Vargungen känner till de vanligaste scouttraditionerna.

Valikko

Jag lär känna de vanligaste scouttraditionerna


Målsättning:

Vargungen känner till de vanligaste scouttraditionerna.

Beskrivning:

Vargungen bekantar sig med de vanligaste scouttraditionerna såsom vargungehälsningen, handskakning med vänster hand, syskonringen eller kårens egna traditioner. Bäst lär sig vargungen scouttraditioner genom att öva dem i riktiga situationer.

Förverkligande och målsättningar

Obligatorisk/valbar Obligatorisk
Plats På stugan På kårlokalen I skogen Utomhus
Färdighetsområden Partiokulttuuri
Längd A 30 min
Mål för fostran Yhteisöön kuuluminen
Ledarens uppgift: Akelas uppgift är att göra vargungarna bekanta med scouttraditioner och att själv fungera som exempel genom att följa traditionerna.

Tilläggsuppgifter

Uppgiftsgrupp

Scouttraditioner

Parallell

Tips

Ordning: Nyaste

När begreppen är någorlunda bekanta för vargungarna går det att ordna en liten repetitionslek. Akela ropar ut scouttraditioner och vargungarnas uppgift är att agera rätt. Om Akela ropar scouthälsning ska vargungarna så snabbt som möjligt göra scouthälsningen. Om Akela ropar handskakning ska vargungarna så snabbt som möjligt skaka hand med varandra med vänster hand.

Akela tar med sig olika scouthalsdukar till kårlokalen och vargungarnas uppgift är att gissa från vilka länder eller kårer scouthalsdukarna härstammar.

Vargungarna övar sig på att göra vargungarnas scouthälsning. Det lönar sig att hitta på en historia för att göra det lättare för vargungarna att minnas vargungehälsningen. De två fingrarna påminner om vargungarnas två ideal. Tummen som håller ringfingret och lillfingret mot handflatan är en bild av den omsorg och det skydd som det hör till att de större ger de mindre. Fingrarna kan också vara vargungens två öron, som uppmärksamt lyssnar till naturens olika ljud. Akela kan hitta på en liten berättelse om det här. Vargungen leker i skogen nära sitt hem och råkar komma in på björnens revir. Björnen följer efter vargungen på högra sidan om stigen och försöker skrämma vargungen genom att klampa. Vargungen lägger märke till björnen först när den står precis intill och säger: Lilla tassiga vargunge, har du inte hört att jag bett dig gå härifrån? En annan gång ska du lyssna noggrant! Vargungen tar lärdom av björnens ord och lyfter lydigt upp det högra örat, för på den sidan finns björnens rike. Så kommer vargungen till lodjurets revir. Lodjuret gör också ljud för att varna vargungen, den här gången låter det på vänster sida, men eftersom vargungen inte hör skuttar lodjuret fram och säger: Lilla tassiga vargunge, varför lyssnar du bara med det ena örat? Nästa gång ska du akta dig, faran kommer från det håll du minst anar. På det sättet lär sig vargungen att alltid vara uppmärksam och spetsa båda öronen.

Handskakning med vänster hand. Vargungarna övar sig på att skaka hand med vänster hand. Akela kan låta vargungarna gissa varför scouter hälsar med ”fel” hand och till slut berätta de bakomliggande orsakerna. Scouter världen över hälsar på varandra med vänster hand som ett tecken på scoutbrödraskapet. Vänsterhandshälsningen hör till scoutingens "hemliga" tecken och används när två personer som vet att de båda är scouter möts och skakar hand med varandra. Vänsterhandshälsningen härstammar från B-P:s instruktioner till scoutpojkarna. B-P tog till sig sättet att hälsa under sin vistelse i Afrika. Zulukrigare bar sina skyddssköldar i vänster hand och spjutet i den högra. De lade ner skölden på marken och skakade hand med vänster hand för att visa varandra förtroende. Att hälsa med vänster hand har också förklarats med att den vänstra handen är närmare hjärtat. Det kan också hända att förklaringen är så enkel som att den vänstra handen används för att skaka hand med eftersom scouthälsningen görs med den högra, och då finns inget annat alternativ.

Lägg till tips

Bifoga