomför ni aktiviteten så att scouterna lär sig genom att göra själva? Hur kan du vid behov anpassa programmet så att alla kan delta på lika villkor? Vad har ni för annat program och vilken lek leker ni under mötet?

Meddelanden: Är det något du borde informera om? Var det något ni inte hann med under föregående möte som ni borde fortsätta med den här gången? Vad ska ni göra nästa gång? Är det något som kräver att du delar ut info-lappar under det här mötet?

Mötets gång

Mötestraditionerna varierar mellan åldersgrupper och olika kårer men vissa grundelement består. Möten som alltid följer samma mönster skapar en känsla av trygghet för vargungarna och ger också de äldre åldersgrupperna en klar bild av hur ett möte kommer att avlöpa. De olika åldersgruppernas möten ser naturligtvis olika ut. De yngre leker mer medan de äldre till exempel använder mer tid till planering. Bra möten har ändå vissa moment gemensamt, så som en klar början och avslutning. Vad detta i praktiken innebär varierar från en åldersgrupp till en annan.

Genom att hålla fast vid följande instruktioner bibehåller du det scoutiga under mötet:

  • Till mötet kommer man i tid och närvaron antecknas i en närvarotabell eller loggbok.
  • På mötet används scoutdräkt eller scouthalsduk enligt ett gemensamt beslut eller enligt ledarens exempel.
  • Mötet har en tydlig inledning till exempel en viss sång, en lek eller ett visst rop som fungerar som inledningsceremoni. De äldre åldersgrupperna kan också inleda sina möten på något annat sätt, kanske på något mer symboliskt sätt.
  • Under mötet kan man kort repetera tidigare aktiviteter eller något man gjort under föregående möte.
  • Större delen av mötestiden reserveras för mötets tema, det vill säga den aktivitet som ska utföras. Till utförandet av aktiviteten hör valet av aktivitet, planeringen, utförandet och till slut utvärderingen, dvs. hur man lyckades och vad man lärde sig. Vanligen väljer gruppen tillsammans aktiviteterna för hela terminen i förväg och under de enskilda mötena genomför man planerna och utvärderar efteråt.
  • Lekar är en viktig programpunkt på ett scoutmöte. Mängden och intensiteten i lekarna och hur man leker varierar naturligtvis från åldersgrupp till åldersgrupp. Det är bäst att välja olika slags lekar. I början av mötet passar kanske en lek där scouterna får utlopp för sin energi, medan lekar i slutet av mötet kan lugna ner scouterna före avslutningsceremonin. Lekar passar också bra som stöd för inlärningen.
  • Innan mötet avslutas städar hela gruppen möteslokalen tillsammans.
  • Mötet har en klar och kärnfull avslutning, till exempel en andakt eller en berättelse. I slutet av mötet kan man också gå igenom viktiga ärenden och ge information om kommande möten eller evenemang. Mötet avslutas med tapto.

Mer åldersgruppsspecifika ramar för mötena återfinns i varje åldersgrupps egen del av ledarmappen.

Nyckeln till bra utbildning

Kom ihåg att varken akelan, kaptenen eller lotsen är lärare i ordets egentliga bemärkelse. Endast en liten del av scoutingens mål för fostran genomförs genom att scouten lär sig behärska någon viss scoutfärdighet. Det viktiga är inte att scouten lär sig att sätta upp ett tält. Det är viktigare att han är med och sätter upp tältet och upplever allt möjligt under lägret. Koncentrera dig alltså inte på själva lärandet, utan på att handleda och ge scouterna upplevelser av att de lär sig så att alla får vara med och att de får prova själva.

Följande råd kan ändå vara till hjälp då du funderar på hur du ska utföra någon aktivitet med din grupp.

  • Förberedelser är A och O. När du klargör för dig själv vad du ska lära ut och vad medlemmarna i din grupp ska lära sig fungerar också utbildningen bättre. Ta alltså vid behov reda på, öva mera eller be om hjälp!
  • Berätta vad som ska göras samt varför och hur det ska göras.
  • Viktigare än föreläsningar är möjligheten för var och en att själv delta. Saker och ting fastnar också bättre i minnet genom upplevelser och då man får göra något i praktiken. Det är lättare att lära sig känna igen olika växter ute i naturen än genom att titta på bilderna i en bok, tältuppsättningen lyckas bara då man prövar själv, inte genom att man lyssnar. Försök skapa tillfällen att träna i praktiken och använd mångsidiga metoder. Gör tillsammans!
  • Inlärning kräver tid. I synnerhet tillsammans med de yngsta måste du gå framåt tillräckligt långsamt. För svåra uppgifter är frustrerande, liksom för lätta uppgifter. Uppgifter av stigande svårighetsgrad inom scoutprogrammet betyder att samma saker återkommer i de olika åldersgrupperna. Försäkra dig om att nivån är lagom för din grupp!
  • Ha som ambition att alla ska lära sig. Beakta gruppmedlemmarnas olika personliga förutsättningar och egenskaper.
  • Övning ger färdighet. Repetition är oftast bra och för detta ändamål lämpar sig olika lekar och tävlingar. För alla åldersgrupper ordnas tävlingar, också på åtminstone regional nivå. Sådana tävlingar är utmärkta tillfällen att testa vad gruppen lärt sig.
  • Beröm och säg tack! Alla behöver få uppleva känslan av att lyckas och få positiva erfarenheter. Kom ihåg att motivera och sporra din grupp. Enklast gör du detta genom att själv vara inspirerad.

Att planera och leda utfärder

Tillbaka upp
”We are not a club – nor a Sunday school – but a school of the woods” (B-P i boken Aids to scoutmastership)

Inom scoutingen drar man ut i skog och mark! Utan utfärder, hajker och läger skulle scoutverksamheten inte vara scouting. Utfärderna erbjuder naturupplevelser, samvaro och upplevelsen av att lyckas. I scoutprogrammet är utfärderna nödvändiga för att scouten ska kunna gå vidare. Utfärderna är en del av programmet. Naturen är också en bättre och mer inspirerande miljö än kårlokalen för många av programmets aktiviteter. Vi har verksamhet i naturen för att vi där kan lära oss mycket om oss själva, om hur gruppen fungerar och om ledarskap. Naturen är också en bra grund för andlig tillväxt.

Antalet utfärder beror mycket på åldersgrupp och kår. Vargungarna börjar med dagsutfärder och förläggningar där de övernattar inomhus. Under äventyrsscouttiden läggs grunden för utfärdsfärdigheterna, bland annat i och med att fyra utfärder per år ingår i äventyrsscouternas program. Spejarscouterna gör sina utfärder i varierande terräng och med olika utgångspunkter. Explorerscouterna planerar själva sina utfärder till egna unika upplevelser och deras insatser under längre läger är också betydande. Roverscouternas utfärder går också utanför landets gränser. Projekten kan föra roverscouterna till främmande länder eller internationella läger.

När man ordnar utfärder är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan hitta på. Utfärder kan göras i olika omgivningar och de kan ha olika teman. Många erfarenheter kan man få bara under utfärder, men utfärden måste motsvara åldersgruppens förmåga och färdigheter. Utfärden måste planeras noggrant för att en trygg men minnesvärd upplevelse ska kunna säkerställas.

Planering

En utfärd är ett kort evenemang som inte räcker längre än ett par nätter eller ett veckoslut. En utfärd kan ordnas för en enskild grupp, en hel åldersgrupp eller hela kåren. Under en förläggning övernattar man i en stuga och under en hajk sover man i vindskydd eller tält. Utfärden kan göras till fots, på skidor, cykel eller med kanot. Utfärdens längd och mål väljs enligt deltagarnas ålder och grupp.

En bra utfärd inleds alltid med planeringen. Det är allt skäl att planera in tidpunkten för utfärden i terminsprogrammet i förväg och i mån av möjlighet tillsammans med gruppen. Förberedelserna för utfärden börjar redan på scoutmötet. Tillsammans med gruppen kan ni diskutera utfärdens program och vilken utrustning som behövs. Vid behov kan ni också öva grundfärdigheter så som att använda stormkök och sätta upp tält i närheten av kårlokalen.

Vid planeringen av utfärden ska ni noga sätta er in i säkerhetsföreskrifterna. Utöver Finlands Scouters säkerhetsföreskrifter kan kåren ha egna regler för hur utfärder ska arrangeras. Ta reda på hur det är i din kår. I en del kårer kan det till exempel krävas att en myndig person är med på utfärden under natten. Grundregeln är ändå att utfärdsledaren har tillräckliga färdigheter samt utfärdserfarenhet, kunskaper i första hjälpen och kännedom om säkerhetsföreskrifterna. Utfärdsledaren måste också ha tillräckligt många hjälpledare. Alla deltagare bör ha betalat medlemsavgiften och alla deltagare under 15 år måste ha målsmans tillstånd att delta i utfärden.

Utfärdsplatsen väljs så att den är lämplig för deltagarna. Om ni vill sova inomhus ska en stuga reserveras i god tid. Kontrollera att stugan kan värmas upp om ni far på utfärd vintertid och likaså att det finns ved. Om kåren inte har en egen stuga kan ni fråga till exempel lokala församlingar och föreningar.

För att övernatta i terrängen kan ni behöva markägarens tillstånd och någon form av bivack. Med stöd av allemansrätten är tillfällig tältning som inte räcker längre än ett veckoslut i allmänhet tillåten på tillräckligt avstånd från bebyggelse, på naturliga och därmed jämförbara områden så länge det inte vållar någon skada. Däremot är det förbjudet att utan markägarens tillstånd ta ved eller att göra upp öppen eld.

Vem markägaren är får du reda på genom att ringa till stadens eller kommunens växel. De förenar dig till rätt ämbetsverk så att du kan få svar på din fråga. De flesta utmärkta utfärdsleder och -områden finns på kommunernas eller statens marker. I dessa fall kan du få svar på dina frågor gällande utfärden till exempel av idrottsverket. Planera redan då ni väljer utfärdsplats hur ni ska ta er dit. Om ni använder er av allmänna kommunikationsmedel ska ni kolla tidtabellerna så att ni kan skriva rätt avfärds- och återkomsttider på infolappen. Ni kan också be om skjuts av föräldrarna. Om utfärdsmålet ligger på lämpligt avstånd kan ni åka skidor eller cykla. Då måste ni ändå ta i beaktande att alla inte orkar skida eller cykla så långt med hela sin utrustning.

Minneslista för utfärdsledaren:

– Se till att det finns tillräckligt med ledare.

– Kontrollera att utfärdsplatsen är lämplig för deltagarna.

– Kontrollera att alla deltagare har föräldrarnas tillstånd att delta i utfärden.

– Meddela kårchefen om utfärden.

– Kontrollera att alla har betalt medlemsavgiften och finns inskrivna i medlemsregistret Stigen (scoutförsäkringen)

– Kontrollera att utrustningen för första hjälpen är i skick.

– Ta reda på var närmaste hälsostation finns.

– Ta reda på mobiltelefonernas hörbarhet på området.

– Kom ihåg att ta med en lista med föräldrarnas telefonnummer.

– Kontrollera transporterna: busstidtabeller eller andra skjutsar

– Be markägaren om tillstånd att slå läger och göra upp öppen eld.

– Kom överens om avhämtning och återlämning av stugans nyckel

– Beakta varningar för skogsbrand och jaktsäsonger

– Kontrollera utrustning och material som behövs för utfärdsprogrammet: såg, yxa, vindskydd, köksutrustning, kartor m.m.

– Ta reda på om det finns dricksvatten på platsen eller om ni måste ta med det själv.

– Ta reda på deltagarnas allergier och specialdieter.

– Planera utfärdsmaten, recept och nödproviant.

Information

Informationen är en viktig del av planeringen. Vikten av information framhävs naturligtvis när det gäller de yngre åldersgrupperna. Kårchefen måste alltid informeras i god tid om en utfärd. Då deltagarna är minderåriga måste informationen också gå till deltagarnas föräldrar. Kårchefen bör enligt säkerhetsföreskrifterna känna till åtminstone utfärdens ledare, tid och plats, den planerade rutten och alternativa rutter samt deltagarna. Håll också föräldrarna informerade. Om till exempel återkomsten från utfärden skjuts fram ska föräldrarna meddelas till exempel per telefon eller textmeddelande.

Deltagarna och deras föräldrar behöver information om utfärden i god tid. Tidpunkten för utfärden kan gärna finnas utmärkt redan i terminsprogrammet som delas ut i början av terminen. Senare, men ändå i god tid före utfärden, delar eller skickar man ut ett infobrev. I brevet framgår noggrannare uppgifter om utfärdens tidtabell, betalningen av deltagaravgiften samt en utrustningslista.

 

Utrustning

Det finns inte någon utrustningslista som passar alla situationer. Mängden utrustning som behövs beror bland annat på utfärdens längd, art och tidpunkt. Sover ni inomhus eller under bar himmel, åker ni skidor eller paddlar ni, står leksaksinsamling eller maskerad på programmet? Det väsentliga är att utfärdsutrustningen är ändamålsenlig, mångsidig, hållbar, lätt och inte alltför dyr. Allt måste man inte köpa själv, en del man kan låna av kompisar eller släktingar eller av kåren.

Gemensam utrustning (bivacker, stormkök, verktyg, första hjälpenväska o.s.v.) kan i allmänhet lånas av kåren eller av FiSSc, ifall man i god tid talar med materialförvaltaren och reserverar utrustningen. Efter utfärden bör man sköta om utrustningen så att man kan återlämna den i minst lika gott skick som den var då man lånade den.

Välj en hållbar, lätt och rymlig ryggsäck att bära sakerna i. Höftbälte och axelremmar fördelar vikten och stöder ryggen och de ska gå att justera enligt bärarens mått. Sakerna kan packas i plastpåsar innan de packas i ryggsäcken. Då hålls de säkert torra vid regn och är också lättare att hitta.

Sovsäck och liggunderlag väljs noggrant beroende på användningsändamål. På sommaren och inomhus räcker ofta en tunn sovsäck, men då man övernattar utomhus på vintern måste sovsäcken skydda bra mot kölden. Tillverkarna definierar sovsäckarna enligt hur bra de håller köld, vilket ger en fingervisning om vilken användning sovsäcken är tänkt för. Sovsäcken ska förvaras luftigt, helst utrullad och då den packas i påsen ska den knölas in, inte rullas. Annars packar sig fyllningen ojämnt och sovsäckens värmeegenskaper blir sämre. Ordentlig nattsömn är viktig under utfärder och därför är det viktigt att alla deltagare har en torr, tillräckligt varm sovsäck att krypa ned i.

Det viktigaste är att utfärdsdeltagarna är utrustade enligt väder och har tillräckligt mycket varma kläder med. På utfärder är man oftast ute oberoende av väder och det är därför all anledning att lägga vikt vid klädseln. Utfärdskläder ska vara lättskötta, vindtäta, snabbtorkande, smutsavstötande och fukt- samt gnisttåliga. På utfärder ska man helst klä sig lager på lager. Då är det lätt att lägga till eller ta bort ett lager efter behov. Bra vinterkängor har plats för flera par sockor och bra vinterkläder är lösa och bekväma. För åtsittande kläder försämrar blodcirkulationen, vilket ökar risken för köldskador.

Modellista för utfärdsutrustning

Personlig utrustning

• scouthalsduk

• ryggsäck

• sovsäck och liggunderlag

• regnkläder

• utebyxor och anorak eller rock

• tillräckligt mycket byteskläder

• underkläder och strumpor

• stövlar eller kängor

• mössa, halsduk, handskar, yllesockor

• slidkniv, kompass, ficklampa och batterier

• tändstickor, näsdukar, lite utrustning för första hjälpen

• sysaker och lappningsgrejor

• matkärl och bestick

• handduk och hygienartiklar (tandborste och -kräm, tvål, deodorant mm)

• personliga mediciner

• vattenflaska

• reflex

Gruppens gemensamma utrustning

• tält eller motsvarande lätt bivackeringsutrustning

• stormkök och tillräckligt mycket bränsle

• utrustning för första hjälpen

• tändstickor

• toalettpapper (tillräckligt mycket)

• konservöppnare

• yxa, såg, tång, slipsten

• karta och kartfodral

• visselpipa

• mobiltelefon (kolla att batteriet är laddat)

• snöre eller rep

• reparationsgrejor

• diskmedel, diskborste

• tidtabeller, biljetter, viktiga telefonnummer

• nyckel till stugan på förläggningar

Mat

Grundregeln för maten på en utfärd är att det aldrig kan finnas för mycket. På utfärder gör man av med mera energi än vanligt och matlagning är en del av utfärdsprogrammet. En skriande hunger tar effektivt kål på all utfärdsglädje och hungriga scouter blir ängsliga och får hemlängtan. Maten på utfärden ska alltså planeras omsorgsfullt. Kom ihåg att beakta utfärdens längd och tidpunkt, förvaringsmöjligheter och deltagarnas allergier. För att alla ska orka med det egentliga programmet måste ni se till att alla får i sig tillräckligt med näring och vätska (ca 2 liter om dagen).

Gör först upp en matsedel för varje dag. Gör därefter upp en inköpslista där ni skriver upp vad ni ska köpa och i vilka mängder. Fundera också gärna över ungefär vad allting kostar så att ni håller er inom ramarna för utfärdens budget. Titta igenom matskåpen i kårlokalen innan ni går till butiken. Utfärdsmaten och förpackningarna ska hålla transport, vara lätta och ta möjligast lite plats. Beakta förvaringsmöjligheterna när ni väljer er meny, till exempel mjölk och rått kött måste förvaras kallt. Om det inte finns dricksvatten i närheten av utfärdsplatsen måste ni transportera dit vatten i dunkar.

  • En god hygien är av största vikt under utfärden eftersom magsjukdomar sprider sig lätt. Det är lätt att förebygga magsjuka:
  • Se till att alla tvättar händerna före matlagningen, innan ni äter och efter besök på avträdet.
  • Se också till att matkärlen är rena. Diska med hett vatten och byt diskvattnet tillräckligt ofta.
  • Förvara maten rätt och se till att allt blir ordentligt genomstekt.

Exempel på matsedel för en utfärdsdag

Morgonmålet är dagens viktigaste måltid: gröt, bärsoppa eller -kräm, bröd, ost, te och socker.

Lunchen tillreder deltagarna ofta själva som en del av programmet: korvsoppa, knäckebröd, smör och vatten eller saft.

Middagen är dagens mättande huvudmål: spagetti med sås på malet kött (köttfärssås), ketchup, bröd, smör, ost och saft

Till kvällsmålet kan man ibland äta något extra gott: korv med senap, pannkaka med sylt eller socker och saft

Mellanmål vid behov: knäckebröd, kex, nötter, russin eller dylikt.

Program

Utöver mat och säkerhet måste också utfärdsprogrammet planeras i förväg. Planera programmet så tidigt som möjligt. En utfärd kan vara en dagsutfärd eller räcka ett helt veckoslut eller åtminstone över en natt. I synnerhet utfärder med övernattning kräver tillräckligt mycket program. Det måste å andra sidan också finnas lite fritid. Planera gärna in ett lämpligt förhållande mellan organiserat program och fritid. Också kortare dagsutfärder och mindre utfärder under mötestid kräver planering.

Ni kan börja fundera på utfärdens program på många olika sätt. Ni kan välja ett bärande tema, som binder ihop programmet och de aktiviteter ni ska utföra. Temat kan vara precis vad som helst, till exempel en berättelse eller en sagofigur, historiska händelser eller tidsperioder, återvinning eller djurkännedom. Under utfärden kan ni exempelvis sätta er in i gamla hantverksfärdigheter, ordna en kunglig maskerad eller leva som vikingar.

Utgångspunkten kan också vara ett specialmärke eller någon färdighet som ni vill fördjupa er i, t.ex. orientering, första hjälpen eller utfärdsmat. Utfärden behöver inte nödvändigtvis ens ha något tema utöver utfärds- och scoutfärdigheter. Genom att beakta årstiderna får ni redan flera olika sorters utfärder. På våren kan ni följa med hur naturen vaknar till liv, på hösten kan ni plocka bär och svamp och på vintern för snö och is med sig nya möjligheter. På en vinterhajk får ni redan mycket program bara med att resa tältet och sova i det.

Utfärdsdagen avslutas vanligen med kvällsprogram som också är en av utfärdens höjdpunkter. Ett traditionellt lägerbål är ett gott val. Alla kan delta med egna program. Ett traditionellt lägerbål inleds ofta redan med förflyttningen till lägerbålsplatsen. Bålet tänds och på programmet står sånger, rop, sketcher, tävlingar, stämningsfull musik och berättelser. Så småningom är det sedan dags att tyst avsluta lägerbålet med tapto innan man går tillbaka till tälten. Programmet under utfärden byggs ändå i stort sett upp enligt utfärdens tema och också kvällsprogrammet kan anta olika former. Ni kan också avsluta dagen med flottardans, filmkväll, disko eller en nattlig kanotorientering.

Kom ihåg scouternas föräldrar

Tillbaka upp
Även om scoutverksamheten i första hand är avsedd för barn och unga så ska du inte glömma bort deras föräldrar. En ansvarsfull ledare informerar föräldrarna om viktiga frågor gällande gruppen, erbjuder dem möjlighet att komma med i verksamheten och visar att barnet finns i en trygg miljö i kåren. Det lönar sig att aktivt erbjuda föräldrarna en möjlighet att delta i verksamheten.

Föräldrar uppskattar en öppen och ömsesidig informationsgång. I dagens läge finns det många sätt att upprätthålla kontakten. Gruppledarens eller lotsens uppgift är att ta reda på vilket sätt som passar föräldrarna till just hans gruppmedlemmar bäst.

Idag är telefon och e-post antagligen de mest populära redskapen för informationsspridning. Med ett textmeddelande får du snabbt ut kortfattad information till föräldrarna. Också internet erbjuder goda möjligheter till informationsspridning. Många föräldrar läser sin e-post flera gånger om dagen. På kårens webbplats kan ni också bygga upp en egen informationsspalt för varje grupp. Glöm heller inte helt bort de mer traditionella infobladen av papper. De fungerar i många fall alldeles utmärkt, till exempel för information om läger, hajker och förläggningar.

Det är extra viktigt med aktiv kontakt till hemmet då ett barn kommer med i scoutverksamheten eller byter åldersgrupp. Dela gärna redan på det första mötet ut information om åtminstone följande:

  • Kårens namn och namnet på barnets grupp
  • Mötestid och -plats
  • Datum för evenemang under terminen
  • Information om att barnet alltid ska vara utrustat med ordentliga utekläder på varje möte
  • Gruppledarens kontaktuppgifter
  • Datum för föräldramötet

Dela gärna i början av hösten varje år ut en blankett där föräldrarna ska fylla i barnets personuppgifter, föräldrarnas kontaktuppgifter, barnets allergier och annat som kan vara bra för ledarna att veta. På det här sättet hålls gruppens ledare och kårens medlemsregisteransvariga uppdaterade om medlemmarnas kontaktuppgifter.

Information om alla läger, hajker, förläggningar och andra evenemang skickas alltid hem till scouterna.

Viktigt att minnas

Ofta har föräldrarna till nyblivna scouter någon form av tidigare erfarenhet av scouting. Man kan ändå inte utgå ifrån att så är fallet eller se det som en självklarhet. För att scoutingen ska bli en hobby som barnet trivs med är det all anledning att gå igenom vissa frågor mycket noggrant.

Berätta gärna för föräldrarna att scouting baserar sig helt på frivilligt arbete och att ingen av ledarna får lön för sitt arbete. Ingen ledare kan heller ägna obegränsat med tid åt verksamheten. Det är ändå all anledning att också betona att vi följer strikta anvisningar gällande verksamhetens kvalitet och att vi utbildar oss för våra uppgifter på olika kurser.

Berätta också för föräldrarna om scoutverksamhetens grundprinciper och om kårens viktigaste seder och traditioner. Ge också föräldrarna skriftlig information om vilken ledare de ska kontakta i vilken situation. Ni kan heller aldrig för mycket betona att vi

är mycket ute och att barnen såväl på möten som under utfärder ska vara utrustade med lämpliga utekläder.

Föräldramöte

Föräldramötet ordnas vanligen då barnet kommer med i kårens verksamhet. Det skulle ändå vara bra att ordna föräldramöten också då scouten får en ny ledare mitt i åldersgruppen, när scouten flyttar över till nästa åldersgrupp och före stora läger.

Föräldramöten kan ordnas separat för varje grupp eller gemensamt för hela åldersgruppen. En bra tidpunkt för föräldramötet är samtidigt som gruppens möte, eller genast efter. I vartdera fallet måste man komma ihåg att be någon annan ledare se efter scouterna medan föräldramötet pågår.

Inbjudan till föräldramötet ska skickas ut i god tid, absolut senast två veckor före. Det viktigaste med föräldramötet är att ledarna får träffa scouternas föräldrar och bli bekant med dem. Ledarna kan också be kårchefen eller andra ledare att komma med på mötet.

Planering av föräldramötet

1. Utgå inte från att alla föräldrar är intresserade eller kan komma. Bli inte rädd för negativt inställda föräldrar.

2. Presentera dig själv och hälsa föräldrarna välkomna. Om du vill kan du leka någon bekantningslek med föräldrarna.

3. Fatta dig kort.

– Presentera scoutingen kort. Din grupp kan till exempel göra ett litet skådespel om scoutingens historia eller berätta hur det är i scouterna.

– Berätta om den praktiska verksamheten, mötena, utfärderna, aktuella frågor, viktiga datum och kommande evenemang. Berätta hur föräldrarna kan delta i verksamheten.

– Om du vill kan du ta med någon aktivitet i programmet. Lek tillsammans eller låt gruppens medlemmar framföra ett program. Ni kan också göra någonting man brukar göra inom scoutingen, till exempel en liten övning i första hjälpen så att föräldrarna får klart för sig vad barnens hobby går ut på.

4. Tala inte om barnen med namn, om du kan undvika det.

5. Bjud på kaffe

– Lämna också tid för fri diskussion i samband med kaffeserveringen.

6. Tacka föräldrarna för att de kom och be dem ta kontakt när de tycker sig ha behov av det.

Föräldrar i verksamheten

Barnets nya hobby ger en god möjlighet att få också barnets föräldrar att bli intresserade av scouting och göra sin insats för verksamheten. Det är extra viktigt att ge föräldrarna till nya scouter möjlighet att uppleva scoutverksamheten ur många synvinklar och erbjuda olika möjligheter. Det är all anledning att in i det sista undvika att tvinga folk till olika uppgifter. Föräldrarna kan också organisera sig till exempel i en föräldraförening. På så sätt kan de ha egen verksamhet. Det finns många uppgifter i kåren som en förälder kan sköta. Sådana uppgifter är till exempel ekonom, lots, akela och kapten.

Kåren kan med fördel ordna också sådana evenemang som barn och föräldrar kan delta i tillsammans. Föräldrarna kan bjudas in till julfesten, löftesgivningen eller festen på S:t Göransdagen. Också besöksdagar under läger och utfärder är ett utmärkt sätt att introducera föräldrarna med riktigt lägerliv. Inget hindrar heller kåren eller någon grupp från att ordna en dagsutfärd för hela familjen till en närbelägen nationalpark.

Föräldrar kommer också gärna med på gruppens möten. Om det bland föräldrarna finns till exempel en polis, sjukvårdare, brandman, vildmarksguide eller sömmerska så försök utnyttja deras kunskaper.

Scoutförälderns olika roller

Med i den löpande verksamheten

I bästa fall får kåren i barnets förälder en aktiv ledare. Han eller hon kan till exempel vara akela, lots eller i ett senare skede kanske till och med kårchef.

Aktiv bakgrundsfigur

Barnets förälder vill vara med i verksamheten, men har inte tid eller resurser att delta i den löpande verksamheten. Då kan han inom till exempel i kårens föräldraförening ha uppgiften som stugfogde eller ekonom.

Talkokraft eller chaufför

Föräldern vill stöda barnets hobby, men har inte tid eller intresse att delta i kårens verksamhet. Också de här föräldrarna kan kåren ha nytta av ibland till exempel på kårens talkon, i föräldraföreningen eller som chaufför på utfärder och läger.

Bakgrundsfigur

En del föräldrar vill inte engagera sig så mycket i barnets hobby. De här föräldrarna deltar sällan i kårens övriga evenemang heller.

Tips och tänkvärt

 

Tips! Gör ett infohäfte som ni delar ut till alla nya scouters hem. Häftet kan vara i storlek A5 och innehålla viktig information om att vara scout, om kårens traditionella evenemang och om hur man anmäler sig till utfärderna.

Infohäftets innehåll kan till exempel se ut så här:

Info till scoutens hem – innehåll

1. Scouting i allmänhet

Vad är scouting?

Scoutrörelsens historia

Vem är vem? Vad är vad?

Vad kostar scoutingen?

Klä dig rätt!

2. Ledarna

Ledarnas ansvar och plikter

Vem ska du kontakta i problemsituationer?

3. Möten

4. Läger och utfärder

Anmälning till läger och lägerbrev

Allergier och dieter

Så betalar du lägeravgiften.

Förbered dig för läger

Kontakt till lägret

Vad ska du ta med på utfärder

5. Medelanskaffning och bokföring

Allmänt

Basar i december

6. Information

Lägerbrev och andra infolappar

Kårtidningen

Kårens webbplats

7. Medlemskap

Upprätthållande av medlemsregistret

Medlemsavgift

8. Föräldraföreningen

9. Årligen återkommande evenemang

10. Sammandrag

Tänkvärt! Har ni i kåren funderat över era scouters familjer. Trots att vi här i mappen talar om scoutens föräldrar kan det se annorlunda ut i verkligheten. Hemma hos barnen kan vårdarrangemangen se mycket olika ut. Gör inte något stort nummer av det, men håll det gärna i minnet.

Problemlösningh2>
Tillbaka upp
När man jobbar i grupp uppstår ibland problematiska situationer. Bäst löser ni problemen genom att förutse och undvika situationer i vilka sådana kan uppstå. Det är din uppgift som ledare att vid behov reda ut käbblet och se till att alla i gruppen har det bra och känner sig trygga. Orsaken till oroligheterna är ofta okunskap: Din grupp har inte förstått uppgiften, uppgiften var alltför lätt eller för svår. Försök förutse situationerna och analysera ditt eget handlande!

– Undvik att gallskrika. Det försvagar effektivt din auktoritet som ledare och ger barnen en dålig kommunikationsmodell.

– Blunda inte. Då du låter bli att påpeka när någon handlar fel tolkas det som ett godkännande. Ta tag i saken direkt, men utan att anklaga någon.

– Håll dig lugn, försök leva dig in i situationen och hur parterna känner. För en uppbygglig diskussion.

– Ge positiv feedback för gott beteende.

– Om du blir tvungen att bestraffa någon så undvik att förlöjliga eller kompromettera honom. Klargör att du accepterar honom, men inte vad han gjorde.

– Be vid behov en annan ledare hjälpa till. Ibland räcker det att få tala med någon annan.

– Större problem är det bäst att alltid att diskutera med de andra ledarna och med föräldrarna.

Frånvaro

Scoutingen är sällan barnets eller den ungas enda hobby, så frånvaro är ibland oundviklig. Lär genast från början gruppens medlemmar att de ska meddela ledaren om de inte kan komma på mötet. Om någon är frånvarande under längre perioder är bör man kontakta föräldrarna och höra sig för om orsaken till frånvaron.

En utredning av orsaken till frånvaron kan hjälpa dig vidare på din ledarbana. Ibland blir du kanske tvungen att omvärdera gruppens verksamhet. Stampar verksamheten på stället? Är du själv inspirerad och alltid på plats? Går informationen ända fram?

Gör ni roliga saker som gruppens medlemmar vill vara med om? Scouting är alltid frivillig men det lönar sig att diskutera frånvaron. Tillsammans kan ni fundera över orsakerna till att någon uteblir och hitta på lösningar för att förbättra situationen. Borde mötestiden ändras? Behöver ni ett annorlunda program?

Om frånvaron beror på någonting som måste redas ut, till exempel mobbning, ska du ta itu med saken genast och se till att barnet smidigt och tryggt kan komma tillbaka till gruppen. Efter en lång frånvaro kan det kännas osäkert att komma till mötet igen, men med ledarens positiva inställning reder situationen säkert ut sig. Repetition av sådant som gjorts under den tid barnet varit borta och gruppbildningslekar kan stärka gruppsammanhållningen igen.

Att sluta med scoutingen

Ibland kan frånvaron bero på att barnet slutat. Kanske har scoutverksamheten känts tråkig, familjen flyttat till annan ort eller också slukar nya hobbyer allt mer av barnets tid. Det finns många orsaker till att barn slutar, men diskutera orsaken på tu man hand med barnet eller med föräldrarna. Det kan hända att orsaken är något som ledaren inte lagt märke till, exempelvis mobbning eller att nivån på verksamheten försämrats.

Ledaren har rätt att fråga om orsaken och ta farväl. Vid behov kan saken också diskuteras med resten av gruppen och ni kan till exempel ordna en avskedsceremoni för den som slutar. Då känner han att han är välkommen tillbaka senare. Det viktigaste är att minnas att scoutingen är en frivillig hobby. Genom att diskutera saken kan du försäkra dig om att den som slutar inte får dåliga erfarenheter av scouting eller av situationen då han slutade.

Utomstående hjälp

Svårare är det om ledaren märker att föräldrarna tydligt försummar sitt barn. Inte heller då ska ledaren handla ensam, han kan alltid be om hjälp av kåren. Ledaren kan ge akt på olika tecken på försummelse. Var extra uppmärksam ifall barnet eller den unga upprepade gånger kommer till mötet hungrig, smutsig eller frusen eller om vederbörande verkar otrygg eller om han har ett tydligt behov av mera uppmärksamhet, är tydligt deprimerad eller aggressiv. Var också uppmärksam om yngre barn inte hämtas från mötena, inte har nödvändig utrustning medpackad i ryggsäcken på utfärder, om föräldrarna är svårt berusade i barnets sällskap eller om du misstänker att barnet utsätts för fysiskt våld.

Jobbiga föräldrar

Det finns tillfällen då samarbetet med föräldrarna inte fungerar. Föräldrarna kan ha andra förväntningar på barnet och scoutverksamheten. Ledaren ska gärna ta kontakt med kårens åldersgruppsansvariga eller med kårchefen omedelbart då han känner att han inte vet vad han ska göra eller hur han ska klara av situationen.

Ibland uppstår situationer där föräldrarna inte ser att deras barn gör något fel. ”Pelle retar konsekvent Kalle på scoutmötena. Ledaren har talat med Kalle och Pelle, men bråkandet bara fortsätter. Pelle tycker att han inte retas, men att Kalle irriterar honom hela tiden. Pelles föräldrar tror på Pelles version av saken och anklagar ledaren för att vara partisk.”

Ledaren ska då kontakta kårchefen och be honom komma med på mötena för att följa med situationen. Frågan diskuteras med alla vuxna närvarande. Om man inte kommer fram till en lösning på problemet kan ledaren föreslå byte av grupp eller kår. Om situationen fortfarande inte lugnar ned sig, är det också möjligt att barnet föreslås ta en paus från scoutverksamheten eller bli avstängd från kåren.

Ibland är problemet att föräldrarna inte vågar släppa iväg sitt barn på utfärder och läger. Föräldrarna är oroliga för sina barn och litar inte alltid på ledaren. Berätta för föräldrarna vad ni kommer att göra på lägret eller utfärden, vem som kommer att vara med, gå igenom säkerhetsaspekter och berätta om ledarnas utbildning. Ibland hjälper det om det är kårchefen som talar med föräldrarna.

Mobbning

Mobbning är en allvarlig sak som kräver ett omedelbart ingripande. Normalt småkäbblande mellan barn och unga får förekomma, men upprepat översitteri eller pikande är mobbning. Mobbning kan ta sig uttryck i knuffar, slag, skymfande eller hånande ord. Barnen kan också gömma någons saker och tala illa bakom hans rygg. Mobbning är att avsiktligt göra någon annan illa. Det är inte alltid lätt att upptäcka mobbning, i synnerhet då det inte är fysiskt. Också skratt, viskningar och sårande lappar som skickas runt kan vara mobbning. Det är svårt för en utomstående att upptäcka mobbningen. Mobbning kan också vara helt ljudlös: suckar och miner, någon som utesluts ur gruppen. Flickor mobbar vanligen indirekt, medan pojkar oftare tar till knytnävarna.

Det händer ofta att gruppmedlemmarna är oense eller blir sura på varandra. Vid mobbning är mobbaren inte nödvändigtvis arg på den mobbade av någon speciell anledning. Mobbningen är snarare en vana, som ger mobbaren kontroll över den mobbade och stärker mobbarens egen position i gruppen. Mobbaren kan ha svårt att sätta sig in i någon annans situation. Känslolivet har inte utvecklats jämt eller också saknar mobbaren riktiga modeller för socialt umgänge. Vanligen känner man sig skyldig och skäms om man skymfar eller retar någon annan. Brist på empatisk förmåga göra ändå att åsynen av hur dåligt den mobbade mår inte berör mobbaren det minsta.

Det är också vanligt att samma person är både mobbare och mobbad. Det egna illamåendet kan lätta temporärt då man överför det på någon annan. Den onda cirkeln måste ändå brytas för att den psykiska balansen och välmåendet ska bevaras. Anfall är inte bästa försvar och det bör den ledare som försöker klara upp situationen också komma ihåg. Den vuxna fungerar som modell då mobbnings- och konfliktsituationer reds upp. För att få slut på mobbningen måste du försöka sätta gränser, öka barnens förståelse och uppskattning för varandra. Följ med situationen.

I en mobbningssituations finns fler roller än mobbad och mobbare. Mobbaren kan ha medhjälpare, som lätt följer efter. Förstärkare å sin sida uppmuntrar mobbaren till exempel genom att skratta. På den mobbades sida kan det finnas en försvarare, som försöker få slut på mobbningen. Den tysta godkännaren känner till situationen, men håller sig tyst. Genom att tiga godkänner han mobbningen och gör den möjlig. På det här sättet kan hela gruppen vara delvis delaktig i mobbningen. En del deltar aktivt, andra vågar inte ingripa av rädsla för att själva bli offer för mobbningen.

I grupp beter man sig ofta på ett sätt som gör mobbning möjlig. Sådana roller kan vara omedvetna, men är sällan bestående. Då mobbningen uppdagas kan det finnas behov av att diskutera med hela gruppen. En diskussion på tumanhand med mobbaren kan få mobbaren att förstå hur det känns för den mobbade. Viktigt är ändå att i hela gruppen skapa en förtrolig stämning som tillåter olikheter och att ge positiva beteendemodeller.

För att lösa situationen och diskutera den har du god hjälp av att känna medlemmarna i din grupp. Gå inte in för att bestraffa, ditt mål ska vara att hitta ett förslag till lösning för att förbättra situationen genom konstruktiva diskussioner. Problemet får inte sopas under mattan utan gruppen måste se att mobbning är något du tar itu med och något som inte accepteras i gruppen. Mobbningssituationen reds ut, parterna kommer överens och ber om ursäkt. Tillsammans med gruppen kan du fundera på situationen ur din synvinkel och komma överens om spelregler för framtiden. Du kan till exempel använda dig av rollekar som hjälpmedel. Avsikten är att ni tillsammans ska försöka förebygga mobbning!

Scoutingens uppgift är att erbjuda alla en trygg hobby. Tala vid behov med andra ledare och med föräldrarna. Be om hjälp. Om mobbningen inte upphör kan lösningen vara byte av grupp eller i yttersta nödfall att sluta med scoutingen.

”Min 8-åriga vargunge mobbades både i scouterna och i skolan – samma barn mobbade henne på vartdera stället. Jag redde ut saken hemma hos flickans föräldrar, eftersom flickan själv ville det. Hennes självförtroende stärktes av att en vuxen konstaterade att felet inte låg hos henne! Hon förstod att de andra bara tyckte om annorlunda och häftigare lekar än hon själv och att hon själv ändå var alldeles normal. Flickan är fortfarande, sex år efter händelsen, aktivt med i scouterna. Det betalar sig att ta i saken!”

Säkerhet

Tillbaka upp
Inom scoutingen åker vi skidor, leker, springer, orienterar, spelar och skrattar. Aktiv handling syns i allt vi gör. Det är ändå mycket viktigt att vi kommer ihåg att säkerheten är utgångspunkten för vår verksamhet. Då vi planerar verksamheten i förväg är den som allra säkrast.

Alla som har ledaruppgifter är ansvariga för barnens och ungdomarnas såväl fysiska som psykiska säkerhet. I sista hand är det alltid den vuxna som bär ansvaret. Detta betyder ändå inte att ungdomarna inte skulle få ha verksamhet på egen hand. Det viktigaste är att kåren har utbildat alla som har olika ledaruppdrag så att de har tillräckliga kunskaper och färdigheter.

Med säkerhet avses inte alltid enbart fysisk säkerhet, t.ex. att det finns en brandsläckare i scoutstugan. Också den psykiska säkerheten är viktig. I synnerhet för de yngre scouterna kan många företeelser vara skrämmande. Också yngre scouter lär sig att bli modigare genom att diskutera och lära sig praktiskt.

Man lär sig genom att göra och då man planerar i förväg kan man undvika många missöden. Alla olyckor kan dock inte förebyggas. Man bör ändå noga överväga hur stora risker det lönar sig att ta. Om 20 vargungar täljer korvpinnar åt sig är det sannolikt att någon behöver ett plåster. Det här är ändå ännu en kontrollerad risk som man kan ta. Men om kårens nya spejarpatrull vill fara på egen hand på en veckas vandring i okänd terräng, så är det skäl för ledaren att blanda sig i planerna.

Säkerhetsföreskrifterna i ett nötskal

Finlands Scouter (FS) har gett ut Säkerhetsföreskrifter, och Säkerhetsbestämmelser och direktiv för scoutverksamhet till sjöss. Avsikten med säkerhetsföreskrifterna är att förebygga olyckor samt att utbilda och förbereda ledarna så att dessa kan möta och klara av olyckorna.

Krav för utfärds- och lägerverksamhet

Alla som deltar i scoutverksamheten bör betala kårens medlemsavgift. Kåren är ansvarig för att nya medlemmar förs in i scoutregistret Kuksa och därmed inkluderas i scoutförsäkringen. Därtill bör ledarna för alla utfärder, läger och vandringar ha tillräckliga kunskaper i första hjälpen och känna till FS:s säkerhetsföreskrifter. Ledarna ska också ha kännedom om alla deltagares hälsotillstånd, allergier, specialdieter, medicinering och simkunskap samt ha kontaktuppgifterna till deltagarnas målsmän.

Evenemangsdefinitioner:

• En dagsutfärd räcker en dag, ingen övernattning.

• En förläggning eller en hajk räcker minst ett dygn, övernattning inomhus eller utomhus.

• Ett läger ordnas på en fast lägerplats och räcker minst tre dygn.

• En vandring räcker minst tre dygn, ingen fast lägerplats.

Utfärder med övernattning

• Alla deltagare under 15 år ska ha skriftligt tillstånd av målsman.

• Vargungeflockens och äventyrsscoutlagets utfärdsledare skall vara akela, kapten eller någon annan av kåren för detta utnämnd minst 18 år fylld person.

• Spejar- och explorescoutpatrullen kan fara på utfärd, hajk eller förläggning under ledning av sin patrulledare, om t.ex. lotsen eller någon annan av kåren för detta utnämnda minst 18 år fyllda ledare anser att patrulledaren är kompetent som utfärdsledare. Lotsen eller en annan ledare deltar i planeringen, och vid behov också i själva utfärden.

• Roverscoutpatrullen kan göra utfärder, hajker och förläggningar på egen hand, så länge kåren är medveten om verksamheten.

• På utfärden bör det finnas tillräckligt många ledare i förhållande till antalet barn och ungdomar, och i förhållande till hur krävande utfärden är. Med på utfärden bör alltid finnas minst en annan ledare utöver utfärdsledaren.

Anmälan till kårchefen

Kårchefen ska känna till alla kårens utfärder. Kårchefen skall känna till åtminstone evenemangets ansvariga ledare, tidpunkt och plats för utfärden, den planerade rutten och alternativa rutter.

Läger

• Alla deltagare under 18 år ska ha skriftligt tillstånd av målsman.

• Lägerchefen ska ha fyllt 18 år samt inneha scoutledarfullmakt och erfarenhet av motsvarande lägerverksamhet och kunskaper i första hjälpen samt ha kårledningens godkännande som lägerchef.

• För varje påbörjat tiotal lägerdeltagare ska det finnas minst en ledare som fyllt minst 17 år och för varje påbörjat femtiotal lägerdeltagare ska det finnas minst en ledare som fyllt 18 år.

Anmälan till förbundskansliet

Meddela gärna om lägret till förbundskansliet. Kårchefen eller lägerchefen sköter om anmälan.

Vandringar

• Alla deltagare under 18 år ska ha skriftligt tillstånd av målsman.

Vandringsledaren skall.

• Vandringsledaren ska ha egen utfärds- och vandringserfarenhet och ska vara minst 15 år, men lotsen, eller någon annan för ändamålet utnämnd myndig kårledare, bör anse att han är kompetent som vandringsledare. Lotsen eller en annan ledare deltar i planeringen och vid behov också i själva vandringen.

Anmälan till kårchefen

Kårchefen ska känna till alla kårens vandringar. Kårchefen bör åtminstone känna till vem som är ledare för vandringen, tidpunkt och mål för vandringen, den planerade rutten samt alternativa rutter. Mer krävande vandringar kan gärna anmälas också till förbundskansliet.

Verksamhet till sjöss

Läs mer om kraven för seglatser och annan sjöverksamhet i FS:s publikation Säkerhetsbestämmelser och direktiv för scoutverksamhet till sjöss.

Myndigheternas krav

Räddningslag och räddningsplan

I räddningslagen finns förordningar om bland annat byggnaders användnings- och brandsäkerhet, uppgörandet av öppen eld, plikten att hantera eld varsamt och användningen av brandvarnare. Kåren måste för sin utfärdsstuga uppgöra en räddningsplan eller motsvarande, ifall stugan har inkvarteringsutrymme för fler än 10 personer och ifall kåren ordnar ett stort offentligt evenemang med hundratals deltagare.

Säkerheten hos programtjänster och säkerhetsdokument

Kåren måste göra upp ett säkerhetsdokument ifall kåren ordnar verksamhet för andra än kårens egna medlemmar eller ifall kåren ordnar ett evenemang i penninginsamlingssyfte.

Anvisningar för arrangerandet av offentliga evenemang

Den som ordnar en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning måste sköta om att ordning och säkerhet upprätthålls. För detta ändamål kan arrangören tillsätta ordningsmän. Följande evenemang ska anmälas:

• En större offentlig tillställning ska anmälas till polisen på orten senast fem dygn i förväg.

• En allmän sammankomst (eller demonstration) ska anmälas senast 6 timmar innan sammankomsten börjar.

• Arrangören för en offentlig tillställning ska till den kommunala miljömyndigheten göra en skriftlig anmälan om företeelser som orsakar tillfälligt buller, om bullret kan antas bli speciellt störande.

Om något händer

Krisinformation

Det händer och sker allt möjligt hela tiden, så också inom scoutingen. Också om vi följer säkerhetsföreskrifterna, och använder vårt sunda förnuft i verksamheten kan mindre och också större olyckor drabba oss alla.

Också om olyckor och andra tråkiga situationer i första hand berör de inblandade är medierna också ofta intresserade. Idag sprider folk dessutom själv snabbt informationen på olika diskussionsforum på internet. Det är alltså mycket viktigt att ni ger ut information så snabbt som möjligt så att onödiga rykten inte hinner sprida sig.

Finlands Scouter och Finlands Svenska Scouter har egna direktiv för krisinformation. Med kris avses ett sådant händelseförlopp som på ett eller annat sätt hotar vår organisations existens eller verksamhet. Om det inom kåren sker en olycka eller motsvarande där någon dör eller om det finns risk för att så kan ske, eller om det uppkommer betydande materiella skador, ska ni omedelbart kontakta FiSSc:s verksamhetsledare, informatör eller scoutchef. Kontaktuppgifterna hittar du på insidan av pärmen.

Om situationen inte är så här allvarlig behöver man inte gå ut med lika mycket information. Sådana mindre allvarliga situationer är till exempel när en lägerdeltagare bryter benet under en skidtur, eller när en vargunge får en liten brännskada under sommarlägret. Då räcker det med att man berättar om det som hänt för kårchefen, och naturligtvis också för scoutens föräldrar.

Om händelsen är så allvarlig att den intresserar medierna flyttar ansvaret för informationen över till centralorganisationen så snart som möjligt. Om du ändå själv måste svara på mediernas frågor ska du komma ihåg följande:

  • Tala sanning
  • Spekulera inte.
  • Håll dina löften.

Kom ihåg att se till den nödvändiga första hjälpen, kom ihåg räddningsarbetet och att skaffa hjälp till platsen innan du tar itu med krisinformationen.

Efterarbete

Om något allvarligt hänt på ett evenemang ordnat av centralorganisationen, distriktet, FiSSc eller kåren berör det på ett eller annat sätt många olika människor. Hjälp får ni då av er kommun eller församling.

Barn behöver stöd

Barnets ålder inverkar på hur det reagerar och kan bearbeta händelsen. Barn är beroende av de vuxnas förmåga att finnas till hands som stöd och med att bearbeta informationen.

Ett barn klarar inte nödvändigtvis av att klä sina känslor i ord som vuxna. Om barnet till exempel klamrar sig fast vid föräldrarna kan det vara ett tecken på att barnet befarar att något hemskt kommer att hända dem.

Lyssna utan att avbryta då barnet berättar om sina tankar och känslor. Korrigera eventuella missförstånd som barnet har om händelsen först efter det att barnet berättat färdigt.

Om barnet inte finner ord för att beskriva sina känslor så hjälp det att hitta dem.

Bemöt alla barnets frågor fast du inte skulle ha svar på dem alla.

Barnets sorg kommer i etapper, den är inte kontinuerlig. Sorgen kommer speciellt under tysta stunder, till exempel på kvällen.

Uppmuntra barnet att uttrycka sina känslor till exempel genom att leka eller teckna.

Dölj inte dina egna känslor alltför mycket. Ge barnet tid att förstå. Stöd barnets trygghetskänsla genom att upprätthålla vardagsrutinerna.