Valikko

Scoutmetoden

Scoutverksamhetens uppgift är att stöda barn och unga att växa och utvecklas utgående från deras personliga förutsättningar. Scoutmetoden är ett medel för att uppnå scoutingens mål för fostran. Scoutmetoden svarar på frågan hur man inom scoutrörelsen uppnår slutmålet. Scoutmetoden är ett verktyg för ledaren när han planerar och utvärderar verksamheten.

Den finländska scoutmetoden grundar sig på WAGGGS:s (World Association of Girl Guides and Girl Scouts) och WOSM:s (World Association of the Scout Movement) scoutmetoder.

Scoutmetoden är en helhet bestående av de fostringsmetoder som används inom scoutingen. En del av dessa metoder, till exempel verksamhet i naturen, formulerades redan av Lord Baden-Powell (B-P). Andra, exempelvis learning by doing har sammanfattats och fått sin nuvarande form senare. Scoutmetoden som helhet har ändå redan blivit en tradition inom scoutingen. Den har ungefär samma form i alla scoutorganisationer.

Det är viktigt att alla delar av scoutmetoden används regelbundet i verksamheten för barn och unga eftersom scoutmetoden inte fungerar om något av delområdena inte genomförs. Scoutmetodens delområden kan inte rangordnas eftersom det är frågan om en helhet som påverkas oberoende av vilken del som saknas. Vi kan till exempel jämföra med en bil: Bilen har bland annat en styranordning, kraftöverföring, bromsar, kaross och inredning. Bilen behöver allt detta för att fungera. Också om man inte använder bromsen hela tiden så behövs den ibland. Det går alltså inte att säga vilken av dessa faktorer som är viktigast för bilens funktion. De bildar en helhet som fungerar tillsammans.

Scoutmetoden är svaret på frågan hur scoutingens mål kan nås. Den beskriver det som barn och unga gör inom scoutingen och som hjälper dem att växa och utvecklas enligt målen för fostran. Scoutmetoden omfattar också det som gör scoutingen till en attraktiv hobby. Vissa kommer exempelvis med i scouterna för att få uppleva verksamhet i naturen. Scoutmetoden innehåller också element som bidrar till att medlemmarna stannar kvar. Ett fungerande patrullsystem håller gruppens medlemmar kvar i verksamheten.

Alla scoutmetodens fostringsmetoder ingår i de äldre versionerna av FS:s scoutmetod, även om en del av metoderna är väl gömda. Vid bearbetningen av dagens scoutmetodshelhet tillämpas också världsorganisationernas beskrivningar av scoutmetoden (främst WAGGG:s Educational Programme och WOSM:s RAP, Scouting: an Educational System ja The Essential Characteristics of Scouting).

ATT LEVA ENLIGT SCOUTINGENS VÄRDERINGAR

Scoutlöftet, scoutidealen och valspråket beskriver scoutingens värderingar. Genom att följa dem binder sig scouten till scoutingens värderingar.

Vad innebär detta?

Till scoutmetoden hör att scouten binder sig till scoutingens värderingar. Detta sker rent konkret då scoutlöftet avges. Scoutlöftet förnyas då scouten flyttas upp till en ny

åldersgrupp. Löftet är lika för alla åldersgrupper, men idealen man förbinder sig till i löftet blir fler för varje åldersgrupp. Åldersgruppernas ideal är valda så att barn och unga som påbörjar åldersgruppens program ska kunna förstå idealen och förbinda sig till dem. Idealen och löftet ger barn och unga en uppfattning om scoutingens värderingar på en lämplig nivå för dem. Också löftesgivningstillfället ska anpassas till åldersgruppens behov.

Till denna del av scoutmetoden hör förutom själva löftesgivningen också att scouten förbereder sig inför löftesgivningen och att det avgivna löftet och betydelsen av det också tas upp senare. Hur detta sker i praktiken beror på vilken åldersgrupp det är frågan om.

Den vuxnas roll

Den vuxna måste själv förbinda sig till scoutingens värderingar. Han visar genom eget exempel hur man binder sig till scoutingens värderingar och hur man uppfyller löftet. Den vuxna måste ha färdighet att förklara innehållet i löftet för barn och unga på en nivå som dessa förstår. Han måste också kunna erbjuda dem verktyg för att fundera över löftet och idealen före löftesgivningen och efteråt. Ett bra sätt att gå igenom innehållet i löftet och idealen är genom berättelser och symboler. De äldre åldersgrupperna kan uppmuntras att jämföra sina egna värderingar med scoutingens värdegrund och tillsammans kan man fundera över vilka andra värderingar än scoutingens de vill ha i sitt liv och varför. En upplevelserik löftesgivning för varje åldersgrupp kräver noggrann planering.

SYMBOLIK

Scoutsymboliken omfattar arbetsmetoder, innehåll och föremål som har en gemensam känd betydelse. Barn och unga sammanförs med hjälp av gemensamma symboler till den egna gruppen, till kåren och till den världsomfattande scoutrörelsen.

Vad innebär detta?

Symboliken omfattar märken, färger, ornament, ordsymboler och allt det som gör att scouting ser scoutigt ut. Symboliken är en viktig del av scoutingen. Den skapar en känsla av en stor gemenskap, den världsomfattande scoutrörelsen, som vi känner att vi är en del av.

En del av de symboler vi använder, till exempel scouthälsningen, vissa scoutsånger och scoutdräkten används i hela världen. Dessa gemensamma symboler visar att alla scouter är jämlika. Till exempel har alla scouter någon form av scoutdräkt. En del av symbolerna, som ”väiskin” i Finland, är nationella och en del, som patrullflaggan och kårens traditionella julfestprogram, är lokala.

Scoutprogrammet innehåller mycket symbolik i form av benämningar, märken och färger. Utöver detta behövs också den lokala symboliken. Kåren, dess patruller och flockar har sina egna symbolikhelheter.

Med hjälp av symboliken kan man lättare förklara scoutingens värderingar och scoutfostran för barn och unga. Genom symboliken stöder scoutprogrammet barns och ungas fantasi och kreativa utveckling samt skapar äventyr inom scoutingen.

Fanor, vimplar, märken, hälsningar och annan symbolik ökar barns och ungas känsla av samhörighet. De märken som barnen och ungdomarna får berättar för dem själva och för omgivningen vilka mål de uppnått.

Den vuxnas roll

Den vuxna ansvarar för att symboliken används på rätt sätt och betonar samtidigt det viktiga i symboliken. Den vuxna stöder flockarna och patrullerna att utveckla en egen symbolik.

Akelan gör vargungen bekant med scoutingens allmänna och flockens egen symbolik samt hjälper denne att förstå att han är en del av en större helhet. Kaptenens roll är att genom berättelser och lekar göra äventyrsscouten bekant med scoutsymboliken och inviga äventyrsscouten i kårens traditioner i den takt de dyker upp i programmet. Sådana traditioner kan till exempel vara lägerbål, löftesgivning, flaggceremonier och parader. I denna åldersgrupp är ledarens exempel speciellt viktigt. Spejarlotsen uppmuntrar patrullen att hitta på egna gemensamma saker som patrullkläder, egna traditioner och olika andra egna grejer. Den vuxna godtar också behovet att avvika från normen och godkänner symboler de unga själva vill ha men som går utanför normen. Det är viktigt att den vuxna förstår att skapandet av gemensamma symboler inom gruppen är viktiga för sammanhållningen och gruppandan.

VERKSAMHET MED STIGANDE SVÅRIGHETSGRAD

Var och en får lämpligt utmanande uppgifter. Ett för åldersgruppen lämpligt program hjälper scouten att växa.

Vad innebär detta?

Verksamhet med stigande svårighetsgrad betyder lämpligt utmanande uppgifter för varje scout. Inom scoutingen beaktar vi varje individ, vi är intresserade av honom och han får verka enligt egna förutsättningar och intressen. Till denna del av scoutmetoden hör också att scouten växer med målsättningar och uppgifter och genom att han förbinder sig och blir allt självständigare.

Progressiviteten är inbyggd i programmet i form av åldergruppsindelningen, aktiviteterna för de olika åldersgrupperna och de olika åldersgruppsprogrammens uppbyggnad. En väsentlig del av progressiviteten utgörs ändå av att programmet tillämpas för att passa gruppen och individen vid varje tillfälle och i varje utvecklingsskede.

Verksamhet av stigande svårighetsgrad betyder inte nödvändigtvis att allting blir svårare hela tiden. Det handlar också om en djupare förståelse av saker och ting.

Den vuxnas roll

I alla åldersgrupper förverkligas progressiviteten bäst då den vuxna kan stöda barnen och ungdomarna i att välja sådana aktiviteter i scoutprogrammet som passar just deras utvecklingsnivå. Den vuxna behövs för att kunna visa på progressiviteten så att den unga ser hur han lärt sig nytt eller fördjupat tidigare kunskaper. Det är skäl för den vuxna att hålla i minnet att progressivitet för den unga kan vara en ny eller svårare

nivå av något gammalt som känns bra och motiverande för den unga att uppnå. Progressivitet är också att förstå en fråga på ett nytt eller bättre sätt.

PATRULLSYSTEMET

I scoutverksamheten fungerar man i grupper av jämlika, man fattar beslut tillsammans och delar på ansvaret. I dessa små grupper växer barn och unga till att fungera som medlemmar i gruppen.

Vad innebär detta?

Patrullen är en liten grupp som leds enligt patrullsystemet. Patrulledaren är en jämbördig scout ur gruppen eller en scout från nästa åldersgrupp och patrullen leds genom patrulledaren. Patrullen planerar sin verksamhet och fattar gemensamt beslut om exempelvis sina aktiviteter. Vargungeflocken fungerar inte helt som en patrull. Flocken är en större grupp och det jämlika ledarskapet saknas.

Upplevelsen av att höra till en grupp är en viktig del av barnets och den ungas utveckling. Gruppen är ett viktigt identifieringsobjekt för barnet och den unga och en plats där de kan finna sig själv. Inom scoutingen ger den egna lilla gruppen stöd och inspiration. Inom gruppen bidrar alla med någonting till helheten och i gruppen övar man både ledarskapsfärdigheter och att fatta gemensamma beslut. Genom att fungera i grupp övar barn och unga att ta hänsyn till varandra och att ge utrymme åt andra och också själv ta plats. De färdigheter som behövs för att skapa en vikänsla utvecklas kontinuerligt samtidigt som gruppandan stöder och hjälper.

Gemensamma beslut och att se den egna gruppen i ett större sammanhang som kåren, övar upp scoutens demokratiska färdigheter såsom konsten att påverka och representera.

Patrulledaren är en ung ledare som leder patrullen enligt de förutsättningar den egna åldersgruppen ger. Patrulledaren bär ändå aldrig ensam ansvaret för patrullen, eftersom en vuxen kapten eller lots stöder patrulledaren och patrullmedlemmarna. Observera att patrullsystemet inte hör till endast en åldersgrupp. Patrulledarens uppgifter varierar ändå storligen mellan de olika åldersgrupperna.

Den vuxnas roll

Den viktigaste uppgiften är att se till att scoutprogrammets åldersgruppsindelning realiseras. Om det i kåren finns endast en scout som hör till en åldersgrupp finns denna åldersgrupp i kåren. Eftersom det för barnets eller den ungas utveckling är viktigt att patrullsystemet genomförs borde det därför också finnas en grupp. Om det i kåren till exempel finns endast en roverscout, kan roverpatrullen bildas tillsammans med grannkåren.

Den nästviktigaste uppgiften är att se till att scoutprogrammets rekommendationer för åldersgruppernas gruppstorlek följs och likaså om möjligt rekommendationerna om separata flick- och pojkgrupper för spejarscouter och explorerscouter. Till vargungeflocken hör 8–12 vargungar och äventyrsscoutlaget består av 10–15 äventyrsscouter som under mötena delas upp på 2–3 patruller. En spejarscoutpatrull kan bestå av 4–8 flickor eller 8–12 pojkar, explorerscoutpatrullen av 4–12 explorerscouter och roverscoutpatrullen av 3–5 roverscouter.

Den tredje uppgiften är att stöda patrulledarna. Kaptenen är närvarande på äventyrslagets möten, berättar när man delar upp sig i patruller och ger patrulledarna uppgifter som de ska utföra tillsammans med sina patruller. Patrulledarskapet är en roterande uppgift så att var och en i tur och ordning fungerar som patrulledare i 2–6 månader. En explorerscout är patrulledare för spejarscoutpatrullen och även explorerscoutpatrullens patrulledare är explorerscout. Roverscoutpatrullens patrulledare är roverscout.

Den största förändringen i jämförelse med det tidigare programmet är äventyrslagets verksamhet. Hela laget har möte på en gång och jobbar under en del av mötet tillsammans, men en del av tiden också uppdelat i mindre patruller. Till kaptenens uppgifter hör att instruera patrulledarna så att dessa leder patrullens verksamhet då laget är uppdelat i patruller. Kaptenen är alltid närvarande och kan stöda patrulledarna. Kaptenen hjälper patrullen framåt då den kör fast och ger råd ifall patrullen inte kommer igång med patrulledarens hjälp. Patrullsystemet används på varje möte och kaptenen ger utrymme för barnen att tillsammans fatta gemensamma beslut.

LEARNING BY DOING

Att lära sig genom att göra är naturligt för barn och unga. Inom scoutverksamheten lär man sig genom att uppleva och göra.

Vad innebär detta?

Barn och unga lär sig på ett naturligt sätt genom att göra. Scouten utvecklas då han lär sig genom att själv göra saker. Scouten får själv prova på olika saker och fundera över konsekvensen av sitt handlande i stället för att bara stå bredvid och titta på då någon annan gör. Då man får göra själv blir inlärningen mångsidig, och dessutom är det roligare.

I princip är allt vi gör inom scoutingen någon form av inlärning. Vi lär oss samarbeta genom att jobba tillsammans och ledarskap övar vi genom olika ledaruppgifter. Till learning by doing hör också att lära sig genom sina misstag. Den vuxnas uppgift är att se till att detta inte händer för ofta, så att den unga scouten inte slås ned av misstagen. Det är också viktigt att misstagen kan vändas till positiva erfarenheter för scouten.

Aktiviteterna i scoutprogrammet uppmuntrar scouterna att lära sig genom att göra. För alla aktiviteter ingår beslut om vilken aktivitet som ska utföras, om förhandsplaneringen och utvärderingen efteråt. Till utvärderingen hör inte bara att tänka över hur det gick utan också att fördjupa sig i vad man lärt sig. Genom att begrunda sina erfarenheter når scouten en djupare förståelse för det han lärt sig. Learning by doing tillämpas enligt åldersgruppen och var och en utför aktiviteter som är lämpligt utmanande för den egna åldersgruppen. Scouten behöver vuxet stöd, verksamhetsmodeller och -verktyg beroende på aktiviteten.

Den vuxnas roll

Att göra tillsammans betyder inte att den vuxna utför uppgifterna för den ungas räkning. Den vuxnas uppgift är att övervaka så att inga oåterkalleliga olyckor inträffar. Den vuxna finns bredvid och handleder obemärkt scouten i rätt riktning.

Kaptenen stöder exempelvis äventyrsscouterna då dessa själva utför olika uppgifter på så sätt att kaptenen inte gör någonting utan i stället uppmuntrar äventyrsscouterna att försöka själva. Kaptenen ingriper bara för att hjälpa till i riktigt kniviga situationer. Kaptenens viktigaste uppgift är att planera ramarna för möten och utfärder på förhand. Han måste i synnerhet dela upp både det som ska läras ut och alla praktiska uppgifter i så små och klara delar att patrulledaren klarar av att handleda sin patrull och patrullen klarar av att jobba så självständigt som möjligt. Den vuxna kaptenen är alltid med och är beredd att hjälpa till och ansvarar i varje stund för att verksamheten är trygg.

VUXET STÖD

Inom scoutverksamheten sysslar barn, unga och vuxna tillsammans. Barn och unga växer, deltar och har möjlighet att påverka sin omvärld eftersom de har vuxna som stöder dem.

Vad innebär detta?

Inom scoutingen räknas en person som fyllt 22 år som vuxen och kallas äldre ledare.

Den vuxna utgör medfostrare för barnet eller den unga i scoutverksamheten. Denna uppgift kan han genomföra på flera olika sätt. Han kan lära ut vissa färdigheter, han kan vara närvarande på ett lämpligt sätt, han kan visa exempel, han kan vara någon att identifiera sig med och han kan skapa de förutsättningar som behövs för att den unga ska kunna utföra sina uppgifter.

Rollen som fostrare kräver inte alltid vare sig mycket tid eller en stor insats. Det väsentliga är att man förstår scoutingens målsättning att fostra individer. I åldersgruppstänkandet ses det växande barnet eller den växande unga i första hand som en person i en viss ålder och ett visst utvecklingsskede och inte till exempel som innehavare av ett visst scoutuppdrag.

En väsentlig del av fostrandet är att möta den unga scouten och vara tillgänglig för honom. Inom scoutingen har den vuxna en annan roll än föräldrarna hemma eller läraren i skolan. Som vuxen måste du lära dig att vara närvarande och tillgänglig utan att ta ifrån den unga scouten möjligheten att lära sig ledarskap eller självständigt arbete. Med hjälp av vuxet stöd ska var och en ha möjlighet till utmaningar och spännande, men kontrollerad, risktagning.

Detta ska dock ske så att en tillräcklig trygghetskänsla bevaras och den vuxna förbinder sig att slutföra alla situationer. Till den vuxnas stödande roll hör att se helheter och det inbördes förhållandet mellan olika företeelser. Detta kan man inte kräva av den unga scouten.

Scoutledarskap är inte det samma som att vara vuxen. Scoutledarfullmakten kan man få tidigast som 18-åring, då man fullgjort scoutledargrundkursen. En roverscout kan alltså få scoutledarfullmakt och fungera i uppgifter som kräver en scoutledares kunskapsnivå. Å andra sidan är inte en vuxen heller nödvändigtvis scoutledare. Scoutledarskap i sig är alltså inget uppdrag, men det ger en färdighet att ta emot en viss typ av uppdrag.

Det finns inget scoutprogram för vuxna, men de vuxna som verkar inom scoutingen förväntas omfatta scoutingens värderingar som en del av sin verksamhet. Den vuxna får inte fungera på barns och ungas bekostnad inom scoutingen utan ska verka för målgruppen, men också vuxna får ha roligt inom scoutingen. I scoututbildning riktad till vuxna används ibland scoutmetoden, så att den vuxna själv ska kunna använda den i verksamheten med barn och unga, men scoutmetoden motsvarar inte de utvecklingsbehov en vuxen har. Den vuxnas roll inom scoutingen är att vara lagom mycket närvarande. Varje barn och ungdom har rätt till en vuxen som lyssnar och bryr sig om honom och vad han sysslar med. Den unga ska veta att han alltid kan få hjälp av en vuxen. Den vuxna prackar sig ändå inte på och den unga har frihet att prova själv. Scouting görs inte för den vuxnas skull. Den vuxnas behov och intressen kommer i andra hand. Det viktiga är barns och ungas behov och intressen. Den vuxnas roll inom scoutingen är att stöda barn och unga så att de kan växa. I bästa fall ser den vuxna sin uppgift som meningsfull, lär sig något nytt och vill utvecklas både som fostrare och som ledare för att bättre kunna stöda barns och ungas utveckling.

I synnerhet i de yngre åldersgrupperna behövs den vuxna på varje möte för att skapa trygghet och se till att scoutmetoden fullföljs. I de äldre åldersgrupperna fungerar den vuxna mer som storasyster, storebror eller en äldre vän.

Så här definierar scoutprogrammet den vuxnas roll:

Vargungar: Flocken leds av en akela (en för uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout) med stöd av en annan akela eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften.

Äventyrsscouter: Äventyrslaget leds av en kapten (en för uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout) med stöd av en annan kapten eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften.

Spejarscouter: Patrullen har en för uppgiften utbildad äldre ledare, en lots, som ansvarar för patrullens verksamhet också om han inte regelbundet deltar i veckoverksamheten.

Explorerscouter: Patrullen har en för uppgiften utbildad äldre ledare, en lots, som ansvarar för patrullens verksamhet också om han inte regelbundet deltar i veckoverksamheten.

Roverscouter: Patrullen har en för uppgiften utbildad äldre ledare, en lots, som ansvarar för patrullens verksamhet också om han inte regelbundet deltar i veckoverksamheten.

Den vuxnas roll

Den vuxnas uppgift är att se vad som är relevant och när det är dags att handla. Den vuxna fungerar på olika sätt i de olika åldersgrupperna.

Vargungar: Den vuxna kan fungera som akela eller vice akela, eller som vargungeansvarig med uppgift att stöda akelan.

Äventyrsscouter: Den vuxna kan fungera som kapten, vice kapten eller äventyrsscoutansvarig. Den vuxna planerar lagets verksamhet och handleder patrulledarna.

Spejarscouter: Den vuxna, lotsen, är stöd och domare, vägvisare och ledare. Han är bara ibland med i veckoverksamheten men han är alltid redo att lyssna och ge råd. Den vuxna ordnar evenemang för hela åldersgruppen, till exempel utfärder, hajker, förläggningar och läger.

Explorerscouter: Den vuxna, lotsen, är lämpligt mycket närvarande. Han är en möjliggörare och han är pålitlig, bekant, initiativrik och han förbinder sig till sin uppgift. Han deltar inte i veckoverksamheten.

Roverscouter: Den vuxna, lotsen, är aktiv men ger utrymme. Han är en vän och en handledare i krävande projekt och situationer och han handleder varje enskild roverscout då denna uppgör sin utvecklingsplan, kartan. Han deltar inte i veckoverksamheten.

GODA GÄRNINGAR

Inom scoutverksamheten lär sig barn och unga att ta ansvar för sig själv och för andra. Verksamhet som syftar till andras välmående gynnar gemenskap och grupptillhörighet i samhället.

Vad innebär detta?

Scoutrörelsens mål är att fostra aktiva medborgare, som osjälviskt vill verka för en bättre framtid. Vägen till att bli en aktiv världsmedborgare börjar med små gärningar. Goda gärningar är ett sätt att tala om och komma ihåg sådana små gärningar. Inom scoutingen ger goda gärningar scouten en god vana att hjälpa andra.

Genom goda gärningar kan man också konkret visa för barn och unga att de kan påverka sin omgivning i en bättre riktning. Goda gärningar leder i de äldre åldersgrupperna till omfattande och betydelsefulla serviceprojekt.

En del av scoutprogrammets aktiviteter är goda gärningar, dvs. oegennyttig verksamhet och hjälp i samhället samt i den närmaste kretsen

Den vuxnas roll

Den vuxna föregår med gott exempel och leder på detta sätt in också andra i vanan att göra goda gärningar. Den vuxna hjälper barn och unga att se var goda gärningar behövs och hur lätt det är att göra dem. Genom sitt osjälviska beteende är den vuxna ett exempel för barn och unga. Till den vuxnas uppgifter hör att se till att scouterna också väljer serviceaktiviteter ur scoutprogrammet.

I vargungarna uppmuntrar akelan vargungarna till att ta eget initiativ och skapar tillfällen då de kan göra goda gärningar. Den vuxna hjälper barnet att se följderna av sina handlingar. Kaptenen uppmuntrar äventyrsscouterna att handla osjälviskt. Responsen för ett gott gjort arbete är av största vikt. Äventyrsscoutprogrammet omfattar dels aktiviteter inom ramen för goda gärningar, dels mindre ansvarsuppgifter som patrulledare, som i hög grad omfattar ett osjälviskt handlande. Den vuxna ska

gärna notera spejarscouternas, explorerscouternas och roverscouternas goda gärningar. För den unga scouten är det viktigt att hans osjälviskhet noteras. Den vuxna bör ändå tänka över hur han ska ge respons för de goda gärningarna så det inte blir pinsamt för den unga scouten.

VERKSAMHET I NATUREN

Inom scoutverksamheten verkar barn och unga i naturen, som är en upplevelserik miljö för verksamhet och inlärning.

Vad innebär detta?

För scoutingen är naturen en miljö där man kan lära sig mycket. I naturen är scouten på naturens villkor. Viljan att vistas i naturen och att skydda dess mångfald uppkommer genom positiva naturupplevelser. Scouten förstår också naturens mångfald och uppskattar och respekterar denna. Dessutom är naturen en miljö där barn och unga lätt kan se förhållandet mellan orsak och verkan: Om du lämnar skjortan utanför tältet över natten så är den våt följande morgon.

Barns och ungas självförtroende ökar då de lär sig att röra sig i och klara sig i naturen. Naturen erbjuder också möjlighet till stilla stunder och andäktiga upplevelser av världsalltets storhet.

Den vuxnas roll

Verksamhet i naturen för ut scouten ur kårlokalen. Naturen är den miljö där scoutfärdigheterna behövs på riktigt. Den vuxna upplever naturen på samma sätt som barn och unga. Den vuxna måste aktivt föra ut ungdomarna i naturen. Scoutprogrammet innehåller tillräckligt med aktiviteter som utförs ute i naturen och också rekommendationer för hur ofta scouterna borde fara på utfärd eller delta i scoutfärdighetstävlingar. Den vuxnas uppgift är att se till att detta förverkligas.

Akelan ger vargungarna möjlighet till en mångsidig verksamhet ute i naturen. Den vuxna ser till att flocken också har program utomhus, på utfärder, under tävlingar, i staden och på läger. Kaptenen sörjer för att äventyrsscouterna har möjlighet till utfärder i enlighet med programmet och han ansvarar för äventyrsscouternas säkerhet på utfärder, läger och seglatser. Han sporrar äventyrsscouterna att delta i utfärderna och han väcker lagmedlemmarnas intresse för naturen och uteliv samt för vildmarks- och sjöfärdigheter. Kaptenen visar hur man rör sig i naturen, hur man klär sig och föregår med gott exempel också i fråga om ekologiska val. Spejarscoutlotsen försäkrar sig om att naturen som miljö blir bekant för spejarscouterna och att naturupplevelserna erbjuder dem lämpliga utmaningar. För explorerscouter och roverscouter kan den vuxna vara den sakkunniga som hjälper till vid krävande vandringar eller är skeppare under mera krävande seglatser.