Vargungarna kan vargungarnas ideal, valspråk och löfte samt förstår vad de innebär på en nivå som motsvarar vargungarnas ålder. Vargungen avger vargungelöftet.

Valikko

Jag kan vargungarnas löfte, valspråk och hälsning och förbereder mig för att avge löftet


Målsättning:

Vargungarna kan vargungarnas ideal, valspråk och löfte samt förstår vad de innebär på en nivå som motsvarar vargungarnas ålder. Vargungen avger vargungelöftet.

Beskrivning:

Vargungen lär sig scoutlöftet, vargungarnas ideal och valspråket. Hen vet att dessa är en viktig del av scoutverksamheten och det dagliga livet. Vargungen lär sig vargungehälsningen och avger löftet.

Vargungarnas löfte: Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa vargungeidealen i mitt liv.

Vargungarnas ideal är:

  • att respektera andra
  • att älska och skydda naturen

Vargungarnas valspråk: Var redo.

Förverkligande och målsättningar

Obligatorisk/valbar Obligatorisk
Plats På stugan På kårlokalen I skogen Utomhus
Färdighetsområden Partiokulttuuri
Längd 1 h
Mål för fostran Maailmankatsomus
Ledarens uppgift: Akelas uppgift är att göra löftet, idealen och valspråket begripliga för vargungarna, som kan ha svårt att förstå vad orden i sig betyder. På samma gång kan akela berätta för vargungarna att samma värderingar gäller för scouter på andra håll i Finland och i världen.

Tilläggsuppgifter

Uppgiftsgrupp

Välkommen

Parallell

Tips

Ordning: Nyaste

En historia gör det lättare för vargungarna att minnas vargungehälsningen. De två fingrarna påminner om vargungarnas två ideal. Tummen som håller ner ringfingret och lillfingret mot handflatan är en bild av det skydd och omhändertagande som de större ska ge de mindre. De två fingrarna kan också ses som en vargunges två öron som lystrar efter alla ljud i omgivningen. Akela kan hitta på en liten berättelse om vargungen: Vargungen leker i sin hemskog och råkar komma in på björnens revir. Björnen följer efter vargungen på stigens högra sida och försöker sjasa iväg vargungen genom att klampa och stampa. Vargungen vaknar upp ur sin lek först när björnen står bredvid och säger: Tassiga vargunge, hörde du inte att jag sa till dig att gå din väg? Lyssna bättre nästa gång! Vargungen tar lärdom av björnens ord, och spetsar lydigt det högra örat, för på den sidan ligger björnens rike. Sedan kommer vargungen in på lodjurets revir. Lon ger också ifrån sig varnande ljud, den här gången på vargungens vänstra sida, men när vargungen inte hör ljuden skuttar lon fram och säger: Tassiga vargunge, varför lyssnar du bara med ena örat? Se upp nästa gång, för faran lurar där du minst anar. Och så lär sig vargungen att alltid vara uppmärksam och spetsa båda öronen.

Löftesceremonin. Alla kårer har sina egna traditioner för ceremonin då vargungarna avger löftet. Flocken går tillsammans igenom hur det går till i den egna kåren. Om löftet t.ex. avges under en scoutgudstjänst kan akela berätta hur resten av gudstjänsten går till. Efter det övar flocken att säga löftet tillsammans i kör och att göra vargungehälsningen.

Modellscouten. Akela ritar i förväg, på ett ganska stort och tjockt papper, en pappersdocka som gör vargungehälsningen. De äldre vargungarna kan rita egna dockor utgående från exemplet. Vargungarna skriver valspråket på dockans huvud, löftet på tröjan och idealen på byxorna. Om det behövs hjälper akela vargungarna att skriva. Sedan färglägger alla sina dockor och fäster eventuellt ett upphängningssnöre i dockan.

Påståendespel för vargungar. Akela tillverkar spelkort med påståenden som ska hjälpa vargungarna att förstå vad löftet, idealen och valspråket innebär. Korten med påståenden läggs i en påse eller på golvet med texten neråt. Sedan kastar vargungarna tärning och tar ett kort om de slår ett jämnt tal. Vargungarna reagerar på påståendet på kortet genom att säga 1) att de håller med och skulle agera på samma sätt, 2) att de inte håller med, eller 3) att de inte kan säga. När den som fått kortet givit sitt svar kan de andra få säga sin åsikt, t.ex. så att de ber om ordet genom att hålla upp ett färgat papper. Flocken kan också diskutera påståendena tillsammans som grupp. Akela uppmuntrar vargungarna att motivera sina svar. Det är också möjligt att vara av olika åsikt om påståendena. Det är inte heller så att det alltid finns bara ett rätt svar. Det lönar sig för akela att låta vargungarna själva fundera vad de tycker är det rätta svaret, i stället för att påtvinga vargungarna sina egna svar. I stället kan akela hjälpa genom att ge konkreta exempel. Spela spelet bara så länge som vargungarna orkar lyssna koncentrerat på varandra. Exempelpåståenden: - Jag vet att jag gjorde fel, men det gör inget, för alla andra gjorde också fel. - Om jag inte får vara tillsammans med min bästis så är jag inte med. - Jag är flockens bästa vargunge, för jag är snabbast på att läsa upp vargungelöftet utantill. - Jag hittade en liten sak på kårlokalens golv. Jag får behålla den, för jag hittade den.

Om vargungarna kan läsa kan flocken öva löftet, idealen och valspråket i form av pussel. Skriv ner texterna på papper och klipp ut pusselbitar med ett ord per lapp. Blanda sedan lapparna. Vargungarna ska sedan pussla ihop löftet, idealen och valspråket så att texterna är korrekta. Pusslen kan också läggas i par eller kullvis om alla inte kan läsa, eller om gruppen är stor.

Lägg till tips

Bifoga