Valikko

Vargungar

Innehåll:

Ordlista
Barnet i varungeåldern
Målen för vargungarnas fostran
Scoutmetoden
Löfte och ideal
Symbolik
Gruppen och ledarna
Akelans roll
Vargungeprogrammet
Att förverkliga programmet

Vargungarna är 7-9 år gamla scouter och de är indelade i grupper som kallas flockar. Vargungeflocken leds av en akela. Akelan är en för uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout. Din uppgift som akela är att ansvara för flockens verksamhet och säkerhet och att utgöra ett gott exempel för vargungarna.

Vargungeprogrammet består av spår. I vargungeverksamheten gnisslar man inte tänder eller finslipar tävlingsutrustningen, utan njuter av det stundande äventyret. Lekar och berättelser spelar en viktig roll i vargungarnas värld. Vargungarna lär sig nya färdigheter och lär sig att fungera tillsammans på ett lekfullt sätt. Utöver mötena varje vecka träffas vargungarna på utfärder och andra scoutevenemang så som scoutläger och vargungetävlingar.

Vargungeprogrammet består av mångsidiga aktiviteter som vargungarna gör inomhus, utomhus, i kårlokalen och på utfärder. Det viktiga är att vargungarna själva får göra sådant som är konkret. Utnyttja metoder som att lära sig genom att göra och genom att leka. Barn i vargungeåldern är ännu starkt bundna till hemmet och familjen. De första utfärderna då vargungen frigör sig från sin bekanta miljö kan även vara utmanande för akelan men bidrar samtidigt till möjligheter att lära sig något nytt.

Ordlista

Tillbaka upp
Akela

Vargungeflockens åldersgruppsledare som är en för uppdraget utbildad äldre ledare eller roverscout. Ofta finns det två akelor varav den ena kan vara en äldre ledare, roverscout eller explorerscout.

Blandflock

En flock som består av både flickor och pojkar.

Explorerscout

En 15-17 år gammal scout.

Flock

Vargungarnas verksamhetsgrupp.

Sisuscouting

Scouter med någon form av funktionsnedsättning.

Klossmodell

Flocken består av jämnåriga vargungar.

Kuksa

Kuksa är Finlands Scouters medlemsregister som används för att anmäla sig till en stor del av scoutevenemangen. I Kuksa kan man också markera vilka spår vargungarna gjort, i stil med boken Vargungens spår.

Kulledare

En vargunge som har ett ansvarsuppdrag (oftast kortvarigt).

Kårlokal

Mötesplats.

Lots

Spejar-, explorer- eller roverscouternas åldersgruppsledare. Lotsen kan fungera som stöd för akelan ifall akelan själv hör till någon av de två äldre åldersgrupperna (explorer- eller roverscouterna).

Roverscout

En 18–22 år gammal scout.

Rörmodell

I flocken börjar varje år nya vargungar och varje år uppflyttas de äldsta vargungarna till äventyrsscouter. Vargungarna i flocken är därför av olika ålder.

Spejarscout

En 12-15 år gammal scout.

Spår

En aktivitetshelhet som består av 6–12 aktiviteter, steg. Spåret har ett visst tema som till exempel första hjälpen eller orientering.

Spårmärke

Ett märke av tyg som vargungen får då tillräckligt många steg i spåret är avlagda. Märket sys på scoutblusens eller -skjortans högra ärm.

Steg

Aktivitet; ett spår (alltså en aktivitetshelhet) består av såväl obligatoriska som valbara steg.

Syskonring

Syskonringen bildas genom att man håller varandra i händerna med armarna korsade så att höger arm ligger över vänster (tvärtom i de finska kårerna). Syskonringen brukar fungera som avslutningsceremoni vid olika scouttillfällen.

Särflock

En flock som består av bara flickor eller pojkar.

Tips för genomförande

Vid varje aktivitet finns tips för hur man kan genomföra aktiviteten. För en del av aktiviteterna räcker det att endast ett tips genomförs medan det för andra kan vara bra att genomföra flera tips.

Uppflyttning

Med uppflyttning avses övergången från en åldersgrupp till en annan. Ofta ordnas uppflyttningen som en ceremoni där scouten lämnar den gamla åldersgruppen bakom sig och blir en fullvärdig medlem av följande åldersgrupp. För vargungarnas del innebär uppflyttningen att de blir äventyrsscouter.

Vargunge

En 7–9 år gammal scout.

Vargungens spår, boken

Vargungens egen bok där de aktiviteter som gjorts kryssas för och där det också finns roliga tips och uppgifter för vargungarna.

Vargungesigill

Ett märke i metall som fungerar som avslutningsmärke för vargungarna. Märket föreställer en vargungetass och bärs på scoutskjortan tills scouten avslutat roverscoutprogrammet och blivit ledare.

Veckomöte

Vargungarna samlas till veckomöten, som också kan kallas för möten eller flockkväll.

Åldersgruppsansvarig

Vargungarnas åldersgruppsansvariga som ansvarar för kårens vargungeverksamhet och stöder akelorna. Den åldersgruppsansvariga kan också fungera som stöd för en akela som själv ännu är en explorer- eller roverscout.

Äldre ledare

Över 22 år gammal scoutledare.

Äventyrsscout

En 10-12 år gammal scout.

Barnet i vargungeåldern

Tillbaka upp
Alla barn genomgår vissa faser i sin utveckling. Faserna kan ta olika lång tid för olika barn och därför kan det finnas betydande skillnader i vargungarnas psykiska och fysiska utveckling. En av scoutingens tankar är dock att också unga scouter kan mycket och klarar av att göra saker och ting allt mer självständigt. I det här fallet skiljer sig scoutingen från mången annan klubbverksamhet eftersom vi inom scoutingen försöker ge också de små vargungarna ansvar för sig själv. Redan en 7-åring kan åka på en veckoslutsutfärd och tälja sin egen korvpinne utan pappa och mamma. Det är alltså inte meningen att scoutingen ska vara en klubb där barnen bara pysslar och leker. Men verksamheten ska inte heller vara för överdimensionerad – små vargungar behöver lämpligt stora utmaningar, men också omsorg. Lagom är bäst!

Viktigt för vargungen

– en känsla av trygghet

– den egna gruppen

– verksamhet och lekar

– att lära sig nya färdigheter.

Psykisk och social utveckling

Barnets förmåga att fungera i grupp utvecklas märkbart i åldern 7–9 år. Ur akelans synvinkel betyder det här att alla vargungar måste beaktas lika mycket. Det är akelans uppgift att se till att varje vargunge syns och får sin röst hörd. Ingen får lämnas utanför. Varje vargunge måste känna sig accepterad i flocken. I synnerhet nya vargungar måste känna sig hemma i flocken så att de får uppleva positiva känslor och glädje samt känna att de godtas i gruppen.

Vargungarna sprudlar av energi och har ett behov av att röra på sig. Allting måste undersökas och analyseras. Genom att pröva, fråga, lukta och smaka vidgar barnet sin uppfattning om omvärlden. Akelan ska gärna uppmuntra vargungarna till att göra egna observationer. Barnen sporras av att klara av lämpligt stora uppgifter och då de upplever att de lyckas. För barnet är beröm och tack viktiga. Akelan ser till att varje vargunge får ta del av uppmuntran och uppleva positiva känslor om sig själv. Det är akelans uppgift att skapa en tillåtande atmosfär i flocken och uppmuntra vargungarna till växande utmaningar.

Det lekande barnet

Barn i vargungeåldern använder en stor del av sin tid till lekar. Alla barn njuter av lekar och en spännande fantasivärld. För barn i vargungeåldern är det viktigt att leken har klara och tydliga regler och många barn kan ännu ha svårt att förlora. Akelans roll som lekledare är att förklara reglerna tydligt och lära vargungarna att förlora hederligt.

Utnyttja fantasin tillsammans med flocken! Det är lätt att få vargungarna att leva sig in i berättelser om du själv är entusiastisk. Glöm dock inte att med jämna mellanrum påminna om vad som är sant och vad som är påhittat. Även om de flesta redan förstår var gränsen mellan saga och sanning går, kan det vara svårt för en del barn. Dessa behöver en vuxen som stöder dem och som bekräftar vad som är rätt.

Trygghet

Barn behöver trygghet. De flesta barn är redan i vargungeåldern vana vid att tillbringa dagarna utanför hemmet men att vara borta från föräldrarna över natten kan ändå vara en stor sak. Också många vardagliga företeelser kan väcka vargungarnas rädsla, till exempel kan mörkret under utfärden ge fantasin vingar. Det är bra om akelan talar med vargungarna om olika slags rädslor. Flocken kan också öva sig i att bemöta olika rädslor genom olika rollekar. Ju bättre andan i flocken är desto lättare är det att förebygga rädslor. Rädslor kan vara väldigt olika men inte ens den minsta rädsla ska underskattas. I barnets värld är den verklighet. Det är allt skäl att ta upp vargungarnas rädslor genast då de visar sig och att lära sig känna igen deras rädslor och ta tag i situationen när den är viktig för vargungen.

En förutsättning för att akelan tillsammans med flocken ska kunna tala om och behandla vargungarnas rädslor är att hen känner sina vargungar bra och att det i flocken råder en positiv och tillitsfull stämning. Genom att spela upp påhittade eller verkliga situationer kommer man ofta djupare in i situationerna och hittar konkreta lösningsförslag.

Fysisk utveckling

Skillnaderna mellan barn i skolåldern kan vara enorma. Längd, vikt och styrka varierar, likaså färdigheter och förmåga. Beakta barnens individuella behov och anpassa flockens verksamhet till dessa. Barn i vargungeåldern är vanligen aktiva och ivriga att röra på sig. Så småningom lär de sig att behärska sin kropp. Barnets självförtroende växer då det får uppleva att det lyckas och att det lär sig nya färdigheter. Det är akelans uppgift att försäkra sig om att varje barn har möjlighet till detta. Akelan ska ändå vara medveten om att en del barn kan vara våghalsiga. De förstår inte nödvändigtvis att de kan skada sig, så din uppgift som akela är att erbjuda vargungarna säkra äventyr.

Skillnader kan också finnas i barnens motoriska färdigheter. En lyckas trä tråden på nålen, medan det för någon annan kan vara en övermäktig uppgift. Fingerfärdigheten kan övas genom att pyssla, rita och skriva. Läs och skrivförmågan utvecklas i allmänhet senast på skolans andra klass, något som är värt att beakta i synnerhet i de yngre vargungarnas verksamhet och uppgifter.

Under utfärder är det viktigt att se till att vargungarna får tillräckligt med sömn och mat, så att de orkar med programmet och känner sig trygga. En vargunge behöver i medeltal sova tio timmar under natten för att orka med programmet också följande dag. När det gäller vargungar måste man vara förberedd på det mesta, till exempel är det inte alls ovanligt att små vargungar är sängvätare. Akelan bör sköta saken finkänsligt och så att vargungen inte behöver skämmas.

Unga eller nya vargungar

De yngsta vargungarna håller fast vid regler och det en vuxen säger är lag. Reglerna måste i det här skedet vara väldigt tydliga och konkreta, t.ex. vi tar alltid av oss skorna i kårlokalen och springer inte i korridoren. Ledaren är en förebild och idol för vargungarna. Det är viktigt för vargungarna att få en vuxens uppmärksamhet och i allmänhet gör de inte uppror mot en auktoritet. Speciellt de yngsta vargungarna vill ofta göra samma sak som de personer de ser upp till. De söker också ständigt bekräftelse av den personen. De saker vargungarna lärt sig i skolan upplevs som nya och viktiga. Det är inte ovanligt att höra vargungarna motivera så här: ”Vår lärare sade, att…” Därför är det bra om akelan kan tillsammans med vargungarna klargöra skillnaden mellan skola och scouting. T.ex. är reglerna annorlunda i skolan.

Den äldre vargungen

Då vargungen växer hittar hen så småningom sin plats i flocken och söker sig allt mer ut i omvärlden. Hen genomgår en självständighetsprocess där hemmets betydelse minskar och de mänskliga relationerna utanför hemmet blir allt viktigare. Andra vargungars åsikter är allt viktigare, likaså att vara populär bland de andra. Vargungen kan redan sätta gruppens intressen före sina egna. Gruppverksamheten fungerar allt bättre. Det här kan å ena sidan visa sig som en stärkt flockanda, men å andra sidan kan det resultera i klickbildning inom flocken.

Akelan ser till att ingen blir utanför. De äldre vargungarna börjar senast i det här skedet se att människor kan vara annorlunda och därför är det viktigt att det finns en öppen atmosfär i flocken. Den äldre vargungen har redan ett större självförtroende och vill också pröva sin förmåga, tryggt i en bekant miljö. Också om vargungen kan vara självsäker och självständig och vill pröva sina egna gränser är akelan fortfarande en auktoritet och regler är viktiga.

Även om vargungen kanske redan utåt visar att hen är en stor pojke eller flicka, är hen ännu under ytan ett litet barn som lätt får gråten i halsen då något händer. Då äventyrsscoutåldern närmar sig blir vargungen allt mer mogen och balanserad såväl psykiskt som fysiskt. Den äldre vargungen som förbereder sig för äventyrsscoutåldern kan redan få lite mera ansvarsuppgifter. Akelans uppgift är i det här skedet att agera som handledare och stöd.

Målen för vargungarnas fostran

Tillbaka upp
Scouting är en fostrande verksamhet med syftet att stödja barns och ungas utveckling med hänsyn till deras individuella särdrag. Målsättningen är att var och en ska ha möjlighet att enligt sina personliga förutsättningar växa till en balanserad, frisk, ansvarskännande och självständig medlem av samhället. Avsikten är att hjälpa den enskilda scouten att växa, utvecklas och leva i balans med sig själv, med andra människor och med sin omgivning.

Utöver de allmänna målen för fostran har man för varje åldersgrupp fastställt åldersgruppsspecifika mål. Dessa anger hur målen syns i de olika åldersgrupperna och beskriver den målsättningsnivå man försöker uppnå i åldersgruppen. Bekanta dig med målen så att du kan bygga upp vargungarnas scoutstig längs den väg målen visar.

I början av scoutstigen lär sig vargungarna mycket om sig själva, om andra och om omvärlden. Sammanfattningsvis kan målsättningen för åldersgruppen vargunge sägas vara att vargungen genom mångsidig verksamhet under ledning av en vuxen lär sig att fungera i en grupp och för gruppens bästa. Vargungen får alltså öva och lära genom att själv göra men under övervakning av en trygg vuxen.

Eftersom programmet är uppbyggt bland annat på basis av målen för fostran, leder många av aktiviteterna till att målsättningen uppnås. Vargungarnas aktivitetshelheter, det vill säga spåren, är uppdelade i fyra grupper enligt målen för fostran: förhållandet till sig själv, förhållandet till andra, förhållandet till samhället och förhållandet till omgivningen. Under varje verksamhetsår borde vargungarna avlägga minst ett spår ur

varje del. Akelans uppgift är att se till att vargungarna, genom aktiviteter och annan verksamhet, får en möjlighet att nå målen för fostran.

De åldersgruppsspecifika målen för fostran sammanfattade De åldersgruppsspecifika målen för fostran definierar vad de allmänna målen för fostran är i respektive åldersgrupp. De beskriver alltså nivån på målsättningarna, som man strävar till att nå då vargungeåldern tar slut. De åldersgruppsspecifika målen för fostran lägger ut vägen för hur man bör framskrida för att de för åldersgruppen typiska målen ska uppnås kontinuerligt. Målen för fostran beskriver de fostringsutmaningar för vargungarna och vad scoutingen kan erbjuda. Målen för fostran har fungerat som grund i utvecklingen av scoutprogrammet. En del av målen för fostran förverkligas i vissa aktiviteter och andra syns i helhetsinriktade lösningar, som t.ex. ledarskap för en åldersgrupp eller i mer allmänna tillvägagångssätt som t.ex. att fungera i grupp eller att fungera i olika miljöer.

Förhållandet till sig själv

Hälsa och trygghet

– Kan med hjälp av vuxet stöd ta ansvar för sina mat- och sömnvanor, sin utrustning och sin hygien.

– Lyssnar på instruktioner och väntar på sin tur. Följer inlärda trygga handlingsmönster och kan känna igen en farosituation.

Självkännedom

-Förhåller sig positiv till sig själv och vet vad hen tycker om och vad hen är bra på.

-Vet att man kan och får tala om alla kroppsdelar och att man aldrig behöver skämmas för sin egen kropp. Förhåller sig naturligt till nakenhet.

Livsåskådning

– Övar sig att stanna upp och stilla sig.

– Bekantar sig med frågor som är viktiga inom scoutingen via scoutlöftet och åldersgruppens ideal.

– Kan skilja mellan rätt och fel och vill handla rätt. Då hen handlat fel kan hen prata med en vuxen om situationen och säga förlåt.

Kunnande och problemlösning

-Förhåller sig nyfiken och ivrig till uppgifter.

– Vill lära sig nytt och vågar pröva på nya saker.

-Kan uttrycka vad som har gått bra.

Förhållandet till andra

Respekt för andra

– Vet att människor har olika utgångslägen och förutsättningar.

-Vet att det finns olika trosuppfattningar och världsåskådningar

Relationer

– Vill vara en god vän.

– Behandlar andra jämlikt. Berättar för en vuxen om mobbning. Vet att det hör till att hjälpa alla som behöver hjälp.

-Håller löften.

-Känner igen grundkänslorna i sig själv och andra och kan sätta namn på dem.

Förhållandet till samhället

Förmåga att fungera i grupp

– Kan fungera i en liten bekant grupp under ledning av en vuxen.

– Kan sköta små tillfälliga ansvarsuppdrag.

Samhällspåverkan

– Kan ta ställning till enkla frågor.

– Känner till olika aktörer på den egna hemorten.

Samhällstillhörighet

-Känner stolthet över den egna gruppen och följer gemensamma regler och överenskommelser.

-Bekantar sig med olika kulturer i Finland och i andra länder.

Förhållandet till omgivningen

Förhållande till naturen

– Får positiva naturupplevelser.

-Kan röra sig i naturen med stöd av en vuxen.

Ansvar för livsmiljön

– Vet att man bör värna om omgivningen. Städar upp efter sig.

Scoutmetoden

Tillbaka upp

Att leva enligt scoutingens värderingar

Scoutens löfte, ideal och symbol symboliserar scoutingens värderingar. Genom dem förbinder sig scouten till scoutingens värderingar. Vargungen förstår vad löftesgivningen innebär. Då hen avger sitt scoutlöfte förbinder hen sig till att vara scout.

Akelan är bunden till scoutingens värderingar och visar genom eget exempel hur man lever enligt scoutidealen och hur man uppfyller scoutlöftet. Akelan bör ha färdighet att förklara innehållet i scoutlöftet på ett för vargungen begripligt sätt.

Symbolik

Till scoutingen hör verksamhetssätt, innehåll och föremål som har en gemensamt känd betydelse. Genom symboliken länkas vargungarna till sin egen flock och kår samt den globala scoutrörelsen. Vargungen känner till flockens traditioner och kårens symboler, till exempel rop, halsduk och fana. Akelan gör vargungen bekant med scoutsymboliken (föremål, traditioner mm.) och hjälper vargungen att förstå att

hen är en del av en större helhet. Berättelser och lekar, som är kännetecknande för symboliken, hjälper vargungen att ansluta sig till gruppen, att lära sig och att växa.

Verksamhet med stigande svårighetsgrad

Verksamhet med stigande svårighetsgrad innebär inom scoutingen att alla får passligt utmanande uppgifter. Vargungen prövar på nya saker och funderar över vad hen tycker om och vad hen inte gillar. Vargungen inser att hen kan mycket och att hen kan lära sig nytt. Akelan uppmuntrar och skapar tillfällen för vargungen att utveckla sig själv, alltså väljer lämpligt utmanande steg. Akelan handleder vargungen så att denna ser sin egen utveckling och själv påverkar den.

Patrullsystemet

I scoutingen verkar man i grupper tillsammans med jämnåriga. Inom gruppen görs gemensamma beslut och ansvaret fördelas mellan gruppmedlemmarna. Att känna att hen hör till en grupp är en viktig del av utvecklingen för ett barn. Vargungen lär sig att fungera i grupp, i olika roller och tillsammans med olika människor. Vargungen övar mindre gruppledarskapsuppgifter. Akelan ger vargungen möjlighet att utveckla sin sociala interaktion och sina färdigheter att fatta gemensamma beslut. Akelan ansvarar för flockens verksamhet.

Learning by doing

Inom scoutingen lär man sig genom att uppleva och göra. Att lära sig genom learning by doing lär mer än att lära sig genom att läsa teori. Learning by doing är det naturliga sättet för barn att lära sig nya saker. Att vara med i scouterna är i första hand att göra och att öva sig. Vargungen får själv göra och pröva på nya saker. Hen får misslyckas och lär sig av detta. Det är viktigt att vargungarna verkligen får göra saker och att saker görs av rätt orsak. T.ex. man övar inte att sy bara för att öva sig sy, utan genom att sy något flocken kan ha nytta av. Akelan ger vargungen en möjlighet att i en trygg miljö lära sig genom att göra. För att vargungen ska lära sig, är det bra att ibland också stanna upp och reflektera över vad man lärt sig.

Vuxet stöd

En för vargungen bekant och trygg vuxen leder vargungarna genom sitt eget exempel. Akelan förmedlar scoutingens värdegrund till vargungarna genom att föregå med gott exempel. En vuxen behövs i en vargungeflock för att synliggöra varje barn. Till den vuxnas uppgifter hör att vara närvarande, och planera och genomföra ett program som är bra och som fostrar vargungarna.

Goda gärningar

En god, altruistisk gärning lär oss att respektera och se andra. I scoutingen fostras scouterna till positiva och hjälpsamma medborgare genom att fungera i grupp och genom uppmuntran till goda gärningar. Vargungen lär sig att utföra små, kortvariga, tjänster eller gärningar till förmån för andra. Akelan uppmuntrar och skapar tillfällen för vargungen att göra goda gärningar. Akelan uppmuntrar barnet till att ta eget initiativ. Akelan hjälper barnet att se följderna av sina handlingar.

Verksamhet i naturen

Naturen och att fungera i naturen är saker som ger erfarenheter och framhäver självständighet. Vargungen rör sig utomhus och får goda erfarenheter av naturen. Akelan gör en mångsidig verksamhet i naturen möjlig.

Löfte och ideal

Tillbaka upp

Vargungelöftet

Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa scoutidealen i mitt liv.

Att avge vargungelöftet

En vargunge som tar sina första steg i början av scoutstigen kan ha svårt att förstå vad löftet och idealen egentligen betyder. Vargungen avger löftet som tecken på att hen binder sig till scoutingens värderingar. För vargungens del betyder det att hen vet att hen är scout och att hen vill leva enligt löftet och idealen.

En vargunge har svårt att omsätta ord i handling om ordens innebörd inte är klar för hen. Före löftesgivningen går akelan igenom löftet och idealen med flocken så att vargungarna ska veta vad de lovar. Löftet och idealen gås igenom på ett sätt som är lämpligt för vargungarna. I stället för att vargungen lär sig utantill lönar det sig för akelan att med hjälp av lekar och berättelser förklara ordens innebörd så att vargungen förstår vad det är frågan om, genom att diskutera, fråga, känna på och bekanta sig med orden och betydelsen.

Det finns många olika löftesgivningsceremonier. Tillfället bör ändå vara en högtidlig och minnesvärd upplevelse för löftesgivaren. I kårer med anknytning till församlingen hålls löftesgivningen ofta i kyrkan, men den kan lika väl enligt kårens traditioner hållas i skogen, på lägret eller i kårlokalen. Löftet kan avges också i samband med ett kårevenemang, t.ex. på självständighetsdagen, på julfesten eller på St. Göran.

Rekommendationen är att vargungarna avger sitt löfte efter välkommenspåret. Om vargungen kommer med i verksamheten mitt i terminen och de övriga flockmedlemmarna redan avgett löftet är det bra att ordna en egen löftesgivning för den nya vargungen, till exempel under flockens utfärd. Vargungarna kan också avge löftet på ett flockmöte. Bjud gärna in vargungarnas föräldrar till löftesgivningen.

Kårerna har olika traditioner för hur det går till vid löftesgivningen. I en del kårer gör vargungarna vargungehälsningen och i andra kårer håller vargungarna i en flik av Finlands eller kårens flagga medan de avger löftet. Vargungarna kan avge löftet så att de säger det själv eller så att de upprepar när akelan läser före. Vargungarna kan till exempel läsa löftet högt tillsammans medan publiken står upp. Akelorna eller kårchefen knyter en sjömansknop på halsdukarna som avslutning på löftesgivningen.

Vargungarna avger löftet till akelorna eller varför inte till akelorna, kårens åldersgruppsansvariga och kårchefen tillsammans. När vargungen har avgett sitt löfte får hen sina löftesmärken. Det finns två löftesmärken i tyg: WOSM:s (World Organization of the Scout Movement) märke med scoutliljan och WAGGG:s (World Association of Girl Guides and Girl Scouts) märke med treklövern. Löftesmärkena sys fast på vargungetröjans vänstra ärm. Det är bra att öva löftet tillsammans och ha en generalrepetition. En del vargungar kan vara nervösa inför löftesgivningen, så det är bra om de vet vad som kommer att hända under ceremonin.

Löftesgivningen är också ett bra sätt att lära vargungarna att scoutklädseln är en central del av symboliken. Då föräldrarna informeras om löftesgivningen lönar det sig att bifoga information om scoutklädseln, till exempel en bild av en vargunge i scoutdräkt.

En scouts valspråk är

Var redo.

En vargunges ideal är att

– respektera andra

– älska och skydda naturen.

Respektera andra Att respektera andra betyder i vargungeåldern att vara en god vän. Vargungen behandlar andra jämlikt och lyssnar vad andra har att säga. Vargungen förstår att människor är olika, men lika värda.

Älska och skydda naturen Att älska och skydda naturen syns i vargungeåldern genom att röra sig säkert i naturen. Under vargungeprogrammet försöker man ge vargungarna positiva upplevelser genom att röra sig i naturen. Vargungen lär sig att röra sig i naturen utan att lämna spår efter sig och plockar också andras skräp med sig från naturen.

Symbolik

Tillbaka upp
Scoutingen grundare Robert Baden-Powell använde Djungelboken av Rudyard Kipling som grund för scoutprogrammet för de yngsta scouterna. Också begreppen vargunge (”wolf cub”) och akela härstammar från boken. I boken berättas om en vargflock som leds av en stark och klok varg, Akela. Trots att vargungeverksamheten har förändrats mycket sedan scoutingen grundades, har B-P:s ursprungliga värderingar bevarats. Att hjälpa och tjäna andra och att fungera i grupp har betonats inom scoutingens yngsta grupper genom tiderna. Varungeverksamheten är rätt så lika i olika länder. Gemensamt för vargungeverksamheten i de olika länderna är bl.a. lekfullhet, sånger och att lära sig samarbetsfärdigheter.

Ritualer och traditioner

Traditionerna är en oskiljaktig del av scoutingen. Vanligen är det frågan om verksamhet som konstaterats fungera bra, men traditionerna har också en stor betydelse för att ge upplevelser och skapa samhörighet. Genom olika traditioner kan man klargöra djupare betydelser och åskådliggöra sådant som annars är svårt för en vargunge att förstå. Därför lönar det sig att redan från början ta med traditionerna som en del av flockens verksamhet. Till exempel samma struktur på varje möte hjälper barnet att uppfatta mötets gång och att veta hur man ska bete sig i olika situationer.

Scoutsånger sjungs vid lägerbålet, på utfärder och under flockmöten. Sångerna hör till scoutingen. Scoutmarschen och flaggsången är exempel på scoutsånger med stark tradition.

Scouter skakar hand med varandra med vänster hand. B-P hämtade traditionen från Afrika, där krigarna bar skölden i vänster hand. Då krigarna träffade en person de litade på lade de ner skölden och hälsade med vänster hand. Den vänstra handen är också närmare hjärtat.

Med rop tackar scouter bland annat för maten och avslutar lekar och spel. Ropen är en del av scoutingen och med dem skapar man stämning, förstärker samhörigheten och får utlopp för energin. De bästa ropen är ofta korta och slagkraftiga. Flockens eget rop ger en känsla av samhörighet när det ropas. Hejarop passar bra i tävlingar och vinnaren kan belönas med ett rop. Den som uppträtt med en sketch, lagat maten eller varit med som gäst avtackas med ett rungande tackrop.

Utöver att traditioner är praktiska skapar de också samhörighet och kontinuitet. Vargungen känner att hen är en del av flocken. Genom scoutingen upplever många vargungar ceremonier och andra högtidligheter för första gången i sitt liv. Dessa ger också ofta vargungarna starka upplevelser.

Omvärdera gärna era traditioner med jämna mellanrum istället för att följa dem blint och överge dåliga traditioner istället för att värna om dem. Traditioner kan också ändras. Nya fungerande lösningar bevaras bäst för kommande generationer i form av traditioner.

Vargungarnas symboler

Scouter i vargungeåldersgruppen bär gemensamma kännetecken som skapar en samhörighetskänsla inom åldersgruppen:

Vargungeålderns färg är solgul, som symboliserar vargungens glädje, energi och oskyldighet.

Vargungehälsningen är likadan i så gott som hela världen. En vargunge hälsar genom att lyfta högra handens pek- och långfinger lätt i sär mot pannan. Hälsningen symboliserar ett varghuvud med öron. Akelan hälsar med tre fingrar.

Vargungens dräkt och märken Det viktigaste kännetecknet inom scoutingen är scoutdräkten. Baden-Powell ville av jämlikhetsskäl och av praktiska orsaker införa en enhetlig scoutdräkt. Då alla gick klädda i likadana kläder, kunde ingen skilja scouterna från olika samhällsklasser utifrån klädseln. Scoutdräktens färg och material kan i dag variera och det finns många olika modeller. Men scoutdräkten har ändå kvarstått som ett av scoutens viktigaste kännetecken som gör att man känner igen scouter på olika håll i världen. Dräkten berättar om en vilja att hjälpa och en förmåga att tjäna andra.

Då du som akela föregår med gott exempel och använder scouthalsduken på varje möte och scoutdräkten på kårens, förbundets och Finlands Scouters evenemang samt då du representerar scouter lär sig också vargungarna ända från början att använda och uppskatta scoutdräkten.

Vargungarna använder alltid scouthalsduken på både möten och under utfärder. Kåren använder antingen den allmänna blå scouthalsduken eller kårens egen kårhalsduk. Om kåren använder den blå scouthalsduken trycker, syr eller fäster man kårens eget märke på den. Detta märke är kårens egentliga kännetecken. Om kårhalsduken har ett mönster ersätter mönstret i allmänhet kårmärket.

Vargungen kan som scoutskjorta använda en mörkblå collegetröja eller trikåskjorta, kårtröjan eller scoutskjortan enligt kårens egen praxis. Det är bra att tillsammans diskutera de nya märkena vargungen får. Så får vargungarna reda på var på skjortan märket ska fästas och vad märket innebär.

Märken

Spårmärken fästs på vargungetröjans högra ärm så att välkommenspåret, varghuvudet, kommer överst mitt på ärmen. De följande spåren sys på vardera sidan om varghuvudet och sedan tre i bredd i rader under varandra.

På vänster ärm fäst uppifrån och nedåt ortsnamn, kårmärke (om ett sådant finns), förbundsmärke, organisationsmärke och löftesmärken.

Vargungesigillet, en vargungetass i metall, som fås som avslutning på vargungeåldersgruppen fästs på scoutskjortans vänstra ficka.

Flockens symboler

För vargungen är flocken den viktigaste enheten i kåren. Stämningen i flocken påverkar märkbart vargungens uppfattning om scouting. Flockandan föds ändå inte av sig själv. Akelans uppgift är att försäkra sig om att alla känner sig accepterade i gruppen. Symbolerna har en viktig funktion för skapandet av samhörighet inom flocken.

Flockens namn är dess viktigaste symbol. Namnet kan härröra från lokalhistoria, en saga, berättelse, kårens namn eller en sång. Traditionellt har namnet något med djur att göra.

Flockens vimpel eller maskot är med på vargungarnas gemensamma evenemang och i inledningsceremonierna på flockens möten. Vimpeln eller maskoten följer ofta samma tema som flocknamnet. Maskoten kan vara ett mjukisdjur, en handdocka eller något motsvarande som föreställer det djur eller föremål som givit flocken dess namn. En kulledare kan ha som uppgift att hålla reda på vimpeln eller maskoten.

Med hjälp av en närvarotabell kan akelan följa med vargungarnas mötesdeltagande. En del kårer belönar varje år de aktivaste scouterna. Vargungarnas närvarotabeller kan uppgöras på många olika sätt. Alla vargungar kan göra en egen bild av flockdjuret, och på varje möte får man fästa någonting på det. T.ex. vargungarna i igelkottsflocken kan fästa taggar på sin igelkott och i Sillflocken kan vargungarna fästa fjäll på sina fiskar. Akelan kan föra bok om vargungarnas framsteg i medlemsregistret Kuksa och på papper. Det viktiga är att akelan med hjälp av tabellen kan reda ut vilken vargunge som varit på plats på vilket möte och vad hen sysslat med. I Kuksa eller i tabellen kan man skriva in avlagda steg och spår också för kårens behov.

Flockmärket är flockens eget märke som vargungarna kan göra själva och sy på sin scoutblus.

I loggboken kan flocken dokumentera minnen från flockens möten och evenemang. Loggboken kan lika bra vara ett häfte som en mapp i vilken ni kan sätta in berättelser från flockens utfärder och fotografier eller teckningar som vargungarna ritat. I början av loggboken kan det finnas en egen sida för varje vargunge. Där kan ni skriva in personuppgifter, lägga in ett fotografi och anteckna roliga händelser, goda gärningar och datum för löftesgivningen. En egen sida i loggboken stärker vargungens självförtroende och hjälper också reserverade barn att se sig själv som viktiga medlemmar i flocken. Vargungarna fyller i tur och ordning i loggboken. Vargungarna kan skriva, rita eller diktera för akelan.

Berättelser

Berättelser är viktiga i vargungeverksamhet. Scoutberättelser kan användas på många sätt: kvällsberättelser, som en introduktion till en lek eller för att lära sig något nytt. Under vargungeåldern kan alla klassiska scoutberättelser, så som berättelsen om St. Göran och draken, berättelsen om B-P, berättelsen om Kim och berättelsen om älvorna som hittade månskäran. Med hjälp av berättelserna förmedlar akelan scoutingens ideologins olika dimensioner år vargungarna. Finländska djurberättelser är också ett bra tillägg till vargungeverksamhet.

Också i lekar är bakgrundsberättelser viktiga. Med hjälp av dem kan leken lätt omarbetas och så tappar inte vargungarna intresse för leken. Med hjälp av berättelsen kan akelan lära och inspirera samt skapa upplevelser och stämningar. Det är bra att lära sig berättelsen så väl, att man inte behöver läsa den från en lapp. Bra effekter till berättelsen fås t.ex. genom föremål som berör berättelsen, musik eller andra ljud. Det bästa sättet att påverka en vargunge är att vädja till hens fantasi. Det är lätt att skapa berättelser till veckomöten. En överraskande berättelsestund under en matpaus, på en kontroll på en spårning eller då bastun värms kan vara en minnesvärd upplevelse för en vargunge. En sagostund får ändå inte vara det enda programmet, utan berättelserna ska leda till en aktivitet. Då man berättar sagor är det viktigt att ta åhörarna och situationen i beaktande. En för tråkig berättelse sporrar inte vargungarna till aktivitet och en för spännande berättelse lugnar inte vargungarna på kvällen.

Lekar

Lekar ska, liksom allt som görs under scoutmötet, ha en djupare fostrande betydelse. T.ex. inledningsleken är inte bara ett sätt att få utlopp för sin energi, utan också ett sätt att introducera vargungarna till kvällens tema. Leken är ett medel, som fungerar på många olika sätt. Då leken genomförs rätt främjar den flockandan och klargör reglernas betydelse. En lekfull vargunge kan använda sin fantasi och utveckla den, hens förmåga att vara uppmärksam och koncentrera sig utvecklas, hen får motion och lär sig ta hänsyn till andra människor. Dessutom kan tidigare färdigheter repeteras genom lek. Allt det här förverkligas, då en passlig lek väljs för att få stöd till att uppnå en viss färdighet eller viss sorts kunskap och tillräckligt med tid och rum är reserverat för leken.

Som akela är det viktigast att komma ihåg att ge vargungarna tid att leka. Någon gång kan vargungarna också själva hitta på en lek och leka med egna regler utan konstant övervakning. Även om lekar med regler passar till många saker, är det ibland bra att ge barnen frihet att använda sin egen fantasi och själv styra sina lekar om de vill. Lekar utvecklar många viktiga delområden, som att kunna ta en roll, uppfattningen om rätt och fel, självförtroende och sociala förmågor. Scoutverksamheten erbjuder en god möjlighet att umgås och leka lekar. Också de vuxna kan delta i leken utan förvåning. Scoutingen är en plats, som liksom ett hem, erbjuder en möjlighet att utveckla färdigheter som att följa regler och jämlikhet med stöd av en vuxen. Vargungarna litar på det att en vuxen blandar sig i leken om det behövs. Akelan ska också vara ett stöd för vargungar som först börjar öva regellekar.

Gruppen och ledarna

Tillbaka upp

Flocken

Flockens storlek kan variera men rekommendationen är 8–12 vargungar. Akelan ska kunna följa med varje barns utveckling och beakta vars och ens förmåga och behov. Om det finns långt över tio vargungar lönar det sig att bilda flera flockar. Om det finns fler barn i vargungeåldern som vill komma med än vad kårens flockar kan klara av, är det för verksamheten bättre att ha en kölista än att göra grupperna för stora. Det lönar sig också att be vargungarnas föräldrar bli akelor. Då kan man ta fler vargungar till flocken.

Den nya verksamhetsperioden kan inledas med ett för hela kåren gemensamt möte, till vilket alla nya och gamla medlemmar med föräldrar är välkomna. Kårchefen presenterar verksamheten och de gamla verksamhetsgrupperna kommer överens om sina mötestider. De nya vargungarna och deras föräldrar får träffa sin akela och ser samtidigt också de andra åldersgrupperna. I början av terminen behöver föräldrarna och vargungarna information om ledarna och mötestiderna samt också ett litet infopaket om scoutingen som hobby. Hur ska man vara utrustad för mötena? Vad gör man på mötena? Kan en 7-åring åka på utfärd med övernattning?

Då flockens ledare byts är det bra att sträva till att garantera en fortsättning på den gamla verksamheten så gott det går. Ett ledarbyte gör vargungarna osäkra. Den nya akelan tar reda på vad flocken gjort förut och får alla vargungars kontaktuppgifter, uppgifter om avlagda spår och steg samt flockens traditioner och regler. Det är bra att bekanta sig med flocken tillsammans med den tidigare akelan under några möten.

Olika flockar

Det finns ungefär lika många typer av flockar som det finns flockar. Flockarna skiljer sig från varandra också till sin uppbyggnad. Den vanligaste skillnaden är flockar där alla medlemmar är lika gamla och flockar med både äldre och yngre vargungar. Förutom att indela flockarna enligt uppbyggnad kan man också dela upp flockarna enligt kön. I vargungeåldern fungerar flockar av bägge slag. Man kan ha flockar med enbart pojkar eller flickor, men man kan lika bra ha blandflockar med både pojkar och flickor.

Flockar av klossmodell

En del flockar består av vargungar som är ungefär lika gamla och som börjat med scoutingen samtidigt. Vargungarna växer och går igenom vargungeprogrammet i samma takt. Flockkänslan i en flock av klossmodell är i allmänhet god och medlemmarna känner stor samhörighet. Flockens egna symboler och egen maskot betyder mycket för vargungarna. De får i allmänhet välja flockens namn själva.

Flockar av rörmodell

Andra flockar tar varje år in nya vargungar som börjar med scoutingen, samtidigt som de äldsta vargungarna varje år flyttas upp till äventyrsscouterna. Det är lätt att ta med nya vargungar men ur akelans synvinkel är en sådan flock en större utmaning eftersom medlemmarna är i olika ålder och olika skeden av vargungeprogrammet. Akelan ska komma ihåg att varje vargunge ska få passligt utmanande uppgifter inom scoutingen. Det här kan t.ex. betyda att genomföra samma aktivitet på två olika sätt beroende på vargungens utvecklingsskede. De äldre vargungarna kan vid behov hjälpa de yngre. Då lär de sig också acceptera att alla har olika förmåga och att man måste hjälpa sådana som är yngre. Vargungarna i flocken kan också göra olika spår samtidigt om de gör spåren i mindre kullar. Flocken kan ha långa anor och dem lönar det sig att värna om.

Kulledare

Det blir inget av gruppbildningen i flocken ifall inte alla medlemmar får vara med och skapa flocken. Akelornas uppgift är att leda verksamheten och skapa trygghet men alla vargungar har också en egen uppgift i flocken. Uppgiften att släcka ljuset kan cirkulera, de äldre kan läsa högt och någon kan ansvara för ordningen i tamburen.

Traditionellt finns det en eller ett par vargungar med ansvarsuppdrag under flockmötena. Dessa vargungar kallas kulledare. Kulledaren kan bytas ut till exempel varje månad eller varje vecka. Kulledaren hjälper akelan och kan till exempel leda en lek under mötet, leda flockens ceremonier eller tända och släcka ljuset vid avslutningsceremonin. Alla vargungar får vara kulledare i tur och ordning. När vargungen är kulledare får hen öva sig att ta ansvar och sköta mindre ledaruppgifter. Varje vargunge fungerar som kulledare enligt sina egna färdigheter. Uppgiften ger vargungen självförtroende.

När flocken inleder sin verksamhet sköter akelan alla uppgifter som hör till kulledaren. På detta sätt får vargungarna en modell för hur man ska göra. I början kan tanken på att barnet ska hjälpa till kännas konstig för akelan. Ledaren kanske tänker att det är mycket lättare att göra allt själv för då sköts allt snyggt. Verksamhet med stigande svårighetsgrad inom scoutingen syns dock redan i vargungeåldern. Genom små uppgifter växer man till sig för allt större uppgifter. Akelan måste lita på vargungens önskan att utföra uppgiften bra med akelans stöd och hjälp. När vargungen första gången har ett förtroendeuppdrag behöver hen stöd och uppmuntran av akelan och en tro på att hen ska klara sin uppgift. För vargungen är det en spännande situation. När hen lyckas, vågar hen nästa gång sköta sin uppgift mer självständigt. Med de större vargungarna går många mindre uppgifter mycket lättare i och med att vargungarna har lärt sig att fungera som kulledare.

Vargungens föräldrar

Vargungens föräldrar tycker i allmänhet att scouting är en bra hobby. En del är beredda att göra något för barnets hobby, men alla är inte så motiverade. En liten tjänst man kan be av föräldrarna är att de koordinerar transporten till och från till exempel förläggningar eller läger. Ibland kan någon förälder vara till stor hjälp. En ivrig fiskare kan komma och lära ut spöfiske och en förälder med matlagning som intresse kan komma och laga mat ett veckoslut på lägret.

Akelan träffar ofta föräldrarna på hösten när barnet anmäler sig till scouterna eller kommer till det första mötet. Om det inte är så är det bra att be föräldrarna komma till något möte, eller att hålla ett skilt föräldramöte. Naturliga sätt att hålla kontakt med föräldrarna är per telefon och e-post. Gör också klart för föräldrarna att scouting bygger på frivillig verksamhet. De vet inte nödvändigtvis att akelan inte får lön som andra klubbledare.

Du bör beakta föräldrarna i allt du planerar. Det är bra att tänka till exempel före utfärden på när och hur du delar ut informationen om den. Det är bra för akelan att förbereda sig på att i synnerhet före den första förläggningen tala mycket med föräldrarna. Deras oro och önskemål ska tas på allvar. De är experter när det gäller sina egna barn och att du är expert på scouting och vargungeverksamhet!

Vargungarna behöver ofta föräldrarnas hjälp för att förbereda sig för till exempel ett specialmöte på rätt sätt. Därför är det viktigt att informationen löper mellan kåren och hemmet. Du kan till exempel dela ut papper, skicka textmeddelanden eller e-post eller använda kårens andra informationskanaler för att skicka ut information om mötesprogrammet. Det är bra att uppmuntra barnens föräldrar att använda scouternas medlemsregister.

Föräldramöte

Bäst kontakt men vargungarnas föräldrar skapas genom att personligen ta kontakt med dem. Det är bra om akelan ordnar ett föräldramöte eller en dylik möjlighet för barnens föräldrar att träffas personligen.

Det är all anledning att hålla ett föräldramöte åtminstone en gång per verksamhetsår. Att börja i scouterna, byte av ledare eller grupp, det första stora lägret och uppflyttningen till äventyrsscouterna är sådant som säkert väcker frågor hos vargungarna och deras föräldrar.

Lägrets besöksdag eller ett gemensamt lägerbål som avslutning på en utfärd kan vara ett säkrare sätt att få många föräldrar att komma. Man kan också bjuda in föräldrar att följa med ett veckomöte. Akelan får

tillfälle att berätta om scoutärenden och aktuella frågor och vargungen får möjlighet att förbereda ett program eller ett uppträdande för en större publik.

Vargungeverksamheten i kårerna

Vargungeverksamheten sker i kårerna som en del av kårernas verksamhet. Hur verksamheten sköts beror i stor utsträckning på kåren. Verksamheten består av en egen åldersgrupp som leds av en vargungeansvarig. Vargungeverksamheten är inte någon form av förscouting utan är precis som de andra åldersgrupperna en del av scoutstigen, med sina egna mål.

Akelan bör följa med också den övriga verksamheten i kåren. Kårens verksamhetsplan görs i allmänhet upp för ett år i taget, men för att utveckla kåren görs också mer långsiktiga planer. Bäst hänger akelan med i svängarna om hen deltar i planeringen och genomförandet av kårens evenemang.

Varje kår har sitt eget sätt att sköta alla praktiska arrangemang kring scoutverksamheten. Kårchefen eller den åldersgruppsansvariga kan ofta berätta bäst t.ex. varifrån flocken får pysselmaterial eller utfärdsutrustning, hur det lönar sig att informera om evenemang och vart det lönar sig att göra en utfärd. I en kår kommer få saker färdigserverade. T.ex. städningen i kårlokalen är ofta på gruppernas ansvar, ledarna ansvarar för matlagningen på utfärderna och medelsanskaffning är en del av scoutåret.

Akelans roll

Tillbaka upp

Akelans roll och uppgift

Vargungeflockens ledare, akelan, är en äldre ledare eller roverscout som blivit rekryterad och fått utbildning för sitt uppdrag. Om akelan är under 22 år gammal ska hen ha en vuxen som stöd i sitt uppdrag. Den vuxna kan vara till exempel kårens vargungeansvariga eller den egna lotsen. Flocken ska gärna ha två ledare och det kan också vara en fördel om samma akela leder vargungarna under hela deras vargungetid eftersom vargungarna känner sig trygga om de har samma bekanta ledare så länge som möjligt. En vargungeflock finns i ungefär tre år. Det är därför bra om du som akela har möjlighet att binda dig till uppdraget för en längre tid.

Det är bra om vargungeflocken har två ledare, så räcker ledarnas uppmärksamhet bättre till för alla enskilda vargungar och det möjliggör att flocken kan delas i mindre grupper då programmet så kräver. Också vargungarnas säkerhet garanteras med två ledare. Det är bra om akelorna gör en arbetsfördelning för veckomötena. Akelorna kan t.ex. ansvara för programmet varannan vecka eller ansvarar för var sin del av varje möte, t.ex. kan ena akelan ansvara för utbildningen och andra för lekarna och att stilla sig. Ett arbetspar hjälper akelan att orka bättre.

Akelan ansvarar för planeringen och genomförandet av gruppens verksamhet samt för vargungarnas säkerhet i verksamheten. Akelans uppgift är att ordna flockens program i enlighet med scoutprogrammet samt att se till att scoutmetoden tillämpas och att målen för fostran i vargungeåldern uppnås. Den vuxna ansvarar alltså för den praktiska verksamheten och för arrangemangen samtidigt som hen också är en av fostrarna i vargungens liv. Hen ger vargungen vägledning för bland annat grupparbeten och scoutfärdigheter.

Den vuxna skapar möjligheter för barnets scoutverksamhet och stöder individens tillväxt. Att den vuxna förbinder sig till rollen som fostrare är kanske rentav viktigare än att hen följer det färdigt definierade programmet. Vargungen är ännu ett litet barn som behöver trygghet och stöd. Akelan är en trygg och bekant vuxen som vid behov sätter gränser, sporrar vargungarna till scoutverksamhet och ger dem positiva upplevelser och erfarenheter.

Akelan behöver för sitt uppdrag kunna anpassa sig till flera olika roller. Hen är en rollmodell i olika situationer, en auktoritet och en fostrare. En av akelans viktigaste egenskaper är förmågan att sätta sig in i en annans situation. Hen måste också kunna lyssna: det viktigaste är inte att kunna genomföra vargungeprogrammet som sådant utan att utgöra fostrare för barnen. Det finaste med uppgiften som akela är också just detta att man får följa med hur barnen växer när de följer scoutstigen med dess stigande svårighetsgrad!

Följande egenskaper är viktiga hos en akela:

Värdegrund: Akelan

..känner till scoutingens värdegrund och värderingar

..förbinder sig till scoutingens värderingar

..behärskar och förstår scoutsymboliken och dess betydelse

..stöder barn och ungdomar i deras uppväxt och skapar möjligheter för dem att lära sig och att påverka.

Kunskap om program och utbildning: Akelan..

..förstår och behärskar programmet och målen för fostran

..förstår och behärskar scoutmetoden

..känner till hur barn i vargungeåldern utvecklas.

Kunskaper på kårnivå: Akelan..

..stöder genomförandet av vargungeprogrammet

..sätter upp mål för vargungeverksamheten och följer med hur dessa uppnås

..ser till att vargungarna syns på kårens evenemang

..håller kontakt med olika intressegrupper och förbereder till exempel föräldramöten.

Akelans utbildning

För att kunna delta i akelautbildning ska man ha deltagit i antingen Gruppledarutbildning för explorerscouter eller utbildningen Välkommen till scouting. Efter genomförd akelautbildning: – känner deltagaren till uppdraget som akela och akelans roll – känner deltagaren till utvecklingen hos 7-12-åringar – känner deltagaren den egna åldersgruppens program och kan genomföra scoutfostran för åldersgruppen – kan deltagaren ge akt på verksamhet med stigande svårighet såväl inom som mellan åldersgrupperna – kan deltagaren planera ett verksamhetsår enligt scoutprogrammet – kan deltagaren planera och genomföra veckomöten – kan deltagaren planera och genomföra en säker utfärd i enlighet med scoutprogrammet för sin grupp – kan deltagaren se till att verksamheten i den egna gruppen är säker

De finska scoutdistrikten och FiSSc ordnar akelautbildningar. Närmare information om hur utbildningen genomförs fås av de finska scoutdistrikten och FiSSc, som ordnar akelautbildningar.

Åldersgruppsansvarig, ansvarig akela

För varje åldersgrupp i kåren finns det en åldersgruppsansvarig som bär ansvar för åldersgruppens verksamhet. Någon av akelorna, kaptenerna eller lotsarna eller någon annan äldre ledare kan vara åldersgruppsansvarig. Om det finns bara en grupp i en åldersgrupp är det vanligen akelan, kaptenen eller lotsen som samtidigt är ansvarig för ifrågavarande åldersgrupp. Samma äldre ledare kan också vara ansvarig för mer än en åldersgrupp men då är det frågan om ett separat uppdrag. Den åldersgruppsansvarige är en scoutledare som fyllt 22 år och har genomgått lämplig utbildning; t.ex. programchefsutbildningen. Hen har en helhetsuppfattning om åldersgruppsverksamhet för alla åldersgrupper och kan stöda också vuxna i deras uppdrag.

Den vargungeansvariga är akelornas stödperson, den som vargungeledarna kan vända sig till i många situationer. Hen koordinerar många olika uppgifter inom vargungeåldersgruppen och hela kåren. Den viktigaste uppgiften är att stödja akelorna i deras ledaruppdrag och att ordna eller övervaka evenemang. Det är också den vargungeansvariga som håller kontakt med de övriga ledarna och åldersgrupperna i kåren.

Kunskaper och färdigheter som krävs för uppdraget

För att kunna fungera som vargungeansvarig bör man ha vissa kunskaper och färdigheter. Bäst är att uppgiften som vargungeansvarig sköts av en erfaren och kompetent scoutledare. Kårens vargungeansvariga ska kunna fungera både tillsammans med barnen och som ledare för de andra vuxna akelorna. Arbetsfältet omfattar också vanligen kontakten till olika intressegrupper, exempelvis föräldraföreningen eller andra stödorganisationer. En förutsättning för att kunna sköta uppdraget är alltså en god kännedom om fältet och om olika samarbetspartner. Det är också en fördel om den vargungeansvariga har kontakter på förbundsnivå. Kontakten till förbundet och informationen om regionala evenemang och förbundsevenemang som berör vargungeåldersgruppen kan också skötas av kårens uppdragschef eller av kårchefen.

Den vargungeansvariga ska gärna utöver akelans egenskaper också uppfylla följande förväntningar:

Värdegrund: Den vargungeansvariga

..ser scoutingen som en progressiv rörelse och förstår progressivitetens möjligheter i verksamheten och stöder detta genom att erbjuda rätt sorts program för rätt ålders barn och unga

..kan fördela ansvar och ser patrullsystemets fördelar

..erbjuder akelorna en möjlighet att delta och lära sig genom att göra.

Kunskap om program och utbildning: Den vargungeansvariga

..känner till den utbildning som finns, speciellt för akelor

..vet hur man gör handslag och kan använda handslaget i verksamheten

..känner till program och annat material som produceras i regionen och förbundet samt den verksamhet som följer gällande tema

..håller kontakt med kårens och förbundets chefstrio och coacher

..ser till att akelorna har tillräcklig utbildning för sina uppdrag och skaffar fram information om kårområdets och förbundets evenemangsutbud

..övervakar att målen för fostran genomförs i kåren och i den löpande verksamheten.

Kunskaper på kårnivå: Den vargungeansvariga

..ansvarar för åldersgruppens verksamhet

..ser till att målen för fostran och åldersgruppens program genomförs

..stöder, handleder och leder akelorna och akelarådet

..ger feedback

..förbereder och realiserar uppflyttningsskedet tillsammans med kårens äventyrsscoutansvariga

..samarbetar med chefstrion

..övervakar åldersgruppens evenemang (utfärder, förläggningar, läger o.s.v.)

..ansvarar för att det finns ansvariga för olika evenemang

..ser också till sin egen utbildning och uppdaterar sina kunskaper.

Utbildning för den vargungeansvariga Den rekommenderade utbildningen för den vargungeansvariga är programchefsutbildningen som riktar sig till kårens programchef, utbildningsansvariga och andra vuxna som ansvarar för genomförandet av scoutprogrammet i kåren. På kursen lär man sig leda genomförandet av scoutprogrammet, ansvara för samarbetet mellan åldersgrupperna samt leda de vuxna som genomför scoutprogrammet i kåren. Kursen riktar sig till scoutledare som har gått grundutbildningen för scoutledare och har scoutledarfullmakt.

Annan utbildning som kan vara bra för vargungeansvariga är akela- och kaptensutbildningen eller lotsutbildningen.

Vargungeprogrammet

Tillbaka upp
Avsikten med vargungeprogrammet är att stödja barnet under uppväxttiden samt att vägleda barnet i att fungera tillsammans med andra. Utgångspunkten för programmet är ”learning by doing”.

Programmets struktur

Vargungeprogrammet består av 35 aktivitetshelheter som kallas spår. Dessa består i sin tur av 6-12 aktiviteter som kallas steg. Varje spår är uppdelat i obligatoriska och valbara steg. Tanken är att man då man utför ett spår gör alla obligatoriska steg och minst två av de valbara stegen. Det är ingen skillnad i vilken ordning man utför stegen. Det finns oftast 4-6 valbara steg av vilka man tillsammans med vargungarna kan välja de steg som passar den egna flocken.

Programmet börjar med välkomstspåret vars alla steg är obligatoriska. Även uppflyttningen hör till vargungeprogrammet; spåret är programmets avslutning. Man bör i mån av möjlighet genomföra alla steg som hör till detta spår.

Under de obligatoriska stegen lär man sig grundfärdigheter som alla vargungar borde få möjlighet att öva på. Målet med valbarheten är att aktiviteterna blir både mer krävande och anpassningsbara. Vargungarna väljer de valbara stegen tillsammans med akelan. Med nya vargungar kan man välja lättare steg, medan man åt tredje årets vargungar kan erbjuda mer utmanande helheter.

Vargungarnas spår är indelade i fyra grupper enligt målen för fostran. Ur varje grupp genomför vargungarna minst ett spår under varje termin. Under det första året görs välkommen-spåret och minst ett spår ur varje grupp. Vargungarna väljer spåren under akelans ledning. Under ett verksamhetsår görs 6-10 spår. Under det treåriga vargungeprogrammet görs alltså totalt ungefär 24 spår. Flocken kan göra ett spår åt gången eller välja flera spår som görs parallellt. För varje spår som görs får vargungen ett spårmärke i tyg att sy fast på vargungetröjans högra ärm. Om spårmärkena delas ut direkt då vargungarna gjort klart ett spår så får vargungarna direkt ett tecken på avklarat arbete.

Att välja spår

Akelan ska ta med vargungarna i beslutsfattandet i valet av spår och steg som flocken ska göra. Vargungarna kan till exempel få välja mellan två spåralternativ eller få bestämma vilka av de valbara stegen som utförs. Med tredje årets vargungar kan ni tillsammans fundera på vilka spår som är ogjorda och vilka vargungarna skulle vilja göra. Det är viktigt att vargungarna får planera och göra sitt eget program.

Det viktigaste i programmet är att lära sig basfärdigheter och att öva på dem. Det lönar sig att välja spår på ett mångsidigt och modigt sätt. Som akela är det din uppgift att se till att vargungarna får för åldersgruppen väsentliga kunskaper och färdigheter. Under tre år hinner flocken väl utföra spår som innehåller traditionella scoutfärdigheter men också spår som erbjuder aktiviteter med teman som vargungarna själv önskat sig.

För spåren och de enskilda stegen finns förutom beskrivningar även målsättningar. Det är viktigt att fullborda målen vilket man strävar till att göra med hjälp av scoutmetoden. Om akelan kommer på ett bättre sätt att förverkliga något för sin flock så kan hen mycket väl anpassa spåret eller steget så att det passar flockens ändamål.

Akelan framskrider i programmet på ett för flocken passande sätt. Antalet spår man utför kan även variera från år till år. Spår kan förutom på möten även utföras under utfärder och läger vilket gör att flockens

medlemmar kan ha olika spår som pryder deras ärmar. Tyngdpunkten i vargungeprogrammet är ändå kvaliteten på inlärningen, inte kvantiteten.

Märkesutdelning

Då vargungarna gjort alla steg som flocken kommit överens om är spåret avklarat. Då får vargungen spårmärket. Märkena delas ut enligt kårens traditioner under flockens eget möte, på en utfärd då man gjort klart märket eller på kårens gemensamma festtillfälle som julfesten eller på Sankt Görans dag. Dela gärna ut märken oftare än 1-2 gånger per år. Att behöva vänta ett halvt år på ett spårmärke är en lång väntan för en 7-9 år gammal vargunge. Då vargungen får märket direkt då hen lärt sig allt som krävs får hen genast en bekräftelse på utfört arbete. Varje kår kan välja ett för dem passande sätt att dela ut märken. Diskutera ärendet bland ledarna i kåren. Skapa era egna traditioner för märkesutdelningen.

Spåren

En ny vargunge gör först välkomstspåret som ger vargungen nyttig färdkost för den kommande scoutstigen. Spåret består av 12 obligatoriska steg, vilka gör vargungen bekant med sina ledare, sin egen flock och scoutingen. Spårmärket delas ut då alla steg har utförts. Under utförandet av spåret förbereder man sig även för att ge scoutlöftet, vilket görs enligt kårens traditioner.

Spår som görs under verksamhetsåret

Två metoder att avlägga spår:

Metod 1: Spåren görs ett åt gången, i tur och ordning.

– Skede 1. Välj ett spår.

– Skede 2. Stegen som hör till spåret görs på flockens möten och utfärder. Obligatoriska och frivilliga steg kan utföras i vilken ordning som helst.

– Skede 3. Då alla valda steg är avklarade delas spårmärket ut på mötet eller vid något tidigare överenskommet tillfälle.

– Skede 4. Nästa spår väljs och gör som ovan. Då ni väljer spår, notera att flocken under verksamhetsåret bör utföra ett spår ur varje grupp för målen för fostran.

Metod 2: Man utför flera spår samtidigt.

– Skede 1. Välj vilka spår som ska utföras under terminen, till exempel snickaren, kocken och hantverkaren. 3–4 spår torde vara tillräckligt, men det är även möjligt att utföra fler. Målet är att öva på och lära sig nya färdigheter, inte att försöka samla på sig fler märken till skjortärmen. Spåren väljs enligt vad ni faktiskt hinner med. Tips: Båda akelorna kan ta ansvar för var sitt spår som de utför tillsammans med flocken. På det här sättet är det även lätt att dela upp ledaransvaret inför mötena.

– Skede 2. Akelan gör en tidtabell där det framgår vilket spår och vilket steg som utförs under de olika mötena. I det här skedet gäller det att notera eventuella utfärder och de spår och steg som utförs då. Det är ingen skillnad i vilken ordning obligatoriska och frivilliga steg utförs. Det lönar sig att notera stegens och de inlärda färdigheternas relation till varandra. Till exempel lönar det sig att göra stegen som berör hur man klär sig på en utfärd och vad man behöver med sig på en dagsutfärd redan innan avfärden.

– Skede 3. Flocken gör spår enligt tidtabellen och vargungarna får märkena så fort ett givet spår har avlagts.

Eget spår

Det egna spåret är ett spår vars innehåll flocken bestämmer själv. Spåret kan planeras av flocken, kåren eller av FiSSc. Spåret bör innehålla minst sex för vargungarna lämpliga aktiviteter. Först görs mål och stegbeskrivningar. Det egna spåret kan genomföras till exempel på kårens sommarläger eller på en vargungedag i regionen. Evenemangets arrangörer bestämmer spårets innehåll samt ser till att aktiviteterna som vargungarna utför är intressanta och lämpligt utmanande.

Till själva märket kan ni skaffa en symbol för att beskriva just den händelsen. Sy till exempel fast paljetter som märke för distriktets stadsmanöver med karnervaltema eller rita ett teddybjörnshuvud som märke för sommarlägret med namnet Baloo. Ni kan göra flera egna steg. I boken Vargungens spår finns bara utrymme för ett spår men i slutet av boken finns tomma sidor där ni kan skriva upp fler egna spår.

Spåret uppflyttning Under den sista terminen som vargunge, vanligen under våren, görs uppflyttning-spåret. Till uppflyttningen hör sex obligatoriska steg. En del av stegen förutsätter den blivande kaptenens närvaro, alltså kan spåret inte genomföras i sin helhet om man inte i det skedet vet vem den blivande kaptenen är. Vargungarna får inte ett stegmärke för uppflyttningen, utan får ett sigill i metall i form av en vargungetass. Märket flyttas till scoutskjortans vänstra ficka i äventyrsscoutåldern för att påminna om vargungetiden.

Boken Vargungens spår

Vargungens spår är vargungens egen scoutbok. Det finns flera olika sätt att använda boken, av vilka akelan väljer det som bäst passar den egna flocken.

I boken märker man ut vilka aktiviteter vargungen deltagit i. I flocken kan man till exempel tillverka en stämpel med flockens egen symbol med vilken vargungarna enligt akelans instruktioner själva kan märka ut sina kunskaper i boken. Vid varje steg finns i boken ett tassavtryck på vilken stämpeln kan läggas. Som stämpel kan man även använda sitt ett fingeravtryck. Då alla sex steg är avklarade kvitterar akela spåret. Vargungen kan följa de utförda spårens antal på pärmens insida.

Spåret finns på vänstra halvan av uppslaget och på den högra sidan finns tips och uppgifter som hör till spåret. Uppgifterna kan användas under mötena som hjälp vid inlärningen av en ny färdighet. Boken innehåller mycket bilder vilka kan användas då man bekantar sig med olika saker till exempel lägerbilder innan man åker på ett läger.

Uppflyttningen

Att flytta från en flock till ett äventyrsscoutlag kan vara en tuff situation för en vargunge. Den trygga och bekanta vuxna byts ofta ut mot en ny. Akelan ska fästa extra uppmärksamhet till uppflyttning och se till att den görs enligt planerna. Uppflyttningen är en del av scoutverksamheten, inte ett skilt evenemang. Akelan ska få vargungarna att förstå att även om den nya åldersgruppens program är nytt och annorlunda så är det ändå samma trygga bekanta scouting. Akelans uppgift är att sporra vargungarna i uppflyttningen till äventyrsscouter.

Poängen med uppflyttningen är att sänka tröskeln mellan flocken och äventyrsscoutlaget och att förbereda vargungarna för äventyrsscoutverksamheten. Som bäst upplever vargungarna uppflyttning som ett spännande skede och väntar ivrigt på uppflyttning. Det är möjligt, speciellt om hela flocken uppflyttas till äventyrsscouter samtidigt, att akelan blir äventyrsscoutlagets kapten. Att fungera som akelan och sedan som äventyrsscoutlagets kapten kräver ändå förståelse och kunskap av den äldre ledaren. Då åldersgruppen byts, ändrar också ledarstilen och programmet. Det är inte ändamålsenligt att verksamheten fortsätter som förut ännu i äventyrsscoutlaget, utan verksamheten ska ordnas på ett sätt som passar för äventyrsscouter.

Oftast blir vargungarna äventyrsscouter då de fyller nio år, men vissa vargungar uppflyttas först senare. Det är bra att diskutera om uppflyttningen med de andra ledarna i scoutkåren. Uppflyttningen får inte ske för tidigt. Det är viktigt att de som uppflyttas genast känner sig trygga. Uppflyttningen ordnas som en egen ceremoni, så att vargungarna upplever situationen som festlig och känner sig välkomna i den nya gruppen. Som avslutning på uppflyttningen får vargungarna ett sigill i metall, som bärs på scoutskjortans vänstra ficka ända till slutet av roverscoutåldern.

Uppflyttning

En viktig del av uppflyttningen är uppflyttningsceremonin. Den kan vara en utfärd eller ett evenemang som omfattar en dag. Ceremonin arrangeras antingen under vargungetidens sista vår, på sommarlägret eller i början av hösten. Om möjligt deltar också den blivande kaptenen. Uppflyttningsceremonin ordnas gemensamt för alla dem inom kåren som flyttas upp till äventyrsscouter.

Ceremonin kan bestå av ett spännande dop eller något annat för kåren lämpligt evenemang. Under ceremonin kan vargungarna tillverka äventyrsscoutsymbolen, halsdukssöljan. Söljan kan vara gjord av till exempel metall, läder eller trä. Då den egentliga terminen och äventyrsscoutprogrammet börjar, startar den nya gruppen från välkomstskedet av äventyrsscoutprogrammet.

Programevenemang

De finska distrikten och kårteamen och kårområdena i FiSSc kan ordna dagsevenemang för vargungar. Under evenemanget lär sig vargungarna nya scoutfärdigheter, att fungera i en stor grupp och att vara stolta över sin hobby och sin kår. Vargungeevenemanget kan till exempel vara en vargungedag eller en vargungetävling.

Vargungedag Vargungedagen omfattar en dag och har ofta en ramberättelse eller är kopplad till ett spår. Arrangören för evenemanget bestämmer då vilken berättelse som används eller vilket spår som görs samt vilka steg som hör till. En del av stegen kan även ges åt flockarna att utföra innan eller efter själva evenemanget. Evenemanget kan också vara en parad. Att delta i paraden är i sig redan en upplevelses för vargungen. Vargungarna får marschera i sina scoutuniformer med en publik som följer paraden.

Vargungetävling

En vargungetävling är en dagsutfärd med kontroller som är baserade på scoutprogrammet och vars mål också är att höja gruppsammanhållningen. I vargungarnas tävlingar tävlar flickor och pojkar i samma serie. Då man arrangerar en vargungetävling försöker man göra den till en trevlig upplevelse och ett tillfälle för vargungarna att lära sig hur man fungerar i grupp. Under evenemanget betonas att det handlar om något trevligt, om lek och om att röra sig i naturen medan själva tävlingen spelar en mindre roll. Tävlingen gör ändå evenemanget spännande och vargungarna lär sig att vinna och förlora hederligt.

Tävlingarna har ofta en bakgrundshistoria kring vilken uppgifterna planeras. Kontrollerna grundar sig på vargungeprogrammet och är sådana att flockens alla medlemmar kan delta. Rättvisa och välvilja prioriteras i bedömningen, inte hur väl förhandsplaneringen förverkligas. Uppgifts- eller poängförteckningar publiceras inte. De tre bästa placeringarna kan offentliggöras men inte övriga placeringar. Varje deltagare får efter tävlingen en belöning för en bra prestation.

Tävlingen sker så att vargungarna går en snitslad terrängbana från kontroll till kontroll. Banan innehåller inte orientering. Vid kontrollen finns kontrollanter som ger uppgiften och bedömer utförandet av den. Då vargungarna anländer till kontrollen anmäler de sig till kontrollanterna och gör vargungehälsningen. Den några kilometer långa tävlingsbanan gås till fots tillsammans med en vuxen ledsagare och på detta vis tar man de första stegen till att lära sig att röra sig i naturen och till friluftsliv. Den vuxne ledsagaren sköter om vargungarnas säkerhet under tävlingen men deltar inte i utförandet av uppgifterna.

Före tävlingen kan flocken förbereda sig genom att göra spåret Scoutfärdighetstävling under veckomötena. Även de viktigaste färdigheterna kan repeteras. Kommer vargungarna ihåg hur man använder kniv på rätt sätt, minns de första hjälpen och hur man rör sig i naturen? Om akelan inte själv kan delta som flockens ledsagare kan man be en annan ledare eller till exempel en av vargungarnas föräldrar om hjälp. Då är det bra att ledsagaren deltar i de förberedande flockmötena. Samtidigt kan man diskutera tävlingens regler samt hur man skall bete sig under tävlingen.

Att förverkliga programmet

Tillbaka upp

Planering av verksamheten

Vargungarnas verksamhet består av möten i kårlokalen, utfärder, läger och besök. Verksamheten byggs upp kring spåren. Det viktigaste är att vargungarna lär sig det som är uppställt som mål för spåren. Då vargungeprogrammet förverkligas är det viktigt att ta i beaktande olika verksamhetsmiljöer och framför allt flockens olika vargungar.

Det viktigaste i vargungeverksamheten är själva vargungen. Vargungeprogrammet finns till för att ge vargungen beredskap, kunskap och färdigheter. Flockens verksamhet påverkar mycket hur vargungen upplever scoutingen. Vargungen kommer inte till scoutmötena för att växa upp till en balanserad vuxen, utan för att ha det roligt och lära sig nya saker. Ivern tar snabbt slut om flockens verksamhet inte upplevs som rolig.

Terminsplanering är av största betydelse för att flockens verksamhet ska bli så mångsidig som möjligt. Vem som helst blir uttråkad av fem på varandra följande orienteringsmöten. Genom att planera olika möten och dela upp liknande saker i mindre delar eller på olika möten minskar du risken för att vargungarna blir frustrerade.

Allt som görs inom scoutingen bör ha en djupare, fostrande betydelse. Det här betyder inte att flockens verksamhet ska vara allvarlig och utföras med en rynka i pannan men avsikten med de lekar, historier och äventyr som används i verksamheten bör vara genomtänkt.

Då du gör upp terminsplanen kan du utgå från scoutmetoden och fundera på hur du kan betona följande saker i din flocks verksamhet: att leva enligt scoutingens värderingar, symbolik, verksamhet med stigande svårighetsgrad, patrullsystemet, learning by doing, vuxet stöd, goda gärningar samt verksamhet i naturen. Alla delar behöver inte beaktas på varje möte men det är viktigt att alla delar är jämnt representerade då man följer flockens verksamhet under en längre tid.

Kom ihåg att skicka hem terminsplanen eller -kalendern till vargungarna så det är lättare för föräldrarna att engagera sig i vargungens hobby och att till exempel se till att vargungen har skridskor med då det är skrinning på programmet. Skriv också in datum för utfärder, förläggningar och kårens gemensamma evenemang, ifall du känner till dem.

För barn i vargungeåldern räcker det inte alltid med en påminnelse på ett möte om vad som händer på följande. Förutom påminnelsen bör föräldrarna informeras med ett meddelande på papper, per e-post eller per telefon.

För ett besök som görs under mötet räcker det med information om utrustning och om eventuella avvikande mötestider. För en utfärd behövs däremot ofta mer utförlig information. Kom ihåg att vargungen behöver vårdnadshavarens tillstånd för att få delta i utfärder! Tidpunkten för utfärden lönar sig att välja i tid och direkt lägga in utfärden i verksamhetskalendern.

Akelan ska försöka hålla sig till den information som gått ut och så långt som möjligt undvika att ändra planerna med kort varsel. Ett möte kan så klart inhiberas samma dag vid sjukdom, men i andra fall borde informationen till föräldrarna gå ut i tid.

Tips för planering av verksamheten

* Det lönar att planera verksamheten för ett halvt eller till och med ett helt verksamhetsår i början av hösten och vid behov redigera planen.

* Det är bra att planera möten så att det också finns möjlighet att flexa.

* Det är viktigt att ta vargungarnas utvecklingsfas i beaktande.

* Verksamheten kan planeras så att den stöder något visst tema eller evenemang.

* Att ta flockens önskemål i beaktande i planeringsskedet är ett bra sätt att öva på att fatta beslut tillsammans. Det lönar sig ändå för akelan att planera verksamheten i stora drag, och sedan kan planen kompletteras tillsammans med vargungarna.

* Verksamhetsplanen kan också planeras tillsammans med kårens andra akelor, t.ex. under ett gemensamt planeringsveckoslut innan höst- eller vårterminen. Samtidigt kan akelorna välja de spår som utförs på kårens gemensamma utfärder och läger.

* Den färdiga verksamhetsplanen delas antingen elektroniskt eller till pappers till vargungarnas hem i början av terminen.

Mötets uppbyggnad

Flockmötena är grunden för vargungarnas scouthobby. På basen av dem får de en bild av vad scouting är; av vad man gör som scout. Några av de viktigaste målsättningarna för flockkvällarna är att ge vargungarna trygghetskänsla, nära människorelationer och minnesvärda upplevelser samt att lära dem något nytt och låta dem utveckla sina färdigheter. Det här skapar utmaningar även för dig som akela. Förbered dig därför noggrant inför flockmötet.

Det lönar sig att planera mötet på förhand, t.ex. på papper eller elektroniskt. Gör gärna en relativt lös tidtabell då du planerar kvällens gång och planera reservprogram som du kan ta till ifall programmet tar kortare tid än du tänkt. Följ gärna ett liknande mönster varje flockmöte. Upprepning ökar vargungarnas trygghetskänsla då de vet hur var och en ska bete sig i de olika situationerna. Speciellt inlednings- och avlutningsceremonierna är viktiga.

Även om mötena alltid följer samma mönster kan det gärna finnas variationer och en viss oförutsägbarhet. Gör flockmötet mångsidigt med hjälp av motsatspar. Före en lugn och koncentrationskrävande aktivitet kan ni leka en vild lek. Försök vara ute så mycket som möjligt. Det finns ingen enda riktig modell för hur mötet ska se ut. Varje akela skapar sin egen stil.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att du som akela leder mötet och därför hela tiden bör ha alla trådar i din hand. Din inspiration påverkar hur vargungarna blir inspirerade. Undvik föreläsningar och gör vargungarna delaktiga, repetera, beröm och uppmuntra. Akelan ska försäkra sig om att alla får vara med och göra själv.

Det lönar sig att reservera tillräckligt med tid för att lära sig nya färdigheter. Alla lär sig på olika sätt. En lär sig genom att lyssna, en annan genom att titta och en tredje genom att försöka själv. Därför att det viktigt att också akelan prövar på olika sätt. Låt saker ta sin tid. Låt det också ta tid att gå igenom olika situationer. Det lönar sig att fundera noga på innehållet och att använda så mångsidiga lekar, sånger och berättelser som möjligt. All verksamhet ska ändå ha en mening. Det lönar sig inte att försöka lära ut för många färdigheter på samma möte. Det är viktigt att det finns tillräckligt med tid att gå igenom nya saker ordentligt. Om saker görs i en hast, kan det lätt leda till frågetecken som något barn grubblar över länge efteråt.

Det är bra att presentera den färdighet som vargungarna ska lära sig i roligt format. Lekar är utmärkta för detta ändamål. De flesta lekar går att anpassa enligt det man vill att vargungarna lär sig. Lär dig några lekar som du kan göra olika versioner av enligt behov. Ofta finns det behov av att repetera sådant som man lärt sig på tidigare möten eftersom man sällan lär sig något över en natt. Då man repeterar kan samma sak gås igenom på olika sätt och föras djupare.

Ta in förstärkning till mötet nu och då. En eller flera ledare som hjälper till på ett specialmöte eller någon som kommer och lär ut en viss färdighet. Det här kan tillföra välkommen variation och spänning till flockkvällen.

Första mötet Det första mötet för en ny flock är avgörande, eftersom det är under det första mötet som vargungarna formar sin uppfattning om akelan och om scoutingen. Det är alltså orsak att planera det första mötet speciellt bra. Det är viktigt att de nya vargungarna känner sig välkomna och att de får en bra bild av scouting. Någon praktisk övning är ett bra sätt att börja mötet: dra en fartfylld bekantingslek i början av mötet.

Vad göra under de första veckomötena:

* Utreda vargungarnas personuppgifter och eventuella sjukdomar eller andra faktorer som påverkar verksamheten. * Bekanta sig med varandra med hjälp av lekar. * Hitta på ett namn åt flocken och eventuella scoutnamn åt flockmedlemmarna. * Fundera över flockens regler och ta i bruk en närvarotabell. * Akelan ger sina egna, kårchefens och vid behov den åldersgruppsansvarigas kontaktuppgifter. * Bekanta sig med scoutingen och vargungarnas värld: löftesmärken, scoutseder och scoutlöftet. * Öva hur ett möte går till: från inledning till avslutning. * Gör en egen symbol, som skapar gemenskap, för flocken. Symbolen kan vara till exempel en vimpel, ett rop eller en dagbok.

Rastlöshet Bästa botemedlet mot rastlöshet är att planera mötet på förhand. Det måste finnas något att göra under hela mötet och instruktionerna måste vara klara och kortfattade. Det lönar sig att undvika föredrag och istället låta gruppen göra själv. Mötet kan börjas med en lek med rörelse så att vargungarna får utlopp för sin energi och först sedan gå in på ämnen som ska läras ut.

Med rätt metod blir undervisningen allt annat än tråkig: genom att använda fantasin vilket som helst ämne bli intressant och kan läras in genom att aktivt göra något. Mot störande beteende som orsakas av att vargungen är uttråkad hjälper omväxlande och intressant program. Det lönar sig att kolla att svårighetsgraden på aktiviteterna och uppgifterna är i förhållande till gruppmedlemmarnas kunnande och inlärning. Allt för svåra uppgifter gör vargungarna frustrerade. För lätta uppgifter i sin tur är uttråkande och då lönar det sig att höja på kravnivån. Om någon av vargungarna lär sig snabbt kan hen också hjälpa och lära de andra vargungarna.

Ibland fortsätter ändå rastlösheten i flocken och det kan för akelan kännas att hen inte får koll på flocken på något sätt. Ifall det inte går att fokusera, kan bästa lösningen vara helt enkelt att glömma det program akelan planerat och gå ut och härja. Om det är frågan om en enstaka vargunge som härjar, är det skäl att hålla sig till flockens gemensamma spelregler. Det att några härjar får inte störa verksamheten för resten av flockens medlemmar. Det är skäl att tilltala den härjande vargungen enskilt och utvisa hen en stund från mötet. Ibland lugnar vargungen också ner sig då hen får en ansvarsuppgift: en klar roll och ett ansvarsuppdrag klargör den egna platsen i flocken och minskar sökandet av uppmärksamhet.

Det bildas lätt olika roller i flocken, varav vissa upprätthåller och vissa stör flockens verksamhet. Observera din grupp: finns en skämtare, en viktigpetter, en som går sin egen väg, en medlare eller en hejare i gruppen? Några tar en mer dominerande roll, medan andra hellre drar sig undan. Ibland krockar olika personligheter. Ju bättre ledaren känner sin grupp, desto enklare är det att lösa sådana situationer.

Mötesstomme

Det lönar sig att följa samma struktur under alla möten. Traditionellt börjar mötet på en överenskommen tid med en inledning enligt flockens sätt: t.ex. ett rop, flagghissning eller en sång. Sedan leker flocken en lek för att bli av med extra energi. Flocken kan också leka på gården innan mötet fortsätter inomhus med inledningen. Efter detta är det dags att lära sig nytt, ha olika tävlingar och planera tillsammans. Kvällen avslutas med att flocken stillar sig och slutar på det sätt flockens möten brukar sluta, t.ex. ett rop, en sång, en berättelse, att lunga och tysta sig.

15 min: lek utomhus som förbrukar energi och möjligen leder in på kvällens ämne

5 min: inledning på flockens vis

15 min: inlärning av ny färdighet, till exempel hantverk

10 min: repetitionslek

15 min: inlärningen fortsätter; samma ämne eller något annat

5 min: städning av mötesutrymmet 15 min: avslutningsberättelse runt stormlykta

Vargungarnas utfärder och läger

Vargungarna tycker ofta att utfärderna och lägren är det absolut bästa med scoutingen. Utfärderna och lägren erbjuder vargungarna upplevelser av att lyckas och kontakt med naturen. För många vargungar är utfärden eller lägret den första gången borta hemifrån eller första natten utan föräldrarna. Vargungen kan vara nervös på grund av den nya platsen, eventuella främmande ledare och annorlunda mat. Om det är roligt och tryggt på utfärden vågar vargungen ändå komma med på nytt igen.

Utfärden eller lägret ska alltså vara en minnesvärd och glad upplevelse. Det är viktigt att den motsvarar vargungens färdigheter och kunskaper samt utvecklingsnivå på alla sätt. Inför den första utfärden är det bra att förbereda sig och på flockmötena före prata om den kommande utfärden och vargungarnas eventuella rädslor. De lite äldre vargungar kan å sin sida till exempel få en uppgift som de ska förverkliga på utfärden. Ett läger räcker minst tre nätter. Vargungarna deltar ofta i alla fall i den egna kårens sommarläger. Förutom den egna kårens läger ordnas kårområdes- och förbundsläger, där vargungarna får uppleva stämningen på storläger.

Utfärdsmålet

Många kårer har egna utfärdsmål. Ett bekant utfärdsmål underlättar för akelan att genomföra utflykten då hen kan fokusera endast på vargungarna. De mer erfarna ledarna i kåren kan ge goda tips på andra utfärdsmål.

Program

Utfärden kan åtminstone för de vargungar som är med för första gången vara en så spännande upplevelse i sig att det inte behövs något annat tema för programmet än själva utfärden. Men om vargungarna inte har tillräckligt att göra får de lätt hemlängtan. Väsentligt är att det finns tillräckligt program och att ledarna är beredda att även under fritiden umgås med vargungarna. Tema, spår eller bakgrundshistoria gör utfärden och dess tillhörande program roligare. Det lönar sig även att planera en del extra program och några lekar att ha i bakfickan.

På en vargungeutfärd kan det också vara bra att ha ett program som går att anpassa enligt vädret. Försäkra dig om att utfärden inte är för tung, psykiskt eller fysiskt, för vargungarna. Vargungarna orkar nog syssla utomhus hela dagen men krafterna för att till exempel bära sin egen utrustning varierar.

Utrustning

Det är viktigt att vargungarna har packat med sig tillräckligt varma kläder och byteskläder enligt väder. Gå gärna under ett flockmöte igenom vad bra utfärdsutrustning är och lägg med en utrustningslista i utfärdsbrevet, så att vargungarnas vårdnadshavare kan hjälpa till med packningen. Ta dessutom med dig lite extra, som yllesockor och mössa. Det är ändå alltid någon som glömmer eller tappar sina egna. Det är akelans uppgift att hålla ett öga på vargungarnas utrustning och att vid behov uppmana vargungarna att byta från våta eller smutsiga kläder till torra kläder.

Att packa

Utrustningen packas i en ryggsäck eller annan väska som vargungen bär själv. Be vargungarna eller deras föräldrar märka all utrustning med vargungens namn så att inget tappas bort. Öva att packa på kårlokalen. Ifall vargungen har övat att packa in sin sovsäck i sovsäckspåsen hemma så kan det också underlätta för akelan under utfärden i och med att akelan då inte behöver packa tio sovsäckar. Det kan också vara bra att påminna föräldrarna om att de inte behöver köpa all utrustning utan att man kan låna av scoutkamrater eller bekanta eller köpa utrustningen begagnad.

Utfärdsmat

Då vargungarna är hungriga känner de sig otrygga och får lättare hemlängtan. Tillräcklig näring är något av det viktigaste för en lyckad utfärd. Beakta utfärdens längd, tidpunkt, förvaringsutrymmen samt vargungarnas allergier. Det är också akelans uppgift att se till att vargungarna dricker tillräckligt mycket under utfärden.

Säkerhet

Ta inga onödiga risker, det är bättre att ta det säkra för det osäkra. Ett bra sätt att förebygga farosituationer är att tillsammans med vargungarna göra upp utfärdens regler genast då man kommer fram. Tillsammans kommer ni överens om på vilket område vargungarna får röra sig, vart man inte alls får gå, vad man får och vad man inte får göra. Före utfärden ska akelan även bekanta sig med Finlands Scouters säkerhetsföreskrifter.

Nattsömnen

Tillräcklig nattsömn för barn i vargungeåldern är 8-10 timmar. Ledarna bör försäkra sig om att vargungarna får åtminstone den mängden sömn. Planera gott om tid för kvällsbestyren så att vargungarna kan gå och lägga sig i lugn och ro. Kontrollera att alla vargungarna har en torr och varm sovsäck och att alla har tvättat tänderna, gått på toaletten och så vidare. Bäst somnar vargungarna om man som avslutning på kvällen läser en kvällssaga eller sjunger en lugn sång. Under tystnad bör även ledarna vara tysta. Berätta för vargungarna att man får gå på toaletten på natten, var ledarna sover och att man får väcka dem om det behövs. Det kan vara bra att på förhand fråga föräldrarna om någon av vargungarna går i sömnen eller är sängvätare så att det kan beaktas.

Hemlängtan

Den första utfärden med övernattning kan vara den första natten borta hemifrån utan föräldrar för någon av vargungarna. Utfärdsförhållandena och obektanta ledare kan utgöra en tuff utmaning, och en känsla av hemlängtan stiger lätt till ytan. Roligt och spännande program håller känslorna i styr, men ibland kommer gråten ändå. Alltid fungerar inte uttröttningstaktiken heller, utan då skymningen faller kryper otrevliga tankar med ner i sovsäcken.

Vargungen kan tröstas i famnen och en bekant ledare kan också sova bredvid barnet. Ibland hjälper hemlägtan-piller eller en liten pratstund om dagens händelser och löften om kommande roliga aktiviteter. Det går också bra att diskutera om hemlängtan med barnets föräldrar, men det är skäl att överväga om att låta barnet prata i telefon med föräldrarna. Ibland lugnar den bekanta rösten, men likväl kan den utlösa en allt större vilja att åka hem. Ifall hemlängtan blir så stor att inget hjälper och inget program intresserar, är det bäst att komma överens med föräldrarna om att barnet åker hem.

Lägerdop

Lägerdop kan ordnas för de vargungar som är med på läger för första gången. Som bäst blir det en stor upplevelse för vargungen men en vargunge kan också vara så rädd för det att Heninte alls vågar komma med på lägret. Dopet får vara spännande men bör anpassas för vargungarna. För många vargungar kan redan det att gå med förbundna ögon vara en minnesvärd upplevelse. Det bästa lägerdopet stärker vargungens självkänsla. Även säkerheten bör tas i beaktande.

Exempel på lägerdop: Vargungarna följer med förbundna ögon ett rep. Emellanåt kommer det olika små kontroller där vargungarna ska utföra lämpliga små uppgifter, lämpliga för varje enskild vargunges förmåga: göra en sjömansknop, känna på föremål inne i våt mossa, säga scouternas valspråk, tända en oljelampa. Till slut döper lägerchefen lägerdeltagaren till exempel genom att klappa honom på axeln med lägerstaven.

Efteråt

På hemvägen eller på första mötet efter utfärden kan man tillsammans diskutera hur utfärden lyckades: vad var roligt, spännande eller skrämmande. Även om vargungarna inte nödvändigtvis kan bedöma hur lyckad utfärden var så ger deras kommentarer någon slags uppfattning av vad som bör tas i beaktande vid planering av nästa läger.

Exempel på program och tidtabell för utfärd

Fredag

17.00 Träff på kårlokalen, promenad till busshållplatsen (bussen går 17.15)

18.00 Bussen är framme, promenad till stugan, inkvartering

19.30 Utomhusprogram (till exempel terräng- eller reflexlekar)

20.30 Kvällsmål

21.00 Stilla stig – reflexorienteringsbana

Lördag

8.00 Väckning, morgontvätt

8.30 Flagghissning, morgongymnastik

8.45 Morgonmål

10.00 Övningspass – olika aktiviteter i enlighet med det spår som genomförs under utfärden

12.00 Tillagning av lunch på stormkök

14.00 Övningspass – olika aktiviteter i enlighet med det spår som genomförs under utfärden

17.00 Middag

17.30–19 Bastuturer och pyssel

19.30 Kvällsprogram: lägerbål

Söndag

8.00 Väckning, morgontvätt

8.30 Flagghissning

8.45 Morgonmål. Vargungarna packar sina saker och städar upp stugan.

11.00 Uteprogram

12.15 Mellanmål ute

12.45 Start för hemfärd, promenad till busshållplatsen (bussen går 13.15)

14.00 Ankomst till kårlokalen

Sjöscouting i vargungeåldern

Som en del av sitt vargungeprogram kan vargungarna bekanta sig med att röra sig till sjöss. I verksamheten ingår både verksamhet på vatten och att undersöka sjökort samt lära sig göra knopar. På båten får vargungen inget direkt ansvar men hen bekantar sig med och provar på vad segling eller båtliv är. Tillsammans med vargungarna går akelan igenom bland annat användningen av flytväst, knopar och sjömärken.

Seglatserna är oftast kvällsseglatser och det är ledarna som huvudsaklingen tar hand om seglingen. Ibland är det möjligt för vargungarna att delta i dagsseglatser. Som allmän målsättning för vargungarnas sjöprogram är en kunskapsnivå hos en trygg resenär som vet vad man får och vad man inte får göra ombord.

Sjöaktiviteter i vargungeprogrammet

Till vargungeprogrammet hör fyra spår med sjötema: Paddling, Till sjöss, Seglaren och Sjöfararen. Spåren är planerade att utföras i följande ordning: Till sjöss, Seglaren, Sjöfararen, lämpligen uppdelade på de tre vargungeåren. Utöver dessa gör vargungarna andra spår i vanlig ordning. Alla vargungar, inte bara de som hör till sjöscoutkårer, kan utföra spår med sjötema.